Noggrannare kontroll av läkemedel skulle rädda liv
2009-11-25Cirka 400 personer varje år. Så många svenskar borde kunna slippa att dö av läkemedelsbiverkningar, om sjukvården var noggrannare. Åtminstone om en studie från sydöstra Sverige är representativ för hela landet.
Den 92-åriga kvinnan hade haft tre magsår. Ändå fick hon ketoprofen, ett smärtläkemedel som inte ska ges till personer som haft blödningar eller sår i magtarmkanalen. En blödning uppstod, och i sviterna dog kvinnan i hjärtinfarkt.
Det är bara ett tragiskt exempel ur studien, som visar att 14 procent av de dödliga biverkningarna hade varit möjliga att förebygga.
– Det pekar på att man måste jobba mycket mer strukturerat med detta. Läkemedelsbiverkningar är bland de största patientsäkerhetsproblemen i sjukvården, säger Staffan Hägg, överläkare och docent i klinisk farmakologi vid Universitetssjukhuset i Linköping, och en av forskarna bakom studien.
Han anser att sjukvården har fokuserat mer på andra patientsäkerhetsfrågor, och underskattar biverkningsproblematiken.
Forskarna har utgått från 1 574 slumpvist utvalda dödsfall i Östergötland, Jönköping och Kalmar län. Gruppen har i en tidigare studie vaskat fram dem som dött av läkemedelsbiverkningar, 49 stycken. Förutsatt att resultaten är representativa för övriga landet uppskattar Staffan Hägg att cirka 3 000 personer i Sverige varje år avlider av läkemedelsbiverkningar.
Nu har gruppen gått igenom dödsbevis, journaler och rättsmedicinska rapporter om dessa dödsfall för att se hur många som borde ha kunnat undvikas. Fallen har bedömts av fem experter – apotekare, kliniska farmakologer och en rättsmedicinare, enligt internationella skalor för att bedöma förebyggbarhet.
Totalt hade sju av fallen, 14 procent, definitivt eller troligen kunnat undvikas. Om siffran är representativ för hela Sverige innebär det att omkring 400 sådana dödsfall skulle kunna förhindras varje år.
– I de definitivt förebyggbara fallen har något uppenbart gått fel i vårdprocessen, som att patienten har fått ett läkemedel som var kontraindicerat, eller för hög dos, förklarar Katja Hakkarainen, apotekare och doktorand vid Nordiska högskolan för folkhälsovetenskap i Göteborg.
I fall som var möjligen förebyggbara var det inte lika tydligt, men ändå så att vårdpersonalen hade kunnat göra något ytterligare, till exempel ha kontrollerat patientens värden bättre.
De flesta förebyggbara dödsfallen har orsakats av vanliga smärtstillare som NSAID och acetylsalicylsyra, hjärtläkemedel eller waran. Katja Hakkarainen och Staffan Hägg påpekar att många av dem som avled var gamla och kanske inte hade levt så länge. Det är inte heller givet att siffrorna kan överföras till hela landet.
– Men det är ändå ett bra argument för att hitta interventioner och göra mer i sjukvården för att undvika de här dödsfallen, säger Katja Hakkarainen.
Exempel på åtgärder som skulle kunna förbättra situationen är utökad och bättre utbildning i farmakologi, bättre förskrivarstöd som ger relevant information om läkemedelsinteraktioner och bättre rutiner för uppföljning av läkemedel.
Ofta är det en kedja av fel, och organisatoriska orsaker som personalbrist och långa arbetsdagar i bakgrunden, påpekar Katja Hakkarainen.
– Det är därför det måste finnas system för att dubbelkolla. Det finns alltid risk att något går fel, men då ska det finnas en möjlighet att någon annan upptäcker det.
FLER NYHETER
NYHETER
NYHETER
NYHETER
Skriv kommentar
Dagens Apotek vänder sig till yrkesverksamma inom läkemedelsområdet och vår kommentarfunktion är endast avsedd för personer som i sin yrkesroll vill tillföra synpunkter och ny kunskap i ämnet.Kommentarer
Problemet ligger djup i botten in i våra ohållbar samhäll system, så att man borde vara smart att hitta lösning där istället, alltså förändrar systemet.
Forskare och läkarmedelstillverkare redan i sina utvecklingslaboratorier bedömer riskerna för att ny läkarmedel kan skada människor och miljön.
Problem är att inte finns inom läkarmedelindustri ett hållbar miljöpolicy om som gäller läkarmedels biverkningar såsom ett miljö konsekvens beskrivning när dessa läkarmedel hamnar i naturen.
Det borde vara ett måste att tillverkare av mediciner såsom kemikalier tar det fulla ansvaret för allt som produceras. Man borde sätta krav att alla läkarmedel ska vara miljötestade och miljögodkända innan de når ut på marknad.
Därmed kan ovan nämnda lösning minska människans dödlighet och mindre belastning för miljön.
Härigenom slår man två flugor i en smäll. Man bevaras naturen genom att människans anpassa sig till henne villkor och man ökar samtidigt marginalen för människans överlevnad.
Anmäl kommentar
Klok Gumma:
Läkare har lite mer självdistans på andra sidan atlanten:
"Physicians wholeheartedly agree about the importance of the pharmacist's role. "Pharmacists know more about medications than anybody else in the healthcare system," Gregerson says. "That's what they went to school for. . . . They're like walking encyclopedias.""
Ref:
http://www.latimes.com/features/health/la-he-pharmacists30-2009nov30,0,4663533.story
http://www.latimes.com/features/health/la-hew-pharm-med-management30-2009nov30,0,7504607.story
http://www.latimes.com/features/health/la-hew-pharm-clinical30-2009nov30,0,4537071.story
Enligt ditt argument borde som sagt läkare kunna få en ingenjörsutbildning inkorporerad i läkarutbildningen också. Det är ju trots allt läkare som använder sig av apparaturen på sjukhuset och är därför självutnämnda experter på hur all apparatur fungerar.
Jag sa det innan och jag säger det igen:
Det finns redan experter inom området.
Poängen är att det inte går vidareutbilda läkare till att bli experter inom fler område än de redan är. Läkare är kliniker och bör vidareutbildas inom sitt eget område.
Oavsett argument så går det inte att sammanfatta 5 års apotekarutbildning med farmakologi som huvudområde till vidareutbildningar för läkare (lika lite som det går att sammanfatta en läkarutbildning till för en apotekare).
Anmäl kommentar
Det är märkligt att läsa att läkare inte skulle kunna lära sig behärska läkemedelsområdet när det är en av de viktigaste behandlingsmodaliteterna läkare har att tillgå i sin kliniska vardag. Det är snarare brister i läkemedelsutbildningen under en läkares yrkesutbildning som då bör rättas till. Det blir billigare i längden att bygga in kvalitet från början än att tillsätta en helt ny yrkeskår, denna yrkeskår bör främst användas som service på det som kompletterar läkarens kunskaper (beredningar, komplicerade administrationssätt, blandbarhet etc). Att säga att läkare är obildbara på läkemedelsområdet är väl att ta i, det finns ju en medicinsk specialitet som heter klinisk farmakologi. Läkare är för övrigt de som ska bedöma läkemedlens effekt (farmakodynamik) och justera läkemedelsbehandlingen, så det är väl helt väsentligt att de får en bättre utbildning, kontinuerlig uppdatering samt bra hjälpmedel i sin vardag.
Anmäl kommentar
Vet inte vad ni klagar på, det står ju inget om vem som gör vad i artikeln så det är fritt fram att tolka. Farmakologiutbildning är det ju numera nästan bara apotekare som har, men det måste vi väl ändå erkänna att även läkarstudenterna kan behöva, och uppföljning av läkemedel borde nog göras av just apotekare och läkare (och sjuksköterskor, och patienter, och ...) tillsammans.
Anmäl kommentar
Läkarna är den minst öppna av alla de medicinska yrkeskårerna. De vägrar helt enkelt att ge upp tanken på att de inte kan allt bäst och att deras auktoritet inte är absolut i alla delar. Utomlands har man fått till begränsat samarbete mellan läkare och apotekare, men detta är en lång väg innan man får till här i Sverige. Det enda sättet att påverka läkarna är nog att systematiskt bevisa apotekarnas existensberättigande inom vården i form av studier.
I tillägg kan man undra hur flata apotekarna är egentligen och hur lite de gör för att främja sitt eget yrke... För inte så länge sedan var det stora uppslag i tidningarna om en dam som varit senil i 11 år och låg döende.
http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article3379429.ab När vården slutade att ge henne ergenyl, då hon var döende, försvann seniliteten hon och tillfrisknade helt. Var var farmacins företrädare när detta hände? Detta var öppet mål för att bevisa vårdens behov av apotekarkompetens för allmänheten, men ack....
Anmäl kommentar
För övrigt är det intressant att det anses behövas apotekares kompetens i studien de gjorde för att komma fram till resultaten men inte ute på sjukhusen för att undvika problemen.
Vad är det som gör att apotekares kunskap är av nytta i efterhand men inte på plats?
Anmäl kommentar
"Exempel på åtgärder som skulle kunna förbättra situationen är utökad och bättre utbildning i farmakologi, bättre förskrivarstöd som ger relevant information om läkemedelsinteraktioner och bättre rutiner för uppföljning av läkemedel."
Allt detta är exempel på saker det redan finns en yrkesgrupp som behärskar: Apotekare!
Varför skulle man vildareutbilda en läkare till att bli bra på områden det redan finns experter på?
Kanske ska alla läkare gå en städutbildning också och bli städare utöver läkare, då hade vi säkerligen fått mycket färre förslitningsskador hos städarna än idag. Eller varför inte lägga till lite ingenjörskurser så läkarna själva kan reparera sina MR's och defibrillatorer. På så sätt hade man ju sluppit anställa kostsamma sakkunniga. "Låt läkarna göra det istället!"
NEJ,
Poängen är att det inte går vidareutbilda läkare till att bli experter inom fler område än de redan är, lägg krutet där det behövs. Läkare är kliniker och ska vidareutbildas inom sitt eget område.
Oavsett argument så går det inte att sammanfatta 5 års apotekarutbildning med farmakologi som huvudområde till vidareutbildningar för läkare (lika lite som det går att sammanfatta en läkarutbildning till för en apotekare).
Anmäl kommentar
Som jag ser det är detta framtiden för apotekarna! Ut på avdelningar och visa att vi kan! Sjukvården har länge trott att läkare är de enda som är kompetenta och läkemedelsfrågor har levt en undanskuffad tillvaro skött av sjuksköterskor, i bästa fall med någon form för vidareutbildning.
Fick sedan apoteken tillgång till ett expeditionsstöd där förskrivningen kontrolleras upp mot indikation och tidigare förskrivning så hade vi kunnat spara många liv och massa pengar till samhället!
Anmäl kommentar
Jag håller med Falsare. Har själv jobbat med läkemedelsgenomgångar, bland annat på avdelningar där patienter kommit in med magsår. NSAID-preparat står dock ibland kvar i patientens läkemedelslista under vårdtiden. Det är först när man som apotekare kommenterat det som det sätts ut. Patienten själv har inte heller informerats om orsakssambandet under vårdtiden. Är det tidsbrist som gör detta? Eller krävs det mer utbildning om och intresse för läkemedel bland läkare och sjuksköterskor?
Det måste också finnas tid att informera patienten, så att de inte kommer in igen på grund av samma sak. Tyvärr sker nog inte alltid det, man prioriterar mer att skicka hem patienten så fort som möjligt.
Förskrivarstöd är i just fallet ovan inte aktuellt, då alla ordinationer fortfarande sker på papper. Och läkarna verkar vara skeptiska till att gå över till läkemedelsordinationer i datorn.
Anmäl kommentar
Fler kliniska farmaceuter på de svenska sjukhusen borde vara en självklarhet, för att optimera patienternas läkemedelsanvändning. Förstår inte hur vissa ens kan tvivla på denna yrkesgrupps kompetens i Sverige. Titta bara på utlandet, där är det lika självklart att en apotekare finns inom sjukvården som en läkare. Men ja det är väl inte så lätt att få till en förändring i denna bakåtsträvande sjukvård som vi har i detta landet.
Anmäl kommentar