Läkare i Stockholm larmar om onödiga besök efter vårdval

Du har rätt. Det som är bra nog för slutenvården duger också för öppenvården. Det finns ju redan sådana färdiga diagnossystem. Problemet är den underfinansiering KD onskar för öppenvården, att KD tror att maan funnit Columbi ägg när man påstår att läkare styrs av pengar. Väldigt oförskämt påstående.

Verkligheten är att man försöker jobba in en kassa till kronikerna också men modellen blir snabbt skadad, tex av (S) påstående att pengarna slösas bort på onödiga besök. Man vill alltså strypa ersättningen ytterligare.

Anmäl kommentar

Precis som skolverket gör översyn av friskolor och har regler för detta så tror jag att fokusering på diagnosspecifik ersättning är rätt väg att gå. I diagnostiken skall ersättning utgå för att utesluta somatisk sjukdom (prover/undersökningar). Det stärker diagnostiken och minskar doctors delay om fler utreds lite bredare tidigt.

Det kostar totalt sett mindre att ha en basal utredning och diagnos framför tidig symptomlindring UNS med recept var 15:de minut och folk blir friskare.

En expertpanel skulle kunna ta fram relevanta ramar för balansen mellan ersättning och utredning. Det går inte att komma ifrån ett visst regelverk, men om detta utgår från den relevanta symptomalogin/diagnosen så är mycket vunnet jämfört med det system vi har idag, som bara mäter tillgänglighet och förskrivningar.

Anmäl kommentar

@namn 19:36
Skulle Du teckna en bilförsäkring ang reparationer på bilen för 2000:-/år + besöksavgift 600:- och förvänta Dig byte av alla trasiga delar inkl ny motor, nya däck, all diagnostik o förebyggande insatser när bilen är ny resp när den är 20 år. Hur skulle du resonera privat i det ena o andra fallet resp hur tror Du bilmekanikern skulle resonera om alla dessa nya delar, diagnostik etc skulle betalas från samma kassa som skall räcka till hans lön?

Anmäl kommentar

Re: Allmänläkare.
Ditt resonemang är överkurs för mig. Jag vet inte själv vad jag tycker enligt din mening, men strunt samma!

Om vi går tillbaka till att alla kostnader sker med offentliga medel, alltid. Och att läkaren avlönas enligt avtal. Tja, då har vi precis vad vi har haft i 50 år och är så trötta på.

Dängrot har rätt intressanta synpunkter, men inte ens han/hon är ju facit, egentligen. Inte desto mindre är citat följande lysande: "Bättre att etablera ersättningar för respektive diagnos istället tycker jag. Det borde inte kräva något större intellektuellt arbete att räkna ut ersättningar utifrån detta".

Men även ersättnning per diagnos kräver ett högtstående etiskt tänkande från doktorn.
Inte något jagcentrerat "hur maximerar jag min lön"-tänkande. Det räcker liksom inte.

Anmäl kommentar

@namn 11:22
Jag argumenterar för att alls sjuka skall ha samma människovärde, rätt till samma utredning o behandling oavsett arbetsförmågan.

Jag argumenterar för (mot) att nuvarande upplägg medför konkurs för vårdenheten när inte hänsyn tas till graden av sjukdom och kostnader för kontroller o. utredning av nödvändigt slag.

Jag argumeterar för ett system där utrednings- och behandlinngsresurser är kostnadsneutrala för allmänläkaren

- Detta innebär att kapiteringen slutar på kostnander för löner o lokaler och att man då skulle ge allmänläkaren en bra lön. Detta kan ju göras på olika sätt som också tar hänsyn till prestationen.

Du borde argumentera för Din åsikt att den sjuke har mindre människovärde för det är den diskussionen Du för med allmänläkarlönen som "ombud"

Anmäl kommentar

God Jul!
Allmänläkare har rätt. Problemen mellan primärvård och sjukhus kan sammanfattas på just det sättet. Mycket insiktsfullt och klokt sammanfattat.

Sammanfattningsvis är det så, att det fattas specialister i allmänmedicin, antalet vårdplatser på sjukhusen är lägst i hela OECD-ligan per invånare och andelen 80-åriga multisjuka i vården ökar liksom att läkemedelskostnaderna ökar för varje år.

Sverige lägger mindre och mindre av BNP på sjukvård och försöker effektivisera genom att fokusera på enbart logistik och ekonomi, fokus på medicinsk sjukvård är i bästa fall sekundärt.

Nationella riktlinjer och en ambition att verka för att sjukförsäkringen skall vara just det, en sjukförsäkring och inte en arbetslöshetsförsäkring eftersom Sverige har en med europeiska mått sett mycket hög sjukskrivning med närmare 28 dagar per år och medborgare - exceptionellt högre än många andra länder i EU. Utbetalningarna från sjukförsäkringen uppgår f.n till över 100 miljarder om året, närmare 1/8 av hela den ackumulerade utlandsskulden som Sverige har.

Debatten om allmänläkarlönerna har varit aktuell nyligen. Vårdvalet är en väg från det planekonomiska ineffektiva som kännetecknar en offentlig monopolistisk verksamhet. Det kommer problem, men vi är ändå på väg från ett problem till en lösning. Vägen slutar ofelbart med nationell ersättning, ungefär som med skolpeng, så småningom.

Problemet just nu är att det offentliga tar färre besök och är underfinansierade i sina ålagda utredningar medan de privata tar för mycket besök och gör för lite, remitterar iväg istället för att utreder, för att annars går de i konkurs. Men när man gör vinst på att göra så lite som möjligt måste det vara något fel på ersättningsalgoritmerna.

Att bara betala för tillgänglighet kommer att bli dyrt för stadskassan. Bättre att etablera ersättningar för respektive diagnos istället tycker jag. Det borde inte kräva något större intellektuellt arbete att räkna ut ersättningar utifrån detta.

Om Alliansen skapar en nationell ersättningsmodell som bygger på diagnoser och förstatligar universitetssjukhusen, lägger dem under socialstyrelsen och kopplar ur allt vad Landstinget heter i drift av dessa institutioner så försvinner incitament för byråkrater att skapa planekonomisk stordrift genom att slå ihop Huddinge med Solna (?) eller Malmö med Lund (?) i insiktslösa megalomana ambitioner att rationalisera på osakliga grunder.

Sjukvården utsätts för oerhört - oproportionellt - mycket förändringsarbete, bara det tar knäcken på personalen, personalomsättningen ökar, kompetensen försvinner från kliniker, kvar blir allt kortare anställd personal och allt mer hyrpersonal.

Det ska bli spännande att se vad de vårdpolitiska frågorna kommer att fokuseras på i valrörelsen. Professionen borde faktiskt säga sitt.

Om Sverige lägger låg andel av BNP på sjukvård, har en åldrande befolkning, allt färre vårdplatser och dessutom fokuserar på tillgänglighet framför innehåll, kvantitet framför kvalite och spelar ut primärvård mot sjukhusvård med budgetregleringar så blir det snart ingen sjukvård kvar värt namnet.

Anmäl kommentar

Re: Allmänläkare. God Jul på dig!

Citat: "Ge allmänläkarna marknadsmässig lön så att adekvata utredningar kan ske överallt."

Men du att lön och drift konteras på samma sätt i driften?

All kapitering och rörlig intäkt är ju definitionsmässigt inte doktorernas privata "lön" eller? Men just detta, om någon tycker/tror/ så, är det etiska dilemmat!

Att dr anser sig ta av sin "lön" = den ersättning han får från landstinget, för att finansiera lab, rtg etcetera. Visar att han/hon/ redan är förstörd av planekonomiskt tänkande. Det blir på så vis en konkurrens mellan doktorns privata behov (resor, underhåll av fruar, bilar, båter med mera) och patientens behov av utredning.

Eller argumenterar du för löneförhöjning för doktorerna?

Anmäl kommentar

@namn 14:15
1. Exkludera kostnader för analyser (rtg, kemlab, klinisk fysiologi, röntgen) från allmänläkarnas budget. KD/alliansen förväntar sig att vi skall avbryta utredningarna nedan efter billiga rutinprover. Slutenvården kräver att inremitterade patienter skall vara färdigutredda, dvs inlägges för specifika åtgärder.
- därför ät vårdvalet underfinansierat
- detta blir följden av satsningen på arbetslinjen. Pensionärer, allvarligt sjuka arbetar inte, dvs de med hög sjv konsumtion blir inte "bekostade" av sjv.försäkringen längre. Detta kommer att leda till en rundgång av missnöjda oroliga patienter som konsumerar läkartid mm + rutinmässiga utredningsresureser "överallt". Dessutom insjuknar de "än värre" när grundsjd slår igenom, den oupptäckta cancern, det brustna aortaaneurysmet etc
2. Ge allmänläkarna marknadsmässig lön så att adekvata utredningar kan ske överallt.

Anmäl kommentar

"Senaten i USA antog i dag ett lagförslag som ger sjukförsäkring till tiotals miljoner amerikaner som tidigare varit oförsäkrade".

Har dom något att lära av oss, eller vi av dem? För att undvika onödiga besök i vården?

Anmäl kommentar

@Namn 12:17 från namn 11:08
Det är precis tvärtom i verkligheten. Tag först exemplet nedan, magont=öm vid palp av aorta. Möjliga alternativa diagnoser gäller processer som drabbar aorta eller strukturerna som ligger längs med aorta: lymfkörtlar och uretärerna och lymfvägarna från ovarierna/lilla bäckenet/testes/epididymis.

Tänkbara orsaker:
1. Aortasjd: Ex kärlinflammation, aneurysm, dissektion
2. Infektion: med spridning till uretär och eller från genitalia eller en Helicobaakterinfektipon.
3. Tumör i värsta fall
4. Autoimmun sjd drabbande aorta.

Normal SR, CRP, urinprov utesluter i princip (4)

Urinodling+Helicobakterantigen+chlamydia+GC odling utesluter i princip (2)

Ultraljud + amylas/s utesluter pancreassjd, aortadissektion, aortaaneurysm, tumörer.

Det är i princip så man jobbar. Billigaste proverna först. Hittar man en infektion behandlas den. Försvinner symtomen avbryts utredningen annars fortsätter man.

Anmäl kommentar

Förvisso har du rätt Namn, 11:08, 24 december, MEN,".........resultatet av alla dessa svar som skall utredas, inte "magont".

Detta är detsamma som fragmentering och godtycke. ALLT sker alltid i det godas namn, så även sjukvården.

I stället för att stifta nya lagar och regler - varför inte se till att följa de redan befintliga. HSL exemeplvis!!!
 

Anmäl kommentar

@Dängrot / utredningar.
Vi som jobbar i sjukvården ser ju snart sagt alla sjukdomar. Psykologiska samband är alltid vanskliga att lita på. Steg 1 är en god anamnes, debut när? tidsförlopp? Försämrar? Förbättrar? Hereditet? Tobak? Etyl? samma problem tidigare? fix eller rörlig lokalisation?, illamående? kräkningar? avföring (frekvens, konsistens, slem, blod), utlandsresa? antibiotika nyligen? ... Det är ju resultatet av alla dessa svar som skall utredas, inte "magont".

Rutinprover är rutinprover = skall alltid tas.
Hb, Urin, CRP, kanske Helicobakterantigen/feces resp fecesodling beroende på svaren ovan, FHbx3, ...

Anmäl kommentar

@leg.läk 17.06
Ökad tillgänglighet är en omskrivning för mindre fokus på kroniska sjd där folk inte kan arbeta. Man kan ju inte skriva att strunta i sjvbehovet för pensionärer o svårt sjuka o fokusera på de som arbetar = inte är så sjuka. KD har fattat att antalet läkare är konstant - det gäller att omfördela arbetet på ett politiskt korrekt sätt = ge ett pos. intryck av att alla skall få ökad tillgänglighet o vård.

Anmäl kommentar

Om människan är så tom i sin kärna att hon inte klarar ett kvalitetstänkande utan lagar och förordningar, så är det illa ställt. Även om sossarna stifter 100 flång nya lagar på temat "kvalité" är det ingen garanti. All efterlevnad sker på frivillig bas, så är det.

Anmäl kommentar

Dr Framtid - nog är det så att man accepterar att vänta ett tag om det inte är rätt så akut, om man vet att man får ha gott om tid! Det är i alla fall både min egen erfarenhet de ggr jag behövt vara patient, men framför allt mina patienters uppfattningar.

Den här enögda fokuseringen på tillgänglighet som F Reinfeldt står för, den känns inte hållbar. Den måste kombineras med ett kvalitetstänkande. Innehåll, inte bara form!

Anmäl kommentar

Den moderna sjukvården är komplex. Allt blir mer komplext. Religon har ersatts av konsumtion i många samhället. Jag konsumerar, alltså finns jag.

Klart att inte läkaren skall vara något "orakel" som bollar vardagliga livsproblem utanför ICD-10 diagnosboken.

Det är säkert 20-30% patient som söker utan egentlig sjukdom, men med sjukdomskänsla, som bekant.

Sedan är det ytterligare 20-30% patienter som är ständigt återkommande flygande Holländare.

Teamapproach fruktas av vissa - möjligen befogat - i den äldre skolan. Jag tror dock, att de yngre kollegorna inte är lika territoriala mellan yrkeskårer som tidigare.

Det är min erfarenhet mycket, mycket vanligt att patienter utreds ffa på medicinsk-juridiska incitament snarare än rent kliniska sådana, framförallt när det är höga flöden och korta placeringar.

Stafettläkaren som träffar en patient en gång, en viss vecka ser i journalen att det är långvariga besvär där kollegan för 4 veckor sedan påbörjat - tagit initativ till att eskalera - en utredning av magbesvär.

En 20-årig kvinna med buksmärtor. När man träffar henne och tar sig tid, lyssnar så framkommer att hon arbetar som undersköterska, har sin första tjänstgöring inom äldreboende med många patienter som har stomipåsar pga operation mot tumörsjukdom. Det råder samvariation med debut av magbesvären och arbetet.

Många inom vården, ffa undersköterskor och sköterskor men även läkarkollegor, blir oroliga elller vaksamma på symptom relaterat till det man arbetar med. Speciellt om man inte arbetat så länge, i synnerlighet om det är första tjänstgöringen.

I denna patients fall var det så, att hon var lite magerlagd, BMI på ca 21, normal menstration, ej anorektisk, ingen heriditet för mag-tarmssjd, appendektomerad, inga gyn-besvär, inget blod eller slem i avföringen, inga besvär med avföringsvanor som förstoppning, inga kräkningar, F-Hb neg. Ingen tung antibiotikabeh med överväxt clostrider osv osv.

Anamnestiskt stod enbart att finna buksmärta. I status var smärtan lokaliserad över aortan. Det gör ont om man palperar aorta på en magerlagd patient. Det är normalt. Helt ofarligt.

Men denna patient hade gått igenom utredning i minst ett halvår. Hon var orolig för sjukdom, hade ingen klinik, men om doktorn börjar ta prover, ja då är det säkert farligt, hon blev sämre av den handläggningen, men inte ens efter initiala prover som var negativa slutade eländet. Man remitterade på gastro, på colonkontrast, på coloskopi, utan belägg för detta.

Klart man blir sämre om man skall gå igenom en massa undersökningar, speciellt om man sett vad t.ex mag-tarm cancer gör med de patienter man själv arbetar med som en ung undersköterska.

Jag sa till henne att det är helt normalt att ha lite ont när man palperar bukaortan, att inget, inget i hennes labb eller sjukhistoria talade för att driva någon ytterligare utredning. Du är frisk, 20 år, ska inte springa på vårdcentralen, lev som vanligt.

I ärlighetens namn är det ju lätt att vara auktoritärt säker när alla undersökningar är gjorda, så en stor portion ödmjukhet är ändå befogad.

Men jag tycker det hade gått alldeles för långt, det hade definitivt inte gått så långt om en och samma - oavsett vem - hade haft ansvar för denna unga patient.

Detta är vanligt förekommande, inget undantagsfall i min erfarnhet. Vilka intryck har Ni andra?

Lite julmust och julmat ska bli gott.

Anmäl kommentar

Re: Dr Dängrot.

Möjligheterna till konsultationer på webben bör öka. Skälet till att folk söker själva är just att man känner sig tveksam till den hantering man får i den fysiska sjukvården/primärvården/man söker kanske en second opinion på nätet?

Allt går att sälja med mördande reklam, köp konserverad gröt – typ. Typ läkemedlsindustri-utvecklingen.

Dr Dängrot, du är så bra, men är det verkligen läkarens i primärvården uppgift att tillhandahålla lösningar på existentiella problem? Finns det inte en dimension i all denna problematik, som bör handläggas på annat sätt än av primärvårdens hårt belastade doktorer? Personligen föreslår jag filosofer, beteendevetare och psykologer.
Doktorn borde göra endast det doktorn är bra på, så blir problematiken tydligare.

Citat: ”Dagens människa är rotlös, otrygg och orolig för att bli sjuk när hon söker vård idag, ffa i storstaden. Man söker - som något påtalat tidigare i tråden - quick fix. Deras behov av quick fixes blir än större av alla snabba, korta osakliga besök.
En läkare som stressar med 4-6 patienter i timmen kan knappast förmedla insikt till en stressad patient att man måste lugna ner sig, eller möta en somatiserande högkonsumerande patient som har 40 besök på mottagningen sista året för "magbesvär" hos olika läkare”.Slut citat.

Om tid är en medicinskt verksam substans (precis som man trodde att sjukskrivningarna har varit), så bör denna argumentation få extremt mycket större uppmärksamhet. Vems ansvar är det att någon inte har tid med sina barn eller sina föräldrar? Sjukvårdens? Politikens?


Citat: ”Jag förordar inte reaktionära återgångar. Framtidens sjukvård handlar om att ha tid att möta den moderna människan och hennes krämpor, det gör man inte på 5,15 eller 20 minuters besök.

Ger man den moderna människan lite mer tid så söker hon mindre vård. Gör man tvärt om spelar det ingen roll hur hög tillgänglighet som man erbjuder. Då kommer vården att kollapsa. För man blir inte bra, känner sig inte tagen på allvar, lyssnad på eller förstådd och begriper inte vad som händer som patient på 5,15 eller 20 minuters besök. Då söker man igen, och igen”. Slut citat.

Jag instämmer till 100 %.

God Jul och Gott Nytt År

Anmäl kommentar

Den moderna människan är generellt mer allmänbildad - om än ytligt i medicinska termer - och har vårt nuvarande samhället tillgång till mycket information på internet. Det man söker och hittar själv blir viktigt, men svårt att förhålla sig till.

Mycket av det som är fluktuationer i allmänt hälsotillstånd idag patologiseras av läkemedelsindustrin. Marknadsföring av allehanda värkmediciner, utökade indikationer för medicinering pågår på osakliga grunder.

Media har samma dilemma. Journalistkåren hittar vetenskapliga artiklar och återberättar dessa under osakliga sensationsmässiga förtecken. Whiplash är dubbelt så vanligt bland kvinnor än män, konstaterar Folksam.

Man har hypoteser om att det kan vara muskeloskeletala skillnader hos män och kvinnor (!) som orsak till detta. Att det råder en hög samsjuklighet mellan affektiva tillstånd och whiplash missas helt i radioinslaget.

Patienter lever idag i flera olika relationer, den gamla kärnfamiljen är uttöende i samhället. Dessutom ett mångkulturellt samhälle där flera familjer har en rotlös tilvaro i det land de lever i. Utanförskap. Ingen lugn gammal mormor och morfar att ringa till, rådgöra med. Släkten bor inte i samma land som patienten, detta ffa vanligt i storstäderna.

Sammanfattningsvis är dagens patient orolig. Orolig för sjukdom. Därtill får patienten en rotlöshet med god tillgänglighet. Att träffa en doktor - vem som helst - snabbt är kanske OK om man har en positiv StrepA och ont i halsen eller en ful urinsticka.

Dock bokas mycket existensiella, affektiva, somatiserande och oroliga patienter på korta besök. Många besök. Hos många olika läkare. Det är kontraproduktivt, blir bara dyrt och ineffektivt.

Det lönar sig att ha längre mottagningstider, men visst, man måste ha en relevant bemanning för att kunna möta efterfrågan. I vissa socioekonomiskt utsatt områden får man nöja sig med att göra lite ofta för att trycket på verksamheten är högt, men priset blir paradoxalt nog ännu högre.

Den läkare som känner sina patienter, som har sina egna patienter, som följer sina egna patienter blir mer kostnadseffektiv om densamme får tid att utföra sitt arbete.

Det handlar inte om att sitta och löka på sin läkarexpedition. Men yrsel kan inte handläggas på 15 minuter. Depression kan inte följas upp på 15 min telefon efter första besök.

Dagens människa är rotlös, otrygg och orolig för att bli sjuk när hon söker vård idag, ffa i storstaden. Man söker - som något påtalat tidigare i tråden - quick fix. Deras behov av quick fixes blir än större av alla snabba, korta osakliga besök.

En läkare som stressar med 4-6 patienter i timmen kan knappast förmedla insikt till en stressad patient att man måste lugna ner sig, eller möta en somatiserande högkonsumerande patient som har 40 besök på mottagningen sista året för "magbesvär" hos olika läkare.

Det är dessa, relativt sett, få högkonsumenter, som knäcker tillgängligheten. De gör det för att de inte får det som behövs. Tid.

Tar man sig tid så minskar trycket på verksamheten. I norrland gjorde vi det, efter 3 månader så var det tomt i mottagningsrummet på torsdagar och fredagar.

Jag förordar inte reaktionära återgångar. Framtidens sjukvård handlar om att ha tid att möta den moderna människan och hennes krämpor, det gör man inte på 5,15 eller 20 minuters besök.

Ger man den moderna människan lite mer tid så söker hon mindre vård. Gör man tvärt om spelar det ingen roll hur hög tillgänglighet som man erbjuder. Då kommer vården att kollapsa. För man blir inte bra, känner sig inte tagen på allvar, lyssnad på eller förståd och begriper inte vad som händer som patient på 5,15 eller 20 minuters besök. Då söker man igen, och igen.

Precis som det är nu.

God Jul och Gott Nytt År

Anmäl kommentar

Långa mottagningstider ger långa väntetider. Korta mottagningstider ger korta väntetider.
Det som de flesta patienter idag upplever som frustrerande inom vården är långa väntetider.
Politikerna gör helt rätt som styr vården mot många och kortare vårdtillfällen och högre tillgänglighet.
Man kan inte organisera sjukvården efter en modell från 70-talet när man helt sonika antog att sjukvårdsbehovet endast bestod av patienter med grav diabetes eller 4-5 hjärtinfarkter i anamnesen.
Man måste nog acceptera att de patienter som står för en stor del av skatteunderlaget (som finansierar sjukvården) också vill ha lite sjukvård. Måhända är det bara en snuva... Men der är ju då snabbt avklarat. Skall sjukvården ha en legitimitet inför skattebetalarna så måste man nog acceptera en modell som våra väljare till syvende och sist drivit igenom.

Anmäl kommentar

Vi är inte ensamma om att diskutera detta:

http://www.youtube.com/watch?v=5VeAwyYg0rE&NR=1

http://www.youtube.com/watch?v=zfmE_xB5lpM&feature=related

http://www.youtube.com/watch?v=lyZ7InQSe64&feature=related

Anmäl kommentar

Hej Simon och ni andra!

Ett förslag till BM Rothelius och Mikael Nestius: Bilda en think-tank, en tankesmedja runt sjukvårdens begrepp och ingående aktörer. Anordan ett tankesmedja-nätverk, där folk som önskar med behörighet skall kunna formulera sig. Låt det INTE toppstyras från fack eller likande, utan låt människor som är kliniker komma till tals.

DM är bra på att göra symposier. Detta skulle kunna bli ett återkommende tema. Back to basic. Begrepp. Sjukdom. Sjukvård. Vad är vad och vad är vems ansvar?

Anmäl kommentar

Hej!

Om man från kollegiet tar fram en optimal modell för arbetssätt som har medicinsk sjukvård som centralt fokus för varför arbetssättet är utformat som det är i relation till den verklighet vi lever i avseende aktuellt populationssammansättning och socioekonomiska och basala psykologiska mekanismer hos våra patienter så borde det vara rätt enkelt att ta fram ett hållbart arbetssätt som tar hänsyn till logistik, ekonomi utifrån de medicinska behoven snarare än tvärt om.

Hela debatten är inverterad och drivs av problemformuleringar som inte kommer från professionen.

I Storbrittanien har en stor reform av NHS pågått sedan 2000. På BMJ kan man följa den debatten - en något mer akademisk och saklig debatt än den mer åsiktsdrivna som råder på Dagens Medicins debattsidor - vilket är lärorikt inför dylika ansträningar här hemma.

I USA har de privata aktörerna lärt sig att köra utanför deras sönderkörda försäkringsmedicinskt drivna sjukvård.

"We gave each phycician less patients and increased the lenght of time for each appointment"

Detta gör jag i min kliniska vardag. Jag tar mig mer tid, gör mer på ett besök istället för att göra lite mer ofta. Det lönar sig, dessutom lär man sig mer om patienten, densamma känner att man faktiskt bryr sig, det blir en högre precision i arbetet, en bättre kvalité och paradoxalt nog, en lägre kostnad och bättre följsamhet i förskrivningar.

Det är ju rätt logiskt och kräver inte raketforskning, men civilkurage. Man måste våga köra långsammare, ta sig tid och tro på att det lönar sig för alla parter.


Referenser
http://www.youtube.com/watch?v=Lq4gm1IB8Mk&feature=PlayList&p=3C1410E9DA156FDA&index=0

http://www.youtube.com/watch?v=RtTj3kzkAHc

http://www.youtube.com/watch?v=A13HvRWNTJQ

Anmäl kommentar

Varför inte arbeta fram ett gemensamt utvecklingsförslag om hur öppenvården/primärvården bör arbeta/samarbeta - alla detaljer inklusive önskemål om adekvata IT/ADB rutiner, vidareutbildning av läkare och annan sjukvårdspersonal?

Dr.Dängrot, 12:36 visar ju att det går att med eftertanke, inte bara passion, få till det på ett bra sätt.

Finns det ngn som vet hur man går tillväga på Wikipedia?

Anmäl kommentar

Jag är vad man kallar politisk vilde i alla sammanhang och långt från politiskt korrekt för att driva något av den kalibern i det offentliga rummet.

Det är mitt bestående intryck att man gör ofelbart person- av sakfrågor och slår ner på den spik som sticker ut.

I den svenska folksjälen verkar det gamla bondesamhället, norminativ jantelag och lågmäld indirekt kommunikation med åsikter framför fakta, ofta på en bedrövligt låg retorisk och intellektuell nivå.

Det finns undantag, men de är som sagt undantag. DM är ett bra forum. Vi kan väl börja här? Alla läser, tänker och tycker.

OECD-BNP-Åldersfördelning i läkarkåren-Fördelning i specialitér v.s ålder-Andelen över 80 år 2010,2011,2012. Hur mäter man effektivitet i sjukvården; är mera av allt bara bättre? Tillgänglighet är ett urkasst mått på vad som görs! Skillnad i få längre besök v.s många korta besök. Kontinuitet i patient läkarkontakt.

JAMA,BMJ, m.fl det finns massor av intressant referensmaterial som bara väntar på att göras lätttillgängligt av Dagens Medicin avseende dessa frågor!

Anmäl kommentar

DM borde kunna ta initiativ till ett symposium sller liknande. DM var ju på hugget när det väller Vårdval och primärvården.

Och Dr Dängrot, om du vill starta/ta initiativ till/ en think-tank eller tankesmedja för dessa frågor, så anmäler jag mig direkt. Typ vem gör vad och varför! Eller en artikelserie, så har du min signatur.

Sjukvården skall inte gå i politikernas ledband. Politiska felgrepp kan aldrig justeras med mera sjukvård, vill åtminstone jag väva vidare på.

Ett synnerligen aktuellt exempel är rehabilitering och MI. Alla rusar åt samma håll och "tror" att rehab skall lösa politiska problem. Förvisso lär politikernas egna kortsiktiga problem/behov/ lösas, men inte samhällets.

Anmäl kommentar

Det är bedrövligt att ingen i kollegiet för talan i medierna, det är helt tyst. Denna fråga är ju ingen hemlighet, problemen väl kända.

Professionen måste ju sätta fokus på vad medicinsk sjukvård är och hur den bäst bedrivs utifrån klinik och akademi, inte med fokus på logistik och ekonomi?!

Vården är ju inte till för logistiken och ekonomins skull? Men det är viktigt, att inte vara den spik som sticker ut och bli nerslagen, om någon nu vågar detta.

Dagens  Medicin kanske? En kollektiv ansträning med kollegiet? Artikelserie?

Anmäl kommentar

Lysande Dr. Dängrot!!Politiker vakna nu!!Nästa år är det val, vi kanske väljer in folk som kan något om vården och inte bara tycker en massa.
Rydberg, Häggblom, Tenström , listan är lång....

Anmäl kommentar

Lysande.

Anmäl kommentar

Ibland bra om man spänner över hela registret, därav uttalat anekdotmässiga SVBK-referenser. Allt är inte guld som glimmar. Men man kan ju försöka, inte sant ;-)

Någon måste ju säga som det är, tycker det är alldeles för mycket ideologiska, fundamentalistiska och subjektiva osakliga argument i vården.

SVBK=Fibromyalgi=Somatisering=Depression
50-tal=80-tal=90-tal=2000-talet?

Anmäl kommentar

Tillhör inte uttrycket "SVBK-kärring" det museala?
Artikeln innehåller många sanningar, så synd på så rara ärter.

Anmäl kommentar

Lysande dr Dängrot. Dina synpunkter borde få genomslag i hela landet.

Anmäl kommentar

Bästa kollegor och andra debattörer,

Det är min erfarenhet att primärvården inte fungerar, vare sig i offentlig eller privat regi. Ett mer ödmjukt sätt är kanske att säga att den inte alls fungerar så bra som den skulle kunna göra.

När jag säger att den inte fungerar så bra som den skulle kunna göra så menar jag att patienter får alltmer symptomdiagnoser, allt mindre medicinskt välgrundade sakliga akademiskt vederhäftiga diagnoser.

Jag har full förståelse för att om man har modet att starta eget - för det krävs mod för det, jämför med att vara offentligt anställd - så försöker man balansera upp effekterna av en snedfördelning i de vårdpolitiska ersättningssystemen genom att ha "snorjourer" och då tillfredställa patientens behov på tillgänglighet (dyr sjukvård) för att på det sättet (billig drift) öka utrymmet ekonomiskt för att ta hand om de svårt sjuka (dyr drift) samtidigt som man förhoppningsvis kan plocka ut någon vinst (lägre skatt på det än lön) ur den egna verksamheten som belöning för allt slit, för eget företagande är ett stort slit, för Er som inte har erfarenhet av detta. Att slitet ibland lönar sig så man kan plocka ut en vinst, så blir man uthängd i vårt planekonomiska samhälle i media.

I VG-regionen så väljer landstinget att ge tillskott till den egna verksamheten parallellt med att man bjudit in privata aktörer på samma marknad. Är det konkurrensneutralt? Jag förstår om de som vågar satsa och försöker existera inom privat vård blir irriterade.

De som arbetar i offentlig verksamhet ser onekligen en ökande mängd inkommande remisser från privat (och offentlig) primärvård på akutmottagningen där mer eller mindre elektiva tillstånd remitteras in för "utrendning" under akuta förtecken, för att vare sig tid, pengar eller kompetens finns i den egna verksamheten?

Den offentlige remitterar in för att han eller hon har 3000 listade patienter och går på knäna, inte av lättja.

Tiderna som vederbörande har till förfogande för att utreda och möta vårdbehovet är starkt decimerat i en omvårdnadsstyrd verksamhet där sköterskor och professioner utom den medicinska professionen styr och leker monopol med verksamheten.

De privata aktörerna konkurrerar nu om patienter, man lockar med allt från gratis kaffe till tvång med listning om man skall vaccinera patienter mot H1N1.

Antalet allmänläkare har inte blivit fler, däremot har antalet kollegor i primärvården blivit fler, många av vilka är kompetenta i andra olika specialiteér som arbetar "extra" som läkare på en privat vårdcentral. Man tar han om lite lättare krämpor, arbetar på ackord och kör på.

Mellan 4-6 patienter per timme är inget ovanligt. 40 patienter på 8 timmar? Hur mycket seriöst medicinskt vederhäftigt arbete gör man om man har 12 minuter per patient?

Den offentliga verksamheten drivs av insiktslösa krafter där tillgängligheten som tidigare varit under all kritik nu skall matcha den nya privata vården. Man börjar höja farten. Precis som med bil- och motorcykelkörning så blir synfältet smalare med ökad hastighet. Tunnelseende.

Patienten som ringer till en offentlig vårdcentral får om han har tur träffa en och samma doktor, men får inte tid hos densamma den dag man önskar dag, glöm det. Det går inte. Men om 2-4 veckor går det. Men du kan få en akuttid hos en annan läkare på vårdcentralen idag. I värsta fall är den offentliga vårdcentralen utan fast bemanning för att kollegiet har tröttnat på expansiv vårdpersonal och andra ledlösa verksamhetschefer som leker Toyota med sjukvården och slutat. Kvar är stafettläkare som kommer och går. Nya varje vecka. Det går fort, de tar fler patienter per timme än den fast anställde läkaren (som har 1800-3000 listade patienter, för övrigt) och är väldigt effektiva (ter det sig) men de tar prover på allt, remitterar iväg allt och gör inget själva. De slutar ju här ändå på fredag. Medicinskt juridiska aspekter gör att man får säkra upp sig, om man fortfarande inte blivit tondöv av allt stafettande. Man ser ju inte längre resultatet av vad man gör i yrket längre. All anemi är inte järnbrist, som bekant. Bland alla SVBK-kärringar finns faktiskt fler än en PMR-patient eller agiterad depression som faktiskt går att utreda, behandla och följa upp!

Patienter som står på efexor i 5 år som inte blir bättre för att sedan visa sig ha en obehandlad hypotyreos. Då sovandes på en bänk i stadsparken, på socialbidrag, innan sjukdomen helt fungerande, imigrant från Afriga som lärt sig språk, utbildning och tagit sig in på arbetsmarknaden utan sjukskrivning eller någon form av missbruk.

Så, stafettläkeriet är en vårdpolitisk produkt, läkarkåren lever i exil i primärvården. Många av dem som startat eget är så infernaliskt trött på sköterskekåren att de i den egna verksamheten enbart anlitar undersköterskor, för de har fortfarande respekt för läkaryrket och gör som man säger med en stolthet över att få vara med och ta hand om patienten.

På många vårdcentraler är sköterskornas expeditioner mångdubbelt större än läkarnas, den senaste trenden är att effektivisera verksamheten genom att tvinga läkarna ha en undersökningsbrits på sitt kontor, att hämta patienter själva, att göra mer och mer själva.

Allt är inte av ondo med detta. Men kärnan är dock att tidboken, den som allt cirkulerar kring i primärvården fylls av okunskap, oinsikt, ointresse och fokus på fel saker.

Det är dags att göra mer lite mindre ofta. Att bromsa upp. Jag hade en kvinna född 27 förra veckan. Hon var så stressad när hon kom, för doktorn har ju aldrig tid, hon hade sin dotter med sig.

Människan hade förlorat sin make för några år sedan. Hon var nästan helt döv (nej, inga vaxproppar) på båda öronen. Hon oroade sig i livets slutskede, var ej dement. Sov dåligt. Hade ingen koll på sina mediciner, var kraftigt övermedicinerad i sitt blodtryck (stress på vårdcentralen högt tryck, ortostatisk i hemmet) och så vidare.

Nåväl, att göra mer på en gång lönar sig bättre än att göra lite nu och sedan lite mer sen. Allt som allt tog det en bra stund utöver bokad tid att sätta in henne på apodos, visa att man som doktor - yrkesheder - har tid och vara närvarande. Det blev jättebra för henne, jättebra för hennes dotter, bra för mig, för att nu får hon det hon behöver och är färdig här de närmaste 3-6 månaderna i alla fall.

Patienterna i soffan utanför såg att doktorn bryr sig, är lugn, fattar att när det blir deras tur så får de också det som de behöver.

Det märkligaste är att jag kommer ändå hem i tid utan att vara begravd i arbete. Trots konstiga tidbokningar, fluktuationer i vårdpolitiska system till trots.

Jag är i alla fall övertygad över att paradoxen göra mer lite mindre ofta är något som medför att läkaren får tillbaka yrkeshedern, att vården blir mer kostnadseffektiv och att våra patienter faktiskt känner att vi kan, vi hinner och vi vill ta ansvar för deras krämpor som de kommer med till oss.

Istället för att skriva ut selexid till 6 urininfektioner per timme och träffa 40 patienter på 8 timmar för att sedan diktera alla besök efteråt. På ackord.

Vi har den vård vi förtjänar. Vi har förlorat problemformuleringen, initativet och driften av verksamheten. Möjligen ger vårdvalet oss möjligheten tillbaka på sikt.

Låt oss i så fall föra en öppen saklig debatt utan larviga ideologiska incitament. Jag arbetar både offentligt och privat, både på sjukhus och i primärvård, både inom somatik och psykiatri.

Jag tycker jag har sett allt som är fel överallt. Men värst var nog den 145 kg lastbilschauffören som gick på opiater, som levde på kaffe och bullar och hade grav vitamin D brist.

Han väger i dag 95 kg, har ej diabetes längre, är behandlad för sin depression (överarbetad) och fått sin vitamin D brist åtgärdad (värk i benen, S-PTH x3 över normalgräns) och ska nu operera sin onda höft (riskreduktion inför operation, väger ju 95 kg nu) samt få ordning på sin prostata så han kan sova på nätterna igen (depressionen igen). Men det tog närmare 2 år av besök hos undertecknad, innan dess 4-5 år av knarkförskrivningar på 15 min besök.

Gravitas, bästa kollegor, gravitas. Vi kan om vi vill och orkar, men jag förstår om man blir trött och likgiltig ibland. Men det får stora konsekvenser.

Låt oss återerövra kontrollen över vårt yrke. Det är ingen bilfabrik med 8 årsmodeller som vi arbetar i. Det är inte tillgänglighet som är bra medicinsk sjukvård. Det är något helt annat.

Medicinsk sjukvård är både en konst och en vetenskap, något jag är stolt över att arbeta med. Oavsett om jag är i privat eller offentlig verksamhet, med röd eller blå regering.



Referenser:
INNOVATIONS IN PRIMARY CARE:
Mark Murray; Donald M. Berwick
Advanced Access: Reducing Waiting and Delays in Primary Care
JAMA, Feb 2003; 289: 1035 - 1040.
http://jama.ama-assn.org/cgi/content/abstract/289/8/1035?maxtoshow=&HITS=10&hits=10&RESULTFORMAT=&fulltext=advanced+access+&searchid=1&FIRSTINDEX=0&resourcetype=HWCIT

INNOVATIONS IN PRIMARY CARE:
Mark Murray; Thomas Bodenheimer; Diane Rittenhouse; Kevin Grumbach
Improving Timely Access to Primary Care: Case Studies of the Advanced Access Model
JAMA, Feb 2003; 289: 1042 - 1046.
http://jama.ama-assn.org/cgi/content/abstract/289/8/1042?maxtoshow=&HITS=10&hits=10&RESULTFORMAT=&fulltext=advanced+access+&searchid=1&FIRSTINDEX=0&resourcetype=HWCIT

Anmäl kommentar

Klart att sjukvårdsförsäkringen måste vara tydlig både för patienten och läkaren. Läkaren skall ha ersättning för kvalificerat arbete, inte för enkla återbesök in absurdum. Var och en skall göra vad den är bra på. Mycket av den information som ges av läkaren kan andra kategorier klara bättre. Om doktorn vill ha rubbet på sitt bord, så får han/hon nog se sin proffesion urvattnas rejält......och även lönen!

Och hur ofta skall informationen behöva upprepas egentligen? En person som har FÅTT ALL information som finns angående nikotin, skall denna/e få ytterligare information - kurser in absurdum? När är taket nått? Inte bara doktorerna skall väl ha "tak"?

En rejäl korrektion av prioriteringarna inom sjukvården är lika nödvändig som klimatmötet i Köpenhamn.

Anmäl kommentar

onödiga besök i den privata vården:
4 läkarbesök per patient för information, recept och injektion av vaccin mot cervixcaancer, 2 besök för extirpation av naevus, upprepade återbesök per år enbart för att förnya recept, besök för förskrivning av narkotiska preparat 2-3 gånger i månaden. 8 arbetsplatsmöten på 9 år, ständiga hot om uppsägning av den diktatoriske chefen som förutom sina 4000 patientbesök per år har minst ytterligar 1500 besök av egna privata patienter som betalar ur egen ficka (ej landstingsfinansierade) men som kan göra undersökningar på det avtal som finns på kliniken Detta förekommer på  en privatmottagning där en kollega jobbar.

Anmäl kommentar

Att besöka doktor är alldelles för billigt och patienter idag har råd för mycket mer , särskillt Stockholmare.Systemet är bygt pa att patienter avgör vem de vill träffa ( sjävklart ska de väla doktor när priset för besök till andra yrkesgrupper är obefintligt)och om de är nöjda..det är så i servicebranchen att man gör allt för att kund ska komma tillbaka...Det är intressant hur många patienter tyckte att de träffat läkare onödigt.?? Är inte varje besök frivillig?Eller är kanske så att folk ställer höggre krav idag och därför behövs betydligt mer resurser ..Låt en del av de kostnader finansieras i större utsträckning av patienter själva så problemet med " onödiga besök " försvinner...

Anmäl kommentar

Ja, vad är ett onödigt läkarbesök? Vem definierar? Kan exemplifiera med ett närliggande dilemma: Under min utbildning på 70-talet (oj så annorlunda allt var då!) hörde jag en diskussion på öronkliniken på RiL. Flera manliga läkare hade många otitkontroller per timme, och tyckte att deras kvinnliga kollega som hade färre per timme inte arbetade tillräckligt effektivt. Men hon la ner tid på att undervisa föräldrarna så att de förhoppningsvis skulle kunna undvika nya otiter. Och hur är det idag? Det verkar som att inte ens barn med perforerad trumhinna kontrolleras idag? Är det rimligt?

Anmäl kommentar

@Allmänläkare i privat regi
Tack för info.
Vad kostar då tex TSH, lungröntgen och en colonrtg för mottagningen? Får ni avdrag för läkemedelskostnader?

Anmäl kommentar

Jag har  jobbat på 4 vårdcentraler i stockholm och en på landsorten, och på 2 privata allm.läkarmottagningar i stockholm. På landstinget på 90 talet hade läkarna i snitt 7.8 patienter per dag (heltid) och inom de privata mottagningarna 23 st. Inom landstinget bedrog man systemet med att göra för lite och inom det privata genom att göra mycket onödigt.
Varför talar man inte om läkarnas ansvar till den upp o ner vända vården,

Anmäl kommentar

Vad är ett "onödigt läkarbesök". Definition tack!
Har rubriksättaren för aning härom?
Kanske begriper han inte att det alltför ofta i stället är ett nödvändigt besök - för att få diagnois och behandling - innan cancern metataserat? För att nu inte tala om onödigt lidande och exacerbation.
Undrar radiolog med 50 års erfarenhet inom specialiteten.
JW
 

Anmäl kommentar

Nu sitter jag hemma och har inte exakta summorna framme, men det rör sig om ungefär 200 kr per månad för varje listad person. Pengen justeras upp eller ner beroende på listpopulationens diagnostyngd (ACG) som viktas till 80% och socioekonomisk belastning (CNI) som viktas till 20%. Dessa index varierar mellan 0,6 och 1,5 resp 0,6 och 2,15.

Jag säger inte att det är den slutgiltiga lösningen, men den gynnar helt klart omhändertagande på lägsta effektiva nivå då det inte finns någon besöksersättning alls i systemet.

Anmäl kommentar

Re: Carina. Jag läser ständigt den senaste vetenskapliga litteraturen och när det gäller livsstilsinterventioner mot fetma, kolesterol, blodtryck och diabetes så är resultaten i princip alltid nedslående. Motbevisa mig gärna, men att förespråka sjukgymnastik mot blodtryck, DM, hyperlipidemi låter mer som ideologi än vetenskap - även om syftet och motivet är ack så goda.
I media och överallt klankas det för övrigt ned på läkemedel, men försök hitta en studie där livsstilsinterventioner överträffar fulldos Crestor.

Anmäl kommentar

@Allmänläkare i privat regi
Frågas: Hur ser kapiteringen ut i Skåne?
SEK/person ansluten = ??

Anmäl kommentar

Eller så är de privata aktörernas agerande en rationell följd av ett irrationellt ersättningssystem. Det är för mig en stor gåta att ansvariga politiker i Stockholm valde besöksersättningsmodellen!
Precis som på restaurangen så får man i regle vad man vad man beställer!

Besöksersättningen och åtgärdsersättning stimulerar till exxempel åtgärder som "återbesök för besked om normala provsvar", "kirurgia minor på svagt medicinskt grundlag".

Jag vill inte verka mallig, men tycker Hälsoval Skåne är bra mycket smartare, med enbart ersättning för kapitering.

Anmäl kommentar

@ landstingsläkare Sthlm

Instämmer

Anmäl kommentar

Intressant att Capio "bränner skattepengar" för att få verksamheten gå ihop. Och "lätta" patienter behöver inte några prover, rtg etc så då sparar man in pengar där också. Mer komplicerade fall kan ju alltid remitteras till akuten, så sparar man in pengar för prover etc. Så skattepengarna kan gå direkt till vinst.
Typiskt privat sjukvård!

Anmäl kommentar

Dr Dängrot, nu skummade jag bara artikeln om antalet läkare, men vad jag kunde se stod det att Sverige hade drygt 29 000 physicans och 33 st per 10 000 inv. Var fick du dina siffror ifrån?

För övrigt så blir det nog snett när man i Sverige pratar om antalet legitimerade läkare. Eftersom en läkare som fått ut sin legtimation behåller den livet ut, oavsett om vederbörande arbetar som läkare inom sjukvården i Sverige eller inte.

En bättre fråga vore i så fall hur många heltidsarbetande läkare har vi i Sverige per 10 000 inv?

Anmäl kommentar

Re: Mats G, kl 11:38. Instämmer med dig. Vem avgör vems "behov" som är störst? ACG? Politikerna? Migrationsverket? EU?

Debatten är synnerligen nödvändig. Följdfrågorna blir: Vad är sjukdom? Vad är sjukvård? Vad är politik?

Är det sjukvård att manipulera, genom exepelvis MI, någons beteende? Vem bestämmer vilket beteende, som är friskast? Är det den som har lägst handicap i golf?

Anmäl kommentar

Vem är det som avgör om ett läkarbesök var/är onödigt? Patienten? Läkaren? Landstingets tjänstemän?Politikerna? och i så fall med vilken rätt?
Skapar man ett system som gör att patienterna får söka vård ett obegränsat antal gånger på ett år för 900 kr tror jag inte man ska bli förvånad över att vissa  del utnyttjar detta mer än andra.Om det alltid kostade tex 100 kr varje gång man sökte läkare även om man hade "frikort" och frikortsgränsen höjdes till tex 2000 kr skulle nog antalet mindre medicinskt välmotiverade besök minska en hel del.Det är ju bara att prova sig fram.

Anmäl kommentar

Hallå är det piller som gäller eller? Varför inte utnytja andra kompetenser som t ex sjukgymnaster. Vi kan göra skillnad utan dyra piller. Vg se forskingsartiklar här om t ex höga kolestrolvärden, högt, blodtryck, diabetes typ II, etc

Anmäl kommentar

En mycket intressant möjlighet, Anders. Låt oss i Sverige gå vidare på det spåret. Kan bli mycket bra.

Anmäl kommentar

En kategori som avlastar sjukvården i andra länder är apotekare. I bl.a. Storbrittanien så är detta fallet: Detta beskrivs i ”Pharmacy in England: building on strengths - delivering the future”. Dokumentet beskriver i korthet hur apotekare bland annat kan avlasta allmänläkare på vårdcentraler (General Practitioners) genom att hjälpa patienter/kunder med mindre åkommor (minor ailments). Genom detta arbetssätt:
 
-    erbjuds kunderna mer tillgänglig och direkt service
-    avlastas läkarna
-    möjliggörs kostnadsbesparingar för samhället.

Ni finner länk till dokumentet på:
http://www.lakemedelsvarlden.se/zino.aspx?articleID=12752

Detta är en infallsvinkel som saknas i kommentarerna och som fungerar bra i andra länder så varför inte i Sverige?

Anmäl kommentar

Dängrot har rätt - som vanligt.

OCH.
Vilken kategori människor är det som inte ägnar tid åt att maximera sin ekonomi? Sossar? Allians? Moder Theresa? Advokater? Sjukskrivna? Förtidspensionärer? Doktorer?

Och vilken kategori är det som vänder andra sidan till? Kristna? Européer? Svenskar? Amerikanare?


Vems behov är störst frågar sossen med pannan i djupa veck. Mina? Dina? Min grannes? Din kusins? Den snyggaste? Den rikaste?

Och tror att Gud kanske faxar svaret från himlen. Så enkelt är det inte, ty människan får själv lösa sina problem.

Av dessa skäl är det en fröjd att läsa Dängrot, och hans grundliga inlaga. Skriv mera.

Anmäl kommentar

Ja, då kommer vi in på vilket samhälle vill vi ha, och vilket är vi på väg att få med Alliansens politik? Har vi "råd" att låta människor gå kvar i sina inarbetade jobb där de trivs och mår bra, även om de inte klarar att arbeta heltid där pga sjukdom? Hur ska vi veta i förväg att de klarar annat jobb på heltid f.ö.?

Jag (och den förstående handläggaren på FK!) hann precis före 1 juli 2008 få till 25% varaktig sjukersättning på en lite skör person med ett speciellt jobb i skolan, den enda med den befattningen. Skulle hon ha hamnat på fel sida om halvårsgränsen, och därmed fallit ut ut systemet nu sista dec, så kanske hon blivit ett sjukhusfall igen, med heltidssjukskrivning efteråt...

Numera ska man vara ung, frisk och rik, helst vit också förstås, och gå till doktorn när man får snuva. Bevare mig väl för gamla och skröpliga, med många krämpor...

Anmäl kommentar

@Dängrot, Du säger ...

1. Sverige har minst antal vårdplatser per invånare i Europa
2. Sverige lägger ner en mycket liten del av BNP på sjukvården och har en ökande andel åldrande befolkning.
3. Sverige har en hög andel läkare per invånare. OBS ej allmänläkare per invånare.

A. Hur får Du detta att tyda på bristande effektivitet inom den slutna vården resp. öppenvården?

B. Är det inte naivt att tro att Alliansen plötsligt skulle ändra sin grundläggande uppfattning att vi satsat för mycket på de svårt sjuka? Arbeta skall ju löna sig.

C. Vad tycker Du om Alliansens väg att alla skall prövas mot alla arbeten på arbetsmarknaden den dag Du själv eller någon välutbildad närstående prövas mot ballongförsäljare efter t.ex. en trafikolycka? Vi har ju ett exempel på en kollega som klarade arbeta 50% i sitt gamla jobb men vägrades 50% sjukbidrag utan tvingades säga upp sig och söka jobb utanför sjukvården. Vad väljer Du att kalla detta: Kommunism, Fascism eller Humanism? - Eller ren dumhet?

Anmäl kommentar

Himla klokt att hela tiden byta ersättningssystem. Doktorerna anpassar sitt arbetssätt till dom nya ersättningarna kontinuerligt och alla rutiner ändras i takt med ersättningssystemet och så ändrar politiken ersättningssystemet igen. Men någonting behöver vi ju syssla med i vården eler hur? Och att ägna tid åt att manipulera ersättningssystemen är ju precis vad vi i vården är utbildade för. Viktigare att ägna tid åt att lära sig att manipulera än åt att utveckla medicinsk kunskap. Den efterfrågas ju inte alls av politikerna. Den är bara dyr och onödig.

Anmäl kommentar

Namn 14:10 - jag har aldrig vare sig i vänkretsen eller bland arbetskolleger hört om någon distriktsläkare med bara 4-5 pat/dag. Du skyller f.ö. på socialdemokratin, menar du att alla landsting är och har varit S-styrda? Mitt intryck är f.ö.att många S-styrda landsting åtminstone numera är rätt läkarfientliga, jämför med hur det kunde vara tdigare.
Däremot känner jag väl igen bilden som RH 11:32 målar upp. Och jag delar hans farhågor.

Anmäl kommentar

Det är en initierad och angelägen debatt, detta om hur samhällets resurser nyttjas för att bedriva medicinsk sjukvård.

Sverige har minst antal vårdplatser per invånare i Europa:

http://www.lakartidningen.se/engine.php?articleId=6069

Sverige har 38 000 legitimerade läkare, alltså en legitimerade doktor per 240 invånare, endast Japan har fler läkare per invånare i hela världen, WHO siffror från 2007:

http://www.who.int/whosis/whostat/EN_WHS09_Table6.pdf

Sverige lägger ner en mycket låg andel av BNP på sjukvård och har en ökande andel åldrande befolikning:

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/svenska-varden-halkar-efter_158001.svd

Merparten av länder i Europa har låtit en större andel av sitt BNP gå till sjukvård än Sverige. Här har vi de sista årtiondet gjort precis tvärt om.

Sedan så vill alliansen äntligen reformera, man öppnar dammluckorna och då kan befolkningen äntligen få träffa en läkare.

Hela den offentliga vården dras med en oehörd öststatsliknde ineffektivitet:

http://www.dn.se/kultur-noje/lyssna-pa-hjartat-i-hoting-1.332784

Skattetrycket under socialdemokrating i genererade en mycket liten skillnad i vad man fick som "Bidrag" eller nettolön. Incitamentet att arbeta och arbetstillfällen för ffa den yngre generationen gled förbi.

Idag är en hel generation arbetslös på grund av detta och mörkertalen har under decennier existerat under sjukskrivning, som fått fungera som en arbtetsmarknadsförsäkring istället, som inte ens i det avseendet fungerat, snarare brutit ner folk och tömt resurser i samhället för att vänstern, med bidrag, A-kassa och sjukförsäkring nästan tagit mer än halva den arbetsföra befolkningen gisslan.

Det kommer nog att bli en allt mer saklig debatt ju närmare medborgarna kommer insikten kring hur allt ovan hänger ihop och vilka konsekvenser det får.

Under tiden får läkarkåren försöka hitta ett sätt att upprätthålla bra sjukvård till sina patienter i de system som råder. Det blir i alla fall aldrig så illa som det var tidigare och hade inget gjorts nu hade det bara blivit ännu värre.

Men att sätta 10 procent av BNP på hälso- och sjukvård, reformera primärvården genom att ge den ökade resurser istället för ökat ansvar och mindre resurser så blir resultatet:

Ökad tillgänglighet, sänkt effektivitet och ökade kostnader.

En tydligare modell behövs för att vården skall finansieras på ett bättre sätt. Vårdvalsmodellerna var del I, nu kommer man att försöka arbeta fram nationella riktlinjer för detta och där måste läkarförbundet och läkarkåren vara mycket aktiva, annars kommer omvårdnad och tillgänglighet att dominera.

Patienterna lär sig så sakterliga skillnaden mellan att få träffa en doktor, få betala för att träffa en doktor och att få träffa en doktor som har tid, gör det han/hon ska och på ett vederhäftigt sätt. Patienter har inte riktigt klart för sig vilken sorts vård de får, just nu är de helt överlyckliga över att kunna få en tid hos en läkare.

Med tiden blir det en och samma läkare, och alla systemförändringar tar tid.

Men man behöver ju inte vara nationalekonom för att inse att något är väldigt fel när vi har så stora glapp mellan antal vårdplatser och andel av BNP samt en mycket åldrande befolkning.

Anmäl kommentar

Det blir nog bra till sist. Folk behöver nog bara tid att vänja sig. Chocken över att plötsligt kunna träffa en läkare när man känner sig sjuk måste bara få tid att lägga sig.
Sedan bör gränsen för att få högkostnadsskydd höjas, vilket nog skulle få ned antalet onödiga besök en aning.
Slutligen så är få sjukvårdsbesök helt onödiga. Även vid en snuva kan man passa på att kolla blodtryck, sända iväg screeningprover för diabetes, kolesterol och liknande. Unga pat kan man passa på att prata kort om drogvanor, safe sexual practice, screena för depression etc. Men i så fall bör man såklart få ersättning för detta.

Anmäl kommentar

De senaste 50 åren har sossarna byggt upp en sjukvårdapparat där VC doktorer ibland har maximerat sina dagliga patientkontakter till 4-5 stycken. Att det samtidigt står 50-60 i kö har inte rört någon i ryggen. Man gör inte, man har aldrig gjort och kommer aldrig att göra mera än man får betalt för. Det visar all empiri sedan 50 år tillbaka. "Behov" är mantrat.

Så kommer alliansen och öppnar dammluckorna. In väller patienter för all möjlig problematik, "pus vid fingernagel", "hosta sedan tre timmar", "ledsen för att pojkvännen gjort slut" "flickebarn tre år med feber - mamman har viktigt möte - kräver omgående pc" et cetera.

Och precis som tidigare så är doktorerna (många åtminstone) till salu. Nu är det att dom jobbar för mycket, förr gjorde dom för lite.

Låt människan bestämma själv. Gör försäkringen tydlig. Då kanske någon antligen vill hjälpa sin medmänniska, utan att ropa på "samhället".

 

Anmäl kommentar

Den viktigaste fokusfrågan är att allmänläkaren får slipper ersätta kemlab, röntgen, läkemedel etc för "sina" patienter. Den nuvarande ordningen att kostnaderna för dessa skall ingå i kapiteringen innebär direkt att preventiva åtgärder som blodtrycksbehandling, screening, bra diabetesvård, adekvata medicinska utredningar för demens, vid malignitetsmisstanke, vid reumatiska besvär etc inte kommer att "löna" sig i det egna perspektivet (mottagningens) medan patienterna som i ökad utsträckning får komplikationer som stroke etc får betala priset.

Sjukvårdsministern bär falsk vittnesbörd mot läkare som valt yrket för att öka människors hälsa o. välbefinnande. I stället beskylls vi omfatta hans egna värderingar - att pengarna skall styra allt.

Effektiviteten och kvaliten kommer att minska iu systemet. Minskade utredningar, kontroller, screening, vaccinationer, ... kommer att reducera belastningen och simsalabim!

Vi har ökat tillgängligheten.
Vi har ökat tillgängligheten.
Vi har ökat tillgängligheten.
Vi har ökat tillgängligheten.

USA visar hur det går när man både låter plånboken och "hjärtat" styra men exkluderar en del av befolkningen: Höga vårdkostnader tas ut från de som kan betala, förebyggande arbete efterfrågas ej dvs inga systematiska åtgärder mer än "talk the talk" kan förmärkas. Därför är också hälsoläget sämre i USA än i Sverige trots att man satsar 5%? mer av BNP på den.

"Reformen" är underfinansierad. CAPIO och alla andra måste alltså finansiera vård för de sjukaste genom att öka betalda omsorger om de "friskaste". Vänta bara, ... tills stupstockarna i sjukförsäkringen kommer även här. Det fascistiska samhället där de sjuka tillåts tyna bort är inte långt borta.

Anmäl kommentar

The bottom line är om vi skall ta ansvar för varandra vid sjukdom eller inte. Om svaret är JA har vi gjort ett val där fortsättningen och framtida kostnader påverkas av hur vi arbetar.

Jag jobbar i ett primärvårdsområde med ca 28.000 personer i zonen. Vi är 150 personer som sköter all hälso- och sjukvård och omvådrnad för dessa 28.000.

För ett par veckor sedan fick jag besök av en gammal mamma som kom tillsammans med sin utvecklingsstörde son. Han hade nu 7-8 personliga assistenter som hjälpte honom mellan 0700-2100. Mamman var nu så gammal att hon inte orkade natten själv utan ville ha intyg att sonen behövde personli assistent dygnet runt. Ca 12 personer skulle då bli involverade.

Detta skulle kostnadsmässigt ungefär motsvara att de 150 personer som idag sköter 28.000 "friskare" bara skulle klara 75 st sådana "sjukare". Med bra sjukvård, en fungerande öppenvård, bra förlossningsvård o. mödravård och traumavård minskar antalet "sjukare" alltmer.

Att låta plånboken styra sjukvårdsbehovet kommer att innebära en försämring av sjukvården med ökning av antalet "sjukare" genom bristande tillgång till vård.

För att spara pengar gäller det att fokusera rätt.

Anmäl kommentar

Som ung distriktsläkare i slutet på 70-talet hade jag förmånen att arbeta i en storstad i en uppbyggnadsfas i primärvården. Vi samlades kring begrepp som helhetssyn, tillgänglighet och kvalitet samt områdesansvar. Vi läkare samlades i s.k. Balintgrupper och med psykiater som gruppledare träffades vi varannan vecka för att diskutera de upplevelser vi hade i vårt yrke. Oftast kändes det som jag gjorde nästan rätt och inte helt fel och den bekräftelsen behöver vi alla i ett svårt men oerhört stimulerande yrke som läkarens är. Vi som kom från kroppssjukvården upptäckte att den ingengörsliknande vetenskap som tillämpades inne på klinikerna inte gällde i primärvården. Mer än hälften av patienterna sökte med sammansatta psykosociala problem och vi var tvungna att skaffa oss verktyg för att kunna möta dessa patienter. Vi hade en socialdemokratisk sjukvårdsledning och vi bemöttes med respekt och förtroende och fann att politiker och tjänstemän på förvaltningen var ett stöd för vår verksamhet. Sjukvårdsstyrelses ordförande brukar säga: En murare är en murare och en läkare är en läkare. Jag litar på er professionalism och ser er som nyckelpersoner i sjukvården.
Läkartid ansågs som något mycket värdefullt och prioriterades i olika bokningsmodeller (Lerumsmodellen m fl). Mötet läkaren patienten var det viktigaste och primärvårdens uppgift var att skapa meningsfulla möten i vilka läkarens person ofta var den viktigaste medicinen. Visst fanns det undertoner av blåögdhet och överdriven entusiasm men sjukvården var något annat än den ideologiskt urvattnade företeelse Filippa Reinfeldt och meningsfränder ställt till med. Läarförbundet med dess ordf. sitter i knäet på den borgerliga regeringen och har mycket svårt att hävda läkarna självklara roll och inflytande i sjukvården. Hela vårdvalsreformen har blivit en stollereform i vilken lätttillgänglighet och ytlighet prioriteras. En reform som tar resurser och intresse för de mest behövande och som leder till att vårdcentral efter vårdcentral med flerårig erfarenhet och vårdstrategi lägges ned. Se bara i Halland som var först med eländet!

Anmäl kommentar

Filippa Reinfeldt prioriterar tillgänglighet in absurdum. Kvalitetsuppföljning vill hon inte ta i.

Anmäl kommentar

När t.o.m anställda på privata vårdcentraler klagar över att de tvingas till absurda prioriteringar för att få tillräcklig finansiering från landstinget, då vet man att Filippa Reinfeldts marknadsfundamentalistiska politik verkligen har havererat.

Anmäl kommentar

Ursäkta om man påpekar det uppenbara men problemet är knappast att vårdcentralerna i fråga tar emot för många patienter utan att vidta några åtgärder eller behandling - problemet borde väl snarare vara att man tjänar på att småfuska med statistiken. Om landstinget inför en ny modell där ersättningen baseras på vilken behandling som faktiskt utförs så betyder det bara att onödiga behandlingar kommer utföras OCKSÅ vilket kommer kosta ÄNNU mer.

Ibland verkar det viktigare för politiker att det ska se ut som om de gör något åt problem snarare än att faktiskt uppnå något. ...och sen sitter dem och gräver sig i hårbotten och undrar varför politikerföraktet ökar i samhället. *tusan nu blev det en bitter kommentar igen*

Anmäl kommentar

Dr. Julius:
"vård efter behov" .. det är väl ganska uppenbart att vården idag inte styrs av behoven utan av pengarna - eller snarare bristen på. Tror någon att vi haft 3000 dödsfall pga vårdbrister och 1500 självmord om behoven fått styra?

Anmäl kommentar

Inte ett dugg förvånande. Politiker tror att befolkningen kan göra kloka val när det gäller sjukvård. Ibland kanske men långt ifrån alltid. Vårdvalssystemet är ett efterfrågestyrt system och då blir det såhär tokigt. Det är ersättningssystem som styr vilken vård som vårdgivaren ger eller prackar på befolkningen. Vi borde nog åter börja göra verkstad av begreppet vård efter behov.

Anmäl kommentar