Personlighetstypen styrde resultaten på läkarlinjen

@bara en liten tanke

Det är ingen antigen eller situation, man kan vara trevlig OCH medicinskt kunnig.
Har du sett för mycket på House?

Anmäl kommentar

Patienten är ofta i ett "underläge" pga sjukdom som man förstås är både obekväm med och orolig för. Då blir betydelsen av empati i mottagandet en viktig del av professionalismen hos läkaren. Kan möjligen minska i betydelse i akuta situationer där patienten kanske inte är mentalt med. Men man kan absolut inte på allvar anse att en läkare har utrymme att vara otrevlig eller hård bara hon/han är duktig i sitt yrke. Gäller alla med denna typ av yrken, även t.ex. poliser.

Anmäl kommentar

Jag blir hellre behandlad av en otrevlig men medicinskt skicklig doktor än en trevlig idiot.
Naturligtvis måste de medicinska kunskaperna och omdömet vara mer avgörande än personligheten, behöver detta diskuteras???

Anmäl kommentar

Personlighet hit och dit... Stress, arbetstider, krav etc är det som påverkar negativt

Anmäl kommentar

@Haqvin. Min poäng var att det kan vara 1. förolämpande 2. ganska meningslöst ur debattsynpunkt att framföra svepande formuleringar av den typen jag citerade om man inte kan verifiera dem på något sätt. Det har inget att göra med vem som är anställd för att göra vad.

Anmäl kommentar

Det är viktigt, med att man som sjukvårdspersonal uppfattar sitt uppdrag...vi här för patienterna. Men raskt lär vi oss frågan "vems pat är det här". Ledningen i  organisationen måste lägga regler och perspektiv. Nånannismen är en av sjukvårdspersonalen främsta verktyg, därav ineffektivitet och bristande empati oavsett personlighet...vem bryr sig!!!!!

Anmäl kommentar

Skillnaden mellan läkare och brukare är, Dr H, att läkarna är anställda och har (väl) betalt för att hjälpa brukarna, inte tvärtom.

Påståendet att brukarna "inte begriper sitt eget bästa" är inte analog med påståendet att många läkare lämpar sig bäst för slutna rum. Den utsagan var alltså lätt att avfärda.

Anmäl kommentar

@ Haqvin. Faktiskt har du presenterat dej ett antal ggr här på DM, liksom i denna tråd igen.  Inte heller denna gången säger du att du är läkare, har gått läkarutbildningen etc. (F ö all del, det kan ju finnas fler "Haqvin", isf ber jag om ursäkt om blandat ihop dej med en annan Haqvin)
M a o utifrån dina egna uppgifter har jag ingen anledning att tro ngt annat än precis vad jag just skrev.
Man kan ju vända på det: "det finns en stor mångfald av brukare och patienter som inte begriper sitt eget bästa" eller "det finns en stor mångfald brukare som borde stanna hemma och inte besvära sjukvården". Är det rimliga påståenden utan några som helst belägg?

Anmäl kommentar

Sven - haha...

Om jäv är att uttala sig om att man har funnit nya rön inom sitt område kan vi lika gärna packa ihop och gå och gräva ned oss.

Anmäl kommentar

"Personlighetstest som används i arbetslivet är oftast av självrapporttyp. Alla inser att när mycket står på spel - ett jobb man söker eller en befordran - är det frestande att bluffa för att framstå i positiv dager. De flesta tester har ingen effektiv metodik för att korrigera för bluffsvar. I UPP-testet använder vi två särskilda skalor för att mäta skönmålningstendens. Med hjälp av vår metodik kan vi sedan göra en effektiv korrektion. Det fungerar faktiskt!

Här är ett aktuellt exempel. Chefer sökte befordran eller nytt chefsjobb, 20 till antalet. De tog UPP-testet. Tendensen att skönmåla visade sig vara extremt stark. Alla testvariabler korrigerades med stöd i våra normdata som insamlats i oskarpt läge, ca 950 testade personer. Se figuren ovan för resultatet när det gäller testvariabeln uthållighet. Före korrektion: en enormt stor skillnad till "förmån" för dem som testats i skarpt läge. Efter korrektion: ingen signifikant skillnad, t o m en vändning av skillnaden mellan medelvärdena.

Samma styrka visar metodiken även i ett stort material (N=1251) av jobbsökande i rekryteringsplattformen Katapult, som använder vårt screeningtest (en förkortad form av UPP). Jag återkommer om detta.

Slutsatsen är att skönmålning förekommer även i en befordringssituation, inte bara vid ansökan om ett nytt jobb, och för högt kvalificerade chefer, inte bara för ungdomar. Och att effekterna av skönmålning kan rensas bort ur testresultaten, som därigenom blir mera rättvisande. Proceduren gynnar ärliga människor, och den gynnar speciellt kvinnor...

Preliminära data antyder emellertid att kvinnor skönmålar mera än män vid ansökan till vissa andra typer av jobb. Jag ska återkomma till den frågan så snart jag kan få in mera information. En hypotes är att vilken grupp som skönmålar mest beror på om ansökan gäller ett "manligt" eller "kvinnligt" jobb, något som kan mätas med hjälp av statistik över könsfördelning bland de sökande.

Vi ska även undersöka om ansökande med utländsk bakgrund missgynnas av att de skönmålar mindre än övriga. Genom samarbetet med Katapult får vi tillgång till stora datamängder som tillåter att sådana frågor besvarar på ett tillförlitligt sätt."

Lennart Sjöberg

Anmäl kommentar

Apropå jäv så var det en psykiatriker som i en artikel för snart ett år sedan tyckte att svenska forskare i klinisk psykologi inte borde uttala sig om effekten av KBT då de ju var jäviga. Själv var han docent i psykiatri, och var kritisk till Socialstyrelsens nya riktlinjer där man förordade KBT för ångest och depression. Är det inte underbart!!

Anmäl kommentar

"Här föreligger en rejäl jävssituation - psykologer som marknadsför "personlighet"

Utveckla gärna detta. Och förklara skillnaden mot att läkemedelsföretag tillåts forska om och marknadsföra läkemedel. Som de dessutom tjänar mer pengar på än psykologer tjänar på "personligheten". Tack.

Anmäl kommentar

Dr H!

För att vara en som inte har en aning om vem jag är, hur min bakgrund ser ut och vilka kunskaper och erfarenheter jag har, så har du väldigt starka och tydliga åsikter om just dessa saker!

Jag är brukare och representant för en brukarorganisation sedan trettiofem år. Jag har personligen träffat massvis med läkare genom åren, och också fått massvis av skildringar av läkarmöten från dem jag representerar. Därutöver har jag insyn i läkarvärlden via ett syskon, som just är läkare. (Finns också psykolog och sjuksköterska i den nära släkten.)

Jag tror faktiskt jag vet ganska väl vad jag talar om.

Anmäl kommentar

"Hälften av studenterna ansåg att han skulle få gå utbildningen. Så det är inte alla som tycker att äkta psykopater är sämre läkare. de ska ju få "en chans till" "som alla andra", så vad pratar ni om?".

Att inte alla tycker detsamma betyder inte alltid att något är rätt. Ibland saker kan bara vara svart eller vitt. Inga nyanser däremellan. Jag skulle inte vilja träffa en läkare som stämmer på den engelska texten nedan. Och inte en polis heller. Inte i något yrke. Inte i något sammanhang. Inte ens efter döden. Ja, hellre fria än fälla. De flesta, tycker jag. Vi kan inte låta oss halka in i auktoritära, facistiska roller men inte heller vara naiva för att rädda självbilden, bilden av att vara humanister och "finkulturella". Vi skall vara generösa men inte om det är bara för "de ska ju få "en chans till". Detta med "en chans till" måste ha en "varudeklaration". Vad är innehållet?

"First, it is important to provide a loose definition of a psychopath. Psychopaths tend to be cruel and manipulative, and may enjoy causing pain to others. They also tend to lie compulsively, believe themselves to be perfect, and feel no remorse. (1). Psychopaths are often violent criminals, but there is also evidence that many are able to control their violent tendencies, and simply find other outlets for cruelty. They may harm animals, or be psychologically manipulative of those around them, instead of being violent. The most common characteristic of psychopaths is a lack of conscience.

Several studies have been conducted to try and better understand psychopathy. One of the more common theories regarding psychopathy is that psychopaths are incapable of emotional learning, due to abnormalities in their amygdala, which is responsible for regulating emotion and aggression. (2).  Psychopaths do not learn from punishment, and so never gain a social conscience. This, in turn, is the reason they lack empathy for others and feel no remorse for their violence.

Research also indicates that it is probable that there are genetic influences on antisocial behaviors (1). Among twins, there is a concordance rate of almost 50%, although the gene, or genes, that are responsible for this personality disorder have yet to be identified. Genetic studies are still being shaped, and so drawing any definite conclusions about the role of genes in any behavior is very difficult. Nonetheless, it does seem likely that genes are influential in psychopathy.

Levels of serotonin are generally low in people with antisocial personality disorder. (1). This would explain the boredom and restlessness that is common in psychopaths, as serotonin regulates aggression and impulsivity. It has also been observed that, in some cases, the frontal lobe of psychopaths is abnormal. This may have something to do with their impulsivity, since the frontal lobe is responsible for judgment and impulse control (3). Also, MRI scans show that, although normal people display increased activity in the frontal lobe when they lie, psychopaths don’t (4). This seems to suggest that psychopaths process information differently, due to some abnormality in their brain structure. It is also important to not that many people who are psychopaths have displayed psychopathic tendencies since they were children, which suggests that the behavior may not be learned."

Detta är en skadad hjärna, en skada som behöver stöd och hjälp på ett annat sätt än att få en chans till hur som helst. Det är att spela rysk roulette, där psykopaten är kulan och en en slumpmässigt vald i samhället blir tinningen.

Anmäl kommentar

Här föreligger en rejäl jävssituation - psykologer som marknadsför "personlighet"

Anmäl kommentar

@ Haqvin. För att vara en som aldrig gått läkarutbildningen, aldrig arbetat som läkare,  aldrig befunnit dej i situationen av att vara ansvarig läkare har du väldigt starka och tydliga åsikter om hur läkarutbildning är eller borde vara, hur läkare är eller hur de borde vara etc.
Denna kommentar t ex "Det finns tyvärr en stor mångfald praktiserande läkare, som skulle göra sig betydligt bättre i mycket slutna rum", hur vet du det? Och ungefär hur många skulle det vara? Gjort en stor studie kanske?
Ett sådant påstående är implicit kränkande och du borde veta bättre än så.

Anmäl kommentar

För att klassas som psykopat krävs mycket bla kriminalitet, enl den skola jag gått i. Vi ju sett vilken oenighet det utlöste när mördare tvingades avbryta läkarutbildning. Hälften av studenterna ansåg att han skulle få gå utbildningen. Så det är inte alla som tycker att äkta psykopater är sämre läkare. de ska ju få "en chans till" "som alla andra", så vad pratar ni om?
Menar ni psykotiska drag som kan gälla en större grupp personer? Hur tänker ni att man ska hitta dem? Den äkta psykopaten som tom fuskat om sin identitet och betyg avslöjades inte trots psykolgbedömnning vid uttagningen!
För det första leder det till tveksamhet om vi vill utesluta psykopater- även när de definierats.
För det andra visar det på hur svårt det är. Det är just psykopatens psykopatiska begåvning som gör det näst intill omöjligt att på en intervju avslöja honom.

Anmäl kommentar

Mitt i prick! Personlighetstest som enda urvalsmetod vore alltså inte heller bra eftersom alla behövs - forskarna som kommer med innovationer, patologer och röntgenläkare som jobbar i laboratoriemiljö och med datorer, likväl som skickliga kirurger och empatiska allmänmedicinare.
Men som en intagningskvot kanske.

Anmäl kommentar

Instämmer, Dr W! En utbildning som är mycket sak- och detaljinriktad, nästan uteslutande biologiskt orienterad och starkt positivistiskt präglad (inte sällan skenpositivistiskt) övar inte upp förmågan till empati och helhetssyn på människan. Viktiga moment saknas helt enkelt i utbildningen, vilket förstärker en "aspergeroid" utveckling hos studenterna.

Anmäl kommentar

Det är kanske lättare att säga vilka som inte passar, t ex de med psykopatiska drag som nämndes av neuropsykolog.
Lika viktigt är nog att tänka på vad som händer med studenterna under utbildningen. Vart tog empatin vägen hos en del? Apropå Ulla Holms bok.

Anmäl kommentar

vilken manniskotyp blir en bra läkare?

finns det folk som vet det?

Anmäl kommentar

Tänk om verkligeheten vore så enkel. Kom ihåg att det alltid finns folk man skär sig med, vid någon tidpunkt. Det känns otroligt att en läkare som har en sådan personlighet att det ofta uppstår skärningar skulle bli särskilt långvarig i behandlingsrummet. Jag tror var människa finner sin plats, det behöver inte Pappa Staten kontrollera. Det de kan ta reda på vid utbildningen är om dessa läkare är villiga att jobba på landsbygden. För där råder ju brist på läkare vilket försämrar kvalitén för invånarna.

Anmäl kommentar

Problemet är att denna studie endast mätt korrellationen mellan vissa "personlighets"-mått och hur väl man klarat av studierna. Torde alltså mest vara intressant för universiteten och hur de ska kunna tjäna mest pengar i form av utexaminerade läkare. Däremot har man inte över huvudtaget mätt skickligheten som läkare efter examen. Vet inte hur stort sambandet är mellan höga resultat på universitetstentor och skicklighet i arbetet. Självklart hade de "neurotiska" (vad nu det betyder) studenterna svårare att prestera på tentamina, frågan är om de därmed är sämre läkare. Och hur mäter man om någon är en bra läkare eller inte? Vem ska göra den bedömningen?

Anmäl kommentar

En bra empatisk läkare gör sitt absolut bästa för patienten, och då brukar det bli väldigt bra även om han/hon kanske inte är den främsta i sitt fält. (men jag tror att en empatisk läkare alltid strävar efter att bli bättre och lära sig mer eftersom de då kan hjälpa sina patienter bättre)

Jag håller inte med om att kunnighet är allt eftersom jag har haft riktigt gräsliga patientmöten med mycket kunniga och duktiga överläkare som bara inte läste av min patientsituation just då. Det slutade med mig i tårar och ett nytt besök bokat med en annan läkare. Slöseri på energi och resurser.

En bra personlig kontakt mellan läkare och patient i samband med behandlingen kan vara skillnaden mellan placeboeffekt och noceboeffekt och det är i högsta grad relevant för behandlingsresultatet.

Anmäl kommentar

En sjuk människa (= en pat)kan väl utifrån sin människosyn gradera hur trevlig doktorn är? Graden av trevlighet är väl rel mycket beroende av betraktarens ideal? Kanske arbetsgivaren sedan skall gradera hur kunnig doktorn är? Eller skall ngn annan göra det?

Anmäl kommentar

Håller absolut med! En bra personlighet och medicinskt kunnande måste vara det optimala för en läkare.Finns alldeles för många exempel på läkare som borde ha blivit forskare istället.

Anmäl kommentar

Bättre med ett test efter utbildningen...

En del läkare borde verkligen inte ha någon patientkontakt what so ever...

Tur det finns forskartjänster...

Anmäl kommentar

Dr Krankengymnast och Neuropsykologen: bravo!Håller med fullt.

Anmäl kommentar

Alla människor lika lämpliga för alla yrken?!
Fråga patienter och patientombudsmän och motsvarande.
Det handlar väl snarare om toleransnivån för avvikelser från det önskade medelvärdet i lämplighet. De extremt lämpliga kan vi kanske tolerera bättre än de extremt olämpliga. Att slipa en råsten till diamant kan nog en utbildning göra, men inte en gråsten!

Anmäl kommentar

Jag skulle bara leta efter psykopater och låta alla andra  ansöka och komma in på sedvanliga meriter. Personlighetsfrågor är svåra och bedömningar kan också slå fel. Hellre fria än fälla. Nästa på tur, polisyrket? Och vilka skall vi inte testa?

Anmäl kommentar

Som man frågar kommer man få svar.

Och vem skall bedöma personligheten vid 19 års ålder för vem som är bra vid 30?

Pluralism är nog det bästa, men man kan gott bredda kriterier eller nischa utbildningar.

Dock - det finns ett problem kavr och det är att hur vi än gör kommer von Knurrbagge ha lättare att komma in på personliga intervjuver än Milokoviks...

Eller de från "fina skolan" som har en kraftig betydsglidning jfr med de som går i en bättre skola, men som följer betygskriterierna.

Anmäl kommentar

Astra framforskade för många år sedan ett läkemedel som var bra vid en viss sjd för de som hade en viss gen. Förekomsten av denna gen kunde förutses via personlighetstest. För att kunna värdera ett sådant personlighets som "genetiskt test" ställde all personal på Astra upp på testet.

Som spinoff kollade psykologerna samband mellan personlighet och framgång i yrket. Det fanns inget sådant samband. De enda två variabler som korrellerade till framgång i yrkeslivet på Astra var ärlighet o. hjälpsamhet - två egenskaper som slumpmässigt exiterar inom en rad olika personlighetstyper.

Anmäl kommentar

"– Om ett medicinskt lärosäte är ute efter att utexaminera skickliga forskare skulle jag säga till dem att inte väga resultat från personlighetstest särskilt tungt. Men om du vill ha läkare som är praktiserande och tjänar allmänheten måste du verkligen beakta de här resultaten"

Tjänar inte skickliga forskare allmänheten? Läkaryrket innehåller en stor bredd av olika sysslor. Borde man inte då också satsa på en att anta en bred typ av människor?

Anmäl kommentar

Läkarutbildningen och läkaryrket är väl inte unikt. Ovanstående positiva egenskaper är väl bra i de flesta jobb och i de flesta situatiner i livet.

Anmäl kommentar

Personligheten kan utvecklas och förändras under en lång utbildning där man "fostras" i att på bästa sätt ta hand om människor. Det vore synd att inte ge alla människor en chans att utvecklas till läkare.

Anmäl kommentar

Tanken är i sig mycket god. Det finns tyvärr en stor mångfald praktiserande läkare, som skulle göra sig betydligt bättre i mycket slutna rum. Problemet är hur man på ett sakligt och ändamålsenligt sätt skall vaska fram de rätta personligheterna.

Anmäl kommentar

Som praktiserade läkare är personligheten otroligt viktig, det säger ju sig själv, man jobbar ju med människor!

Anmäl kommentar

De tankarna tog Ulla Holm upp sin doktorsavhandling och i sin bok om Empati som kom ut första gången 1987.

Anmäl kommentar

Är det inte bra med olika typer av läkare ändå?

Anmäl kommentar