Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • E-tidning
  • Lediga jobb
  • Logga in

Snus bör inte klassas som cancerrisk

Det finns inte belägg för ett samband mellan snus och cancer, skriver professor Robert Nilsson.

Annons:

I debatten om snus hävdas allt som oftast att det finns ett etablerat samband mellan svenskt snus och vissa cancerformer. Vad som vanligtvis inte framgår av sådana påståenden är att man bygger sina uttalanden på modesta ­riskökningar i enstaka undersökningar vars resultat inte kunnat verifieras i andra studier.

Under senare år har man framför allt inriktat sig på ett förment samband mellan snus och cancer i bukspottkörteln, vilket i huvudsak grundat sig på två skandinaviska undersökningar där man bland annat inte tagit tillräcklig hänsyn till konkurrerande riskfaktorer. Den kände epidemiologen Paolo Bofetta, huvudförfattaren till ett av dessa arbeten, ingår i ett internationellt konsortium för utvärdering av orsakerna till cancer i detta organ.

Vid en nyligen genomförd samlad analys av dessa studier kunde forskargruppen inte finna något belägg för att användning av rökfri tobak har något samband med denna typ av cancer (Bertuccio, 2011). 

Den biologiska trovärdigheten är särskilt viktig när man ska bedöma marginella riskökningar, där snedvridning och konkurrerande orsaker kan ha betydande genomslag. Men ofta försummar epidemiologer att tillvarata relevant information från andra discipliner som till exempel molekylärbiologi, där man kan analysera effekter från exponeringsnivåer långt under de som kan förväntas ge utslag vid konventionella epidemiologiska studier.

Kritiska skador i DNA som inte repareras, eller felrepareras, är ett nödvändigt, men inte tillräckligt första steg vid uppkomsten av en cancertumör. Tobaksspecifika nitrosaminer är de viktigaste potentiellt cancerframkallande substanserna i rökfri tobak. I kroppen omvandlas dessa till reaktiva, kortlivade ämnen som ger upphov till specifika DNA-skador, så kallade DNA-addukter . Men även hos DNA från personer som aldrig använt tobak finner man signifikanta nivåer av DNA-skador av samma typ som de som framkallas av de tobaksspecifika nitrosaminerna. Denna normala bakgrund är till största delen av okänt ursprung, men kan möjligen härröra från reaktiva substanser som bildas av tarmfloran. En exponering som endast marginellt påverkar vår naturliga bakgrund av kritiska DNA-skador måste i praktiken anses som säker ur toxikologisk synvinkel. Resultaten från detaljerade undersökningar av DNA-skador i försöksdjur ger ett övertygande stöd för en påtaglig cancerrisk från rökfri tobak av nordafrikanskt ursprung med extremt höga halter av nitrosaminer, en risk som verifierats kliniskt. Halterna av nitros­aminer i det svenska snuset är flera tusen gånger lägre, och man kan visa att det förväntade bidraget till den normala bakgrunden av DNA-skador från modernt svenskt snus är försumbart (Nilsson, 2011).

Många livsmedel innehåller låga halter av potent cancerframkallande substanser, typ aflatoxiner. Men när halterna ligger under etablerade gränsvärden, klassificeras inte livsmedlet som cancerframkallande. Samma sak bör gälla för de låga nivåerna av nitros­aminer i svenskt snus.

Från ett molekylärbiologiskt perspektiv saknar således hypotesen att svenskt snus utgör en betydelsefull cancerrisk biologisk trovärdighet. En nyligen genomförd samlad analys av samtliga epidemiologiska studier på området ger stöd för denna slutsats (Lee, 2011).

Kommentarer