Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • E-tidning
  • Lediga jobb
  • Logga in

”Effekten av laserterapi är väl dokumenterad”

Lars Hode, ordförande i Svenska laser-medicinska sällskapet, besvarar ett blogginlägg av Mats Reimer, barnläkare och gästbloggare på Dagens Medicins webbplats.

Annons:

Mats Reimer, du har haft många bra synpunkter på allehanda företeelser i den medicinska världen. Det finns mycket som behöver skärskådas. I ditt blogginlägg Bluffbehandling har fått stöd av Almi har du kommit in på ett område som du inte helt verkar vara hemma på. Metoden kallas terapeutisk laser eller, internationellt i regel LLLT, vilket står för Low Level Laser Therapy. Namnet avspeglar att det inte handlar om kirurgiska, skärande lasrar och mekanismerna bygger inte på värme. Jag känner till den person du beskriver i din artikel men är inte helt insatt i hennes metod, men helt klart är det en form av laserterapi.

Det jag reagerar mot är att du tycks anse att metoden i sin helhet är en form av bluff och menar du allvar med det så måste jag säga att du är dåligt påläst. Det är mycket enkelt att gå in på Pubmed (www.pubmed.com) och skriva in Low Level Laser Therapy som sökord. Då får man bums drygt 3 000 träffar. Man har undersökt effekterna av laserljus och även ljus från andra ljuskällor på cellkulturer, försöksdjur av olika slag och även på folk. En del menar att detta bara är en placebobehandling, men varken försöksdjur eller cellkulturer är särskilt mottagliga för placeboeffekter. På humansidan är naturligtvis placeboeffekter högst reella, både i positiv och negativ riktning. Därför försöker man ofta att göra dem dubbelblinda vilket inte alltid är så lätt som det låter. Det finns gott om välgjorda kontrollerade, randomiserade dubbelblinda studier, publicerade i peer-reviewed medicinska skrifter som visar signifikant effekt på smärttillstånd, inflammationer cirkulation och immunförsvar. När man tittar på celler i odling så kan man se att det finns tydliga effekter på bland annat cellernas ämnesomsättning (ATP-syntesen) om de valda parametrarna ligger inom vissa gränsvärden. Det hela är långt mer komplex än vad jag kan gå in på här.

Men är då LLLT generellt en bra metod att bekämpa cancer? Ja, verkligheten är nu lite mer komplex än dikten, för att travestera dig. Men låt oss ta det lite från grunden. Laserljus eller annat ljus i våglängdsområdet 500–1 000 nm ger inte upphov till cancer. Och det är viktigt. Men om man, sig själv ovetande, har en aggressiv cancer och blir behandlad med LLLT: kan då de stimulerande (ibland hämmande) effekter man konstaterat förvärra eller accelerera utvecklingen av cancern i fråga? På mycket goda grunder kan vi dess bättre svara nej på den frågan. Och det är viktigt.

Men om vi nu har en konstaterad cancer – kan laserbehandling av detta slag ”bota” patienten? Här måste man svara lite mer nyanserat. Det är i dag känt att laserbehandling kan påverka vårt immunförsvar, liksom att vi kan göra det med andra metoder. Tyvärr är det så att generell immunförsvarshöjning har en mycket liten effekt på de flesta tumörer. En orsak till detta är att vårt immunförsvar inte ”anser” cancer som något som inte ska vara där – vi har ju själva skapat den i vår kropp. Men immunförsvaret har dock en roll i det hela. En höjning av immunförsvaret kan förhindra att infektioner får sämre möjlighet till spridning, att läkning efter exempelvis kirurgi eller strålning går snabbare. Likaså är det känt att laserbehandling efter till exempel mucosit efter strålbehandling ger intensiv smärta. Denna lindras i regel mycket effektivt med laserbehandling. Men laserljus eller annat ljus inom nämnda våglängdsområde dödar inte cancerceller. Ellar andra celler.

Nu är jag inte insatt i de parametrar som Susanne Johansson använder vid sin ECT-metod. Jag kan därför inte rakt av påstå att det inte kan finnas effekter som är fördelaktiga för cancerpatienter. Jag kan heller inte vitsorda att det finns möjlighet att ”bota” en cancer. Men det kan mycket väl finnas möjlighet att förlänga livet hos dessa människor och ofta en möjlighet att öka deras livskvalitet. Och då talar jag om reella, väldokumenterade effekter. Därtill kommer förståss placebo (halmstrået som du nämner) och det har säkert räddat livet på många och är garanterat ofarligt.

Om hennes metod verkligen skulle ha en avgörande effekt på sjuksomar som ALS, Parkinsons sjukdom, demens eller muskeldystrofi, vore onekligen fantastiskt. Men, man kan ju alltid försöka eftersom metoden är helt ofarlig i motsats till många andra behandlingar.

En mycket viktig egenskap hos LLLT-metoden är att den är riskfri och smärtfri och det finns nu mer än 40 års erfarenhet av den. Det är till och med så att vi kan hävda att ”det värsta som kan hända är att ingenting händer”. Dock är det så att vissa individer (såväl människa som djur) inte regerar på behandlingen, eller så lite att man måste konstatera att det inte är rätt metod för vederbörande. Ibland kan det vara så att vissa individer  behöver andra parameterkombinationer än dem vi rekommenderar. Men generellt sett kan man säga att det krävs två saker för att få en god effekt; bra verktyg och bra kunskap och tyvärr föreligger detta inte alltid.

En sak som jag reagerar lite på i din artikel är att du använder ordet ”laserlampa”. Även om du i sak har rätt, så är din avsikt att förlöjliga behandlingen. Likaså betonar du att Susanne Johansson är hudterapeut. Även om det är riktigt att det var hennes utbildning från början, så var det för mer än 30 år sedan. Det finns faktiskt folk som har doktorerat även om de en gång utbildade sig till hudterapeuter, småskollärare, massörer, sjukvårdsbiträde etcetera. Jag vill också påpeka att hudterapeuter inte bara (som någon uttryckte saken) smörjer gamla damer med antirynkkräm, utan ofta hjälper olyckliga människor med svåra hudproblem och till och med kan rädda dem från självmord. Laserbehandling har faktiskt en relativt god effekt på vanlig akne. Hudterapeuter har för övrigt en god kunskap om, inte bara hudens anatomi, utan även en ofta god allmänmedicinsk grund.

Att, slutligen Almi har engagerat sig i detta tycker jag nog inte är fel. Det kan ju faktiskt vara så att handläggaren har studerat LLLT-området och blivit intresserad av området. Vidare tror jag nog att det lite grand är Almis uppgift att stödja projekt där kanske inte vanliga finansieringsvägar står till förfogande. Och även om Susanne Johanssons metod förefaller osannolik som framgångsrik cancerbehandling så kanske man finner något nyttigt där en vacker dag. Att vi i dag inte ser någon rimlighet i den behöver inte innebära att man inte gör det lite senare. Även en blind höna etc.

Men, Mats Reimer, i princip stöder jag dig i ditt korståg mot suspekta metoder inom medicinen. Lycka till.

Kommentarer