Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • E-tidning
  • Lediga jobb
  • Logga in

”Kan Socialstyrelsen skilja på risker med rökning och nikotin?”

Det svårbegripliga motståndet mot svenskt snus delas tyvärr av bland andra Folkhälsoinstitutet och Läkare mot tobak, skriver Robert Nilsson.

Annons:

Socialdepartementet gav i juni Socialstyrelsen uppdraget att beräkna kostnaderna för ”tobaksrelaterad” sjuklighet och dödlighet. Det kan förefalla okontroversiellt, där givetvis fokus bör riktas mot rökningens skadeverkningar, men kan likväl ge anledning till frågetecken, så tillvida att resultaten kan komma att tas till intäkt för åtgärder mot alla tobaksvaror.

Det svårbegripliga motståndet hos EU-kommissionen mot svenskt snus delas tyvärr av företrädare för Folkhälsoinstitutet, Läkare mot tobak, Tobaksfakta och den inflytelserika lobbyn för tillverkare av nikotinläkemedel. I dessa kretsar är den förhärskande tanken att all tobak är skadlig och ska motverkas i alla dess former, obeaktat det faktum att snuset är en till synes effektiv metod – bland andra – för att motverka rökning. Det bör noteras, att för det nässnus som kommissionen tillåter, finns ingen godtagbar riskvärdering, trots att detta snus i jämförelse med de förbjudna svenska produkterna innehåller betydligt högre halter av cancerframkallande ämnen.

Det är givetvis korrekt, att snus genom sitt innehåll av nikotin är beroendeframkallande. Professor Hans Giljam påpekade dock i en intervju i Aftonbladet den 19 oktober i år: ”vi kan nog i dag konstatera att nikotin i sig inte är särskilt beroendeframkallande.” Argumentet att ett beroende av ett stimulerande ämne – vare sig detta är nikotin, koffein eller alkohol – skulle vara ett tillräckligt skäl för att förhindra deras användning i en konsumtionsvara är ohållbart. Genom det massiva utbudet av nikotinläkemedel på marknaden är ett nikotinfritt samhälle en ren illusion. Dessutom är det naivt att tro att det inte finns före detta rökare som i stället fastnat i beroende av nikotinläkemedel.

En preliminär beräkning visar att under de senaste tio åren, lågt räknat runt 30 000 dödsfall kan ha undvikits om de cirka 900 000 individer som använt snus under denna tidsperiod representerar rökare som övergått till snus. På uppdrag av Livsmedelsföretagen och Livsmedelsarbetarförbundet har Handelns utredningsinstitut beräknat att snuset har lett till besparingar på minst 20 miljarder kronor mellan åren 1990 och 2011 genom minskade vårdkostnader och produktionsbortfall (Hortlund och Gabrielsson, 2012). I Sverige har tillgången på snus kraftigt sänkt efterfrågan på cigaretter, med åtföljande drastisk nedgång av rökningsrelaterade sjukdomar som lungcancer och CVD. Motsatsen är Finland – ett land med lång snustradition – men där EU förbjöd snuset 1995. Här har rökningen ökat med 4 procent sedan år 2009.

Betydelsen av Socialstyrelsens utredning kan inte överskattas, och man bör därvid tydligt särskilja nikotinberoende från rökningen, och därefter redogöra för riskprofilen för alternativen. Då skapas byggstenar för en framåtsyftande tobakspolitik med det allt annat överskuggande målet att få fler att frivilligt välja bort den skadliga cigaretten.

Kommentarer