Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Lediga jobb
  • Logga in

Debatt

”Orimliga orättvisor inom bröstcancerkirurgi”

Alla har rätt till en likvärdig sjukvård. Men nationell statistik visar tydliga skillnader inom svensk bröstcancerkirurgi, skriver tre debattörer.

Annons:

Det finns stora skillnader i hur många kvinnor som behåller sitt bröst vid bröstcanceroperation. Denna så kallade bröstbevarande kirurgi är lika säker som borttagning av hela bröstet, förutsatt bröstet strålbehandlas efter kirurgin. Den har positiva effekter på livskvaliteten, framförallt i ett längre perspektiv. Ändå varierar andelen bröstbevarande kirurgi för mindre tumörer mellan 85 procent i en region och 55 procent i en annan. För kvinnor med små förstadier till bröstcancer är siffrorna något högre men skillnaderna kvarstår: 96 procent som högst och 71 procent som lägst.

Hur ser det ut för de kvinnor som behöver ta bort hela bröstet (mastektomi)? Direkt rekonstruktion av bröstet (i samband med canceroperationen) är en säker metod som inte fördröjer efterbehandlingen eller försämrar prognosen. Ändå görs den bara hos 0,7 procent av de kvinnor som mastektomeras i en region men hos 22 procent i en annan. Riksgenomsnittet ligger på 7 procent, en förvånansvärt låg siffra jämfört med andra västländer. Anmärkningsvärt är också att de regioner som gör flest direkta bröstrekonstruktioner också utför flest bröstbevarande ingrepp.

“Det borde vara en kvinnas rättighet att få likadan, nyanserad och vetenskapligt grundad information”

Dessa ojämlikheter är orimliga och orättvisa. Grundläggande faktorer, såsom ålder, tumöregenskaper eller efterbehandlingar samt medicinska skäl som väger mot en operationsmetod skiljer sig inte åt på ett avgörande sätt mellan regionerna. I alla regioner finns stora och mindre sjukhus, landsbygd och storstäder. Möjligtvis väljer kvinnor som bor långt ifrån närmaste sjukhus oftare mastektomi för att kunna avstå från strålbehandling. Men variationen är orimligt stor och slutsatsen måste vara att kvinnor i olika delar av landet inte får samma information och valmöjligheter inför en bröstcanceroperation.

Ojämlik information bör vara en viktig orsak till den varierande användningen av direkt rekonstruktion. Det diskuteras livligt hur och när bröstrekonstruktion bör göras och uppfattningar går isär mellan olika kirurger och olika regioner. Men det borde inte vara en fråga för tyckande. Vetenskapliga fakta finns och bör tjäna som informations- och beslutsunderlag. Det borde vara en kvinnas rättighet att få likadan, nyanserad och vetenskapligt grundad information om olika kirurgiska tillvägagångssätt, oavsett var hon bor.

Kvinnors valmöjligheter borde ha ökat med den så kallade onkoplastikkirurgins utveckling. Onkoplastikkirurgi lånar plastikkirurgiska tekniker för att möjliggöra mer bröstbevarande kirurgi där mycket bröstvävnad kan tas bort med ett gott estetiskt resultat. I och med att bröstcancerprognosen har förbättrats och fler och fler kvinnor överlever sin sjukdom får bröstutseende och kroppsuppfattning större betydelse. Och en bröstbevarande operation besparar den kvinna som inte vill vara utan bröst hela den rekonstruktiva processen utan att göra avkall på säkerhet eller kosmetik.

För att få en mera jämlik bröstcancerkirurgi för alla Sveriges kvinnor föreslår vi att:

  • Alternativen bröstbevarande kirurgi och borttagning av hela bröstet bör diskuteras inför en bröstcanceroperation. Om det senare alternativet blir aktuellt bör kvinnan få information om rekonstruktiva möjligheter.
  • En fritt tillgänglig kunskapsbas på webben inrättas som på ett förståeligt sätt lägger fram faktaläget och valmöjligheterna för kvinnan som står inför beslutet om bröstcanceroperation. Ansvaret för en sådan informationskanal bör ligga på de nationella föreningarna för bröstkirurgi och plastikkirurgi i samarbete med t ex Cancerfonden.
  • Utbildningscentra för onkoplastikkirurgi byggs upp där bröst- och plastikkirurger kan utveckla sina kunskaper och tekniska färdigheter för att kunna erbjuda bröstcancerpatienten ett komplett spektrum av bröstcancerkirurgi. Till detta ändamål bildas en samverkansgrupp med representanter från de nationella föreningarna för bröstkirurgi och plastikkirurgi.

 

Jana de Boniface, överläkare vid bröst- och endokrinkirurgiska kliniken, Karolinska universitetssjukhuset i Solna

Jakob Lagergren, överläkare vid kliniken för rekonstruktiv plastikkirurgi, Karolinska universitetssjukhuset i Solna

Elizabeth Bergsten Nordström, ordförande för Bröstcancerföreningarnas riksorganisation, BRO

Kommentarer

  • Tom 2015-01-08 14:43:39

    Lite oroande uppgifter. En försynt fråga i sammanhanget - vilka kontakter har artikelförfattarna tagit med SKL m a p på de belysta orättvisorna , Hur de kan åtgärdas och vilka resursallokeringar som bör genomföras? Artikeln nämner nationella specialistföreningar och Cancerfonden men inga av dessa har något ansvar för eller inflytande på sjukvårdens organiserande. Vad säger Soc Styrelsen i frågan (de är trots allt en myndighet) eller Socialdepartementet ? Troligen hänskjuter de frågan vidare till SKL så ytterst är det väl SKL som ska tillfrågas om och hur man avser genomföra några förändringar.

Nyhetsbrev

Vill du ta del av våra nyhetsbrev?

Klicka här!

Nyheter från startsidan

Senaste numret av Dagens Medicin

Bör fysioterapeuter och sjuksköterskor skriva remisser?
Ja
Nej
Vet inte
Survey Maker

Nyhetsbrev

Vill du ta del av våra nyhetsbrev?

Klicka här!

Sök i vår databas!

Nyhetsbrev

Vill du ta del av våra nyhetsbrev?

Klicka här!