Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • E-tidning
  • Lediga jobb
  • Logga in

Sten Levander, professor emeritus i rättspsykiatri, verksam vid kriminologiska institutionen på Malmö högskola.

Sten Levander, professor emeritus i rättspsykiatri, verksam vid kriminologiska institutionen på Malmö högskola.

”Det finns en förtroendekris som Ivo bör göra något åt”

Ivo rekryterar slätkammat folk som underordnar sig den politiskt styrda pinnräkningskulturen, skriver Sten Levander.

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:

Vetenskap och beprövad erfarenhet ska styra sjukvården. Med vetenskap menas: svaga (hypo-) påståenden (teser) görs starka genom empiriska prövningar och dessa teser inte­greras i teorier som beskriver generativa mekanismer under ideala förhållanden. Hur garanterar man ideala förhållanden i medicinsk forskning? Man studerar homogena grupper.

Av de tio miljoner svenskarna är 5 procent statistiskt onormala i ett visst avseende (givet normalfördelning): Femhundratusen! Lägger vi till ytterligare ”avseenden” kommer andelen som är ”normala” i vart och ett av dessa att sjunka snabbt. Därför kan ibland 95 procent av de potentiella försökspersonerna uteslutas från en viss klinisk prövning. Vi får kunskap om små grupper som inte är representativa för den aktuella patientpopulationen. Ett exempel: vi vet först nu att antidepressiva fungerar sämre på äldre. De uteslöts typiskt i de kliniska prövningarna från 1950-talet och framåt.

Under min kliniska karriär har jag satt mig in i närmare tiotusen patienters livshistoria. Min hjärna är utrustad för gestalt-igenkänning av komplexa fenomen som dagens datorer inte har en chans att identifiera i tillgängliga databaser. Jag har utvidgat denna kunskap genom kontakt med kolleger. Sådan förtrogenhetskunskap (beprövad erfarenhet) är en absolut förutsättning för ett individualiserat medicinskt behandlingsarbete.

Samhället har ansvar för att sjukvården fungerar. Professionerna får acceptera att bli granskade och ibland åthutade. Enklast är att räkna pinnar och bocka av boxar. En kollega kritiserades för att han hade 18 kontakter per år med sina patienter, mot genomsnittet 10 i regionen. Det är en statistiskt signifikant avvikelse såvida man inte tar in variabeln ”många svåra patienter” i analysen. Det gjorde man inte.

“Patientens garanti för god vård är kompetenta behandlare.”

En mycket hög andel Ivo-granskade kritiseras för dokumentations­brister. Är det verkligen dokumentationsbrister eller är det överkrav på dokumentation (för att man ska kunna räkna pinnar)? I vart fall resulterar det i mindre tid för direkt patientarbete? Läkare klarar två patienter per dag i öppenvårds­psykiatrin.

Läkemedel ska ges i doser som har effekt på målsymtom men inte biverkningar. Människor är faktiskt olika. Det förekommer att den dagliga dosen av antipsykosläkemedel för psykospatienter motsvarar 30 mg haloperidol – samma dos skulle göra en adhd-patient till en sprattlande staty under dagar.

Läkemedelsföretagen lägger den högsta rekommenderade dosen lågt av två skäl: Av försiktighet och därför att bara okomplicerade fall inkluderas i kliniska studier, inte de övriga 95 procenten. Detta gäller särskilt centralstimulantia, till exempel metylfenidat. Jag har patienter som klarar sig bra på 18 mg och andra som får effekt först i doser över 400 mg/dygn, en dos som ligger långt över rekommendationen.

Patientens garanti för god vård är kompetenta behandlare, medvetna om det vetenskapliga kunskapsläget (och begränsningarna) och med relevant förtrogenhetskunskap. Kan myndigheterna bedöma om min kliniska verksamhet är i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet? Ja, om granskarna har motsvarande kompetens, förtrogenhets­kunskap som matchar en erfaren klinikers och tillräcklig vetenskaplig meritering. Den kompetensen finns inte inom Ivo därför att den är för dyr – snarare rekryterar man slätkammat folk som underordnar sig den politiskt styrda pinnräkningskulturen. Det finns en för­troende­kris som Ivo bör göra något åt. 

Kommentarer

Jag är ingen robot:   3 + 6 =   (ange summan i fältet)
Jag godkänner för artikelkommentarer Dagens Medicins regler