Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • E-tidning
  • Lediga jobb
  • Logga in

Mikael Hoffmann är chef för stiftelsen NEPI, Nätverk för läkemedelsepidemiologi.

Mikael Hoffmann är chef för stiftelsen NEPI, Nätverk för läkemedelsepidemiologi.

Incitament förändras med Cimzia-domen

Ansvariga för läkemedelsstrategier och upphandling att kan inte fritt välja att utnyttja eller inte utnyttja det nya verktyg som Cimzia-domen ger, skriver Mikael Hoffmann.

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:

I dag används i Sverige värdebaserad prissättning, VBP, generellt för nya läkemedel vid Tandvårds- och läkemedelsförmånsverkets, TLV:s, beslut om förmån. Det är logiskt ur ett samhällsperspektiv vid unika nya behandlingar då det inte finns något alternativ att jämföra med.

Däremot används VBP inte när andra marknadsmekanismer fungerar väl, som vid prispress genom ”periodens vara” vid utbyte på apotek. Mellan dessa ytterligheter finns olika former som VBP i form av marginell kostnadseffektivitet vid nya läkemedel jämfört med tillgängliga och redan prissatta (oftast patentskyddade) alternativ; samt TLV:s sporadiska terapigenomgångar där patentskyddade läkemedel inom en terapigrupp jämförs med alla alternativ vare sig de är patentskyddade och/eller utbytbara eller ej.

När ett läkemedel, kanske till och med samma läkemedel, rekvireras för att ges av vårdpersonal i samband med ett avgiftsbelagt besök i vården fungerar det annorlunda. Då ska läkemedlet vara kostnadsfritt för patienten och vården är skyldig att följa lag om offentlig upphandling, LOU. Då ska läkemedlet normalt upphandlas och vården kan ställa olika tillverkare mot varandra samt erbjuda motprestationer i form av volym eller marknadsandel. Men när detta eller ett annat läkemedel förskrivs på recept så saknar vården motsvarande marknadsmekanismer.

Det är detta som domen i Cimzia-domen handlar om. I och med domen kan ett landsting genom att ge motprestationer ingå prisöverenskommelser med läkemedelsföretag även för läkemedel som förskrivs på recept inom läkemedelsförmånen.

För en del läkemedelsgrupper, till exempel TNF-alfahämmare som Cimzia-målet handlade om, är situationen ganska förvirrande. En del av dessa är avsedda för behandling i hemmet genom subkutan injektion medan andra kräver intravenös infusion oftast vid ett mottagningsbesök. De förra fick alltså inte upphandlas medan de andra skulle upphandlas innan Cimzia-domen! Men för att ytterligare komplicera det hela så hade infusionspreparat förmån, och vårdgivare rekvirerade ibland subkutana alternativ för behandling inneliggande och vid mottagningsbesök.

Ett annat exempel är de nya orala antikoagulantia, NOAC, som alternativ till warfarin. Vad skulle hända om ett landsting eller en region åtog sig att aktivt öka andelen NOAC på bekostnad av warfarin och bedömde att det för en viss andel av de tänkbara patienterna fanns medicinska möjligheter att fritt välja mellan flera av NOAC-alternativen? Sannolikt skulle priserna inte påverkas.

Vad skulle hända om samma landsting eller region redogjorde för detta för de olika tillverkarna och erbjöd att garantera en viss marknad eller marknadsandel för den tillverkare som erbjöd det bästa priset (eller i detta fall återbetalning vid sidan om förmånshanteringen)? Det är detta som Cimzia-domen potentiellt öppnar upp för.

Det här kan man tycka vad man vill om. Självklart är det ett anatema för läkemedelsföretagen att få en kraftigare prispress på en delmarknad. Men det är inte komplikationsfritt eller ens självklart uppskattat inom hälso- och sjukvården heller. Marknaden riskerar att bli mer fragmenterad och svåröverskådlig, nya instrument för styrning och uppföljning måste till, företagens internationella prisstrategier försvårar och dialogen med allmänhet och förskrivare problematisk. Samhällets incitament till läkemedelsföretag förändras också vilket kan innebära konsekvenser för utveckling och hur man ser på Sverige som en marknad.

Däremot är det knappast ett fritt val för de tjänstemän i hälso- och sjukvården som är ansvariga för läkemedelsstrategier och upphandling att utnyttja eller inte utnyttja det nya verktyg som Cimzia-domen ger. Om detta är ett verktyg som hälso- och sjukvården kan använda för att ge en mer kostnadseffektiv läkemedelsanvändning och därmed spara skattemedel och/eller ge möjlighet till mer vård – då är nog dessa tjänstemän skyldiga att åtminstone utforska möjligheten. Därför behövs en förutsättningslös utredning både av vad samhället faktiskt vill och konsekvenser av skilda handlingsalternativ.

Kommentarer

Jag är ingen robot:   2 + 6 =   (ange summan i fältet)
Jag godkänner för artikelkommentarer Dagens Medicins regler