Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • E-tidning
  • Lediga jobb
  • Logga in

Jörg Carlsson, överläkare på medicinkliniken i Kalmar.

Jörg Carlsson, överläkare på medicinkliniken i Kalmar.

”Hur många timmar går åt till att diskutera statiner?”

Häromdagen hade jag mitt, känns det som, hundratusende samtal om statiner med en patient, skriver vår krönikör Jörg Carlsson.

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:

Inom mitt område finns det inget läkemedel och ingen procedur som har kostat mig lika mycket diskussionstid. Google hämtar nästan 6 miljoner träffar på ”statin”. Vissa patienter verkar ha läst åtminstone hälften av dem, i alla fall de kritiska. Sedan finns det ju troende och icke-troende inom läkar­kåren också.

Man kan fundera på hur många timmar sjukvården har använt för att diskutera just statiner. Ibland får man försöka hålla sig för skratt. Eller hur ska man annars reagera när inbitna rökare efter hjärtinfarkten vill debattera statiners bipacksedel med alla biverkningar, från muskelvärk till trötthet? Man tar sig för pannan vid en sådan riskbedömning; statiner dödar, verkar de läsa.

Men läkarna gör inte alltid ett gott arbete när de pratar statiner med sina patienter. För någon månad sedan hade jag en ung man med hjärtinfarkt som patient. Med ett LDL-kolesterol kring 8 mmol/L och en positiv familjeanamnes hade han en familjär hyperkolesterolemi. Sådana patienter har valet mellan statiner eller en tidig död. Husläkaren hade sagt till patienten för flera år sedan: Du kan väl testa att äta simvastatin? Det gjorde patienten i någon vecka och slutade sedan.

I andra ändan av patientspektrumet finns riskprofilerna som är feta, äter massor med kött, aldrig motionerar och som gärna vill ha några piller för riskreducering. De förväntar sig ett recept och är missnöjda när jag i stället tjatar om motion och kost. Ärligt talat kan man som kardiolog tröttna efter alla statindiskussioner. Man vill bara ge patienterna en liten informationsbroschyr med tre grupper där jag bara behöver kryssa i vilken grupp just denna patient tillhör:

  • Familjär hyperkolesterolemi: Ät statiner eller dö i förtid.
  • Sekundärprevention: Ät statiner. I fall av äkta biverkningar, börja äta vegetariskt och sluta med statin.
  • Primärprevention: Håll rätt vikt, motionera, ät endast lite kött, ät inget statin.

Egentligen hade det inte varit så svårt om det inte vore för alla de där patientdrivna internetsidorna om statiner som ger utrymme även för de konstigaste teorier. Till exempel hade jag den där matematikprofessorn som hade begripit att det faktiskt är en chansning med risksänkande läkemedel, exempelvis statiner. Läkemedelsrisk, kostnader och olägenheten att ta ett piller varje dag å ena sidan och den individuella risken att drabbas av en framtida hjärtinfarkt å andra sidan. Han bestämde sig emot statiner. Och därmed kommer nästa problem: En sådan patient som utövar, i enlighet med patientlagen, sin rätt till självbestämmande kostar mig kvalitetspoäng i Swedeheart-registret. Där måste minst 95 procent av alla självbestämmande patienter bestämma sig för samma sak: Statiner.

Hur går dessa två stora paradigm – likabehandling och självbestämmande – ihop? 

Kommentarer

Jag är ingen robot:   3 + 7 =   (ange summan i fältet)
Jag godkänner för artikelkommentarer Dagens Medicins regler