Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Lediga jobb
  • Logga in

Emma Spak, ordförande i Sylf, vill aldrig rygga tillbaka för problem. Så länge facket också bidrar med lösningar. Bild: Simon Hastegård

INTERVJU

Emma Spak vill slänga offerkoftan

Sylf-ordföranden och ST-läkaren Emma Spak tycker att det är dags att primärvården slänger sin offerkofta. Allmänmedicinen måste ta plats och visa vad den kan.

Annons:

Emma Spak

Ålder: 38 år.

Bor: I Mölndal, född i Värmland.

Fackligt: Ordförande i Sylf, Sveriges yngre läkares förening, sedan mars 2012.

Arbete: ST-läkare på Närhälsan Eriksberg i Göteborg.

Familj: Make Björn Spak, som är miljöexpert, och barnen Malte 2 år och Agnes 6 år.

Vi måste arbeta med vår självbild, lyfta fram det som fungerar bra och våga vara stolta över vår verksamhet och vårt specialitetsval, säger Emma Spak, som är ST-läkare i allmänmedicin.

– Genomförs grunderna i Göran Stiernstedts förslag blir det också en betydande förstärkning av primärvården. Absolut nödvändigt för att få hela hälso- och sjukvården att fungera bättre, fortsätter hon.

Men dit är det en bit kvar. När rapporten från Commonwealth Fund i december förra året slogs upp på Dagens Medicins förstasida suckade Emma Spak och utbrast: Inte nu igen, inte ännu en krisstämpel. Artiklar om primärvårdens stora problem har länge avlöst varandra i pressen.

Men det betyder inte att hon vill stoppa negativ publicitet, snarare visar hennes reaktion svårigheten att agera fackligt. Att vilja dra fram missförhållanden i ljuset för att få beslutsfattare att reagera, utan att skrämma bort tänkbara nya allmänläkare.

Läkarförbundet självt bidrar väl till krisrubrikerna genom sina rapporter om primärvården, och Sveriges yngre läkares förening, Sylf, har sin AT-rankning?

– Vi i Sylf har funderat jättemycket på den bild vi ger. Som facklig organisation får vi aldrig rygga tillbaka för problemen och vi vinnlägger oss alltid om att också kunna bidra med lösningar, svarar Emma Spak.

 Sedan tystnar hon, frågan är svår.

– I en enkät kanske man tar chansen att vräka ur sig sina rädslor och farhågor. På många ställen i landet har allmänläkare också en jättedålig arbetssituation.

Varför talar man ibland om att primärvården bär en offerkofta? Att allmänläkare förminskar sig själva och anser att det inte går att göra något åt situationen?

– Ska man förstå den bilden måste man gå tillbaka till 1950-talet och det underbemannade systemet med provinsialläkare. Det var ur det som dagens primärvård föddes. Uppfattningen fanns att provinsialläkare var något man blev om man inte lyckades få jobb på sjukhuset och den har färgat av sig på primärvården.

– Sedan dess har drivna kollegor skapat och utvecklat specialiteten allmänmedicin. Men fullt bemannad har primärvården aldrig varit.

Relationen mellan sjukhus och primärvård har också cementerat ett olyckligt vi- och dom-tänkande, fortsätter hon. Detta i stället för att se till helheten och vad som är bäst för patienterna.

Vad kan man göra för att bli av med offerkoftan?

– Ta vara på de utvecklingsmöjligeter som finns och låta idéer växa underifrån. Glesbygdsmedicinarnas agerande i Storuman är ett utmärkt exempel på det. De har satsat på telemedicin och andra tekniska lösningar för att parera svårigheten att rekrytera. I utvecklingen av verksamheten har de även inkluderat patienter och samhället runt omkring.

– Nu är de världsledande, de har verkligen vänt krisen till något mycket bra.

Under läkarutbildningen var Emma Spak länge inställd på att bli kirurg. Hon är disputerad i fysiologi och har gjort sin avhandling på en kirurgisk institution.

– Jag tycker att kirurgi är spännande, både praktiskt och vetenskapligt. Samtidigt ville jag ge allmänmedicinen en chans och valde att under min AT arbeta på en liten vårdcentral på Hönö i Bohuslän.

När Emma skulle söka jobb som ST-läkare i kirurgi var det anställningsstopp på Sahlgrenska. I samma veva blev hon tillfrågad om hon ville bli ordförande i Sylf.

– Det var mycket lättare att kombinera ordförandeuppdraget med att arbeta på en vårdcentral, än inom den mer bundna kirurgin. Då hade jag också också hunnit upptäcka hur otroligt roligt det är med allmänmedicin och att få lära känna och följa patienter, ibland hela familjer, över tid

Kommentarer

  • DL 2016-02-11 14:06:41

    @ Johan. Du glömde fin lön :)

  • Johan Mattsson 2016-02-11 11:27:30

    Hej ! Jag har lämnat primärvården. Allmänmedicin fungerar dock i Norge. På Lofoten är det en stor glädje att arbeta. En påtaglig faktor är att heltids lista där är 1000 invånare. Allmänläkaren där äger integritet, egenmakt, förutsägbarhet, begriplighet och känsla av sammanhang. KASAM !

  • Robert Svartholm 2016-02-11 11:02:29

    Varför kommer denna artikel nu - när Göran Stiernstedt igen pekar på potentialen och betydelsen av primärvården. Den "offerkofta" vi förväntas bära på är ett externt resultat av stor press och dålig ledning under många år. Det har dock alltid gått att peka på "Gröna Öar" som inspirationskälla, och då har alltid "allmänmedicin" varit en lockande karriär - även om "primärvård" är ett träsk. Det gäller nog fortfarande att inte gå ner sig i träsket och blanda ihop "primärvård" med "allmänmedicin". Enklast kan man beskriva skillnaden som att en professionell allmänläkare inte nöjer sig med att vara "stafettläkare" - men primärvården uppskattar stafettläkare ( av lönesättning och arbetsvillkor att döma). Bergsjö, Hortlax, Jokkmokk, Söndrumkliniken - exemplen är många på professionellt styrda små enheter som inte tagit på sig någon offerkofta, och alltså inte har någon att kasta

Nyhetsbrev

Vill du ta del av våra nyhetsbrev?

Klicka här!

Nyheter från startsidan

Nyhetsbrev

Vill du ta del av våra nyhetsbrev?

Klicka här!

Senaste numret av Dagens Medicin

Sök i vår databas!

Nyhetsbrev

Vill du ta del av våra nyhetsbrev?

Klicka här!