Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • E-tidning
  • Lediga jobb
  • Logga in

Lina Palmér är universitetslektor i vårdvetenskap vid Högskolan i Borås.  

Lina Palmér är universitetslektor i vårdvetenskap vid Högskolan i Borås.   Bild: Suss Wilén

”Vi bör se amning som en rättighet för kvinnor”

Samtidigt som normen i Sverige säger att kvinnor ska amma finns det många idéer om att de inte bör amma under alltför lång eller alltför kort tid, skriver Lina Palmér.

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:

Att påbörja amning eller inte är i allra högsta grad ett medvetet val som kvinnor gör, och vilken norm vi har för detta val är starkt kulturellt betingat.

Samtidigt som normen i Sverige säger att kvinnor ska amma finns det många idéer om att de inte bör amma under alltför lång eller alltför kort tid.

När vi talar om positiva effekter av amning fokuserar vi nästan enbart på hur den påverkar barnet och sällan vilka effekter den har för mamman. På detta vis blir kvinnan någon som helt och hållet är till för någon annan. Dessutom lägger vi hela ansvaret på barns välmående på den enskilda kvinnan, i stället för att detta ska vara ett ansvar som delas mellan ­föräldrar och samhället i stort.

Från sjukvården utgår vi ifrån att den nyförlösta mamman ska amma, och många kvinnor vill också göra det. Samtidigt är våra vårdrutiner uppbyggda utifrån ekonomiska principer snarare än vad som hade varit det bästa för kvinna och barn.

Vi vet att hudkontakt mellan mamma och barn är viktigt för att en god amningsrelation ska utvecklas. Vi vet också att mamma och barn behöver få tid för att i lugn och ro lära känna varandra. Trots detta envisas vi i sjukvården med att störa kvinna och barn för att mäta och väga barnet eller för att mamma och barn ska flytta från förlossningssalen. Min forskning visar att detta kan få stora konsekvenser för den enskilda kvinnans amningsupplevelse.

För sjuksköterskor och barnmorskor är mängden utbildning om amning väldigt begränsad. Inom läkarutbildningen existerar sådan utbildning i väldigt liten utsträckning eller inte alls. I stället råder en bild av amning som någonting naturligt, och som kvinnan ensam är ansvarig för. Ett resultat av detta är att många kvinnor känner sig odugliga och värdelösa när amningen inte fungerat som det var tänkt.

“Det är dags att se amning som en komplex existentiell företeelse.”

Att ta hänsyn till kvinnors upplevelser är lika viktigt som att titta på biologiska aspekter som till exempel bröst eller mjölkproduktion. Om vi inte ser på amningen som en existentiell företeelse blir kvinnan reducerad till ett bio­logiskt styrt objekt – varken mer eller mindre.

Det är dags att se amning som en komplex existentiell företeelse, som är mer än enbart en bio­logisk anpassning eller ett kulturellt fenomen. Genom sin förankring i både biologi och kultur berör amning existentiella aspekter av att vara kvinna och mamma.

I stället för att använda dagens amningsrekommendation som ännu en pekpinne, tycker jag att det är dags att vi vänder på det och ser den som en rättighet som stärker kvinnors rätt att amma om de själva vill. 

Kommentarer

Jag är ingen robot:   2 + 6 =   (ange summan i fältet)
Jag godkänner för artikelkommentarer Dagens Medicins regler