Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Lediga jobb
  • Logga in

Annika Weiderling, verksamhetschef för Trollbäckens vårdcentral.

Krönika

”Även vi i vården behöver kanaler av återhämtning”

Läkaren och verksamhetschefen Annika Weiderling med sin första krönika i Dagens Medicin.

Annons:

Varje onsdag är det frukt. Då gör barnen en liten utflykt.

Måndagar och torsdagar (tror jag) är det gymnastik. Då ska alla ha rörelsevänliga kläder. De byter inte om eftersom de slarvar bort sina kläder.

Ibland är det föräldrafrukost. Eller möte. Ibland är det friluftsdag. Eller studiedag. Plötsligt är det sportlov. Eller nationaldag. Min son vet inte riktigt vad allt det där är. Men så är han bara sex år. Jag glömmer också dagarna. Men mest glömmer jag frukten. Jag brukar komma på det när vi står i kapprummet. Aha! Attans! Ibland ligger ett äpple kvar på bänken hemma, en apelsin i bilen, en mosad banan i väskan. Ska det vara så svårt? Frukt på onsdagar bara. Frukt på onsdagar! Världens enklaste grej.

“Jag tror att jag tar bättre hand om mina patienter än om min son”

Men det är inte så bara. Mitt huvud snurrar av allt och mer därtill. Ibland kan jag inte sova.

Men det har blivit bättre. Jag vill vara en närvarande mamma, men jag tror att jag tar bättre hand om mina patienter än om min son. Jag tänker mycket på verksamheten också, och medarbetarna. Att vara verksamhetschef är att ha mycket ansvar, möjligen lite beroende på din personliga läggning. Men är man som jag, som funderar och grubblar, då är det som att ha ett företag. Det är uppförsbackar och nerförsdalar. Du svettas, våndas, gläds, gråter, sörjer och svär över it-system, styrkort, ekonomi, vakanser och fåniga regler och riktlinjer.

Mina tankar är överallt och ingenstans, högt och lågt, från arbetsrätt till kaffemaskinen, städavtal, flexmätning, avstämningar, medarbetarsamtal, skyddsrond, någon som mår dåligt, någon som mår bra. Någon vill jobba mer, någon vill jobba mindre, någon vill inte jobba alls. Äppelmos i min förvirrade hjärna. Skamset ser jag på min son. Mamma glömde frukten igen, jag är ledsen, älskling.

Att arbeta med människor förutsätter reflektion. Sannolikt reflekterar vi för lite tillsammans. Vad hände med henne? Vad menade han? Hur lät det jag sa? Förstod de mig? Gjorde jag rätt eller fel? Det är otroligt utvecklande att arbeta i ett vårdande yrke och ha förmånen att träffa olika människor. Men vi måste hitta kanaler av återhämtning. Vad är din oas?

Jag anser mig veta väl hur jag borde bete mig för att må bra. Mina oaser, som för många andra, är sömn, träning, litteratur och musik. Jag kan en del om stresshantering, fysisk återhämtning och kostråd. Ändå, märkligt nog, när jag har som mest att göra – och verkligen borde äta nyttigt, ta långa promenader och sova – så slarvar jag med maten, slutar träna och lägger mig senare och senare. Det är mänskligt, men så dumt.

Att identifiera dessa mönster hjälper mig att bli uppmärksam på mitt beteende. När jag är som tröttast ska jag inte äta lösgodis och se dåliga filmer på Netflix. Då ska jag hellre ta en promenad och sen lägga mig. Och kanske äta den där frukten som jag glömde ta med till skolan. Min son brydde sig inte om att jag glömde, och kanske gör äpplet lite nytta i min trötta kropp i stället. 

Kommentarer

  • Conny 2016-03-03 06:13:26

    Så bra beskrivet , och många känner igen sig. Under flera år som verksamhetschef i sjukvården har jag sett till att mina arbetslag , och jag själv , har fått regelbunden psykosocial handledning av person med handledarutbildning. Det är ett mycket bra sätt att ventilera och reflektera över det som uppstår inom mig som vårdgivare i mötet med patienten dvs vardagen. En erkänd metod för att hålla utmattningen på avstånd men ack så lite förstådd inom vården......

  • Tom 2016-02-27 20:03:57

    Istället ska du läsa Astrid Lindgren och blint lyda dina politiker som tillsatt dig.

  • Ulrika Elmroth 2016-02-27 10:24:21

    Bra skrivet Annika, du är så klok! Ser fram emot att få läsa fler av dina krönikor här.

  • Pia Norling 2016-02-27 10:13:55

    Tack Annika för din fina krönika och för att du sätter ord på det som mång med dig upplever och känner i yrkesliv och vardag.

  • Röster från ett sjukhus 2016-02-26 14:39:02

    Löneförhöjning! svarar en av våra sjukhusstäderskor på frågan om vad hon skulle önska sig. Som i kommunen skulle det vara, föreslår en arbetsterapeut för där fick de anställda välja från en lista med allt från konsthantverk, restaurangbesök, böcker, träningskort till matkorgar, fotvård och sportutrustning.

  • Agneta Berglöw 2016-02-26 14:21:05

    Glömmer aldrig när vi fick en stegräknare i julklapp av primärvården.Bättre att vi hade fått en fotvårdsbehandling för för alla trötta fötter.

  • Ca 2016-02-26 13:23:14

    Bra skrivet! Stort viktigt område inom vården som åter och åter negligerats. Vi måste börja tänka på vårt välmående, såväl chefer, vårdpersonal och läkare. Ohållbart att bränna på i 120 och samtidigt inbilla sig att vi är effektiva. Samtidigt viktigt att börja ta ansvar som arbetsgivare, hur lockar man och behåller nöjd, välmående och skicklig personal? Livet är för kort och värdefullt för att slita ut sig pga orimliga krav och felaktiga besparingar

  • Ing-Britt Persson 2016-02-26 11:30:51

    Härligt skrivet, Annika! Roligt att du räknar upp inte bara sömn och fysisk träning utan även litteratur och musik. Vårdmiljön ibland rena ökentorkan när det kommer till litteratur och kultur. Det här ser jag många gånger i mitt arbete som medicinsk bibliotekarie. Motionslokaler för kroppen erbjuds, men själen lämnas sorgligt i sticket.

Nyhetsbrev

Vill du ta del av våra nyhetsbrev?

Klicka här!

Nyheter från startsidan

Nyhetsbrev

Vill du ta del av våra nyhetsbrev?

Klicka här!

Senaste numret av Dagens Medicin

Sök i vår databas!

Nyhetsbrev

Vill du ta del av våra nyhetsbrev?

Klicka här!