Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Lediga jobb
  • Logga in

OVÄRDERLIG HJÄLP. ”Jag är en del i något viktigt och vet att jag gör en otrolig nytta för människor som är i stort behov av hjälp”, säger Katrin Kisswani om sina många uppdrag. Bild: Anna Tärnhuvud/Bildbyrån

HELGLÄSNING

Drömmen sprack men viljan att hjälpa växte

Efter mer än 20 insatser i krigs- och jordbävnings­områden är anestesisjuksköterskan Katrin Kisswani nu ordförande för Läkare utan gränser. 

Annons:

Kort om Katrin Kisswani

Ålder: 39 år.
Bor: I centrala Stockholm, uppvuxen i Halmstad.
Yrke: Anestesi­sjuksköterska på Karolinska universitetssjukhuset, på halvtid, och – fram till i vår – ordförande i Läkare utan gränser.
Drivkraft: Viljan att hjälpa dem som har det allra svårast. Det stärker mig som person och ger större perspektiv på världen och livet.
Mål: Att Läkare utan gränser ska stå fortsatt starkt och pålitligt. Och att få fler att ta på sig utlandsuppdrag.

Det började som en dröm om att vilja förändra världen. Så när verkligheten tog vid blev det tuffa tag för Katrin Kisswani. Studierna i internationell hälsa fick henne att inse att det krävdes mer än att ”åka till ett fattigt land och vaccinera barn”.

– Världen blev så mycket mer komplex. Jag förstod att jag ensam inte kunde förändra den. Drömmen sprack men jag ville ut i alla fall, säger hon.
Katrin Kisswani sökte sig till svenska Läkare utan gränser och fick, 28 år gammal, sitt första uppdrag, 2005.

Då släpptes hon ner av en helikopter i öknen i Darfur för att arbeta i en by där majoriteten av de 10 000 invånarna var internflyktingar.

– Jag hade varit jättenervös. När helikoptern lyft och åkt iväg stod jag där ensam i sanden. Plötsligt blev allt alldeles stilla och jag visste inte vad jag skulle göra. Det är ett väldigt starkt minne, berättar hon.

Så småningom blev Katrin Kisswani upphämtad med jeep och körd till byn. Där drog arbetet igång.

Under sex månader ansvarade hon för fyra vårdcentraler, omgiven av oroligheter, skottlossningar och övergrepp.

Sedan dess har hon varit på ytterligare 22 uppdrag i Läkare utan gränsers regi, i Sydsudan, Liberia, Etiopien, Sydafrika, Malawi, Irak, Jemen, Syrien, Libanon, Bahrain, Filippinierna, Haiti och Nepal.

Hon är den som åkt på flest uppdrag för organisationen, från Sverige, och hon har inte backat för att ge sig in i varken jordbävningsområden eller krigshärdar med beskjutningar, själv­mords­bombare, granatexplosioner, hot och övergrepp.

Är du inte rädd?

– Jag har hamnat i flera obehagliga situationer men i fält är jag så fokuserad på det som ska göras, där och då. Jag kan ha ansvar för andra ­människors liv. Börjar jag tänka tappar jag fokus. Jag är en del i något viktigt och vet att jag gör en otrolig nytta för människor som är i stort behov av hjälp. Rädslan och reaktionerna kan komma efteråt, när jag är hemma igen och exempelvis hör sprängningar eller plötsliga höga ljud. Då kan jag få flashbacks, och är tillbaka i Syrien igen.

Under hösten 2015, när flyktingströmmen växte i Europa, ökade också engagemanget och viljan att stödja olika hjälporganisationer. Under året fick Läkare utan gränser in runt 600 miljoner kronor från givare.

Under de senaste två åren har runt 260 svenska hjälparbetare varit i fält för organisationen, runt 130 vardera året. Majoriteten är medicinsk personal där hälften är sjuksköterskor och lika många är läkare.

– Vi rekryterar ständigt och håller möten. Våra fältarbetare informerar på sina arbetsplatser för att hitta intresserade. Tyvärr ser inte alltid arbetsgivarna hjälparbete som något meriterande. Jag skulle önska att det fanns en större flexibilitet och öppenhet från sjukvårdens sida. Utlandsuppdrag ger säkerhet i yrkesrollen och utvecklar en som person, säger Katrin Kisswani.

Varför tror du att intresset för hjälparbete håller i sig, trots riskerna?

– De som arbetar för oss drivs av en stark ­humanism. De vet att de kan göra väldigt stor nytta.

Läkare utan gränsers hjälparbetare måste genomgå intervjuer och tester innan de godkänns: Därefter väntar förberedande utbildning.

Lönen under uppdraget kan variera, men den som åker ut för första gången får närmare 12 000 kronor i månaden, efter skatt. Dessutom betalar organisationen en summa som ska räcka till förnödenheter på plats.

– Man ska ha tänkt igenom beslutet att vara hjälparbetare ordentligt innan man åker, säger Katrin Kisswani.

Kommentarer

  • Mikael 2016-03-03 15:34:34

    Fantastisk är du! Stolt över att du är min kusin!

  • Ssk 2016-02-28 19:59:51

    Ett föredömligt engagemang!

Nyhetsbrev

Vill du ta del av våra nyhetsbrev?

Klicka här!

Nyheter från startsidan

Nyhetsbrev

Vill du ta del av våra nyhetsbrev?

Klicka här!

Senaste numret av Dagens Medicin

Sök i vår databas!

Nyhetsbrev

Vill du ta del av våra nyhetsbrev?

Klicka här!