Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • E-tidning
  • Lediga jobb
  • Logga in

Magnus Lagerlund, vice ordförande, och Martin Erlanson, ordförande, Svensk onkologisk förening. 

Magnus Lagerlund, vice ordförande, och Martin Erlanson, ordförande, Svensk onkologisk förening.  Bild: Bildbyrån

”Dra ned tempot på förändringarna så att vi säkerställer kvaliteten”

Det är viktigt att fortsätta arbetet för att göra cancervården ännu bättre, men det måste ske i en takt som leder till genomarbetade förslag på förändringar, skriver Svensk onkologisk förening. 

Annons:

Cancersjukvården i Sverige genomgår stora organisatoriska förändringar med införande av standardiserade vårdförlopp, SVF, och nivåstrukturering.

Vi i Svensk onkologisk förening är glada över att cancervården är högt upp på dagordningen, vi är positiva till SVF och diskussion om var ovanliga diagnoser ska omhändertas. Problemet är tempot som hålls av RCC i samverkan – det påverkar kvaliteten på de dokument som produceras och därmed implementeringen. Det riskerar slå sönder den goda cancervård vi ändå har i dag.

Detta gör oss synnerligen oroade. Arbetet upplevs inte helt transparent. Hur expertgrupper utses, hur remissförfarande går till och hur besluten fattas måste ifrågasättas.

För SVF upplever vi att det är en stor mängd förändringar som i hög hastighet genomdrivs vid olika cancertyper ibland på bristfälliga grunder. Bland annat saknas onkologisk representation i expertgruppen för SVF för övre GI-cancer. Detta har lett till felaktigheter, exempelvis att cytostatika nämns vid behandling av levercancer. Trots påpekande har SVF-dokumentet fastslagits.

Vi upplever likartade brister hos förslagen för nationell nivåstrukturering, som oklarheter i hur expertgrupperna utses, det höga tempot i fram­tagandet, till exempel samma datum för remissvar som för ansökan om man vill bli ett nationellt center. För oss är det ologiskt, remissvaren bör rimligen kunna påverka förutsättningarna för möjligheten till en eventuell ansökan? Annars är det väl ingen mening att skicka ut remiss?

Vi upplever avsaknad av någon form av konsekvensanalys ur olika perspektiv. Detta är brukligt när större organisatoriska förändringar ska göras. Patienterna kommer exempelvis att fortsätta söka vård på hemorten vid biverkningar även om behandlingen getts på annan ort i landet. Därför måste vi säkerställa att kompetens bibehålls ute i vårt avlånga land när inte alla patienter bor i en storstadsregion.

Sammantaget riskerar vi att förlora helhetssynen på våra patienter när det nu blir mer ”stuprörstänk” för olika diagnoser – patienten blir inte en individ, utan en diagnos. Vi behöver vara noggranna i förändringsarbetet för att bibehålla kompetensen och en god vård.

“Patienten blir inte en individ, utan en diagnos.”

Vi inom onkologin behöver vara självkritiska till att vi vaknat för sent och inte tagit tillräcklig plats i detta arbete med att göra om cancervården. Det behöver vi ändra på!

Det är viktigt att fortsätta arbetet för att göra cancervården ännu bättre men i en takt som leder till väl genomarbetade förslag på förändringar. För det går fort att tappa kompetens och bryta ned vår tämligen välfungerande cancervård men det tar lång tid att bygga upp den på nytt. Det skulle vara ödesdigert för morgondagens patienter.

Vi i Svensk onkologisk förening föreslår därför att RCC självkritiskt ser på hur arbetet hitintills be­drivits och att man drar ner på tempot för att möjliggöra analys av utfallet av hur och vad som gjorts. Bland annat behöver rätt representation i expertgrupperna säkerställas och remissförfarandet och besluts­processen ses över för att säkerställa att förslagen på förändringar håller hög kvalitet. Annars tror vi att risken är uppenbar att vi bryter ner den tämligen välfungerande cancersjukvård vi har i dag.

Ingen av oss skulle anlita en hantverkare som har dåliga verktyg, rostiga skruvar och krokiga spikar, men det är precis vad verksamheten nu utsätts för. 

Kommentarer

  • Maria Wiklund Karlsson 2016-03-16 14:34:33

    En bra och väldigt intressant artikel. Inte bara vi i Stockholm som anser att man raserar cancervården mer än man skapar bra saker. Patienterna har tyvärr varit helt bortglömda i RCC-arbetet i vår region. Mycket floskler i det material som publiceras och lite substans. Det låter så fint med patienten i centrum. Under mina år som ordförande i BCF (bröstcancerföreningen) Amazona har jag aldrig tidigare varit med om att patienten är så långt ute i periferin som just nu. När vården inte har resurser tar man bort patienter istället för att skapa resurser eller värna om de resurser som tidigare fanns. Skrämmande nog är det skattebetalarna som får stå för cirkusen. För att inte tala om alla bröstcancerpatienter som har blivit av med en väl fungerande vård i Sveriges huvudstad. Hur många kvinnoliv ska detta få kosta? För det handlar om väldigt många tyvärr. Vi har bl.a. genom debattartiklar hos Dagens Medicin försökt påtala detta under många års tid. Hälsningar Maria Wiklund Karlsson Ordf. BCF Amazona

Nyhetsbrev

Vill du ta del av våra nyhetsbrev?

Klicka här!

Nyheter från startsidan

Senaste numret av Dagens Medicin

Nyhetsbrev

Vill du ta del av våra nyhetsbrev?

Klicka här!

Sök i vår databas!

Nyhetsbrev

Vill du ta del av våra nyhetsbrev?

Klicka här!

Våra utbildningar