Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Lediga jobb
  • Logga in

Birgir Jakobsson är numera medicinsk direktör för den isländska vårdmyndigheten Landlæknir. Bild: Anna Tärnhuvud/Bildbyrån

KI-FALLET

Han vägrade att förlänga Macchiarinis anställning

Karolinskas tidigare sjukhusdirektör Birgir Jakobsson i en intervju om den världskände kirurgen och påtryckningar från KI.

Annons:

Birgir Jakobsson minns exakt var han befann sig när han våren 2010 först fick höra talas om kirurgen Paolo Macchiarini. Det var utanför sitt kontor vid Karolinska universitetssjukhuset i Solna.

– Och den som frågade om jag hört talas om Paolo Macchiarini var Richard Kylenstierna, tidigare chef för öronkliniken, säger Birgir Jakobsson till Dagens Medicin.

Enligt Birgir Jakobsson blev det dock inte mer just då: Paolo Macchiarini var en person som kunde vara intressant. Senare samma år skickade en rad personer med anknytning till Karolinska institutet in ett förslag till lärosätets rekryteringsutskott om att Paolo Macchiarini skulle få en delad anställning som gästprofessor/överläkare, som Dagens Medicin tidigare berättat om.

Birgir Jakobsson skrev under för Karolinska universitetssjukhusets räkning. Men när det i oktober 2013 blev aktuellt att eventuellt förlänga den världskände kirurgens kontrakt hade Birgir Jakobsson ändrat sig.

Enligt en intervju med den isländska sajten Stundin ska du ha sagt ”over my dead body”. Vad menar du med det?

– Det sade jag till journalisten. Det jag var väldigt tydlig med då var att jag inte skulle skriva på ett fortsatt kontrakt för Macchiarini, säger Birgir Jakobsson småskrattande.

Han förklarar att sjukhusdirektörens roll egentligen bara är formell och att det är verksamhetschefen som begär att en läkare ska anställas vid sjukhuset. Men Birgir Jakobsson vägrade som sagt att göra det i Paolo Macchiarinis fall.

– Det blev ett hårt tryck att förlänga hans anställning, men jag var väldigt tydlig med att jag inte skulle godkänna det. Jag hade ett samtal med verksamhetschefen och där var jag väldigt tydlig: Han kommer inte att anställa Macchiarini.

Varför vägrade du att skriva på?

– Jag kom successivt till insikt om att Macchiarini inte var en läkare som passade på Karolinska. Han var ju aldrig där. Våra egna läkare fick ta hand om komplikationerna efter hans operationer. Det var ett olämpligt beteende tyckte jag.

Birgir Jakobsson fortsätter:

– Jag hade också förstått att han inte var en person som fogade sig till det regelverk som sjukhuset hade för utomlandspatienter och så vidare. Det var svårigheter att hantera situationen. Sedan hade jag naturligtvis kommit till insikt om att det här inte var en metod som var redo att användas på människor.

När Birgir Jakobsson fattat sitt beslut redovisade han också skälen till det för Karolinska institutets rektor Anders Hamsten.

Och vad svarade han?

– Han sade ingenting annat än att han tog emot beskedet. Han försökte inte påverka det åt något håll utan verkade respektera det.

Vilka var det då som stod bakom åsikten att Paolo Macchiarini skulle få sin överläkartjänst förlängd?

– Det var ett hårt tryck från KI-ledningen på kliniken att verksamhetschefen skulle förlänga anställningen för Macchiarini. Där fanns professor och prefekt som ville förlänga.

Enligt Birgir Jakobsson var det flera av dem som 2010 rekommenderade att Paolo Macchiarini skulle anställas som 2013 också ville att hans anställning skulle förlängas. Han nämner inga namn.

Karolinska institutet landade i ett annat beslut än Birgir Jakobsson och förlängde Paolo Macchiarinis gästprofessur.

Vad tycker du om det?

– Jag blev lite överaskad. Jag var precis i slutet av min karriär som sjukhusdirektör och fick reda på det ett år senare. Jag hade väl ingen anledning att invända förutom att han inte fick operera på Karolinska, vi ville inte använda hans metod.

I januari 2014, när du fortfarande var sjukhusdirektör, avled den första patienten. Varför gjordes ingen lex Maria-anmälan?

– Det fanns ingen anledning att göra det. Det här rapporterades som en succé, både av media och av de berörda. Det fanns ju ingen anledning att ens överväga lex Maria då.

Birgir Jakobsson säger att när den andra och tredje patienten opererades så rådde fortfarande uppfattningen att operationsmetoden var en succé. Samtidigt anser han att det i efterhand finns anledning att lex Maria-anmäla händelserna kring den tredje patienten.

– Det borde man ha gjort. Den sista patienten borde ha anmälts enligt lex Maria, för det var uppenbarligen mycket som gick fel.

Birgir Jakobsson lyfter fram att det inte är sjukhusdirektören som fattar beslut kring lex Maria utan att det sker i dialog mellan verksamhetschefen och chefläkaren.

Samtidigt hade du fattat beslut om att inte förlänga Paolo Macchiarinis anställning bland annat beroende på att det fanns tveksamheter kring operationsmetoden.

– Ja, det är absolut så. Man kan vara självkritisk och jag hade inga tankar på att han höll på att operera någon annanstans, det var över huvud taget inte i mitt huvud. Jag tänkte bara på att han inte skulle operera på Karolinska. Det var inte förrän jag såg programmet på tv som jag insåg: Herre Gud!

Både Karolinska institutet och Karolinska universitetssjukhuset har senare hävdat att operationerna av syntetiska luftstrupar var sjukvård och inte forskning. Vad anser du?

– Jag blev egentligen bara tillfrågad om den första patienten. Min uppfattning då var att det handlade om en dödssjuk patient vars enda livräddande möjligt var den här typen av operation. Jag betraktade det som en metod som var mogen att testas på människor för första gången. Jag tänkte inte forskning i det läget, jag tänkte att det var en humanitär åtgärd för att rädda ett liv.

Vad hade du uppfattning om hur väl beprövad metoden var på djur?

– Jag hade väl egentligen ingen uppfattning om det. Som sjukhusdirektör var jag inte insatt i sådana detaljer men jag uppfattade det som att här var det en massa specialister som ansåg att det här var moget för introduktion i mänsklig sjukvård. Då utgår man ifrån att det är testat både experimentellt och i djurförsök. Det är minimikraven, det vet alla.

Birgir Jakobsson lägger till:

– Jag uppfattade det som att de flesta som var involverade betraktade det som att så var fallet.

Relaterat material

Kommentarer

  • ssk 2016-03-20 12:05:55

    En läkare kom till mig och bad om samtal på grund av en händelse år 2008. Läkare berättade att flera unga läkare som tänkt välja den specialitet där jag arbetade, hade ändrat sig. De vågade inte bli del av den skeva miljön. År 2004 hade en annan läkare kommit till mig spontant, några månader innan han valde att säga upp sig, och berättat om sin stora oro. Det du, Sven Román, skriver om de olika sjukhusen i Sthlm stämmer med min bild. Särskilt stämmer detta som du skriver om Solna - "Där kom forskningen före allt annat, varken patienter eller undervisning var lika viktigt." Jag började säga öppet för många år sedan att det bör skapas vattentätta skott mellan forskarna och själva vården för att patienterna ska kunna skyddas vid KS.

  • Sven Román 2016-03-20 08:35:13

    ssk, jag förstår vad du menar. Det finns en mycket knepig mentalitet på Karolinska sjukhuset, särskilt i Solna men kanske nu också i Huddinge. När jag gick läkarlinjen på KI i slutet av 1990-talet märktes tydligt skillnaderna mellan sjukhusen, och det speglade sig också i var studenterna ville gå sina kliniska kurser. SÖS hade bäst bemötande av oss studenter och patienterna, Huddinge var också bra, Danderyd sisådär, KS – som då bara fanns i Solna – hade sämst rykte. Där kom forskningen före allt annat, varken patienter eller undervisning var lika viktigt. Jag tänkte bli barnläkare, och arbetade 2002 efter examen som legitimerad underläkare. Jag sökte bara på SöS och Huddinge, för jag ville inte sätta min fot på ALB, precis pga det du beskriver: underläkarna fick ett enormt stort ansvar och lämnades helt i sticket. Jag hade gått några kurser där och gjort denna erfarenhet. Jag kom till Huddinge, och då fungerade barnmedicin alldeles utmärkt där. Tyvärr tror jag mycket av den unika Huddingeandan, som förenade forskning med patientcentrering, gick förlorad när sjukhuset införlivades med KS 2004.

  • ssk 2016-03-20 02:21:12

    Sven Román - det jag menar är att de anar inte vad som väntar dem. KS är ett gammalt sjukhus som haft gott rykte. De kan ha blivit "rekommenderade" att söka, smickrade och pushade, eller så har de sökt med avsikt att göra ett bra jobb. Som nattsjuksköterska har jag tröstat och stöttat många förtvivlade läkare som antytt den terror de utsatts för på morgonronderna efter att ha lämnats ensamma med extremt sjuka patienter utan att ha fått lära sig t.ex. vilka prover som ska tas innan en behandling sätts in. I vissa fall har de till och med fått direkt felaktig kunskap. "Nu får vi se hur hon klarar detta", berättade en kvälls ssk att ansvarig överläkare sagt skrattande efter att ha avsiktligt undanhållit för patienten livsviktig info. Den gången var ssk:n också ny och oerfaren. Patienten skadades inte vid det tillfället men enheten förlorade en mycket bra ssk. Hon sa upp sig direkt.

  • Sven Román 2016-03-20 00:29:10

    Det är mycket möjligt att du har helt rätt i det du skriver, ssk, och det är ju i så fall helt avskyvärt. Det är ju en oerhört repressiv kultur. Läkaryrket är ett lärlingsyrke och ett hantverk med ansvar för liv och död, och de seniora kollegorna ska ju lotsa och stötta sina yngre kollegor i detta svåra arbete. Även om det du beskriver stämmer, tycker jag de nämnda cheferna har ett stort eget ansvar. De har trots allt sökt och fått dessa jobb, det är inget som "kastats över dem".

  • ssk 2016-03-19 23:58:33

    Att gå in som chef på KS är att riskera hela sin yrkesmässiga trovärdighet. Det vet inte de som kommer dit. De som vet sanningen ser till att inte ta de utsatta positionerna. Det första som torde hända är att man luras göra bort sig, så att det finns något att utöva makt med. Därefter kommer pressen från professorerna och de ettriga överläkarna och man glider mer och mer in i skevheten. På den avdelning på KS där jag arbetade i > 10 år var det satt i system att nya läkare fick så dålig inskolning att de gjorde misstag. De blev sedan tröstade och "förlåtna" men hade hamnat i klorna på en kollega som var som att de haft en svart mamba i sin säng. Taktiken som används kallas gaslighting. Jag tror inte att vare sig Hamsten eller Samson haft det lätt här. När man lurats göra bort sig blir det allt svårare att backa ur.

  • Sven Román 2016-03-19 23:00:50

    Jag håller helt med vad min namne Sven tar upp, Melvin Samson har ett stort ansvar, har precis som Anders Hamsten försökt sopa allt under mattan. Han borde naturligtvis genast avgå, Denna skandal kännetecknas dock inte av att de ansvariga inser sina egna tillkortakommanden, Eftersom inte Samson själv gör något, borde hans arbetsgivare ge honom foten, Och eftersom inte de tycks agera, så borde KI:s personal kräva hans avgång, Varför inte starta en namninsamling?

  • Sven 2016-03-19 16:11:06

    Undrar när Melvin Samsoms ansvar skall utkrävas. Han har ju rättfärdigat dessa övergrepp och hävdar tillsammans med hans vän Hamsten att beslutet vilar på saklig grund. http://www.dagensmedicin.se/artiklar/2015/09/16/vart-beslut-vilar-pa-saklig-grund/

  • Allseende Argus 2016-03-18 15:35:09

    Sven Román, m.fl. Självklart att Birgir är "motsägelsefull" också i detta ärende. Ni har väl inte glömt hur den oskyldiga Barnläkaren på Astrid Lindgren hanterades? Det visade offentligt hur den gamla ledningskulturen fungerade. Om Macchiarinis anställning inte förlängdes så var det knappast pga metodens olämplighet. Det var väl snarare pga den misskötta ekonomin som Karolinska hade redan under 2012. Kom ihåg att anställningsdispenser ibland gick hela vägen upp till direktören. https://www.vardfokus.se/webbnyheter/2012/maj/karolinska-sparar-300-heltidstjanster/

  • Lars 2016-03-17 19:11:23

    Verkar som om både Birgir och verksamhetscheferna ligger pyrt till i denna historia.

  • Undrande "eskulap" 2016-03-17 17:27:47

    Den här intervjun befäster väl närmast intrycket av den förvirring som omgav PM som person (allmän vandel), kompetent kirurg och vem eller vilka som har den slutliga rätten att avgöra hur och för vilken tid någon ska anställas inom KI respektive KUS med avseende på forskning och klinisk verksamhet. P g a att PM saknar svensk läkarlegitimation var man (från klinikledningen) också tvungen att ansöka hos Socialstyrelsen om dispens från kravet och sådan beviljades vid årlig omprövning trots att Soc.styr. angivit att man inte avsåg att förnya dispensen och trots att tvivelaktiga forskningsresultat och ett misslyckat kliniskt operationsresultat förelåg redan vid första omprövningen...?

  • Sven Román 2016-03-17 13:21:52

    Jag tycker det finns en märklig motsägelse i det som Birgir Jakobsson säger. Macchiarini fick hösten 2013 inte förlängt förordnande på KUS, och den f d sjukhusdirektören säger att det bland annat berodde på att Macchiarinis metod inte var redo att användas på människor. Några månader senare, januari 2014, dog den första patienten. Birgir Jakobsson säger att det absolut inte fanns anledning att anmäla detta enligt Lex Maria. Utifrån hans uttalande att kirurgens metod inte var lämplig att använda på patienter, så förstår jag inte hans resonemang.

Nyhetsbrev

Vill du ta del av våra nyhetsbrev?

Klicka här!

Nyheter från startsidan

Nyhetsbrev

Vill du ta del av våra nyhetsbrev?

Klicka här!

Senaste numret av Dagens Medicin

Sök i vår databas!

Nyhetsbrev

Vill du ta del av våra nyhetsbrev?

Klicka här!

Våra utbildningar