Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • E-tidning
  • Lediga jobb
  • Logga in

Johan Persson, ambulanssjuksköterska på ambulansen Helsingborg.

Johan Persson, ambulanssjuksköterska på ambulansen Helsingborg. Bild: Nils Jakobsson/Bildbyrån

”Personalens bokcirklar kan ge bättre bemötande”

Litteraturen vidgar vyerna och ökar vår förståelse. Därför kan den kanske bidra till ett bättre bemötande, skriver ambulanssjuksköterska Johan Persson, som hittat några tankeväckande verk.

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:

Som bokmal får jag ibland frågan om vilka böcker som är de bästa jag läst. Att ge svar på det är lite klurigt eftersom det beror på stämningen i en själv när man läste och tillfället när man får frågan, de olika genrer som finns och i vilket syfte man läser, men visst har jag favoriter.

Ibland svarar jag Hemingways novellsamling I vår tid där bland annat Den stora dubbel­hjärtade floden I och II finns med. Orden faller så lätt i dessa enkla texter och det är njutbar läsning, inte bara för språket utan också på det vis att man som läsare känner sig så närvarande, det känns som om man bokstavligen står alldeles bredvid Nick, som de här novellerna handlar om, och kan höra vattnet brusa, nästan också förnimma lukten av nyfångad forell på händerna.

Annat att rekommendera är Onåd av J M Coetzee men på helt andra grunder. Handlingen utspelar sig i det nya Sydafrika och självklart är den välskriven, han fick trots allt Nobelpriset, men bitvis obehaglig. Många personer är ganska osympatiska och valen de gör gjorde mig frustrerad och irriterad under läsningen. Jag frågade mig: Förstår de inte? Hur kan de? Vi läste den i en bokcirkel och jag gav den godkänt men inte mer.

Men, efter att ha diskuterat den med människor som hade kunskap om Sydafrika och Afrika, om motsättningarna mellan svarta och vita och hur det är att leva i den typen av kulturer, fick jag en helt annan insikt och förstod sedermera att jag hade läst ett tankeväckande mästerverk.

“Att titta tillbaka på sitt gamla jag kräver en öppenhet och ärlighet mot sig själv.”

Varje gång som jag gör upptäckten att mina kognitiva förmågor utvecklats, att mina uppfattningar tagit en annan riktning och att gränser flyttats i mitt medvetande känner jag stimulans och glädje. Det är också lite jobbigt, att titta tillbaka på sitt gamla jag kräver en öppenhet och ärlighet mot sig själv men oftast är all utveckling lite jobbig, fysisk som psykisk, och alla orkar inte. Men för de som inte ryggar för att utmanas i sin begreppsvärld tipsar jag gärna hur man har gjort på Skånes universitetssjukhus. De har utgått från Socialstyrelsens utmärkta skrift ”Att mötas i hälso- och sjukvård” och skapat en bokpåse med olika titlar i flera exemplar.

Påsen går att låna till arbetsplatsen där medarbetarna bildar en bokcirkel för att sedan reflektera och diskutera tillsammans med en gruppledare. Förhoppningsvis mynnar detta ut i bättre bemötande eftersom litteratur vidgar vyer och borgar för en fördjupning i vad det innebär att vara människa. Inte minst kan perspektiven på sig själv förändras i det sammanhang man befinner sig i. Ett skönt och avslappnat sätt att växa på.

Ungefär så går det också till på vissa av läkarutbildningarna där medicinsk humaniora finns som valbar kurs, något jag tycker sjuksköterskeutbildningen borde ta efter, av flera skäl. Ett är att ny forskning visat att bokläsare minsann lever längre, och som vården ser ut i dag behöver vi alla sjuksköterskehänder vi kan få tag i. 

Kommentarer