Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • E-tidning
  • Lediga jobb
  • Logga in

<b>Maija Konstenius</b>, medicine doktor, legitimerad psykolog på Beroendecentrum Stockholm, <b>Joar Guterstam</b>, legitimerad läkare, doktorand på Centrum för psykiatriforskning, KI, <b>Nitya Jayaram</b>, studierektor för psykiatri forskarskola, koordinator för beroendeforskning på Centrum för psykiatriforskning, KI, och <b>Johan Franck</b>, professor i psykiatri, verksamhetschef på Beroendecentrum Stockholm.

<b>Maija Konstenius</b>, medicine doktor, legitimerad psykolog på Beroendecentrum Stockholm, <b>Joar Guterstam</b>, legitimerad läkare, doktorand på Centrum för psykiatriforskning, KI, <b>Nitya Jayaram</b>, studierektor för psykiatri forskarskola, koordinator för beroendeforskning på Centrum för psykiatriforskning, KI, och <b>Johan Franck</b>, professor i psykiatri, verksamhetschef på Beroendecentrum Stockholm.

”Misstänkliggör inte viktig forskning om adhd”

Vi har inte mörkat några resultat, skriver fyra forskare. 

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:

Lars Lundström fortsätter sitt korståg mot läkemedelsbehandling vid adhd, se dagensmedicin.se den 1 augusti. Denna gång genom att återigen misstänkliggöra vår studie där vi undersökte effekten av adhd -medicinering (metylfenidat) hos amfetaminberoende män med adhd.

I ett tidigare debattinlägg (Dagens Juridik 2013) försökte han påskina att vi mörkat resultaten och i det aktuella inlägget påstår han att resultaten inte presenterats korrekt. Den intresserade kan dra sina egna slutsatser genom att ta del av studien i sin helhet, som finns fritt tillgänglig på nätet i den vetenskapliga tidskriften Addiction (Konstenius et al., 2014).

“Personer med narkotikaberoende och kriminell livsstil har ofta en låg grad av följsamhet i behandling.”

Personer med narkotikaberoende och kriminell livsstil har ofta en låg grad av följsamhet i behandling. Vår studie följde patienterna i 24 veckor (nästan sex månader), vilket ger en realistisk bild av förloppet – många avbryter behandlingen.

En central forskningsfråga är hur man bäst kan hjälpa dessa personer med livslång funktionsnedsättning att komma tillbaka in i samhället. Givetvis kan inte en enstaka studie ge några slutgiltiga svar och det är därför glädjande att även andra forskare under de senaste åren kommit fram till resultat som ligger i linje med våra (se till exempel Levin et al., Jama Psychiatry 2015).

Det kan vara värt att notera att behandlingen inte enbart handlar om läkemedel utan även inbegriper kognitiv beteendeterapi. Hur man bäst kombinerar medicinska, psykologiska och sociala insatser är viktiga frågor för framtida studier. Sådan forskning bör inte misstänkliggöras på ett osakligt sätt utan tvärtom uppmuntras, så att även människor med svåra beroendetillstånd kan erbjudas en alltmer kunskapsbaserad vård.

Relaterat material
”Myt om medicinering av adhd lever vidare”

Kommentarer