Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • E-tidning
  • Lediga jobb
  • Logga in

Bild: Erik Simander/Bildbyrån

”Sjuksköterskekrisen – slump eller medvetet val?”

Att kunna planera vårdverksamhet förutsätter en gemensam modell för arbetsfördelning, skriver debattören.

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:
Lena Olsson, sjuksköterska, avgående vd och en av grundarna till Ledningsbolaget i Skandinavien AB.

Sjuksköterskornas villkor debatteras i ett allt högre tonläge och situationen beskrivs som ohållbar. Jag vill påstå att problemet inte är resursbrist eller valt arbetssätt utan snarare att det inte går planera vårdverksamhet utan en gemensam modell för arbetsfördelning.

Omvårdnadsmodeller definierar patientvårdsansvaret inom hälso- och sjukvård. Skillnaden i vårdkvalitet mellan olika modeller är marginell. Den stora hävstången i att använda en uttalad modell ligger i effektiv planering och uppföljning. Detta kräver att medarbetaren förstår och accepterar uppdraget.

Få landsting/regioner har aktivt fattat beslut om vilken modell som ska användas för att styra arbetssätt, rekryteringsbehov och arbetsmiljö. Utveckling och beslut om omvårdnadsmodell kan i stället ske på enhetschefsnivå vilket innebär att flera modeller kan finnas på samma klinik.

Genom mitt arbete som sjuksköterska, utbildare, i landstingsledning med utvecklings och ledningsuppdrag, samt som konsult har jag upplevt hur omvårdnadsuppdraget förändrats.

  • När jag började arbeta som sjuksköterska var mitt uppdrag funktionsbaserat. Jag ansvarade för medicindelning, rond och så vidare och undersköterskan skötte merparten av omvårdnadsarbetet.
  • Under min tid som skolledare bidrog jag till ett ökat inslag av direkt omvårdnadsarbete i sjuksköterskerollen för att ge en högre flexibilitet i resursutnyttjande.
  • De senaste tio åren har kraven, inte minst från sjuksköterskorna själva, på ökad specialisering fått starkt genomslag – pådrivet av de fackliga företrädarna.

Förändring drivs fram utan synbar planering, analys och uppföljning och parterna har haft olika skäl för att genomdriva förändringen. Detta gör att besluten blir osynliga och möjligheten till medarbetardelaktighet minskar drastiskt.

Protesterna från sjukvårdens medarbetare är en konsekvens av denna otydlighet men kommer verkligen kraven på högre lön som kompensation för brister i organisation, arbetssätt och schema att ge en högre vårdkvalitet?

Att i stället förtydliga uppdrag, roll och ansvar och planera hela verksamheten med kvalitet och effektivitet i fokus ger medarbetarna möjlighet att känna delaktighet och få en överblickbar vardag.

Ledningen bör ta befälet över utvecklingen och fatta beslut baserat på uppföljning och analys och inte låta utvecklingen styras av ”plötsligt uppkomna situationer”.

Kommentarer