Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • E-tidning
  • Lediga jobb
  • Logga in

Annika Janson, barnläkare på Astrid Lindgrens Barnsjukhus.

Annika Janson, barnläkare på Astrid Lindgrens Barnsjukhus.

”När gör det själv blev melodin för alla i vården”

Det gäller att kunna fixa lite allt möjligt, skriver barnläkaren Annika Janson, som blivit en fena på att installera nätverksskrivare.

Annons:

Numera cyklar jag till mödravårdscentralen bara när det är dags för cellprov.

– Ursäkta gnisslet, säger barnmorskan mellan benstöden medan hon hissar upp mig i luften.

– Jag försökte smörja med lite symaskinsolja. Du vet, det finns inga vaktmästare i sjukvården längre.

Jag vet. Fast nyligen var jag på möte på Magnus Ladulåsgatan där delar av landstingsadministrationen håller till. Jag satte pauskaffet i halsen när dörren från ett konferensrum öppnades:

– Har någon sett vaktmästaren? Vår projektor fungerar inte!

Jag funderade på att rycka in. Jag vill inte skryta, men jag är faktiskt fena på att ställa in nätverksskrivare och koppla upp projektorer och videokonferenser. I torsdags satte jag upp en gardin genom att balansera med ena foten på fönsterbrädan och den andra på en kontorsstol som hotade att rulla iväg. Jag bytte också glödlampan på den kolsvarta toaletten. Det där sista är svårt, för städerskorna har inga lampor på sina rullvagnar längre, så man måste veta var de finns.

“Och ändå ligger jag nog på minus när det gäller att tömma diskmaskinen i lunchrummet.”

Jag packar ihop tomkartonger och bär dem till miljöstationen och ställer om klockor som går fel, torkar enligt reglementet av min undersökningsbrits med sprit och byter batterier i trasiga ficklampor. Och ändå ligger jag nog på minus när det gäller att tömma diskmaskinen i lunchrummet och plocka undan i väntrummet. Det var förresten någon som ville att vi skulle sluta ha leksaker där.

Det är intressant med helhetsansvar och arbetsfördelning när vi nu flyttar i stor skala. Nya Karolinska Solna står snart färdigt. Vi gör också samtidigt om vår organisation och vår ekonomistyrning. Då är en gardin inget att gnälla om, det inser jag.

Än så länge har vi bara flyttat in en ny barnmottagning på Karolinska i Huddinge. Den är stor, fin och – framför allt – flexibel. Högt specialiserade sjuksköterskor svär osande eder över att det tar dubbelt så lång tid att boka patienter när de i flera moment måste namnge både en doktor och ett rum för varje besök. Revirmarkeringar är illa sedda så vi har inga namnskyltar på dörrarna, och får därför till väntande patienternas förvåning krypa ner på knä för att under maskeringsglaset försöka se vilken kollega som sitter var. Man känner ju igen dem på skorna.

Jag tröttnade och tog en sväng till lekterapin och lånade deras lamineringsmaskin så nu har ändå vi ganska prydliga inplastade skyltar som sitter på dörrarna med icke reglementsenlig häftmassa.

Inringda flyttsnickare tar ner saker från väggar och försvinner. De rings åter och monterar. Nu har jag storbildsskärm för att visa blodsockerkurvor på väggen igen, men tyvärr på drygt avstånd från eluttaget. Sorry, jag tänkte inte på sladdens längd när jag ritade krysset på väggen. Skarvsladdar är förbjudna och jag behöver nu en elektriker. Och it-teknikerna på telefonsupporten ber mig be vår it-ansvariga som finns tre mil bort att beställa den datorkabel vi just kommit fram till behövs för att täcka samma avstånd.

Ja, ni vet hur det är med gör-det-själv. Det blir lite missar. Tur att vi har patientarbetet att sticka emellan med. Där vet vi oftast vad vi gör.

Kommentarer

  • annika 2016-09-30 12:41:12

    Fantastiskt! Jag känner precis igen mig. Jag har räknat ut att jag för landstingets räkning utför oerhört dyra uppgifter, som vem som helst skulle kunna göra, precis som du beskriver. Kostnaden för en läkare uppges ligga på minst 20 kronor/minut. Det är således MYCKET dyra lampbyten, toalettstädningar, sladdletande mm som vi pratar om. Det vore väl okej, om det fanns gott om doktorer som bara väntade på att få göra någon patientnytta. Nu är det tyvärr så att vi pratar om landstingets dyraste och viktigaste resurs, som det också är brist på, läkaren - som vi använder till diverse hantverksarbete. Tråkigt nog kan ingen annan ta över dina arbetsuppgifter, Annika, och det är mycket synd att du inte får ägna dig åt det som bara du och dina läkarkollegor kan. I mina ögon beskriver detta ett bisarrt resursslöseri, som breder ut sig som en löpeld genom vårdsverige!

Nyhetsbrev

Vill du ta del av våra nyhetsbrev?

Klicka här!

Nyheter från startsidan

Nyhetsbrev

Vill du ta del av våra nyhetsbrev?

Klicka här!

Senaste numret av Dagens Medicin

Sök i vår databas!

Nyhetsbrev

Vill du ta del av våra nyhetsbrev?

Klicka här!

Våra utbildningar