Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • E-tidning
  • Lediga jobb
  • Logga in

Anna Spencer är överläkare i palliativ vård/ASIH Malmö.

Anna Spencer är överläkare i palliativ vård/ASIH Malmö. Bild: Ludvig Thunman/Bildbyrån

”Åh nej-känslan från mellanstadiet slår mig”

Om sin egen moraliska kompass och fina politiska ord, skriver Anna Spencer överläkare i palliativ vård/ASIH Malmö.

Annons:

På fråga 19 kör jag fast. Arbetar jag dagligen efter Regionens värdeord? Ingen aning… men inspirerad av påvebesöket far jag efter något med tio Guds bud kanske? Näe … min blick skannar av skrivbordet efter ledtrådar och – Halleluja! En vänlig själ har lagt in en musmatta med årets värdeord tryckta på. ”Välkomnande, drivande …” och något mer jag redan glömt men det gör inget. Jag kryssar lögnaktigt i ett JA eftersom rimliga alternativ saknas. Det lär ändå inte leda till någon reformation.

Planeringsdag nästa. Hela dagen ägnas åt värdegrundsarbete. Egentligen fantastiskt men jag drabbas av åh nej-känslan från mellanstadiets grupparbeten. Hur ska jag bli ”bärare av värderingarna” så länge jag tvingas hoppa över helvetesgapet mellan värdegrund och verklighet? För varje gång jag hoppar naggas självrespekten i kanten och gör mig allt mer desillusionerad.

Kvällen innan deltog jag i ett seminarium där en jesuitpater, en filosofiprofessor och en biskop samtalade om sanningsteorier.
Nu söker jag sanningen och ljuset.

Men även om jag delar födelsedag med Martin Luther vill jag slippa skriva 95 klagande krönikor. Ljus som riktas uppåt ger stora skuggor men handlar kanske bara om projektion. Vem är felfri? Jag ser ju koncernledningens föresatser.

På planeringsdagen fick vi välja egna värdeord. De var varken svåra att välja eller minnas. Min egen moralkompass devierar inte efter politik eller ekonomi. Den föds inte fram på ledningsgruppsinternat och behöver inte ”implementeras” i organisationen av specialutbildade kommunikatörer. Ånej, jag går inte på konsensusteorin! Det som upprepas av många behöver inte vara sant, så jag står fast vid mitt första värdeord – ansvar.

Upplyst ser jag nu att ledningen är fångar i modernitetens sanningsbegrepp – sanning som endast förstås som exakthet. Nu blir det plötsligt mindre provocerande och mer begripligt varför de är besatta av allt som kan presenteras i siffror och staplar.

Jag läser på Region Skånes värdegrund. ”Arbetsplatserna ska präglas av god hälsofrämjande arbetsmiljö” och cheferna ska ”säga ifrån när något är fel” väcker uppror i mig. Att medarbetarna ska ”utföra goda prestationer och åstadkomma resultat” är bara platt. Och ”patientsäkerheten är av allra högsta prioritet”?! Alltså. Ni behöver inte ta i så ni spricker. Det räcker att följa lagar och föreskrifter. Till dess är patient­säkerheten ständigt hotad. Allt annat är lögn.

Kära koncernledning, jag vill att ni ska lyckas. Men det krävs mer än ord för att fylla helvetesgapet.

Kan påven leva efter sin värdegrund så kan ni! Nog borde alla ledare – alla med ett uns ansvar – försöka omsätta ord i handling. Och jag tror inte att den som får behålla sin självrespekt behöver en musmatta som moralkompass.

Avslutningsvis, lite trösterik hermeneutisk teori: det finns en vilja hos verkligheten att öppna sig och visa sanningen. 

Kommentarer

Nyhetsbrev

Vill du ta del av våra nyhetsbrev?

Klicka här!

Nyheter från startsidan

Sök i vår databas!

Nyhetsbrev

Vill du ta del av våra nyhetsbrev?

Klicka här!

Senaste numret av Dagens Medicin

Nyhetsbrev

Vill du ta del av våra nyhetsbrev?

Klicka här!

Våra seminarier

Våra utbildningar