Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • E-tidning
  • Lediga jobb
  • Logga in

Adel Abu Hamdeh, ST-läkare, Psykiatri Sydväst. Här utan psyk-koftan.

Adel Abu Hamdeh, ST-läkare, Psykiatri Sydväst. Här utan psyk-koftan. Bild: Linnea Rheborg/Bildbyrån

”Att arbeta i pyjamas och psyk-kofta har sina fördelar”

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:

Jag har vänner som är stiliga på jobbet. De har förklarat för mig att det är viktigt att vara välklädd för att signalera professionalism, inge förtroende och framträda med trovärdighet. 

Men för oss inom vården, med arbetskläder som uppvisar viss likhet med en pyjamas, är det inte helt lätt att vara välklädd. Det blir inte lättare av att en stor del av landstingets kläder verkar ha passerat bäst före-datum.

I mitt närmaste klädförråd finns bussaronger, pikétröjor, byxor och koftor. Bussarongerna är märkta S, M och L. Det står inte för small, medium och large som en nybörjare inom landstingsvärlden skulle kunna tro. Nej, storlekarna är förstås stor, mellan och liten.

Byxorna har där­e­mot en tydlig storleksangivelse som gör det lätt att välja en byxa som borde passa mig: ”175–185 cm, 70–80 kg”.

Trots detta uppvisar byxorna en stor variation i storlek. Ibland är de för stora och hasar ner, medan de andra gånger är för små och knappt når till anklarna. Det har hänt att jag inte ens lyckats knäppa översta knappen.

Men det finns en fördel med att den faktiska storleken på byxorna ofta inte stämmer överens med storleksangivelsen. När byxorna i den storlek som borde passa mig tagit slut kan jag nämligen pröva and­ra storlekar och ändå hitta ett par som sitter acceptabelt. 

Den vita pikétröjan har jag gett en chans vid något tillfälle. Jag har alltid ångrat mig. Den har nämligen varje gång haft knölar på axlarna vilket jag antar beror på att den hängt på en galge i tvätteriet. Dessutom sitter den alldeles för löst kring torson och för tight kring magen. Men det skulle möjligen kunna bero på en defekt hos mig snarare än hos tröjan.

På mitt sjukhus finns även en blå kofta att tillgå. Den verkar vara unik för psykia­trin och jag har hört den benämnas ”psyk-koftan”.

Designern måste ha haft höga ambitioner, koftan verkar nämligen vara i en trendig (?) oversize-modell. Om passformen kan sägas att den är minst sagt avslappnad där ­axlarna är nedhasade en bit ner på armen. Den har ett fall som en väl­använd wettex­trasa och ärmarna är så långa att de måste vikas upp ungefär 13 gånger för att säkerställa god följsamhet till basala hygien­rutiner.

På vintern, när det kan vara ohyggligt kallt på sjukhuset, har jag skamset burit psyk-koftan och sannolikt sett lika slokande ut som koftan. Men nöden har som bekant ingen lag.

Jag kan samtidigt se enstaka för­delar med illasittande och urtvättade arbets­kläder. Ibland är det ju förstås tacksamt att ha en ursäkt för att se ut som en slashas. Men om jag lyckas få mina patienters förtroende och tillit kan jag känna mig stolt över mitt arbete. För då kan jag vara ganska säker på att det är min kompetens och bemötande de imponeras av och inte av mina snitsiga kläder.

Kommentarer

Jag är ingen robot:   4 + 7 =   (ange summan i fältet)
Jag godkänner för artikelkommentarer Dagens Medicins regler