Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • E-tidning
  • Lediga jobb
  • Logga in

Anton Pilotti, sjuksköterska och Mats Reimer, barnläkare

Anton Pilotti, sjuksköterska och Mats Reimer, barnläkare

”Tveksamma värderingar i sjuksköterskors kurslitteratur”

En ny kursbok för sjuksköterskor i grundutbildning möter invändningar från sjuksköterskan Anton Pilotti och barnläkaren Mats Reimer.

Detta är en opinionstext. Åsikterna som förs fram här är skribentens egna.
Annons:

När den norska sjuksköterskestudenten och litteraturkritiken Cathrine Krøger började djupdyka i kurslitteraturen på sjuksköterskeprogrammet blev det uppstarten till en lång debatt i Norge om kvalitén hos programmet i sig och kurslitteraturen som sådan. Vi kunde behöva samma debatt i vårt land. Förlaget Liber har gett ut boken Teoretiska grunder för vårdande (2015) som vänder sig till sjuksköterskestudenter i grundutbildning. Maria Arman, docent vid KI, Karin Dahlberg, professor vid Linnéuniversitetet och Margaretha Ekebergh, professor vid högskolan i Borås, är redaktörer och huvudsakliga författare.

I boken finns en del av intresse för studenten och yrkesarbetare inom sjukvården. Här nämns vikten av inkludering av patienter i vården och en konstant förhållning till patientens individuella förutsättningar. Att se hälsopotential hos sjuka människor framhålls. Nyttiga avsnitt om vårdkultur och organisation finns, med beskrivningar om hur personal på slentrian och utan eftertanke låst in patienter på deras rum om nätterna, rondat avdelningar på bestämda tider eller vikt tvätt “bara för att”. Detta är bra läsning för samtliga i branschen, oavsett erfarenhet.

Men boken tyngs av onödiga omtagningar, staplande av olika honnörsord och ideliga referenser till mer eller mindre kända döda manliga filosofer. En ständigt återkommande term är livsvärldsperspektivet, en teori med filosofisk grund hos fransmannen Merleau-Ponty. Även om författarna menar ämnet är mångfacetterat och andra perspektiv finns, framhålls betydelsen av “patientens livsvärld”: “… vårdaren måste se hur det är för personen som vårdas, hur det är för denne att vara sjuk.

Man kan fråga sig om ett vårdande som inte klarar av att möta patientens livsvärld egentligen kan kallas för vårdande. Det är framför allt inte ett vårdvetenskapligt vårdande.” (s. 123). Detta skall också åstadkommas i praktiken. På s. 193 förklarar författarna: “Det kan finnas hinder av yttre, resursmässig och organisatorisk karaktär, men dessa får aldrig användas som täckmantel för en icke-vårdande kultur. Vi kan diskutera ekonomi, paradigm och vårdkultur, men ytterst handlar det om varje vårdares beslut för att träda fram, tjäna och företräda den lidande patienten”.

Det stycket möter knappast förståelse hos de sjuksköterskor som i vintras sagt upp sig från Danderyds akutmottagning i protest mot arbetsmiljön.
Bokens budskap som helhet blir svårfångat, och långa avsnitt är svåra att se som praktiskt relevanta i vården. Ofta framförs självklarheter som vore det djupsinnigt. Meningar som “med handen kan vi fatta någon annans hand men vi kan inte fatta vår egen hand med samma hand” gör knappast många läsare speciellt kloka. Vidare får kapitalismen (“marknadens manipulationer”) sig en känga och vikten av att vi ska se stjärnor eftersom att dessa förbinder oss med universum framhålls.

Ett kapitel är lite mer konkret än de övriga, fast titeln ”Det ekologiska vårdandet" lika gärna kunde ha varit ”Det ekosofiska vårdandet", eftersom man lutar sig mot norske ekosofen Arne Næss. Här nämns ekologiskt odlad mat, som påstås vara nyttigare, och här finns några av bokens mycket få referenser till medicinska forskningsartiklar. Som exempel tar man upp två artiklar som undersökt allergi hos barn som vuxit upp antroposofiskt, och tolkar det som en fördel med biodynamiskt odlad mat. Den lilla skillnad studierna funnit mellan antroposofiska barn och kontrollerna kan dock bero på många andra saker, som reporting bias, mjölksyrade grönsaker, mässlingsinfektioner eller mindre användning av antibiotika och febernedsättande.

Vad dagens vårdfilosofi egentligen vill ha sagt förblir oklart. För att citera en annan död skriftställare: ”Vad du ej klart kan säga, vet du ej: med tanken ordet föds på mannens läppar: det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta”. De sjuksköterskor som utbildades innan Merleau-Ponty upphöjdes till husgud inom nordisk omvårdnadsforskning blev knappast sämre på omvårdnad, men man kan gissa att de upplevde grundutbildningen som mindre förvirrande.

Anton Pilotti, sjuksköterska
Mats Reimer, barnläkare

Kommentarer

Jag är ingen robot:   5 + 5 =   (ange summan i fältet)
Jag godkänner för artikelkommentarer Dagens Medicins regler