Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • E-tidning
  • Lediga jobb
  • Logga in

Bild: Thinkstock

Dagböcker gör succé på iva i Umeå

Dagboken gör comeback i större skala på intensivvårdsavdelningen i Umeå till hösten, efter önskemål från patienter och anhöriga.

Annons:
Pernilla Unneby, undersköterska på intensivvårdsavdelningen i Umeå och en av dem som håller i arbetet med dagböckerna.
Bild: Kenneth Lindberg

– Vi har hört av patienter och anhöriga att de har varit stor hjälp efteråt för att kunna bearbeta och gå vidare efteråt och då känns det extra kul att kunna dra igång det igen i lite större skala, säger Pernilla Unneby, undersköterska på intensivvårdsavdelningen, Norrlands universitetssjukhus i Umeå.

På en intensivvårdsavdelning är de flesta patienter nedsövda hela eller stora delar av vårdtiden, vilket gör det svårt för dem att komma ihåg vad de har varit med om, enligt Pernilla Unneby.

– En del patienter har varit med om en planerad operation och har sedan legat sövd ett tag efter den. Andra har varit med om en olycka och har bara blivit tagen ur verkligheten och hamnat i ett sömntillstånd. Det kan vara några veckor och då vet de ingenting om vad de har varit med om.

Tanken med dagboken är att patienterna ska se vad de har varit med om, men även att den ska fungera som en hjälp för att kunna gå vidare och bearbeta det som hänt.

I dagboken gör personalen anteckningar om vad patienten är med om under vårdtiden som till exempel röntgen och provtagningar, men även anhöriga har möjlighet att fylla i när de är på besök. Vid sängarna finns kameror som kan användas för att ta bilder som sedan läggs in i boken.

I inledningen av boken har personalen ritat en teckning av en gubbe i en säng som har medicinsk utrustning kopplad till sig, som exempelvis EKG-sladdar och central venkateter. På andra sidan förklaras de medicinska orden.

Arbetet med dagböckerna drog igång för 15 år sedan och som mest gjordes närmare 200 sådana böcker per år. Men under de senaste åren har arbetet med böckerna gått på sparlåga, trots efterfrågan på dagböckerna från patienter och anhöriga. Orsaken är framför allt tidsbrist.

– Det tar lite tid att sitta med de här böckerna och man måste få släppa allt annat för att kunna göra klart och kontakta patienterna och anhöriga. Nu ska vi försöka skapa den tiden, säger Pernilla Unneby.

Till hösten kommer tre från personalen, däribland Pernilla Unneby, ingå i en grupp vars uppgift är att färdigställa dagböckerna. 

Kommentarer