Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • E-tidning
  • Lediga jobb
  • Logga in

Maria Arman, docent vid Karolinska Institutet och Arne Rehnsfeldt, professor vid Høgskolen på Vestlande.

Maria Arman, docent vid Karolinska Institutet och Arne Rehnsfeldt, professor vid Høgskolen på Vestlande.

”Praxis och teori kan inte ställas mot varandra i vårdandet”

Detta är en opinionstext. Åsikterna som förs fram här är skribentens egna.
Annons:

REPLIK

Det här är en replik på debattinlägget ”Det finns bättre sätt att använda studenternas tid”.

Inom akademin hyllar man olika ståndpunkter framför de lika, för där finns möjlighet till utveckling om man utforskar gränslinjerna. Men det förutsätter att man är beredd att lyssna på varandra trots olikheterna och utvecklas utifrån det. Det är fascinerande att se att praxis och teori ofta ställs mot varandra speciellt när det gäller vårdande, när de i stället borde samverka och integreras med varandra. Det skulle kunna vara en sak i sig att diskutera.

De viktigaste frågorna man har att ställa när man vårdar andra och när man bygger upp en (vård)vetenskap är vad som är det vårdande, när man vårdar och vad det innebär att som människa bli patient? Hur får man svar på dessa universella (som gäller för alla människor) frågor? Vår övertygelse är att det först är i livsavgörande händelser som vi i grunden kan få svar på dessa frågor. Vi har varit mycket patientnära i vår forskning och sökt svar på dessa frågor hos bland annat personer med cancer och personer som varit utsatta för katastrofer, där livet sätts på spel. Sen kan man ju förstås argumentera att dessa frågor är helt ovidkommande att ställa och att vårdandet (om hela människan) är helt onödigt där människan själv får ta ansvar för sitt liv och hälsa. Det är som sagt fullt möjligt att förneka vårdandet som fenomen men då avslöjar man också en annan människosyn och världsbild.

I den master i klinisk omsorgs(vård)vetenskap som jag (Arne Rehnsfeldt) driver får jag ofta höra att studenterna äntligen fått ett språk för den verklighet de dagligen möter i sin kliniska vardag. Det kan inte vara lätt att möta den lidande människan och att som vårdare sakna ett språk att förstå detta med. Lidandet är nära kopplat till existentiella frågor och det räcker med att utsätta sig för narkos för att dessa ska uppstå; kommer jag att vakna upp igen, kommer jag få en infektion som ger mig besvär för resten av livet etc. Dessa tankar hos patienten kan ses som naturliga (universella) livsfrågor som vi alla människor delar i all vår sårbarhet i utsatta livssituationer, och som är frågor som vårdvetenskap problematiserar och forskar kring. På ytan kan dessa frågor ses som självklara men anstränger man sig att gå på djupet med dem förlorar de sin självklarhet och kan istället ge ”existensöppningar” in mot patientens värld. Det kommer i de flesta fall innebära att man kommer se på patienten på ett helt annat sätt utifrån ett annat förståelsedjup.

Vi kan förstå att filosofiska texter kan låta som ”snömos” och är det också om de inte relateras till patientens värld och den kliniska verkligheten. Att förena klinik och akademi till varandra är en långsam process där båda sidorna måste befrukta varandra. Det norska vårdforskaren Kari Martinsen talar om att ”läsa långsamt” för att förstå, och då handlar det inte bara om att läsa akademiska texter långsamt utan också om att läsa patienten långsamt för att förstå (bättre). Men dessa läsningar kan inte ske separat utan i samspel med varandra för att en integration av akademi i förhållande till praxis ska uppstå i den enskilda vårdaren. Detta är inte bara utbildning utan också bildning där vetandet blir en integrerad del av personligheten. Utifrån detta perspektiv blir det helt fel att ställa praxis och akademi mot varandra. Men det krävs att den som vägleder andra själv har förstått detta samspel.

Relaterat material

Kommentarer

Jag är ingen robot:   3 + 6 =   (ange summan i fältet)
Jag godkänner för artikelkommentarer Dagens Medicins regler