Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • E-tidning
  • Lediga jobb
  • Logga in

Katarina Hamberg, professor och överläkare vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin vid Umeå universitet.

Katarina Hamberg, professor och överläkare vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin vid Umeå universitet. Bild: Mattias Pettersson

Hon vill se mer forskning om vårdbemötande

Forskningen om vårdbemötande är eftersatt och där saknas i dag nästan helt genusperspektiv. Det säger Katarina Hamberg, som nyligen mottog Friedrich-priset för sin forskning.

Annons:

Katarina Hamberg, överläkare och professor vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin vid Umeå universitet, erhåller priset från Magda och Svend Age Frederich för insatser inom allmänmedicinsk forskning och ämnesutveckling. Priset motiveras av hennes betydelse för utvecklingen inom allmänmedicinen i Sverige och Norden genom ett fokus på bemötande, genusfrågor, jämlikhet och rättvisa i sjukvård och läkarutbildning.

Hur ser du på att ha fått priset?

– Det var väldigt roligt. Jag hade inte räknat med det, så när jag fick veta det innan fick jag boka en väldigt dyr biljett till den nordiska kongress i allmänmedicin i Reykjavik, där jag mottog priset. Det var väldigt häftigt, då priset delades ut för 15:e gången och bara två svenskar har fått det tidigare.

Katarina Hamberg fortsätter:

– Jag blev också väldigt glad för motiveringen och det var roligt att presentera min forskning inför 3 000 personer. Forskning kring patientbemötande och primärvård är ingen nyhet, men genusforskning är inte lika hajpat. Många tänker att genusfrågorna är vi bra på, men inom forskning och medicinsk undervisning är kunskap om genus bristfällig. Det är fläckvisa kunskaper och trots att genusforskningen behövs prioriteras den ned av politikerna. Ändå så är det stort behov av forskning. Det är stort problem med skillnader i bemötande och hur man behandlar män och kvinnor och det finns ett stort behov av forskning kring genus, i allt från sjukdomsutveckling, till regler och rutiner för att förstå vad vi gör olika och varför.

Vad har du för tankar om behovet av patientperspektiv i forskningen?

– Mycket av forskningen handlar till exempel om läkemedelseffekter och bieffekter, om vad människor tål och hur de reagerar på mediciner. Patientperspektiv är väldigt grundläggande, att undersöka hur patienter förstår och tänker och hur doktorer förstår och tänker. Varför görs vissa behandlingsval, och var behövs mer kunskap. Kvalitativ forskning som jag ägnat mig åt behövs och det behövs även en förstärkning och utveckling av dess metoder så att de blir bättre än vad de är. Det behövs medicinsk forskning från sjukvårdskunniga människor, inte ekonomer eller managementgrupper.

Katarina Hamberg fortsätter:

– När primärvården brakar samman syns det, men ändå finns väldigt lite forskning om primärvård. Det talas om att man ska samarbeta kring primärvårdsforskning, men specialisterna sitter utanför primärvården och gör sina riktade studier utan primärvårdsperspektiv. Allmänmedicinska grupper har inget inflytande. Pengar går liksom forskningsmakten till specialister, internmedicinare, farmakologer och andra.

Katarina Hamberg betraktas som en av pionjärerna inom kvalitativ forskning i allmänmedicin sedan 90-talet.

Vissa anser ju att man ska inrikta exempelvis kurslitteratur till det  medicinska?

– Det ena utesluter inte det andra. Redan på 90-talet talades det om patientcentrerad vård och nu talar man om personcentrerat vård som något helt nytt, fast det i grunden är väldigt likartat. Det är viktigt att förstå vad patienten värderar och vill.

Hur kom du in på detta område?

– Redan på läkarutbildningen reagerade jag på att det nästan bara var manliga läkare och överläkare. För mig blev därför genusforskning en naturlig väg vidare. Det kom också i den vevan som jag började forska och fältet blev starkare. Jag har motiverats av insikten att livsvillkor som innebär avsaknad av makt skapar ohälsa. För mycket makt kan skada, men lite makt är ohälsosamt.

Katarina Hamberg fortsätter:

– Efter det har jag ägnat 20 år som lärare och forskare inom professionell utveckling, bemötande och omhändertagande. Vissa betecknar det som mjuka värden, eller flum. Men utan bra kommunikation och en dialog med patienterna vet man inte hur personen känner eller tänker, om hen exempelvis inte vill ta sin medicin. Gott bemötande står inte i någon motsättning till ett bra medicinskt mottagande, utan där finns ofta en ömsesidighet. Även om primärvård och allmänmedicin är självklara områden för att forska om bemötande behöver även narkosläkare och kirurger ha en dialog med patienterna före och efter exempelvis en operation.

Vad är dina planer framöver?

– Just nu har jag semester. Jag har två doktorander som är på väg att disputera, en på en studie om läkarstudenter och etnicitetsklimat ur ett genusperspektiv, och en annan om eventuella genusbias i parkinsonvården. En nyligen publicerad artikel handlar om studievillkor för kvinnliga och manliga studenter. Den visar att det är jämställt under den teoretiska utbildningen, men hårdare villkor för kvinnliga studenter i praktik, med högre krav och svårare att få uppmärksamhet. Såväl kön som etnicitet är starka faktorer bakom studenternas upplevelser på läkarutbildningen.

Kommentarer