Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • E-tidning
  • Lediga jobb
  • Logga in

Jörg Carlsson, överläkare på medicinkliniken i Kalmar.

Jörg Carlsson, överläkare på medicinkliniken i Kalmar. Bild: Suvad Mrkonjic

”Tveksam rättvisa när sjukvården ska fördelas”

Som läkare är jag tacksam för att min arbetsgivare inte detaljstyr tolkningen av begreppet ”vård som inte kan anstå”, skriver Jörg Carlsson.

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:

Det känns bra att ha jobbat hela sommaren, inte minst för att vi har haft fler hjärt­infarktpatienter och minskat antal planerade koronarangiografier. Ingenting känns så kul som att öppna ett akut stängt kranskärl. Öland och Småland försörjer oss med turister som insjuknar i hjärtinfarkt på hotell, campingplatser och i sommarstugor.

En infarktpatient från Albanien visade sig efter det akuta om­händer­tagandet vara en så kallad papperslös patient. Alla detaljer blev inte klarlagda, men antagligen hade han fått avslag på sin asylansökan och bodde hos släktingar som haft större tur för många år sedan.

Varifrån patienter kommer, vilket språk de talar och vem som betalar kvittar förstås i den akuta situationen. Denna alban hade flera förträngningar utöver den akut behandlade och skulle ha hamnat på väntelistan för ballongvidgning men sedan blev det strul med namn, adress och så vidare. Landstinget i Kalmar län har inga större synpunkter på det: Papperslösa får rabatterat pris för mottagningsbesök och betalar ingenting för slutenvård. Som läkare är jag tacksam för att min arbetsgivare inte detaljstyr tolkningen av begreppet ”vård som inte kan anstå”.

Det känns som att Läkarförbundet genom sitt ställningstagande sagt åt mig som medlem att hälso- och sjukvård är en mänsklig rättighet och inte en medborgerlig sådan. Inte bara folkbokförda, utan samtliga som vistas i Sverige ska ha rätt till all sjukvård på lika villkor. Svensk hälso- och sjukvård anses vara en mänsklig rättighet för alla som förmår ta sig hit, legalt eller illegalt. Den delen av världens befolkning som har haft råd eller tur att ta sig till Sverige ska prioriteras på samma villkor som folkbokförda i väntan på exempelvis höftproteser, perkutana hjärt­klaffar och njurtransplantationer. För folkbokförda är plikter (skatt) förknippade med denna mänskliga rättighet, övriga världen kvalificerar genom medicinskt behov och förmågan att ha tagit sig hit.

Vad svarar ”mitt” Läkarförbund på följande frågor: Vilka rättigheter har de som är för fattiga och för sjuka för att kunna nå Sverige? Är det rättvist att, om man efter utvisningsbeslut laglydigt lämnar landet, rätten till svensk sjukvård upphör medan om man lagvidrigt stannar behåller man rättigheten till behandling enligt svensk standard? Tror mitt fackförbund att det skulle vara acceptabelt för majoriteten av svenska befolkningen? Är det moraliskt gott att fördela plikter och rättigheter ojämlikt och helt frikopplade från varandra? Skulle det över huvud taget vara praktikabelt med hänsyn till hur dagens sjukvård fungerar?

Att drömma om en bättre värld, högtidligt proklamera mänskliga rättigheter och bli hög på sin moraliska godhet är enkelt. Risken är att man efter sina drömmar vaknar till politiska maktförhållanden man inte gillar.

Min papperslösa albanska patient har inte hörts av igen. Självklart skulle jag ha stentat honom vid handikappande bröstsmärtor. Det skulle ha kallats för vård som inte kan anstå. Den frågan är inte svår att hantera.

Kommentarer