Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • E-tidning
  • Lediga jobb
  • Logga in

Katarina Stolt Simfors, distriktsläkare i Jönköping.

Katarina Stolt Simfors, distriktsläkare i Jönköping. Bild: Stefan Persson/Bildbyrån

”Jag är förbaskat glad över att vara läkare och hybrid”

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:

När jag läste medicin för en hel del år sedan, fanns det en vits som gick ut på att det finns egentligen tre kön, män, kvinnor och så kvinnliga läkare, höhö, någon variant av hybrid alltså. Inte en man förstås men inte heller en kvinna för här handlar det ju om en kvinna med en rejäl dos auktoritet och hur hanterar man det?

Skämtet kan väl upplevas daterat nuförtiden, men jag tänker på det där ibland och att jag är för­baskat glad över att vara läkare och hybrid.

Jag kör till bilverkstaden. Det är alltid ett intressant observationsområde. Ska de låta mig köra in bilen själv i verkstaden?

Fältstudie nummer två blir butiken.

– Hej, jag behöver en ny motorvärmarsladd.

– Jaha, motorvärmarkabel menar du.

– Ja jo kabel. Den gamla gick ju av i vintras, den gamla kabeln.

Stel stämning. Jag försöker.

– Bra att få ett nytt batteri isatt på verk­staden nu också förresten, fick ju starta med startkablar igår, batteriet laddar ju ur stup i kvarten. Lite nervöst att köra hit faktiskt …

Mannen bakom märkesverkstadens butiks­disk ser bister ut.

– Men du vet väl att du inte kan ladda bilbatteriet med motorvärmarkabeln? säger han. Ingen befriande grimas. Han skämtar inte.

“Man ska inte låta sig provoceras av patienterna och man ska inte skrika åt dem.”

I jäktet slår något välvilligt konsultationsråd till. Man ska inte låta sig provoceras av patienterna och man ska inte skrika åt dem. Jag mumlar något, betalar och går därifrån.

Jag är uppenbarligen kvinna i debil bemärkelse i bilbutiken, tänker jag. Jag är inte hybrid. ­Intressant.

Jovisst, på ett plan en struntsak i en butik, men man kan också fundera vidare runt roller och även sitt yrke i relation till detta. Folk kommer till oss och vill ha våra råd. Vi ­rekommenderar obehagliga undersökningar och behandlingar som folk utsätter sig för, efter­som de litar på oss. Det är ett för­troende som innehåller tillit och insikt om den and­res kunnande. Det är ett stort ansvar och en stor förmån att få ha ett sådant arbete.

Men utöver detta, vad gör yrkes­rollen med oss på det personliga planet? Vad händer med vår personlighet? Trots ett berg- och dalbaneliknande arbetsliv, mellan uppskattning och missnöje, kan jag inte låta bli att tänka på hur läkaryrket hjälper mig och styrker mig i min rätt att bli behandlad på ett anständigt sätt. Känns ju oändligt sorgligt att detta inte räcks till alla.

En smärtsam insikt om att det man själv har och betraktar som självklarheter, saknar många andra. Och det självklara som inte alla åtnjuter blir till privilegier. Tänk att inte ha hybridprivilegierna och ändå vara tvungen att överleva i denna tillvaro.

Så glad över att vara läkare. Kalla det hybrid eller inte. 

Kommentarer