Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • E-tidning
  • Lediga jobb
  • Logga in

Hans Gilljam, ordförande Läkare mot tobak och Göran Boëthius, vice ordförande Läkare mot tobak.

Hans Gilljam, ordförande Läkare mot tobak och Göran Boëthius, vice ordförande Läkare mot tobak.

”Vad har vi lärt oss under 25 års kamp mot rökning?”

Regering och riksdag tar större hänsyn till tobaksindustrins intressen än till våra barns, skriver 25-årsjubilerande Läkare mot tobak.

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:

I dagarna har Läkare mot tobak, tillsammans med övriga fyra yrkesföreningar – Sjuksköterskor, Tandvård, Psykologer respektive Lärare mot tobak – verkat under 25 år för att flytta fram samhällets positioner i tobaksfrågans många aspekter.

Lärdomarna har varit många. Effekterna av rökning på den egna, fostrets och den omedelbara omgivningens hälsa är enorma, så också på samhällsekonomin.

Årligen dör 12 000 individer i Sverige av sin rökning.

Alternativa tobaks- och nikotinprodukter med outredda effekter lanseras i många former för att locka speciellt unga kunder in i ett nikotinberoende.

Svenska rökare och snusare bidrar till miljöeffekter i utvecklingsländer där tobaksodlingen underhåller fattigdom och korruption.

“Årligen dör 12 000 individer i Sverige av sin rökning. ”

Rökningens skeva utbredning i samhället underhåller den ojämlika hälsa som politikens läppar säger sig vilja minska.

Vi har lärt oss att tobaksepidemin inte är rökarnas ”fel” utan är initierad och underhållen av en helt skrupelfri industri vars huvudsakliga taktik är att förhindra, förminska och förhala samhällets förebyggande åtgärder. Vi har förstått att världssamfundets strävan genom barnkonventionen och tobakskonventionen är rätt tänkt men att implementeringen av deras åtgärder går mycket långsamt. Till och med i Sverige, där kunskap och medvetenhet om problem och möjligheter borde finnas, är den politiska kraften – med få undantag – pinsamt svag. Det innebär att regering och riksdag tar större hänsyn till tobaksindustrins intressen än till våra barns.

Vi har slutligen lärt oss att läkarkåren och övriga professionella grupper verksamma runt barn och unga kan påverka dessa förhållanden – men inte utnyttjar denna möjlighet i tillräcklig grad. I alla dessa gruppers yrkesroller ingår en skyldighet att påtala de destruktiva händelser som mitt framför våra ögon genererar ohälsa. Världshälsoorganisationen har länge uttalat förväntningar på framför allt hälso- och sjukvårdens grupper att aktivt delta i det tobaksförebyggande arbetet. Läkares skyldighet att dela med sig av medicinsk kunskap betonas alltmer.

Vad har vi då kunnat förmedla till andra? Ja, ännu uppenbarligen inte tillräckligt. Visserligen har våra grupper varit drivande i Tobacco Endgame-initiativet där i dag 170 organisationer förklarat sitt stöd för en långsiktig strukturerad utfasning av rökningen i vårt land. Visserligen finns bland dessa många hälsoprofessioners organisationer och inte minst alla landsting/regioner – som ett tecken på en ökande medvetenhet om rökningens effekter och om möjligheterna att motverka dem.

Men det viktigaste återstår. År 2018 måste vår verksamhet upp till bevis! Valåret är kommunikationstrångt men vi lägger in en extra växel för att informera dem som kandiderar till politiska församlingar på olika nivåer om vad som krävs för att nå ”Ett rökfritt Sverige 2025” och en förbättrad folkhälsa: ett aktuellt regeringsbeslut om mål; en långsiktig handlingsplan; en kraftfull nationell funktion med uppgift att driva processen fram till (och förbi) 2025; en långsiktig finansiering av processen inkluderande en fortsatt opinionsbildning för en acceptans i samhället för nödvändiga åtgärder.

Regeringen säger sig stödja det föreslagna målet 2025. Men för att nå dit krävs också handling!

Kommentarer