Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • E-tidning
  • Lediga jobb
  • Logga in

Det mest centrala förslaget i betänkandet är att sjukvården ska göras patientcentrerad och behovsstyrd

Det mest centrala förslaget i betänkandet är att sjukvården ska göras patientcentrerad och behovsstyrd Bild: Robbin Norgren/Bildbyrån

”Ett betänkande fyllt av underligheter”

Tyvärr finns det alltför stora hål i utredningens första betänkande för att kunna erbjuda en lösning på sjukvårdens kris, skriver Gustaf Almenberg i en debattartikel. 

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:
Gustaf Almenberg, oberoende konsult och författare till boken ”Kan den bli bättre – sjuk­vården”.

Det finns flera underligheter med det första betänkandet God och nära vård (SOU 2017:53) från utredningen Samordnad utveckling för god och nära vård (S2017:01).

Dels beskriver man på sid 27–35 och 84 hur svensk sjukvård nu befinner sig i djup kris och dels hur ansvariga inte förmått för­hind­ra denna kris, trots mängder av utredningar – inte minst av öppenvården – under mer än 50 år. Efter två så stora misslyckanden borde man självklart med utifrånperspektiv låtit granska hur den övergripande maktstrukturen egentligen tagit sitt ansvar. Trappor städas, som bekant, bäst upp­ifrån. Här tillåts i stället makten styra bort en granskning av sig själv, genom att uppdra åt en inifrån styrd utredning att konkretisera en utbyggnad av primär­vården. Troligen är just sådan flykt från ansvarstagande en inte obetydlig orsak till dagens problem i sjukvården.

I stället för en djupgående analys av orsaker och alternativa lösningar så accepterar utredningen att som lösnings­strategi överta förslaget från utredningen Effektiv vård (SOU 2016:2). Nu­varande sjukhustunga sjukvård krymps till förmån för en utbyggd primärvård.

De flesta strategier lär misslyckas. Inte för att de är dåliga, utan för att tillämpningen brister. Vilka tillämpningsproblem utredningens förslag kan tänkas stöta på får vi aldrig veta. Ett mycket stort problem lär bli hur man ska motivera personalen att genomföra förändringarna. Många på vårdcentralerna har ju valt att jobba där för att slippa treskift m m. Att få livspusslet att gå ihop är för många viktigare än valet av arbetsgivare. Ett halvt erkännande av problemet ligger kanske i formuleringen på sid 108 att det kan uppstå personalbrist på vissa områden (de ekonomiska konsekvenserna av detta har man heller inget grepp om).

“Det är kunskap och bot patienten söker, inte möten med personal i sig.”

Det mest centrala förslaget i betänkandet är att sjukvården ska göras patientcentrerad och behovsstyrd. Viktigaste verktyget är att tillgängligheten ska ändras från i dag sju dagar för bedömning av läkare till tre dagar för en första bedömning av läkare eller medicinsk personal (sid 12). Men det är ju kunskap och bot patienten söker, inte möten med personal i sig. Hur man ska förhindra en glidande kvalitetssänkning i vardagen, när skatterna prioriteras, får vi inte veta. Och hur kommer nya kompetenser, som genteknik och artificiell intelligens, påverka sjukvården fram­över?

Tyvärr finns det alltför stora hål i utredningens första betänkande för att kunna erbjuda en lösning på sjukvårdens kris. Fler betänkanden är dock utlovade till 2018 och 2019. 

Kommentarer