Mats Reimers blogg

Läkeeurytmi mot cancer: Å - E - M - L - I - A - O

I ett pressmeddelande nyligen berättade Vidarkliniken att de skall göra sina vårdprogram mera tydliga och resultaten mätbara, det handlar bland annat om program för rehabilitering av cancerpatienter. ”Särskilda vårdteam med läkare, sjuksköterskor, terapeuter och kuratorer ger patienten en individuellt utformad kombination av skolmedicinsk och antroposofisk behandling, där olika fysiska och konstnärliga terapier ingår.”

VD för Weleda, Helena Liljedahl, har beskrivit att ”För behandling används såväl konventionella läkemedel (mer inriktade på att ta bort symptom) som antroposofiska läkemedel (mer inriktade på att stärka kroppens egna självläkande funktioner och minska eventuella obalanser). Medicineringen är ofta en del av ett helt behandlingspaket som också innefattar ett brett spektra av alternativa terapier såsom massage, eurytmi m.fl.”

Och i denna blogg skall vi se lite mer på läkeeurytmi som anses kunna vara med och bota exempelvis cancer. Jag förstår eurytmi som ett antroposofiskt rörelsespråk där enskilda gester står för bland annat olika språkljud. Dessa enskilda gester kan sedan kombineras till en slags koreografisk dikt eller balett med estetisk, pedagogisk eller terapeutisk innebörd. Eurytmin utvecklades under 1910- och 20-talen av Marie von Sivers, Rudolf Steiners andra hustru. (En mycket förenklad men underhållande 5 minuters introduktion till eurytmi kan ni på YouTube få av Anders och Måns som besökt Järna.)

Christian Osika är en av Vidarklinikens seniora antroposofiska läkare som i yngre dagar lär ha varit student hos Hans Asperger i Wien. Osika har gett ut boken ”En väg till antroposofisk medicin” där bland annat läkeeurytmin beskrivs. Han skriver att ”ljudgesten kan återverka på hela kroppens bildning och att den enskilda terapeutiska ljudgesten därvid kan verka på en enskild kroppslig felfunktion, till exempel kan den utjämna genetiska svagheter som kan leda till allvarliga sjukdomar eller de kan tillföra organen sin egen formbildningskraft när de senare i livet har blivit sjuka.”

Läkande vokaler och konsonanter kan sålunda kombineras till önskad medicinsk effekt. ”Det gäller nu att sammanföra livskroppen och den fysiska kroppen på ett sådant sätt, att livskroppen får ett visst övertag och tränger tillbaka de fysiskt materiella destruktiva tendenserna (vid cancer har den fysiska kroppen trängt in i livskroppen). Då är det viktigt att man börjar med värmande vokaler, t.ex. Å och E. Å värmer överhuvudtaget upp hela det rytmiska systemet utgående från andningen och E värmer just livsprocessen och riktar det mot den fysiska kroppen.”

”Sedan stimuleras andningen med M och L. Därefter följer en vokal som ger en viss hänvisning till det speciella organ som man vill påverka mot cancerprocessen. Man kan göra ett I och då befinner man sig lite mera i den övre delen av organismen, man kan göra ett A och då rör man sig mera i mitten eller man kan göra ett O och då verkar man mera nedåt. Sedan kan man avsluta hela raden med olika konsonanter. När det gäller lungcancer avslutar man t.ex. med S och B, när det gäller bröstcancer kan man avsluta med B och D, och det är viktigt att terapeuten också hittar egna vägar, t.ex. kan underlivscancer mötas med G - N.”

Jag som alltid hade svårt att härma ledarens rörelser på jympapassen blir lite orolig. Om man av misstag skulle göra fel ljudgest, finns det risk för biverkningar? Kan en olämplig vokal eller konsonant bidra till metastatisk spridning av cancern?

Patienten ordinerades metalldroppar

Jag håller på att lära mig mer om de antroposofiska läkemedlen, och kan här berätta hur jag uppfattar att de tillverkar metall som kan drickas, injiceras eller intas som små piller. För de homeopatiska metallpreparaten är inte något som bara finns i deras läkemedelskatalog, de används här och nu av legitimerade husläkare i Järna.

När jag nyss googlade på ”Vidarkliniken” hamnade jag på en kvinnas blogg, där hennes senaste inlägg (5/3) beskrev hur hon förutom ont kring piriformismuskeln även fått besvär från ena axeln, och hennes naprapat rådde henne då att uppsöka läkare (naprapaten tänkte kanske att det kunde vara något äkta reumatiskt?).

Hon valde då att lista om sig för att välja en husläkare på Vidarkliniken. Denne såg ett samband mellan de olika problemen, och höll med sin patient om att besvären kunde bero på att hennes kropp nu höll på att göra sig kvitt slaggprodukter från ett tidigare osunt leverne. Konsultationen avslutades med recept på tre olika preparat, och uppföljning skulle ske om tre månader (vilket förstås ger en god chans till spontanläkning).

De tre Weleda-produkter som förskrevs var Formica D5, Absinthum D1/Resina Laricis D3 och Stannum metallicum praeparatum D8. Formica är extrakt på vanliga stackmyror, D5 uttyds som spädning ett till 100 000. Flaskan på 50 ml kostar 160 kronor och innehåller 18 % alkohol, men doseringen är högst 10 droppar gånger tre så även absolutister kan nog behandlas.

Kombinationen av malört (absinthum) och lärkkåda (resina laricis) är mer att betrakta som ett växtläkemedel, för här är utspädningen måttlig, 10 respektive 100 gånger, och priset 215 kronor. Det tredje medlet var metall man kan dricka, i detta fall tenn, Stannum metallicum praeparatum.

Jag hittade på nätet de internationella antroposofiska farmaceuternas codex, (och genom en komisk slump heter en av medlemmarna i den kommitté som nedtecknat procedurerna faktiskt ”Mol” i efternamn). Här framgår att man för sina metallpreparat ”destillerar” metallen, det vill säga upphettar den till kokpunkten i vakuum, och låter en tunn metallfilm kondensera på en kallare yta. Denna metallspegel tar man vara på och bearbetar vidare.

Metallen mals sönder i en mortel samman med laktos (trituration) i fyra torra spädningssteg där ytterligare laktos tillsätts i proportionen 9 till 1. Sedan löses laktosen i vatten eller alkohol och så vidtar ytterligare spädning där den rytmiska blandningen i varje steg är mycket viktig. (Weleda har en reklamfilm på YouTube där ni kan se sådan rytmisk blandning, otåliga kan hoppa fram 2 minuter i filmen).

Liksom biodynamisk odling tar med astrologiska aspekter, så är himlakropparna med på ett hörn i antroposofisk medicin. Steiner kopplar samman tenn med planeten Jupiter (”The whole planetary system is connected with substances that are remedial”), och en del antroposofer anser att planeternas ställning bör beaktas när olika ämnen skall potentieras (effekten förstärkas genom spädning). I deras codex läser jag att ”Astronomical aspects may be considered (e.g. solar or lunar eclipse).”

Den utspädning av tenn som den kvinnliga patienten ordinerats var D8, översatt 10 upphöjt till 8, alltså hundra miljoner gånger. Då är det ingen risk att dropparna ger sådant obehag i munnen som vi med amalgamfyllningar kan uppleva om vi tuggar på outspätt stanniolpapper (fast stanniol är sedan länge av aluminium och inte av tenn om sanningen skall fram).

En fråga som jag tror ännu är obesvarad är hur Socialstyrelsen ställer sig till legitimerade läkare som förskriver homeopatika. Må vara att det finns beprövad erfarenhet av dess placeboeffekt, men den vetenskap som backar upp homeopati är lika tunn som medlen själva. Man kan undra om det etiskt eller juridiskt spelar någon roll om läkaren själv tror på homeopati. Och är det OK att förskriva homeopatika när man ingår i Vårdval Stockholm? Jag har sänt den frågan till Filippa Reinfeldt och hoppas på svar.

Vidarkliniken kämpar mot klockan

Efter att Vidarkliniken i 10 dagar torde ha använt sina antroposofiska läkemedel utan gällande dispens, beslöt regeringen 2010-02-11 att förlänga tillståndet till försäljning av ”vissa antroposofiska medel” året ut. Beslutet jag här refererar kan ni kan beställa från departementet, men det sänds via posten och inte som mail, av för mig okänd anledning.

Villkoren för förlängningen är för det första att Vidarkliniken och Weleda under 2010 måste ansöka om registrering av ytterligare ett av sina läkemedel. För det andra att man redan nu under februari månad avtalar med regeringen om vilket antroposofiskt läkemedel det blir. Det skall vara ett väletablerat eller traditionellt växtbaserat läkemedel (vilket jag antar utesluter de homeopatiska preparaten) som dessutom skall det vara ett av de mest förskrivna läkemedlen.

För det tredje skall de senast 15 juni till regeringen skriftligt redovisa vilket läkemedel de har ansökt om, och vid utebliven redovisning kommer försäljningstillståndet återkallas 1 juli 2010. Detta tredje villkor tolkar jag som att antroposoferna bara har fyra månader på sig för att få klart nästa ansökan till Läkemedelsverket.

Jag tycker mig ana en viss irritation hos Socialdepartementet över Vidarkliniken och deras förhalanden. Efter beslutet följer en halv sida av bakgrundsupplysningar där regeringen radar upp alla tidigare beslut i ämnet, från att man 1993 för första gången beviljade Vidarklinikens och dess ombud tillstånd att sälja vissa ”antropo läkemedel” (litet skrivfel, som knappast Hägglund är ansvarig för). 1995 och 1998 beslöts om vissa förändringar i tillståndet, och sedan har regeringen 2001, 2006, 2007, 2008 och 2009 förlängt tillståndet.

Av regeringsbeslutet framgår att Vidarkliniken i november 2009 ansökte om en femårig förlängning av sitt tillstånd med argumenten att Vidarkliniken är en integrerad del av den svenska sjukvården, att Sverige inte bör agera på egen hand utan avvakta för att se hur EU tänker förändra sina regler, och att man bör utvärdera den pågående registreringsprocessen för de fem läkemedel från Weleda som man motvilligt lämnat in ansökningar för.

Man bad om fem år och fick knappt elva månader villkorligt. Regeringen har intentionen att fasa ut det särskilda försäljningstillståndet successivt, och om inte EU kommer med nya regler som tvingar Sverige att ändra kurs så verkar man beslutna att tvinga Vidarkliniken att välja: antingen lämna in dokumentation som registrerar de växtbaserade medlen eller så kommer de till slut inte få fler dispenser.

Det jag inte förstår är varför Vidarkliniken inte nöjer sig med att registrera sina käraste växtbaserade medel och i övrigt använda de homeopatika som redan finns godkända av Läkemedelsverket. I potensen D30 innehåller de ändå inga molekyler av stamlösningen. Men det är möjligt att det finns något för mig okänt religiöst skäl till att antroposofiska homeopatika anses överlägsna homeopatika från andra tillverkare.

Tillverkarna av homeopatiska och antroposofiska läkemedel samsas dock i en gemensam lobbyorganisation ECHAMP, European Coalition on Homeopathic and Anthroposophic Medicinal Products . Svenska medlemmar är förutom Weleda även Plantamed, DCG Nordic och Biosan. Vidarklinikens hopp verkar stå till Europa, där man anser att 30 000 läkare förskriver antroposofiska mediciner. Och det finns EU-parlamentariker som vill vara med och ge draghjälp. Om en månad kommer den irländska ledamoten Marian Harkin vara värd i Bryssel för den tredje årliga EU-homeopatidagen.

Replik till Weledas VD

Jag har i ett par bloggar varit kritisk mot de antroposofiska läkemedlen, och efter min blogg om homeopatiskt ormgift kom ett svar från Weledas VD Helena Liljedahl som ni kan läsa i kommentarstråden efter det blogginlägget. Här kommer mitt genmäle.

Jag är tacksam för att Helena Liljedahl uppmärksammat mina invändningar mot den antroposofiska medicinens syn på hur sjukdom uppkommer och med vilka läkemedel ohälsa kan lindras eller botas, men jag hade önskat att hennes svar hade bemött min kritik; nämligen att det inte finns några trovärdiga studier eller någon teoretiskt rimlig anledning att tro att vare sig Iscador eller deras homeopatiska medel har några positiva effekter utöver placebo, och att låta Rudolf Steiners uppenbarelser styra synen på fysiologi, patologi och farmakologi det är att blanda in religion på ett område där den inte har att göra.

Helena Liljedahl har inte påpekat några faktafel i mina referat av Weledas produkters beståndsdelar eller indikationer, och jag tolkar det som att hon godtar citaten som korrekta. Men det känns som om hon smiter undan när hon tycks mena att antroposofiska läkemedel inte går att förstå för den som inte genomgått mångåriga antroposofiska studier. Det är väl därför hon inte anser det mödan värt att på ett förenklat sätt förklara för mig, och medicinskt utbildade läsare av denna blogg, hur en kombination av fyra olika ormgifter, utspätt miljarder gånger, skulle kunna ha någon som helst biologisk effekt när injektionerna i realiteten (lyckligtvis) bara består av ren koksaltlösning.

Omvårdnaden på Vidarkliniken är omvittnat populär, och jag har aldrig kritiserat den. Jag väljer också att tro att de legitimerade läkare som jobbar där vill väl, och verkligen själva tror att de homeopatiska medel de ordinerar har en biologisk verkan som inte bara beror på förväntanseffekter. (I annat fall vore det i mina ögon oetiskt, att förskriva något som man vet är verkningslöst i sig själv.) Min ärliga uppfattning är att dessa kollegor i första hand lurar sig själva, och därmed kan man kanske säga att de inte lurar patienterna, i varje fall inte medvetet.

Att det lär vara 30 000 läkare i Europa som förskriver antroposofiska läkemedel är inget bra argument för att det skulle finnas övertygande evidens för medlens effekt. Det fanns en tid när nästan alla Europas läkare ansåg att åderlåtning var en verksam behandling, och även dåtidens läkare kunde luta sig mot mångårig utbildning och stor praktisk erfarenhet. Men vi skall inte låta jämförelsen med åderlåtning gå för långt. Även om Iscador tydligen ofta har biverkningar så är de i regel lindriga, och de homeopatiska medlen är förstås i sig harmlösa. Då är jag mer bekymrad över att det finns verksamma behandlingar som antroposoferna inte vill ge, som vaccinationer och D-vitaminprofylax till spädbarn.

Helena Liljedahl har rätt i att jag har svårt att förstå antroposofisk medicin, på samma sätt som jag varken kan förstå Jehovas Vittnens avvisande av blodtransfusion, Christian Science’s syn på sjukdom som orsakad av synd eller Scientologernas förnekande av psykiska sjukdomar. I alla dessa fyra fall tycker jag att den religiösa tron står i vägen för en förnuftig sjukvård. När skolmedicinen misslyckas (den medicin som Helena Liljedahl med homeopatisk vokabulär kallar allopatisk) så beror det ofta på att den då varit för lite rationell, grundad på för dålig evidens, för små studier, för dålig naturvetenskap.

Sedan finns det givetvis den andra delen av medicinen där naturvetenskapen inte har några svar på frågor om etik, politik, prioritering, avvägningar mellan kostnad och nytta. Svåra värdeladdade frågor där inget p-värde kommer att ge oss vägledning. Och jag förstår att det finns mer andligt intresserade människor än jag, personer som finner hopp, tröst och skönhet i att tro på en gudomlig makt, en förborgad mening med tillvaron, ett högre mål för både mänskligheten och deras eget liv. Då kan säkert Vidarkliniken leverera mer tillfredställande svar än jag, och om de kan få deprimerade patienter med cancer att vilja leva vidare så är det värt all beundran. Men deras antroposofiska mediciner fungerar inte bättre än placebo. Och jag tycker inte att skattepengar skall vara med och betala dem.

Antroposofisk snokolja från Weleda

Begreppet ”snake oil” som beteckning på ett humbugläkemedel får en extra antroposofisk dimension när ett av Weledas medel Naja comp innehåller inte bara gift från skallerorm, utan också från huggorm, kobra och buskmästarorm. Alla gifter är dock i betryggande homeopatisk utspädning så det finns inga kända biverkningar. Medlet för injektion kan fås på recept, men i Weledas läkemedelskatalog uppges ingen indikation, bara att barn under 12 bör behandlas med försiktighet. I Tyskland planeras en blindad studie på medlets effekt på strokepatienter.

Just buskmästarormen Lachesis verkar vara en favorit. Weleda har inte mindre än fem olika medel med detta ormgift. Förutom i cocktailen ovan kan man få det som ensamt medel, eller i Sepia/Hypericum comp mot klimakteriebesvär (då blandat med silverax, ostronskal, johannesört, ignatiaböna, blodört och bläckfiskbläck), som Apis/Resina laricis comp mot uretrit/cystit (tillsammans med honungsbi, belladonna, åkerfräken och lärkträdskåda) och med skallerormsgift i Baptisia/Lachesis comp (vari ingår även honungsbi, vild indigo, röd solhatt, kisel och tuja). Det sistnämnda medlet är mot förkylning och influensa. Dessa tre blandningar säljs utan recept och rekommenderas som del av ett antroposofiskt husapotek.

Som kuriosa kan nämnas att detta antroposofiska medel inte går tillbaka till Rudolf Steiner utan vad jag förstår är det den tyskfödde homeopaten Constantine Hering som förde in den giftiga Lachesis mutans i homeopaternas Materia Medica. Enligt legenden sökte han upp ormen under en expedition i Sydamerika och blev biten (eller intog frivilligt giftet, uppgifterna går isär). Medan hustrun vårdade honom skrev hon noga ned alla symtom mannen visade, och detta blev den homeopatiska prövningen som bestämde vilka typer av symtom som ormtoxinet i utspädd form kan avhjälpa. Enligt en bok jag kollat i skall ormgiftet kunna lindra bland annat svartsjuka, sorg, hallucinationer, delirium, sepsis och menstruationsbesvär. Hering slog sig 1833 ner i Pennsylvania och blev den amerikanska homeopatins fader.
 

Mistlar, andevetenskap och ockult fysiologi

Det mest kända antroposofiska läkemedlet är mistelextraktet Iscador mot i första hand tumörsjukdomar. I själva verket rör det sig om tre olika preparat, Iscador P, M och Qu. Alla innehåller fermenterat (mjölksyrat) extrakt av den europeiska misteln, Viscum album, skillnaden är värdträdet som mistlarna plockats från; P för pinus, tallen; M för malus, äppleträdet; Qu för quercus, eken.

När jag söker i PubMed och läser abstracts om mistelterapi så brukar gärna de påstått positiva effekterna hänföras till olika viscotoxiner och lektiner från misteln. För om preparatets biologiska påverkan skall undersökas är det inom naturvetenskapen omöjligt att seriöst diskutera andra mekanismer än molekylers påverkan på celler i den fysiska kroppen.

Iscar (som det hette från början) togs fram redan 1917, men preparatets upprinnelse är inte en empirisk observation, ett systematiskt testande eller grundat på någon vetenskaplig hypotes om verkningsmekanismer. Iscador blev till för att Rudolf Steiner via klärvoajans fått uppfattningen att cancer beror på att det blivit obalans i människan så att eterkroppen lokalt försvagats och den fysiska kroppen blivit för stark. Misteln ansågs kunna stärka eterkroppen så att balansen återställdes och cancern minskade. Milstelpreparaten är antroposofernas mest sålda produkt, för bortåt en halv miljard kronor per år i Europa.

Jag har viss respekt för att inte tillverkaren Weleda i sin information riktad till läkare inte helt försöker smita undan denna historia, utan man redovisar hur preparatets verkan skall förstås i en antroposofisk världsbild. ”Vid sjukdom – i detta fall cancer – har den korrekta och harmoniska växelverkan hos [fysisk kropp, eterkropp, astralkropp och jagorganismen] rubbats. De fysiologiska (eteriska) processerna har lokalt fått fritt spelrum alt. hålls ej i schack av de, för organismen, gemensamt ordnande formkrafterna, varvid vävnaden utvecklas till att få ett självständigt liv och egen tillväxt. I en svulst är känsligheten och förnimmelsen (astralkroppen) lågt utvecklad liksom medvetandet (jagorganisationen). Den därvid okontrollerbara överaktiva tillväxten visar sig som en tumör.”

”Orsaken till denna obalans kan vara en skada på den fysiska kroppen, så som varaktig exposition för yttre faktorer (karcinogener), eller en svaghet i kroppen primärt eller sekundärt p.g.a. sjukdom, så som en svårare kronisk infektion. Även själsliga störningar kan befrämja cancer: årslånga bekymmer eller en närstående medmänniskas bortgång. För cancerns debut är oftast flera samverkande faktorer nödvändig. … Utifrån denna syn på cancerns orsaker är målet för den antroposofiskt vidareutvecklade medicinen ej enbart att angripa och få bort cancern – de sjukligt tillväxande cellerna (i den fysiska kroppen) utan att aktivera hela människan – hennes livskrafter (eterkroppen), själen (astralkroppen) och hennes jag (jagorganismen) – i den läkande processen. Att återskapa balansen de fyra väsensleden emellan.”

Därefter går skriften en kort stund över till att tala naturvetenskapens språk, ”Mistellektinerna inverkar på tumörcellernas ämnesomsättning genom att enzymatiskt förstöra ribosomalt RNA. … Viscotoxinerna inverkar på tumörcellernas yta – cellmembranet – genom att öka membranets permeabilitet”, för att sedan förvånande nog peta in ett stycke om konstterapi och läkeeurytmi i denna farmakologiska publikation.

Man hävdar att Iscador inte bara kan mildra biverkningar av cytostatika, utan till och med ersätta dem: ”Med Iscador®-behandling kan biverkningarna mildras i sådan grad att patienten ej längre känner av dessa, ibland kan cytostatikabehandling undvaras. Ofta känner patienten sig i bättre balans och har en mer harmonisk känsla på den plats där cancern tidigare befann sig.” Det påstås till och med att mortaliteten minskar: ”Vid användandet av Iscador® ökar också överlevnadstiden för cancerpatienter, jämfört med enbart konventionell (onkologisk) behandling”. Denna trosvisshet delas inte av forskare utanför den antroposofiska sfären.

Men hur skall man välja vilket mistelpreparat som passar bäst? Utan att ge någon förklaring beskriver Weleda att valet beror på tumörlokalisation och patientens kön. Något könsstereotypt skall män behandlas med ekmistel och kvinnor äppelmistel, utom för cancer i hud eller nasopharynx då båda kön rekommenderas tallmistel.

Iscador är till skillnad från många andra preparat från Weleda inte homeopati. Man sprutar in en mix av kanske tusentals främmande proteiner subcutant, och kan förvänta ett inflammatoriskt svar även om det sker en långsam uppdosering. Man uppmanas öka dosen tills man uppnår den optimala individuella dosen. Tecknen på det är förutom en förändring av allmäntillståndet, feber, lokal inflammation på injektionsstället eller efter hand förändrad blodbild. ”Känner sig patienten på injektionsdagen utslagen, småfrusen, småsjuk, får huvudvärk eller kortvarig yrsel är detta inte något tecken på att han/hon ej fördrar medicinen utan visar att dosen är verksam”.

Att deponera proteiner under huden är ett klassiskt sätt att presentera dem för immunförsvaret, både vid skolmedicinsk vaccination mot infektionssjukdomar och när vi på vår mottagning försöker dämpa allergi med hyposensibilisering. En risk vid upprepade injektioner med främmande protein är att patienter faktiskt kan utveckla allergi, och flera fall av anafylaxi är beskrivna vid behandling med Iscador.

Men om patienten blir sensibiliserad mot mistelprotein så anses det inte vara en absolut kontraindikation för vidare förskrivning utan tillverkaren rekommenderar att man då försöker genomföra en desensibilisering. Att vid allergi mot mistelpreparat framhärda i behandlingen ter sig för mig som potentiellt livsfarligt, och jag kan nästan svära på att detta kommer man inte få med sig Läkemedelsverket på om nu Iscador mot förmodan blir registrerat.

Får man på injektionsstället biverkningar då är det antroposofiska medel som rekommenderas: ”De lokala inflammationerna går tillbaka vid bruk av Combudoron® gelé eller kylande omslag med Weleda Calendula-essens, Weleda Arnika-essens eller med Mercurialis perennis [skogsbingel]10 % salva.”

Vidare är det en del homeopatiska preparat som rekommenderas vid komplikationer till malign sjukdom. Vid ascites föreslås injektioner av homeopatiskt tenn, Stannum metallicum praeparatum D8. Mot skelettmetastaser blir rådet homeopatiskt utspädda mineral, cerussit och fluorit. Och blir tumörsmärtan för svår anses lindring finnas i utspädda myror, Formica D15, alltså i spädningen en miljon miljard gånger. ”Injicera 1 ml subkutant, dagligen, smärtnära lokalisation . ”

Varför skall vi år 2010 acceptera att legitimerade läkare i Sverige sysslar med pseudomedicinska åtgärder som bygger på vidskepelse och religiösa uppenbarelser för hundra år sedan?

Vidarkliniken påminner om trolldomsskolan Hogwarts

December 2008 gav regeringen dispens för de antroposofiska läkemedlen i ytterligare ett år. Som motprestation skulle Vidarkliniken och deras läkemedelsbolag Weleda under 2009 inkomma med ansökningar för att få minst fem av sina hundratals läkemedel registrerade.

Bara ett enda läkemedel är hittills godkänt, arnikasalva, baserad på vätska där växten slåttergubbe fått ligga och dra. Indikationen enligt Weledas läkemedelskatalog är ”kontusioner, hematom, stukningar, sträckningar, benbrott och reumatiska muskel- och ledproblem”.

De övriga läkemedel man lämnat in dokumentation på är Iscador, Calendula (ringblomma), Euphrasia D3 ögondroppar (baserat på ögontröst), Hepatodoron tabletter (blad av smultron och vinranka, mot förstoppning och leversjukdomar) och Lavendelolja för massage. Mistelpreparaten återkommer i en egen blogg senare. Weledas katalog innehåller dock massor av andra läkemedel där jag vill berätta om några av de mest fascinerade.

Mot motorisk oro, ofrivilliga rörelser, hicka eller muskelkramp föreslås man ordinera Mygale comp. Medlet består av lika delar av extrakt på flugsvamp, korsspindel och spikklubba. 5-10 droppar späds i 1 sked vatten 1-2 gånger i timmen, tas växelvis med Cuprum aceticum/Zincum valerianicum. Medlet skall inte användas under graviditet och amning, och till barn under 5 år bör det användas med försiktighet då dokumentationen är ofullständig. Biverkningar i form av muntorrhet, förstorade pupiller, själslig påverkan och ökad hjärtfrekvens förekommer dock bara sällan, allt enligt Weleda själva.

Avkok på metaller förekommer också i farmakopén, destillerat silver mot konstitutionell svaghet och destillerat guld mot mani. (Jag får erkänna att jag inte lyckats ta reda på hur de tillverkar sin metalliska lösning av "argentum metallicum praeparatum", eller om den skiljer sig från nyare alternativmedicinska dekokter med kolloidalt silver). Metallpreparat kan också användas tillsammans med biologiska ämnen, till exempel i ögondroppar mot glaskroppsgrumling. Här har destillerat silver kombinerats med glaskroppen från en kossas öga (corpus vitreum bovis). Bilden av Harry Potter som lärde sig blanda trolldrycker på Hogwarts kommer för mig. Skillnaden är väl att trollkarlslärlingen inte spädde ut sina brygder homeopatiskt; nötkreaturets corpus vitreum är potentierad till D6, vilket jag uttyder som en del på miljonen.

Liksom Harry Potter använde den mytiska växten alruna, så har antroposofer mixat samman Mandragora comp där alrunan har fått sällskap med slåttergubbe, björklöv, åkerfräken, stackmyror och utspädd menisk (sic). Indikationen är artroser, gikt och reumatiska smärttillstånd, men barn under 2 år bör behandlas med försiktighet. Vi som läst Harry Potter och hemligheternas kammare vet att mandragoran inte är att leka med.

Destillerat guld kan även adderas belladonna och bolmört; indicerat för bland annat ”harmonisering av cirkulationen vid för mycket sinnesintryck”. Dessa droppar (Aurum/ Belladonna comp) har till och med en dosering för spädbarn, 2-3 droppar 1-3 gånger dagligen cirka 10 minuter före måltid. Turligt för babyn är dessa gifter av styrkan D10, alltså utspätt 10000000000 gånger. Det finns många medel för injektion också. Blanda destillerat guld med homeopatisk lösning av åkerfräken och du kan sedan spruta detta subkutant för ”stimulering av det rytmiska systemet”. Kombinera guld med meteorjärn ferrum siderum och vi får ett psykofarmaka mot ”rampfeber, agorafobi, utmattning, depressiva tillstånd”.

Weleda är också svenskt ombud för den andra antroposofiska läkemedelsproducenten Wala. Jag vet inte vilka av deras homeopatiska medel som Weleda importerar från Tyskland, men via europeiska internetapotek kan man köpa Walas homeopatiska beredningar av glycerolextrakt på ett stort urval organ från olika husdjur: Corpus striatum bovis, Diaphragma bovis, Disci intervertebrales feti bovis, Hypothalamus bovis, Cerebrum bovis regio motorica, Maxilla feti bovis, Circulus arteriosus cerebri bovis, Cochlea bovis, Penis bovis, Tonsillae palatinae bovis, Tuba auditiva bovis, Testes bovis, Thrombocyten equi, Prostata bovis, Corpus luteum bovis, Cutis feti bovis, Cervix uteri bovis, Doctus choledochus suis, Colon sigmoideum suis.

Jag skulle kunna fortsätta denna uppräkning av bisarra medel länge till, men det får räcka för den här gången. De intresserade kan kontakta Weleda för att själva botanisera i produktkatalogen. I argumentationen för att slippa registrera sina läkemedel hos Läkemedelsverket har antroposoferna bland annat framfört att det blir alltför kostbart att ta fram dokumentation och betala registreringsprocessen för vart och ett av sina läkemedel. Det är säkert sant, men det finns nog också en ovilja att visa sitt medicinskåp offentligt. Läkarna på Vidarkliniken förstår säkert att deras antroposofiska läkemedelskatalog av andra kollegor uppfattas som rent skrattretande

Är antroposoferna motståndare till ortomolekylärmedicin?

I de flesta fall verkar alternativmedicinen kännetecknas av ett stort mått av tolerans. Det vill säga att de olika falangerna visar fördragsamhet mot konkurrerande riktningar enligt principen ”min fiendes fiende är min vän”. Dagens blogg handlar om en liten konflikt under ytan, ett exempel på hur man i denna ”cultic milieu” inte vill falla varandra i strupen trots att man ibland har diametralt motsatta åsikter.

Även om jag tycker att det som ortomolekylärmedicinen står för verkar vara alternativmedicin och misstänkt pseudovetenskap, så är deras hypoteser om relativ D-vitaminbrist som orsak till fysiska och psykiska sjukdomar intressanta. Jag är nyfiken på vad vetenskapen kommer fram till om detta de närmaste åren, och jag hoppas liksom många andra att D-vitamintillskott till vissa grupper av gravida kan minska risken för autism hos deras barn.

Därför hajade jag till när jag upptäckte att den antroposofiska BVC-mottagningen är negativ till D-vitaminprofylax till spädbarn. Vidarklinikens BVC har överlåtits till Kirstens Familjehälsa, men inriktningen och personalen är samma som förut.

Hos barnmorskan Kirsten Nisted kan familjerna förutom vanlig MVC/BVC få antroposofisk rådgivning och akupunktur. Några av de råd vi kan läsa på deras hemsida handlar om AD-droppar, och här är synen på kroppens fysiologi starkt påverkad av Rudolf Steiners dogmer.

”Skelettbildningen sker ur den gestaltande kraften i människan, den kraft som skapar form och förhårdnar. Denna process sker genom människans förvandling av yttre ljus. Ljuset strålar in utifrån kosmos och ger impuls till en kemisk process i människan varvid D-vitamin bildas. … D-vitamin tillskottet är mycket potent och kan försvaga den egna organismens omvandling av ljuset och bildande av D-vitamin. Kanske en orsak till ökad benskörhet hos kvinnor?”

”Det är bara ca 5 % av barnen i vårt land som regelbundet behöver extra tillskott av D-vitamin. Det betyder att 95 % av barnen får D-vitamin i onödan utan att vi vet vilka konsekvenser detta kan få på sikt. … Det är individuellt hur barnet förbinder sig med sin kropp, och därmed också hur fort förkalkningsprocessen går. … Ett rutinmässigt tillskott av D-vitamin ger inte plats för barnets individuella tillväxt.”

Man har också helt egna idéer om hur man känner igen barn med ökad risk för rakit: ”De barn som är disponerade för rakitis är ofta ljushåriga och tunnhudade, de har stort huvud och fontanell och huvudformen omformad lätt vid ensidigt sovläge. Andra symptom kan vara att barnet har långvariga eller återförekommande infektioner, att det har dålig aptit, sover dåligt om natten och vaknar ofta, att det ligger och kastar med huvudet och att det svettas på huvudet.” (Rimligen är det precis tvärtom att det är mörkhyade barn med kraftigare pigmentering som har ökad risk för rakit i vår ljusfattiga nord.)

”Får barnet för mycket D-vitamin blir kalkprocessen för stark … den kraft i människan som formar och förhårdnar skelettet. Det innebär att åldringsprocessen sker för fort och då kan det uppstå sjukdom. Ett litet barn skall ha en vis mjukhet i sitt möte med världen, en öppenhet och löshet. Om förkalkningsprocessen ökar och fontanellen stänger sig för tidigt, kan det ge obehag i kroppen, kräkning med avmagring som följd, kroppssmärtor och aptitlöshet. … Barnet får inte vara barn, utvecklingen påskyndas och åldrandet sker för snabbt.”

Vidarklinikens lånta fjädrar

På Newsmill har läkaren Ursula Flatters skrivit en artikel som försvarar verksamheten vid Vidarkliniken, och anklagar de som kritiserat antroposofisk medicin för en ”otidsenlig … reduktionistisk positivism”.

Flatters skjuter in sig på föreningen Vetenskap och Folkbildning (där jag är en ganska passiv medlem, för 200 kronor per år får man deras tidskrift), och hon menar att massmedia ”lurats att återrapportera löst grundade personangrepp” då Flatters och Vidarkliniken tilldelades utmärkelsen Årets Förvillare 2008. Följ gärna länken och döm själva om det är Flatters person eller hennes utsagor som kritiserats.

Det finns flera tveksamheter i Flatters argumentation på Newsmill, men jag skall begränsa mig till en som ingen annan i bloggosfären verkar ha tagit upp. Hon skriver att ”Vi har en egen forskningsavdelning och vi driver en godkänd vidareutbildning för läkare, för fulla hus.”

Men vem är det som har godkänt deras vidareutbildning? På Vidarklinikens hemsida anges att Ipuls har godkänt och certifierat deras nu avslutade introduktion i antroposofisk medicin. Det är korrekt att det 2007 skedde ett olycksfall i arbetet, så att Ipuls gav godkänt för denna kontroversiella utbildning. Misstaget torde inte upprepas, för idag har jag fått besked från Ipuls att man efter intern diskussion blev eniga om att evidens enligt vetenskapliga principer krävs för certifiering.

Därför lär det bli svårt för antroposofiska utbildningar att i fortsättningen välsignas av Ipuls. Det tror jag att Flatters mycket väl är medveten om, och man har inte heller sökt om certifiering för sin kommande läkarkurs om depression och ångest.

Flatters verkar tro som Steiner: ” Spiritual Science must point out particularly that so-called “mental diseases” in many respects have their main seat in the bodily organs ”. Men vill man söka psykiatrins rötter i inälvorna lär man inte få med sig Ipuls en gång till. ” Vi skall fördjupa oss i sambandet mellan själsliga tillstånd och störda livsprocesser i inre organ och i hur symptombilden visar vägen till organområdet där störningen finns. ”

Nacka kyrka har högt i tak

När jag fyllde 18 år skyndade jag mig att göra några saker jag inte hade kunnat göra som omyndig. Jag skaffade mig ett telefonabonnemang och ett postgirokonto, jag började ge blod och jag gick ur svenska kyrkan.

Denna blogg är alltså skriven av en ateist som inte borde ha synpunkter på vad den före detta statskyrkan har för sig. Att jag ändå tar upp den märkliga mix av olika sorters tro och övertro som ryms under kyrkans höga tak är för att de ger stöd till terapeuter med medicinska ambitioner. En troende katolik eller mer traditionell protestant skulle kanske kritisera samma företeelser men ur ett annat perspektiv.

Tidigare professorn i humanistisk medicin har ett tag hållit en låg profil, men nu skall han tala i Nacka kyrka. Denna fördjupningshelg 13-14 februari lånar sin titel från Carl-Magnus Stolts nya företag ”Hela människan”, men Stolt är inte det enda dragplåstret. I kyrkans regi kan hugade under två dagar ta del av inte bara biskop emeritus Bengt Wadensjös tankar om andlighet i en ny tid, utan också träffa ett stort urval av alternativa terapeuter och själasörjare.

”Tidigare Liv terapeut” Annalena Mellbom kommer att tala om reinkarnation. Hon har nog varit en viktig varelse i något av sina tidigare liv, för på sin hemsida säger hon ödmjukt att "Om jag kan hjälpa en planet till att må bra, då är jag nöjd".

Näste man är möjligen mer i samklang med kristna tankar, för Hans Thörn menar att han fått sin helande förmåga från Gud, och att ”Vågar du lita på Guds healing och din gåva från Gud, din medium förmåga, kan du läka ut alla möjliga blockeringar gällande allt från utmaningar inom hälsa till ekonomiska, existentiella och relationsmässiga utmaningar”.

Karin Forsberg är drömterapeut, men kan också qigong och skall i Nacka prata om din personliga mayapuls. Det gäller att passa på, för 2012 tar det väl slut. Tandläkare Marie Ryd skall tala om deeksha, som jag uppfattar som någon form av överföring av psykisk energi genom handpåläggning vid tinningarna. Marie har via sitt företag Missing Link Consultants ett andaktsrum tillsammans med Nacka församling; Stillhetens Rum beläget i Sickla köpcenter.

Ma Oftedal skall prata om meditation i kyrkan, ”bland änglar och ikoner”. Jag vet inte om Oftedal fortfarande anser sig ha kontakt med rymdvarelser från Orion. Elisabeth Lannge, med titeln medium, skall berätta om auratolkningar. Och norska ex-prästen Mette Sofie Moe skall förtälja om healing. Moe bröt med kyrkan för att kunna vara öppen med sin tro på reinkarnation och att hon kan tala med alla änglar som omger oss. Healern talar ofta med ärkeängeln Mikael.

Guru Dharam Singh från London utgör ett än mer exotiskt inslag i Nacka den kommande helgen. Gurun skall, trots att namnet antyder att han skulle vara sikh, tala om kinesisk och tibetansk medicin. Annars verkar Dharam enligt sin hemsida stå för en ekumenisk mix av allt möjligt; Kundalini Yoga, energimedicin med electronic gem lamp, ansiktslyftning med face toning acupuncture. Och han skall dessutom ha studerat kabbalah, mesoamerikansk shamanism och västafrikansk healing.

Naturläkaren Katarina Johansson skall berätta om indisk ayurveda, och därefter skall man få chans att pröva några av de spännande terapier som redovisats. Vi som inte har möjlighet att vara med på söndagens läkande gudstjänst på temat ”Helande villkorslös kärlek” har i varje fall möjlighet att köpa fjärrhealing av Mette Sofie Moe för 400 norska kronor. Plötsligt känner jag mig mycket tacksam för att ingen av mina egna tonåringar har planer på att konfirmera sig.

Amaroli, en annan sorts uroterapi

När jag läste embryologi och fostrets fysiologi insåg jag lätt äcklad att alla foster kissar i fostervattnet, dricker samma fostervatten och till och med drar in det kissiga fostervattnet som kallsupar i lungorna med fosterandningen.

Urinämne, urea, var det första organiska ämne som i laboratorium 1828 syntetiserades från enkla oorganiska molekyler. En insikt i att även livet, och vi själva, är kemi. Urea finns i många hudkrämer som fuktbindare till huden, men på tuben står oftare det alternativa namnet karbamid. Antagligen för att inte krämen skall förknippas med kiss.

Barnläkare sysslar en del med kiss; vi behandlar urinvägsinfektioner, sängvätning och daginkontinens. Att kissa ned sig är egentligen mer ett socialt och psykologiskt problem, kroppen far inte illa så länge som urinen kommer ut. De inkontinenta barn vi inte lyckas hjälpa vid vår mottagning kan vi remittera vidare till barnsjukhusets uroterapi.

Det var först nyligen som jag fick veta att uroterapi kan ha en helt annan betydelse än kisseträning. Ordet kan också avse urinterapi, alltså att använda urin (oftast sin egen) som läkemedel; utvärtes, invärtes, som lavemang eller (mest riskabelt) injicerat i blodbanan.

Som en del annan alternativmedicin har den sina rötter i antiken, och har nog praktiserats i flera olika kulturer. Det finns än idag anhängare på olika (in)kontinenter, och att dricka piss har olika eufemismer på olika språk. I den indiska medicinen är praxisen känd som antingen Shivambu Kala eller amaroli (amara på sanskrit betyder odödlig).

En tidigare indisk premiärminister Morarji Desai förordade urinterapi, och har denna behandling inga andra fördelar så är den i varje fall billig och allmänt tillgänglig. I väst mer kända brukare är Madonna som botat sin fotsvamp med utvärtes urin och nyligen avlidne J.D. Salinger lär ha druckit sin urin, bland andra bisarra saker han sysslade med.

Som vanligt är PubMed nästan renons på artiklar som stödjer så här udda terapier. Jag hittade dock en artikel om att morgonurin innehåller mer melatonin än urinen gör vid andra tidpunkter, så kanske det är melatonin som gör att morgonurin är det som oftast rekommenderas. (I så fall borde man väl spara morgonurinen för att dricka den på kvällen, för vanligt folk finns nog ingen annan önskvärd farmakologisk effekt av melatonin än att man blir sömnig.)

Jag skulle inte använda urin för några andra medicinska ändamål än möjligen sårrengörning, som en nödlösning om inget rent vatten eller koksalt fanns tillgängligt. De som deltog i den femte världskongressen om urinterapi nyligen har större tro på urinens botande effekt på det ena och det tredje. Det kanske är en slump, men till skillnad från mycket annan alternativmedicin är de svenska förespråkare jag funnit alla män.

Esoterikern m.m. Lars Adelskogh skrev för tio år sedanen artikel om "En föraktad kroppsvätska är i själva verket ett utmärkt läkemedel mot mängder av sjukdomar och en hälsostärkare i största allmänhet. Drick din egen urin och bli frisk!"

Naturopat Adam Bonet propagerade mer nyligen för urinterapi, och stod fram i Dalarnas Tidningar med bild där han skålar och dricker ur vinglas. Han började dricka urin för att bota sin prostatit, men på köpet blev han av med magsår, analfistel och värken i visdomständerna.

Alternativmedicinaren Olaf Nielsen blev 2005 åtalad för framkallande av fara för annan och hälsofarligt kvacksalveri. Han hade tydligen rekommenderat urinterapi till en äldre man, men jag skulle tro att det åtalet lades ned. Så länge urin inte utgör en stor del av ens totala vätskeintag lär det inte vara riskabelt, bara meningslöst.

De slaggprodukter som inte kommer ut med gallan lämnar oss via njurarna, men kroppen är bra på att spara alla värdefulla ämnen som glukos, proteiner, aminosyror och så vidare. Bara en bråkdel av det som ultrafiltrerats i glomeruli förloras. Möjligen kunde Jesus göra vatten till vin, men människan är, i varje fall enligt den legendariske njurfysiologen Homer Smith, en maskin som gör vin till urin.

Three strikes and You are out – psykologen i GP

Detta blir tredje bloggen jag skriver som är kritisk mot Göteborgs-Postens psykologspalt. Jag läser inte motsvarande spalter i SvD och DN, men har svårt att tro att de håller lägre kvalitet. Även denna gång är det två saker som blir fel: individualterapeut Anette Utterbäck kommer alltid med samma gamla råd om mindfulness (stanna i känslan) och verkar oförmögen att känna igen tecken på klassiska psykiatriska behandlingsbara tillstånd.

Jag kan inte länka till läsarbrevet eller Utterbäcks svar, så jag får citera valda bitar. Signaturen Ella skriver och undrar vad hon skall göra med sina orimliga skuldkänslor. Hon känner skuld om bussen hon sitter på kör ifrån en passagerare som inte får komma med; hon känner skuld om filmen hon ser med en bekant är dålig, som om hon vore ansvarig för att den inte var bättre.

Ella skriver vidare att ”den senaste tiden har jag blivit mer deprimerad. Vill inte träffa folk, inte ta tag i problem, inget är roligt. … Känner att det mesta är mitt fel, har misslyckats med [min dotter] och med mitt äktenskap. Du förespråkar att stanna i känslan, men om det bara är svart, inget som plockar upp mig, hur kan det hjälpa?”

Hur det skulle kunna hjälpa att stanna i dessa plågsamma känslor motiverar Utterbäck såhär: ”När du stannar i känslan hjälper du till att förbränna den. Din kropp har blivit en sopstation för känslor som av olika skäl lämnat rester i dig.” Även om patienten känner sig som en avskrädeshög kanske man inte borde lägga sten på börda, och Utterbäcks tro att depressioner botas genom att genomlidas är anmärkningsvärd. Tror psykodynamiker att det alls finns endogena depressioner?

Det enda i psykologens svar som var vettigt var den sista meningen. ”Men försök inte klara allt själv – dra dig inte för att söka hjälp med det du och din dotter behöver.” Och det är ett bättre råd till någon som har många tecken på en allvarlig depression. Minst fyra, kanske fem DSM-kriterier kan vi bocka av: nedstämdhet, anhedoni, energilöshet, överdrivna skuldkänslor och möjligen koncentrationssvårigheter. Hur det är med aptit, sömn, psykomotorik eller dödstankar vet vi inget om.

Att föreslå en klart deprimerad person att stanna kvar och hänge sig åt mörkret låter helt galet. En psykolog borde istället berätta om vad depression är och hur det kan kännas, borde rekommendera omedelbar kontakt med vården och borde vara ett vikarierande hopp för depressioner går i regel över. Men de kan vara farliga och outhärdliga medan de pågår.

I två tidigare bloggar har jag tyckt att GP givit fel råd vid social fobi och bipolär sjukdom. Problemet är inte att jag inte faller i farstun över mindfulness som lösningen på psykiskt illabefinnande. Problemet är att denna psykologspalt riskerar att göra ont värre för patienter som faktiskt kunde få verksam hjälp i vården. Jag har tidigare kontaktat redaktören för Söndags-GP, Sarah Britz, men hon verkar så nöjd med sin psykolog att de två skrivit en bok tillsammans.

Istället vill jag rekommendera en gratis bok om depression, Vägen tillbaka av Tom Fahlén. Må vara att den bekostas av ett läkemedelsbolag, men den är välskriven och korrekt. Och om din patient behöver SSRI så måste du inte stödja Lundbeck, utan det går bra att skriva ut billiga generika.

Skåda kristallerna i ett biodynamiskt Rorschachtest

I Ekhagastiftelsens vetenskapliga råd sitter bland annat en dansk jordbruksforskare, Jens-Otto Andersen. Han är antroposof och har doktorerat på en avhandling om biokristallisation. Det är en intressant analysmetod som liksom det mesta annat inom antroposofi går tillbaka till Rudolf Steiner. Denne gav i uppdrag till en av sina medarbetare att finna metoder att utforska de formativa krafterna hos människa och djur via analys av deras blod.

Antroposofiske kemisten Ehrenfried Pfeiffer såg 1925 hur en kopp kaffe och en kopp te vars ånga frös på en kall fönsterruta båda gav upphov till rimfrost men i helt olika mönster. Tänk om man kunde blanda blod från cancerpatienter med något salt och låta det kristallisera, och sedan jämföra mönstret med friska människors blod?

Efter att ha provat 23 olika salter fastnade han till slut för kopparklorid och så grundades det antroposofiska forskningsområdet biokristallisation. I den bok som Pfeiffer gav ut 1936 skrev professor Joseph Trumpp så här i förordet: ”The researching of human blood according to this method permits a judgment of the bodily condition of the owner of the blood and to a certain degree also of his mental state … It not only permits the researcher to read in the crystallization plate the existence of disease, but also to find the location of disease in the body.”

Pfeiffer utvandrade till USA där han förärades ett medicinskt hedersdoktorat av Hahnemann Medical College i Philadelphia (ett homeopatiskt sjukhus). Hans medicinska användning av biokristallisation verkar ha övergivits, men metoden lever över 80 år senare vidare i biodynamiska jordbruksforskares försök av via morfologisk tolkning av de vackra (fraktala?) kristallmönstren tolka grönsaker och andra grödors inneboende egenskaper.

För att bedöma en morots egentliga näringskvalitet, dess inre ordning, organisationsgrad, blandas morotssaft med kopparklorid och när vattnet avdunstar kristalliserar lösningen på en glasskiva. Resultatet blir fascinerade trädliknande kristallmönster ur vilket anhängarna menar sig kunna utläsa kunskap om moroten som inte går att få genom några kemiska eller andra vanliga analyser. De spirituella formkrafterna är överordnade biokemiska lagar enligt det andevetenskapliga synsättet.

Det danska antroposofiska biodynamiska laboratoriet, och även det i Järna, jobbar också med en annan avbildningsmetod uppfunnen av Pfeiffer, stigbildsmetoden. Växtsaften sugs av kapillärkraften upp i ett ark av filterpapper och en svag silvernitratlösning får följa efter. De böljande norrskenslika färgmönstren som denna kromatografi skapar försöker man sedan tolka, medan den som mer ser till det estetiska kan beställa dessa bilder som konstverk att hänga på väggen.

Jag kan hålla med om att det är fantasieggande mönster som bildas på filterpapper och i kristallisationsskålar, men bara antroposofer verkar tro att dessa biodynamiska Rorschachtest ger någon vettig information. De liknar därmed även på det viset psykologernas riktiga Rorschachtest, eftersom inga andra än de frälsta tar sådana projektiva tester på allvar numera.

Ekhaga, del tre

Ekhagastiftelsen har ett vetenskapligt råd som sätter sig in i projektansökningarna och sedan ger styrelsen råd om vilka studier som är värda att stödja. I en tidigare blogg har jag kommenterat en del av dem, bland annat de som jag förstår meningen med, som tarmflorans eventuella betydelse för allergiutveckling och undersökning av probiotiska bakteriers effekter.

I det vetenskapliga rådet är professor Bengt Björkstén ordförande, och övriga medlemmar är Erik Steen Jensen från Alnarps lantbrukshögskola, Inger Källander från Ekologiska Lantbrukarna, dansken Jens-Otto Andersen (som figurerar i nästa blogg) och docent Torkel Falkenberg, KAM-forskare som delar sin tid mellan KI och Vidarkliniken.

En del projekt visar sig ha varit sådana som jag redan kommenterat i äldre bloggar, som qigong och naprapati. Forskning med den antroposofiska undersökningsmetoden biokristallisation återkommer vi till, och nedan skall jag kort beröra några andra studier som jag tyckte verkade intressanta.

Sjuksköterskan Tina Arvidsdotter har fått pengar för att undersöka akupunktur som stressbehandling. I sitt företag Energiskolan i Bohuslän har hon fler strängar på sin lyra, för hon är även auktoriserad shiatsuterapeut och diplomerad aromaterapeut.

Berit Swensen från Norge har erhållit bidrag för att fördjupa sig i den ”holistiska biofotonteorin”, där det mycket svaga ljus som växter sänder ut tros kunna avspegla jordbruksprodukters antroposofiska ”vitalkvalitet”.

Christina Lindholm vid Högskolan i Kristianstad har beviljats bidrag för att undersöka den gamla huskuren groblad som sårförband och Catrine Jacobsson i Umeå fick pengar till att undersöka magmassage mot förstoppning.

Kemisten Benny Johansson vid BioBalance AB i Malmö fick en halv miljon för studier som förväntades ”förtydliga att strukturoptimerande matriser kan inducera optimala strukturinformativa och fysikaliska förändringar i vatten under bildning av stabiliserade ”kluster” med hydridgenerande egenskaper.”

”Strukturerat vatten förväntas stabilisera kroppens autonomi, bromsa dehydrering och effekterna av oxidativ stress, som följer i spåren på biologiskt degenerativa processer. Möjlighet skapas till funktionell regenerering med konsekvens av effektivare ämnesomsättning och energiutnyttjande samt förbättrad livskvalitet och självupplevd hälsa.” (Kanske strukturerat vatten inte var lösningen, för nu har BioBalance bytt inriktning till tankefältsträning).

Möjligen som en motvikt till det strukturerade vattnet har forskning på ostrukturerat virvlat vatten fått ännu större bidrag. I Håbo ligger (eller kanske låg) Cygnusinstitutet, delvis finansierat av vattenvirvlarens uppfinnare Bertil Pettersson som med riksdagsledamot Gunnel Wallins (c) hjälp fick sålt sina virvlare till riksdagen.

Dr.med. Lena Ohlson beskrev hur ”syftet med studien är att undersöka hur virvlat vatten påverkar groning, tillväxt, skördeökning, hållbarhet, resistens mot ex. mögelangrepp, samt näringsupptagning från jord hos tomat och gurka.” Det verkar som om Cygnus sjungit sin svanesång, och Lena Ohlson tycks ha lämnat vattnet för att ta fram ett ”unikt helhetskoncept som hjälper människor att återfå livslust och kraft som bygger på de senaste vetenskapliga rönen.”

När jag frågade stiftelsens vetenskapliga råd om detta bidrag till virvlat vatten så menade professor Björkstén att man inte gör någon bedömning av sannolikheten för att en hypotes är sann. Han ansåg att man följer donators önskemål, men att man inte stödjer pseudovetenskap utan använder samma kriterier som exempelvis Vetenskapsrådet eller Cancerfonden. Jag hoppas att han har fel och att VR har andra kriterier.

Har min favorit-immunolog fått dåligt sällskap?

Har min favorit-immunolog hamnat i dåligt sällskap?

Nej, jag menar inte Sanna Oceania Ehdin, hon har väl det sällskap hon brukar ha. Jag oroar mig för professor Agnes Wold, en orädd sanningssägare, som jag plötsligt upptäckte skall tala om sin forskning på samma konferens som ett antal personer knutna till KAM.

Det är Ekhagastiftelsen som i ett slutet sällskap skall låta de som erhållit forskningsanslag berätta om sina projekt. Och det verkar kunna bli en konferens med en intressant blandning av vettiga och mer udda ämnen under två dagar.

Som start skall Torkel Falkenberg och Wolfgang Doerfler ge en introduktion till integrativ hälsovård. De kommer nog att plädera för en integration av alternativmedicin i den reguljära vården. Falkenberg sitter på dubbla stolar, både som ledare för Enheten för studier av integrativ vård på KI (som inte skall förväxlas med Martin Ingvars enhet) och samtidigt forskningsansvarig på antroposofiska Vidarkliniken. Neurologen Doerfler tillhör Östergötlands nätverk för integrativ medicin, och är även innehavare av mottagningen TaoHälsa i Vadstena.

Därefter skall professor Bengt Björkstén berätta om Ekhagastiftelsen, hur de jobbar och vad de åstadkommit. Björkstén är ordförande i stiftelsens vetenskapliga råd som till styrelsen rekommenderar vilka projekt som bör få pengar. I en senare blogg skall vi se på häpnadsväckande forskning som beviljats pengar men som inte fick plats på denna konferens.

Därnäst skall två riksdagsledamöter tala; Ann-Marie Brodén (moderat ordförande för Hälsofrämjandet) och Kenneth Johansson (centerpartistisk ordförande i Socialutskottet, och orolig för mobilstrålning och elöverkänslighet). Ämnet blir införandet av integrativ hälsovård i Sverige, från vision till implementering. Politikerna skall dela temat med Anna Kullberg, hälso- och sjukvårdsstrateg i Östergötland med ansvar för KAM.

Gunnar Öhlén från Huddinge skall komma därnäst, han har testat en del alternativa metoder på sin akutmottagning. Dieter Melchart från München skall prata om det tyska perspektivet, han forskar på alternativmedicin och en av hans senaste artiklar handlar om den traditionella kinesiska metoden med diagnos via inspektion av tungan.

Elisabet Stener-Victorin skall tala om elektroakupunktur vid PCOS, jag har tidigare kommenterat det. Tobias Sundberg är manuell terapeut och forskar på KI. Erik Baars från Holland skall tala om samverkan mellan antroposofisk och konventionell medicin. En av hans senaste artiklar handlar om en mindre konventionell behandling av ”vårtrötthet” (subsyndromal seasonal affective disorder symptoms of fatigue) med intravenösa injektioner av det antroposofiska medlet hepar magnesium D10. Varje ampull av detta preparat från Weleda innehåller 0,6 nanogram nötlever och 0,4 nanogram magnesiumhydroxid.

Sist på dag ett kommer Kajsa Landgren som skall berätta om akupunktur mot kolik, jag kommer nog att återkomma till hennes forskning senare i vår när jag läst på mer. Efter paneldiskussion väntar middag och kulturprogram efter en lång dags föreläsningar.

Nästa morgon startar man försiktigt med qigong före frukost, och sedan följer under konferensens andra dag presentationer som i jämförelse verkar mer jordnära. Eva Sverremark-Ekström skall tala om bröstmjölkens och tarmflorans påverkan på immunreglering. Johan Alm skall tala om livsstil och allergi, säkert med utgångspunkt från hur antroposofiers barn växer upp. Professor Lars Engstrand kommer att berätta om tarmflorans roll i hälsa och sjukdom. Agnes Wold skall tala om vad som skyddar bondbarn från allergi – djuren eller maten? Och Bengt Björkstén till sist skall föreläsa om mikrobiell ekologi och probiotika.

Våra gener kan inte ha ändrats mycket de sista 100 åren så allergiökningen måste bero på miljöförändringar, och sådan forskning verkar helt rimlig. Även om man ännu inte har klarlagt tarmflorans eventuella betydelse vid allergi, så jobbar seriösa människor vidare med det. Och det är tur att även de kan få pengar från Ekhagastiftelsen så att det inte bara är KAM som får del av Gösta Videgårds pengar.

Gösta Videgård – en svensk Waldorf

Antroposofernas skolor brukar kallas Waldorfskolor, efter Rudolf Steiners första skola för de anställda vid Waldorf-Astorias cigarettfabrik 1919. Det är en rolig tanke att skolorna skulle ha kunnat heta Marlboro eller Lucky Strike. Den som stödde Steiner hette inte Waldorf, utan antroposofen Emil Molt hade bara döpt sitt cigarettmärke efter USA:s förste multimiljonär Johann Jakob Astor som 1784 utvandrade från byn Walldorf nära Heidelberg.

Jag har sett att alternativmedicinsk forskning i Sverige ofta fått stöd från Ekhagastiftelsen, och när jag kollade upp den fann jag en spännande historia om en svensk mecenat till antroposofisk biodynamisk odling och alternativmedicin.

Byggnadsingenjören Gösta Videgård var en framgångsrik man under 30- och 40-talet, och byggde upp en stor förmögenhet i fastighetsbranschen. Hans rederiverksamhet med kyltransporter som startade efter kriget lönade sig dock sämre, och 1952 försvann han under affärsresa i Panama och ”Omständigheter i samband med försvinnandet ha närmast tytt på att han omkommit, men full klarhet härom har ej kunnat vinnas”.

De flesta tillgångar Videgård lämnade efter sig hamnade i Ekhagastiftelsen, vars ändamål angavs som ” att upprätta eller understödja redan befintliga allmännyttiga inrättningar samt stödja upptäckter, uppfinningar och erfarenheter, vilka äro ägnade att förbättra människans tillvaro och livsföring ... i första hand stödja upptäckter avseende utnyttjandet av naturkrafterna, så att dessa på allt bättre sätt kunna nyttiggöras för mänskligheten och då särskilt genom åvägabringande av ökad folkhälsa.”

”Sedan det bland de personer som haft befattning med stiftelsens förvaltning uppkommit vissa meningsskiljaktigheter angående stiftelsens allmänna ändamålsbestämmelse” utsågs en kommitté att 1957 utreda vad Videgård mer exakt kunde ha menat att stiftelsen skulle stödja. Kommittén var grundlig och hela 55 personer fick redogöra för vad de ansåg att Videgård ville med detta ”monument över honom själv”.

Videgård var i sitt husbyggande en rationell ingenjör, men när det kom till hälsa misstrodde han läkarna, även om han kunde fördraga kirurgerna som nödvändiga ibland. Videgård använde vid behov helst homeopatiska medel, och vände sig mot ”utnyttjandet av sulfonamid för nedbringande av feber, ryggmärgsprov och vaccination”. Han var vän med Sveriges förste USA-utbildade chiropraktor Hjalmar Löfgren, och Videgård var imponerad av den naturmedicinska behandling han själv fått vid Kurhaus Cademario i Schweiz.

Även om Videgård var en stark anhängare av odling utan gifter och konstgödsel så var han inte troende antroposof. Mat av god kvalitet skulle hjälpa en till hälsa och han antog att ökning av cancerfallen ”stod i samband med den ökade användningen av gifter, hormonpreparat och dylikt i jordbruket och den vidare livsmedelsframställningen”.

Utredarna i kommittén verkar ha varit skeptiska till homeopati och biodynamisk odling. Man tycks ha menat att den odling som Videgård förespråkade bara var inspirerad av biodynamiken och att stiftelsens ändamål borde begränsa sig till att stödja forskning om sådan odling, och att stiftelsen utan vetenskapligt stöd via forskning inte kunde propagera för biodynamik. Kanske var det de homeopatiska, astrologiska och religiösa elementen i biodynamisk odling som man var tveksamma till.

”Uteslutet är det emellertid för närvarande icke, att metoden i större eller mindre utsträckning kan komma att visa sig godtagbar från gängse vetenskapliga utgångspunkter.” I ett par kommande bloggar skall vi se på vilka projekt som Gösta Videgårds Ekhagastiftelse har gett ekonomiskt stöd till under de senaste åren. Här återfinns både rimliga och vettlösa projekt inom odling och hälsa.

Klockan 10.23 möts Avogadro mot Hahnemann

Dagens Medicin har en systersajt som kallas Dagens Apotek. Där bloggar en apotekare och farkmakognostiker, Sonny Larsson vid Royal Botanic Gardens Kew, London. Hans senaste blogg tar upp ett nära förestående jippo i England.

På lördag (30/1) exakt klockan 10.23 skall ett antal engelska skeptiker kollektivt överdosera olika homeopatiska preparat. Detta är en protest mot att den stora apotekskedjan Boots säljer homeopatiska preparat och därmed ger sken av att dessa preparat har någon som helst farmakologisk verkan. Vilket de inte har, förutom att laktosen i dessa sockerpiller höjer blocksockret.

Men varför ett så ojämnt klockslag? Det är en referens till gränsen där homeopatins utspädning närmar sig oändligheten. Samtidigt som Hahnemann fantiserade ihop sin lära jobbade kemisten greve Amadeo Avogadro med riktig vetenskap som står sig än.

Avogadros lag säger att alla gaser vid samma tryck, temperatur och volym innehåller lika många molekyler. För att hedra Avogadro uppkallades drygt 50 år efter hans död en viktig kemisk konstant efter honom, Avogadros tal (eller konstant). Ungefär 6 x 10 upphöjt till 23, så många molekyler blir 1 mol, det antal som behövs för att massan i gram skall få samma numeriska värde som ämnets molekylvikt i u (atommassenheten).

Det betyder, så vitt jag har förstått, att om vi tar en liter lösning med 1 mol koffein så har vi i vår liter 6 x 10 upphöjt till 23 stycken molekyler koffein. (Molmassan 194,2 gram koffein motsvarar över 1000 dubbla espresso.) Späder vi ut lösningen 1+9 så får vi tiondelen så många molekyler kvar i vårt litermått och så vidare. Till en viss gräns.

Om vi späder vidare i tiopotenser så får vi problem efter den 23:e spädningen. De i genomsnitt sex ynka molekylerna som finns kvar skall fördela sig på tio liter vätska. Med den 24:e spädningen har vi passerat Avogadros tal, och sannolikheten för att det finns en enda koffeinmolekyl kvar i vårt litermått är mindre än 1.

Fortsätter vi späda så får vi vad? Oändligt svagt kaffe, men samtidigt ett starkt homeopatiskt sömnmedel, i en logisk saltomortal där verkan påstås bli omvänd samtidigt som ämnet späds bort. För att demonstrera hur overksamt detta sömnmedel och alla andra homeopatiska medel är skall aktivisterna överdosera offentligt och skapa uppmärksamhet kring denna låtsasmedicinska anakronism som stöds av brittiska skattepengar och som Boots slår mynt av.

Mer sifferexercis om H1N1

WHO får kritik från olika håll för sitt beslut att klassa svininfluensan som pandemi, och det mer än antyds att rådgivarna varit jäviga. Det kan jag inte avgöra, men beslutet att ringa i varningsklockan eller ej är alltid lättare i backspegeln. Dock upplevs det ofta tryggare att riskera kritik för att har gjort för mycket än för lite (det är bland annat därför som läkare ordinerar labprover i onödan).

Det är förstås alldeles för tidigt att göra bokslut över massvaccinationen (vårt yngsta barn får sin sista dos vaccin i denna vecka), men ändå skall jag ge er lite färska siffror. Anledningen till det är att en del vaccinmotståndare tycks tro att vaccinet inte räddat ett enda liv.

Sverige är vad jag förstår det enda land som relativt snabbt lyckades genomföra en massvaccination; Norge och Finland valde samma strategi men kom igång betydligt senare. Om vi rent hypotetiskt tänker oss att Sverige utan vaccination i stor skala hade fått samma mortalitet som övriga nordiska länder hur skulle utfallet ha blivit?

I Norge 4,8 miljoner invånare och 29 döda; Danmark 5,5 miljoner invånare och 30 döda; Finland 5,4 miljoner invånare och 41 döda; Island 0,3 miljoner invånare och 2 döda. Summa 102 döda på en befolkning runt 16 miljoner, det blir 6,375 döda per miljon invånare. (Officiella befolkningstal avrundade, dödstal från ECDC.)

För Sveriges del kan den siffran multipliceras med 9,3 så får vi en uppskattning av förväntat antal dödsfall; drygt 59. Det skall då jämföras med de 25 som har dött, och skillnaden borde motsvara 34 liv räddade genom vaccination.

Men var det värt pengarna? Jag har inte sett någon uppskattning på vad hela kalaset kostat, man borde också räkna med all planering och alla möten, och all tid som BVC, vårdcentraler, skolhälsovård och övriga sjukvård lagt ned. Summan för vaccinationen blir nog mer än 21 miljoner kronor per räddat liv, vilket är den förvånande låga siffra (i 2006-kronor) som två akademiska ekonomer har föreslagit att vi skall använda i liknande räknestycken.

Jag behöver ingen homiatriker i mitt primärvårdsteam

Jag vill tacka centerpartisterna Gunnel Wallin och Maria Kornevik Jakobsson för att de velat bemöta den kritik jag riktat mot dem och deras motioner i en blogg nyligen. Det finns väl inget värre än att mötas av tystnad, av repressiv tolerans; nej hellre ett rejält mothugg.

Däremot tycker jag att de är lite orättvisa när de hävdar att jag svartmålat dem. Jag citerade korrekt från deras motion, och lämnade länkar så att den som ville kunde läsa hela motionen där de ordagrant skriver att ”De [komplementärmedicinarna] borde ha en självklar plats i teamen runt patienten på vårdcentralen, lika viktig som psykolog, samtalsterapeut eller massör.”

Så jag kan inte riktigt se var jag felciterat eller förvrängt deras åsikter. De tycker att alternativmedicin står i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet, jag anser motsatsen. De menar att homeopatiska läkemedel för injektion enklare bör godkännas, jag är oenig. De vill registrera och certifiera naturläkare och zonterapeuter om de har en kortare basmedicinsk utbildning, jag tycker det är helt galet att legitimera sådant kvacksalveri.

Jag vill på inga villkors vis få in en homiatriker i mitt team, men jag är glad att jag har en bra psykolog. Att hävda att naturmedicinaren skulle vara lika självklar som psykologen är för mig en bisarr inställning, men det var precis det som stod i motionen. Gunnel Wallin företräder ett särintresse; att hon tidigare varit ordförande i den branschförening som hon förslår skulle få certifiera kvacksalveriet är nämligen helt sant.

Deras motion har följande förslag till riksdagsbeslut: ”Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening … att Kommittén för Alternativ Medicin (KAM) bör få ett bemyndigande att föra det statliga komplementär- och alternativmedicinska registret … att Kommittén för Alternativ Medicin bör få riksdagens uppdrag att utreda möjligheterna att starta ett nationellt center för information … att auktoriserade och kvalitetssäkrade komplementär- och alternativmedicinare även bör få behandla barn under 8 år med komplementär- och alternativmedicin.”

Jag vill ge motionärerna rätt på en punkt. Skolmedicinen har något att lära av alternativmedicinarna. Hur man ger patienten tid, hur man gör att patienten känner sig hörd och förstådd, hur man ger hopp. Men deras behandlingar är i sitt specifika innehåll lika meningslösa som riksdagens virvlade vatten.

Stort tack för priset

Jag är glad och stolt över att ha fått Dagens Medicins lilla debattpris "Brandfacklan" (det stora debattpriset delades mellan antagonisterna Tännsjö och Lagercrantz). Det är kul att få uppskattning för de ibland provokativa bloggar jag skrivit i skilda ämnen; men finns det ämnen som jag inte kan skriva om?

Som Gunnar Biörck noterat borde en av fördelarna med att ha sin framtid bakom sig vara att man kan säga vad man tänker utan att behöva tänka på vad man säger. O m jag inte vill lämna den dagliga patientkontakten lär jag ha kommit till vägs ände i karriären, och jag är helt nöjd med det. Jag har svårt att tänka mig ett roligare jobb än det jag har, och på min fritid borde jag kunna skriva om vilka ämnen som helst.

Men även jag idkar självcensur, det gör alla. Och även om jag är en mycket liten chef ute i vårdens periferi, är signalerna uppifrån tydliga: sitter man på någon slags chefsbefattning i landstinget/regionen kan man inte offentligt kritisera sin politiska ledning eller politiska organisation. Så det kan jag inte göra. Även om jag skulle ha velat.

Borde vi vaccinera barnen mot fler sjukdomar?

Sverige följer inte rekommendationen från WHO, att alla barn skall få ett vaccinskydd mot hepatit B. Jag är inte säker på hur de ansvariga i Sverige resonerat, men jag föreställer mig att man ser risken att få sjukdomen som så liten om barnet inte tillhör någon riskgrupp. Jag tror också att man velat sitta still i båten under den gångna dekaden då en hel del föräldrar blev tveksamma till MPR-vaccin. Det skulle kunna bli svårt att sälja in ett vaccin mot ”knarkargulsot” hos nyblivna föräldrar.

Vi har häromåret utökat barnhälsovårdens program med vaccin mot pneumokocker och från och med nu skall HPV-vaccin erbjudas våra tweens i mellanstadiet. Summa tio infektionssjukdomar våra flickor får ett gott skydd emot (eller elva för de som valt kombinationsvaccinet mot HPV och kondylom), nio för pojkarna.

Men vi skulle kunna vaccinera mot fler sjukdomar. Mina egna barn är till exempel vaccinerade mot hepatit A och B, och i USA har det kommit nya rekommendationer som innefattar betydligt fler vaccin till barn .

Till de små barnen ger amerikanarna förstås vaccin mot de sex olika agens som våra barn erbjuds skydd mot under första levnadsåret: stelkramp, difteri, polio, kikhosta, pneumokocker och hemofilus. Men de ger också vaccin mot hepatit A och B, rotavirus, vattenkoppor och förvånande nog även säsongsinfluensa (som förstås måste upprepas varje år).

MPR vaccin får svenska barn vid 18 månader, i USA och många andra länder ges det lite tidigare. I mellanstadiet föreslås alla amerikanska barn få vaccin mot meningokocker och flickorna även HPV-vaccin. Man tycker också att killar mellan 9 och 18 år eventuellt kan erbjudas kombinationsvaccinet mot HPV och kondylom.

Jag tar inte ställning till om vi borde följa jänkarnas exempel. Att bestämma om ett vaccin skall ingå i grunderbjudandet från BVC och skolhälsovård är ett svårt beslut. Ta vattenkoppor som exempel. Oftast en lindring sjukdom om man inte får den som vuxen. Men vissa barn får komplikationer; sårinfektion med risk för blodförgiftning, lunginflammation eller inflammation i lillhjärnan med balansrubbning. Vaccinet räddar runt 100 liv per år i USA.

Men vaccin kostar pengar, och dessutom kan det vara svårt att säkert veta hur länge skyddet varar. Om vaccinationen gör att en del personer istället får vattenkoppor lång senare i livet kanske sjukdomen då blir mycket värre än om man fått den som barn. Det är svårt att veta vad som är rätt beslut, och närmast omöjligt för de flesta av oss att ha den detaljkunskap som krävs för att göra denna avvägning. Men hade mina tonåringar inte redan haft vattenkoppor hade jag valt att ge dem det vaccinet.

Annika Dahlqvist har kanske rätt om mammografi

Ett argument för Västernorrlands beslut att inte längre anlita Dahlqvist som jourvikarie, och även en del av motiveringen till priset som 2009 års förvillare, var hennes personliga (men offentligt uttalade) negativa inställning till screening med mammografi.

Mitt problem med hennes åsikter om mammografi är inte hennes slutsats (att mammografi kanske inte gör så stor nytta) utan hur hon kom fram till den. Ungefär som Christopher Hitchens skrev i sin bok om George Orwell: it matters not what you think but how you think.

Enligt Aftonbladet sa Dahlqvist att ”Äter man en riktig kost får man inte cancer.” Om hon verkligen sa så är oklart; alla vet att journalister ofta spetsar till saker, så vi går till hennes blogg istället och ser vad hon ville säga.

”Vad sa jag egentligen till Aftonbladet? Jag minns inte att jag uttalade mig riktigt så drastiskt som reportern skrev i Aftonbladet. Som jag minns det så sa jag att det är en gemensam erfarenhet bland oss lchf-are att vi har fått betydligt färre och lindrigare infektioner sedan vi övergick till lchf. … Samma resonemang gäller cancer. Eftersom våra kroppar får en bättre näringskvalitet så bör de få en bättre motståndskraft mot cancerframkallande ämnen. Forskning får utvisa om det är så.”

Det är ett orimligt resonemang. För det första är inte antalet infektioner som lchf-are råkar komma ihåg några hårddata precis, och för det andra är kopplingen till cancerskydd minst sagt svagt motiverad. Dahlqvist har efter en personlig upplevelse redan bestämt sig för hur det är, forskningen får komma sedan.

Diskussionen om nyttan med allmän mammografi är värt priset bör hellre baseras på vetenskapliga fakta, även om avvägningen till slut blir en etisk, ekonomisk och personligt känslomässig fråga. För tyvärr är inte vetenskapsmännen överens om värdet av mammografi.

En screening av friska måste vara känslig och därmed får man många falskt positiva fynd där vidare undersökning visar att det var falskt alarm, kvinnan blev oroad i onödan; det som såg misstänkt ut på första mammografin var ingen cancer. Dessutom kan bröstcancer ibland vara en mycket stillsamt växande tumör som patienten utan mammografi vore lyckligt ovetande om ända tills hon dog av något annat. Och det kan till och med vara så att viss bröstkräfta kan gå i spontan regress.

I USA har nya rekommendationer publicerats, med stor debatt som följd. Preventive Services Task Force föreslår att kvinnor mellan 50 och 74 skall erbjudas mammografi vart annat år. ”Mammography screening at any age is a tradeoff of a continuum of benefits and harms. The ages at which this tradeoff becomes acceptable to individuals and society are not clearly resolved by the available evidence.”

I Sverige har Socialstyrelsen har tidigare rekommenderat regelbunden mammografi från 40 års ålder. SoS håller på att se över sina rekommendationer, och deras gamla broschyr ”Mammografi - frågor och svar” går inte längre att nå via hemsidan. Jag tror dock inte att deras nästa patientinformation kommer vara lika krass som den Gøtzsche i Köpenhamn föreslagit.

Enligt en editorial publicerad i BMJ 2009 kan plus och minus för en 50-årig kvinna sammanfattas som följer. Om hon väljer att delta i årlig mammografi i tio år är chansen att detta leder till att hennes liv förlängs cirka en promille. (I Sverige erbjuds mammografi med 18-24 månaders intervall). En chans på tusen kan upplevas stor eller liten, men får vägas mot vad som finns i andra vågskålen.

Risken att någon av dessa tio mammografier felaktigt varnar fast ingen cancer finns uppskattas till 10-50 %. Om 1000 kvinnor undersöks mellan 50-59 år kommer ett liv räddas; 10-15 kvinnor kommer att få sin cancerdiagnos lite tidigare men utan att det påverkar utgången, och mellan 2-10 kvinnor kommer få en cancerbehandling de hade klarat sig lika bra utan (överdiagnostik).

En kvinna av tusen drar en livräddande vinstlott, medan i värsta fall varannan kvinna drar en större eller mindre nitlott. Om kvinnor får fundera över dessa siffror kanske en del fattar samma beslut som Dahlqvist, men de kommer då att göra det som ett informerat val, inte som ett önsketänkande utgående från en närmast religiös tro på en viss diet.

Woo i miljöpartiet

Det finns i alla riksdagspartier några förtroendevalda som vurmar för en eller flera alternativmedicinska varianter. Det parti som mer regelbundet står för pseudo- eller ovetenskapliga synsätt är dock utan tvekan Miljöpartiet. Om ni inte tror mig kan vi titta lite på vad (mp) fört fram i sitt budgetförslag för Stockholms Läns Landsting 2010. Det finns förstås många punkter där jag inte har något att invända mot de miljöpartistiska förslagen. Här tar jag upp några av de synsätt som ter sig mest avvikande. Jag tycker citaten talar ganska väl för sig själva.

(Mp) vill att politiken skall styra bort den medicinska forskningen från det naturvetenskapligt mätbara. ”En ny typ av multidisciplinära forskningsprojekt ska skapas. Det är ett politiskt ansvar. Politikerna har också ansvar för att peka ut områden och frågeställningar som kräver forskningsinsatser. I rådande medicinska forskningsparadigm förenklas verkligheten. Det som anses vara vetenskapligt bevisat begränsas idag till vad vi för tillfället kan beskriva med olika mätmetoder. Därför är risken stor att fenomen som vi ännu inte kan förklara med vetenskapliga metoder avfärdas som inbillade. Patienter med nya sjukdomar får då ingen hjälp och riskerar att bli dåligt bemötta.”

Partiet tar sålunda konsekvent ställning för erkännandet av en rad kontroversiella diagnoser. ”Ett aktuellt exempel av växande betydelse är elektromagnetisk strålning eller elektromagnetiska fält. … Alla biologiska system påverkas, även människors hälsa. En ny funktionshindergrupp utgörs nu av personer med ”elöverkänslighet”. De svårast drabbade tvingas leva som ”elflyktingar” och får i många fall ingen hjälp från samhället. Forskning visar även på allvarliga risker för mer långsiktig påverkan i form av vissa hjärntumörer, immunsystemsstörning, störning av kognitiva funktioner och påverkan på spermiekvalitet.”

”Det finns en stor överlappning mellan olika sjukdomsbegrepp och orsakerna är ofta okända, särskilt när symtomen är många. Det finns till exempel erfarenheter och forskning som visar att ohälsa av dentala material, särskild miljökänslighet, kroniska infektionstillstånd eller annan immunsystempåverkan kan vara associerat med diagnoser som kroniskt trötthetssyndrom, fibromyalgi med flera s.k. symtom- och kriteriediagnoser … Bristande kunskap kan få till följd att personer med ett flertal olika symtom felaktigt får en psykiatrisk eller psykosomatisk diagnos.”

”Forskare är eniga om att det vid ME [myalgisk encefalopati] finns abnormiteter i nervsystemet, endokrina systemet och immunsystemet. … Behandlingar kan ges utifrån symtom, för att återställa konstaterade biokemiska obalanser eller näringsobalanser.”

”Ohälsa av dentala material kan innebära många och komplexa sjukdomssymtom som värk i leder och muskler, trötthetskänsla, yrsel, tinnitus, och koncentrationssvårigheter. Alltför få nås av informationen om rätten att byta ut sina tandfyllningar till samma taxa som gäller i hälso- och sjukvården för att se om detta kan hjälpa. Det rör sig om många patienter, sannolikt mellan 30 000 och 50 000 personer i vårt län. … Varje läkare och tandläkare bör vid oklara sjukdomstillstånd och vid autoimmuna sjukdomar överväga om biverkningar från kvicksilver frisatt från amalgam kan vara en bidragande orsak till symtomen.”

(Mp) vill att teamen i primärvårdens skall breddas med nya yrkeskategorier. ”Vårdcentralerna ska utvecklas och bli till hälsocentraler … Hälsocoachning och empowerment, att ge patienterna råd och stöd som hjälper dem att ”ta makten över sin egen hälsa”, kommer att erbjudas vid hälsocentralen. … Önskvärda nya kompetenser i teamen är bland annat hälsopedagoger, FYSS/FaR-koordinatörer, kiropraktorer, naprapater, arbetsterapeuter, massageterapeuter och psykoterapeuter.”

Man vill också skapa nya utbildningar för näringsterapeuter (inte att förväxla med dietister) och akupunktörer med klassisk kinesisk skolning. ”Kroppens funktioner är beroende av vitaminer, mineraler och andra näringsämnen. [sic] ... Allt fler människor lider av miljö- och livsstilsrelaterad ohälsa. Detta leder till olika symtom, till exempel allergier av olika slag, störningar i ämnesomsättning och hormonbalans samt näringsbrister. Dessa symtom kan näringsterapeuten tolka och i många fall behandla med stor framgång.”

”Akupunktur enligt Traditionell Kinesisk Medicin (TCM) är ännu inte helt accepterat i Sverige. Den kinesiska metoden är mer omfattande, den söker grundorsakerna [!] till sjukdomar och behandlar dessa med hjälp av akupunkturnålar. … Landstinget ska uppvakta regeringen om behovet av godkända akademiska utbildningar till akupunktör och till näringsterapeut och näringsmedicinare enligt ovanstående beskrivningar.”

I den gröna rehabiliteringen ingår inte bara kultur, terapiträdgård och natur på recept. Man vill också införa ”Djur på recept – vårdhundar och rehabhästar. Till grön hälsa och rehabilitering hör också att inom ett behandlingsprogram umgås med djur … USA använder vårdhund även inom den högspecialiserade cancervården och till och med inom intensivvården. Barn med olika typer av lässvårigheter kan bli ordinerade en terapihund att öva läsning för. … Ett svenskt exempel på gott resultat av ridning och hästskötsel … finns vid psykiatriska kliniken vid Skellefteå sjukhus. Det började som ett projekt för 10 år sedan. Numera äger psykiatriska kliniken ett 20-tal hästar som har kunnat försvara sin plats även i tider av ekonomiska sparkrav”.

Även på sjukhusen vill Miljöpartiet öppna för integrativ medicin. ”En grön paviljong bör införas som en integrerad enhet på något sjukhus där patienter … får använda komplementära och alternativa behandlingar även under sjukhusvistelsen. Det kan vara behandlingar som syftar till att stärka kroppens förmåga att främja läkning. Det kan vara olika manuella terapier för stressdämpning som yoga, qi gong och massage. Det kan vara att få individuellt utprovad kost kompletterad med näringsterapi, att ha tillgång till så kallade ”stilla rum”, samtala med andra, få akupunktur, kiropraktik, naprapati eller zonterapi.”

Att vilja se kropp och själ som ett, och att önska att psykiatri och somatik kunde närma sig varandra, det kan jag gärna instämma i. Men jag får en känsla av att (mp) helst vill ta bort det ”psykiatriska” (och framför allt läkemedlen) ur psykiatrin. ”Fettlösliga gifter lagras i fettrika vävnader. Hjärnan består till 60 procent av fett. Vitaminbrist och mineralobalans ger psykiska och kognitiva symtom. Hjärnan är ett organ påverkas av biokemiska brister och förgiftningar. Symtomen är likartade oberoende av om påfrestningarna på hjärnan är av emotionell eller kemisk natur.”

”Ett viktigt utvecklingsområde är ortomolekylär psykiatri som är väl utvecklat bland annat i Kanada. Ortomolekylär betyder rätt molekyl och syftar på att behandling sker med de naturliga substanser vi redan har i kroppen, som vitaminer, mineraler, aminosyror och fettsyror. Området vilar på vetenskaplig grund och klinisk erfarenhet men är ännu ganska okänt i Sverige.”

Skrivningen om TCM och önskan om en akademisk utbildning i traditionell kinesisk akupunktur var väl det mest anmärkningsvärda, och även om zonterapi fick vara med på ett hörn så vill tydligen inte ens (mp) föra fram homeopati längre.

Jag vet inte om det i dessa frågor finns åsiktsskillnader mellan Miljöpartiet i Stockholm och rikspartiet. I varje fall hade man mindre tvärsäkra skrivningar om elallergi när man för några år sedan kom med en partimotion om folkhälsa med Maria Wetterstrand som främste motionär: ”Elöverkänslighet drabbar allt fler människor. Forskningen kan idag inte peka på några säkra samband mellan exponering för el och de allergiska symptom som finns. Att människor tydligt upplever dessa samband gör dock att samhället måste ta problemen på allvar.”

Det finns i varje fall både i Stockholm och i riksdagen en del centrala miljöpartister med täta band till alternativa terapier. Den politiske sekreteraren i Stockholm, Susanne Nordling, är ”certifierad näringsmedicinare”, oppositionslandstingsrådet Raymond Wigg är antroposof från Järna liksom riksdagsledamoten Mats Pertoft. Riksdagsman Thomas Nihlén har jobbat som alternativmedicinare i femton år och partiets gruppledare i landstinget, Lena-Maj Anding, är liksom Susanne Nordling rådgivare åt branschföreningen Kommittén för Alternativmedicin.

Kraniosakralterapi på Karolinska

Det är inte bara Sahlgrenska Kvackademin som studerar kraniosakralterapi; från KI kom det under hösten en magisteruppsats från institutionen för kvinnors och barns hälsa. Sex multihandikappade barn fick under sex veckor kraniosakral behandling och utvärdering skedde genom enkäter till personalen. Det fanns ingen kontrollgrupp.

”Det underlag som de kraniosakrala terapeuterna får sin kunskap ifrån bygger på ingående skolmedicinskt tänkande vad gäller anatomi/fysiologi. Kopplingen mellan anatomin och nervsystemet kan te sig som en delvis annorlunda förklaringsmodell. En kraniosakralterapeut söker och identifierar restriktioner/tryckförändringar i det kraniosakrala systemet, vilket inkluderar de ben, hinnor och cerebrospinalvätska som omger hjärnan och ryggmärgen. Restriktionerna/ tryckförändringarna är extremt subtila vilket gör att det krävs mycket goda kunskaper i anatomi hos terapeuten. Tryckförändringarna som finns i kroppen är mätbara med Ultraljuds Doppler (9,10).”

De två referenser som gavs till de mätbara tryckförändringarna handlar om den vanliga variationen av trycket i CSF som exempelvis ses i takt med blodtrycket. Detta har ingenting att göra med den påstådda kraniosakralrytmen som de osteopatiska terapeuterna känner med sina fingrar. Men terapeuternas fingrar kanske är extra känsliga eftersom de kan palpera och med lätt beröring behandla patienten fullt påklädd.

De handikappade barnen verkade få lite varmare händer och fötter och det var lättare att byta kvällsblöjor, vilket tolkades som minskad spasticitet. Och allt som upplevs göra livet lite lättare för dessa gravt funktionshindrade barn och deras hjälpare uppskattas förstås, men gissningsvis hade vanlig massage eller annan kroppskontakt varit lika effektivt som behandling av det fiktiva kraniosakrala systemet.

Den sjuksköterska som skrivit magisteruppsatsen är själv diplomerad kraniosakralterapeut och verkar ha ett eget företag i Vallentuna (förutom att hon arbetar på barnboendet där hon gjorde sin studie). Handledaren till detta magisterarbete är sjukgymnast och examinatorn barnsjuksköterska. Är det så att den magiska medicinen har lättare att komma in på universiteten via vårdvetenskaperna?

Hur man kan tjäna pengar på alternativmedicin

Om jag förstått ekonomi rätt finns det två sätt att tjäna mer pengar. Det ena är att besitta en sällsynt och efterfrågad kompetens (eller produkt) som är svår att tillägna sig (scarcity power). Här är skälet till att hyrläkare, oljeborrare, piloter och andra experter kan ta bra betalt. Det andra sättet är att leverera en produkt som det går att skala upp produktionen av (scalability).

Jag tycker uppriktigt synd om många alternativterapeuter som gått en (eller ofta flera) utbildningar, men som sällan kan ta mer betalt än 500 kronor i timmen. Skall det ge en bra månadslön måste man fylla mottagningen, och då vem som helst kan skaffa sig ett alternativmedicinskt diplom tror jag att konkurrensen är rätt hård.

De som kan tjäna pengar är de som säljer saker som det kan bli större volym av, inte minst kurser och utbildningar. Det är hemligheten bakom Axelssons Gymnastiska Institut och andra alternativmedicinska kursverksamheter. Kan man få en grupp av elever att betala ett par tusenlappar per kursdag har man fått en verksamhet som borde gå runt eftersom den per dag kostar ungefär lika mycket som läkarutbildningen.

Av Axelssons utbildningar ter sig fotvård och vanlig massage som de minst udda, men i övrigt verkar Axelssons vara som en kyrka där man kan tillbe den gud som passar för dagen utan att bekymra sig om att en tro rimligen borde utesluta en annan. Shiva och Zeus, Jesus och Oden, Buddha och Muhammed. Zonterapi och koppning, energimassage och ayurveda, rosenmetoden och Tui Na, akupressur och bioenergiterapi.

Axelssons lärare i bioenergiterapi är ryskfödde Boris Aranovich. Förutom att utbilda andra i hur man genom mental fokusering kan använda tankens kraft för läkning, jobbar Aranovich även med andra terapier.

En handlar om andningsövningar, som verkar vara mer eller mindre samma sak som Buteykometoden. Denna ursprungligen ryska alternativmedicinska terapi hävdar att medveten hypoventilation med ökad koldioxidhalt skulle kunna bota astma och andra sjukdomar. ”Då vi åldras minskar vår koldioxidhalt i blodet och syresättningen till cellerna minskar. Därmed kan cellerna skapa allt mindre energi och kroppens inre körtlar och organ blir allt svagare. Och vi börjar känna oss alltmer orkeslösa och gamla, förklarar Boris.”

För de som är mer tekniskt intresserade har Aranovich via sitt företag Människans Resurser AB en märklig maskin till försäljning. Cem Tech Super är en liten apparat för drygt 10 000 kronor som med sina millimetervågor får cellerna att komma i balans. Maskinen har elva olika program, så förutom att stimulera kroppens organsystem med olika frekvenser kan man även använda dess vågor för att ”strukturera vatten”.

”När man dricker ostrukturerat vatten så går 90 % av kroppens energi åt till att strukturera det. Strukturerat vatten höjer därför energinivån allmänt och ökar effekten av alla behandlingar. Ju mer strukturerat vatten vi dricker, desto bättre. Det gör även kroppens vätskor strukturerade, vilket bidrar till att cellernas kommunikation fungerar bättre. Vattnet får också en lenare/mjukare smak. På samma sätt kan man förbättra kvaliteten på vin eller vilken annan vätska som helst, så att den tas om hand bättre av kroppen. Du kan även strukturera t.ex. frukt, grönsaker, mat och t.o.m. badvattnet, genom att hålla kristallen mot eller precis ovanför ytan några minuter (det krävs längre tid för ett helt bad).”

Den mest fascinerande funktionen hos Cem Tech är dess förmåga att spela in och återutsända frekvenser. På YouTube hittade jag en liten film från den amerikanska försäljaren som visar hur man i stället för att svälja värktabletten kan spela in dess frekvens och sedan överföra den smärtstillande verkan genom att sända frekvensen in i kroppen genom att hålla ”kristallen” av galliumarsenid mot huden vid en artär eller direkt mot det värkande huvudet. (Tänk om det hade fungerat, vilken chans att sänka läkemedelskostnaderna.)

Hjälp! Var är konsumentombudsmannen? Var är Sverker Olofsson?

Hur IT kan hjälpa föräldrarna att hjälpa skolbarnen

Bland julkorten kom med posten även en liten bok med recept. En snygg reklamprodukt där färgbilder på läckra maträtter i närbild varvades med proffsiga svartvita porträttfoton på rektorer och skolans IT-ansvariga i stadsdelen där vi bor. Övriga bilder i boken var nog plockade ur något bildbibliotek; många bilder på hela och rena barn som intresserat jobbade vid olika Mac-datorer. Våra skolor har i verkligheten PC.

Recept för framtiden – Om IT som en självklar ingrediens för kommunala skolor och förskolor. Så hette skriften som i slutet verkligen innehöll riktiga matrecept från skolfolket, som förutom att ha varit i fotostudio även skrivit ihop små reklamtexter om hur bra det skall bli (eller redan är) med IT i skola och förskola.

Jag förstod inte riktigt meningen med skriften som ändå måste ha kostat den del att producera. Reklambudskap brukar annars ha ett syfte bakom som är enkelt att räkna ut. Kan det vara att man vill få oss att tro på en IT-ledd uppryckning av den kommunala skolan så att vi inte röstar med fötterna och väljer friskolor?

I verkligheten består det IT-stöd som jag som förälder hittills upplevt av att yngste sonens läxdagar står i klassföreståndarens veckobrev. Och högstadiebarnens skola lägger ut provdatum i de olika ämnena på nätet. Vackert så, det är många barn som inte har med sig alla lappar hem eller glömmer skriva saker i sin loggbok.

Men jag satt nyligen på ett skolmöte med ett par föräldrar som ville göra allt för att sonen skulle ta sig igenom högstadiet med betyg i alla ämnen. Grabben är helt normalbegåvad men ännu inte mogen vad gäller planering och ansvarstagande. Det dessa föräldrar hade haft nytta av vore mail varje vecka där det för samtliga ämnen stod precis vilka sidor klassen förväntades instudera, och möjligheten att hämta ned det materialet från nätet om pojken inte fått med sig rätt böcker hem. För enstaka väldigt glömska barn kan man lösa det med en hel extra uppsättning läroböcker hemma, men så många fler skulle ha glädje av om det gick att ladda ned som pdf.

Detta IT-stöd som nästan alla föräldrar skulle ha glädje av är ganska enkelt, men möjligen svårt på grund av copyright. Men en del läroböcker kan man redan gratis komma åt som inlästa mp3-filer på förlagens hemsidor; en service åt dem med dyslexi. I övrigt vet jag inte om det är nymodigheter jag efterfrågar. Det är lite ironiskt att äldste sonens (icke-kommunala) gymnasium, trångt och slitet, har både hemklassrum (som klasserna själva får dekorera) och personliga gammaldags skolbänkar där varje elev har sina böcker och papper under locket. En trygghet och struktur som de yngre barnen hade behövt ännu mer.

Trivia om öronvax

Som barnläkare tittar jag varje arbetsdag i ett antal öron. Och nästan alla öron man tittar i har antingen distinkt torrt eller mjukt vax. Det torra vaxet är smuligare och svårare att få ut, och är mindre vanligt hos kaukasier och afrikaner, medan asiater och indianer nästan alla har torrt vax.

Varje gång jag tittar i en hörselgång med vax har jag faktiskt gjort en indirekt genetisk analys. Mjukt öronvax är kopplat till ökad apokrin svettning från bl.a. armhålorna, och den minoritet av japanerna som har vårt mjukare vax uppfattar svettlukten som onormal. I Japan och Kina opererar en del olyckliga bort sina apokrina körtlar i axillerna, som en olfaktorisk skönhetsoperation. Därför är det främst japaner som intresserat sig för ”patologin” bakom mjukt vax och forskat på genetiken som förklarar öronvaxets variation.

Man förstod tidigt att genen för mjukt vax var den dominanta, och bestämde så småningom lokus till kromosom 16. Japanska forskare tog 2006 ännu ett steg mot att lösa öronvaxets gåta, genom att sekvensera den ansvariga genen ABCC11. Skillnaden mellan allelerna för mjukt och torrt vax utgörs av bara en enda nukleotid, och homozygoti för den ”torra” medför i cellerna lägre exkretorisk aktivitet medierat av cGMP. Den ”torra” allelen är vanligast i Kina och Korea, där den sannolikt uppstod, och blir ovanligare ju längre från detta kärnområde man kommer.

Eftersom öronvaxets funktion rimligen är att fungera som biologiskt flugpapper och hindra insekter och smuts från att komma in i hörselgången, är det lite svårt att förstå vilket evolutionärt selektionstryck som gynnat torrt vax hos asiater. De japanska forskarna gissar att kanske var minskad svettning en fördel under en forntida period med kallare klimat.

Om, som den del påstår, apokrin svett med feromoner har varit en del av sexuell signalering mellan man och kvinna, då borde genförändringen ha gett någon tydlig fördel. Min helt hemsnickrade hypotes är att det kanske hade med potentiellt giftiga ämnen i något asiatiskt födoämne att göra, för ABCC-generna är med och påverkar cellers känslighet för en del cytostatika. De proteiner som generna ABCC10-12 kodar för kallas MPR, Multidrug Resistance Proteins. En annan möjlighet är att det kan vara en founder effect av en liten grupp asiatiska förfäder.

Hursomhelst, dags för en genetiklaboration därhemma. Varsågod käre läsare, plocka fram en öronpinne så kan du själv göra en indirekt DNA-analys och avgöra om du har guanosin i position 538 i minst en av dina ABCC11-gener eller ej (då genotyperna GG och GA ger mjukt vax, medan AA medför torrt ”asiatiskt” öronvax).

(Skulle du mot förmodan upptäcka att vaxet alltid är mycket mörkt, då måste det inte vara smuts. Speciellt för den som är bördig från Slovakien finns tyvärr en liten risk att svart vax signalerar sjukdomen alkaptonuri.)

Meta-homeopati

Jag tycker inte att bruket av homeopati är något allvarligt problem i svensk sjukvård. Att ni nu kan få läsa en lång blogg i detta ämne är för att det fascinerar mig, för på något sätt fångar homeopati essensen i alternativmedicinen.

Behandlingen är oförfalskad placebo; rituellt framställt vatten som anses ha ett minne av en ursprungsblandning droppas på små sockerkulor. Dessa piller anses då hjälpa mot just sådana symtom som den koncentrerade ursprungsblandningen skulle frambringa om man gav den outspädd.

Metoden för att förutspå pillrens omvända verkan, genom att ge ursprungssubstansen till friska och notera alla tänkbara symtom, går tillbaka på grundaren Hahnemann och kallas prövning, Prüfung. Enligt historien testade Hahnemann från början chinchona-bark på sig själv och menade att han upplevde malarialiknande symtom. Denna princip att lika botar lika blev grunden för homeopatin, plus att barklösningen outgrundligt skulle blir mer verksam om den späddes ut till ingenting.

Lustigt nog lyckades franska forskare att ur barken isolera kinin redan 1817, samtidigt som Hahnemanns stjärna steg. Kinin är alltså en av allopatins (skolmedicinens) tidiga framgångar och samtidigt grundstenen i Hahnemanns fantasibygge. Däremot förstod varken läkarna eller jesuiterna som tog med sig barken från Peru på 1600-talet varför kinabark fungerade. Den minskade frossa genom sin muskelrelaxerande verkan, och berodde feberfrossan på malariaplasmodier kunde den också hjälpa mot infektionen. Plasmodierna upptäcktes först på 1880-talet.

När homeopatin spreds under tidigt 1800-tal var många gånger en ren placebo att föredra framför allopaternas i regel obehagliga, farliga och lika ineffektiva behandlingar. Homeopatins popularitet då är inte svår att förstå, men att denna magiska medicin ännu efter 200 år har anhängare bland en del utbildade läkare, det är för mig obegripligt.

I en kommentar till en artikel om Tamiflu i Dagens Medicin rekommenderade en läsare Oscillococcinum som ett homeopatiskt alternativ. (Denne farmakologiskt utbildade person som rekommenderade homeopati sökte för flera år sedan tjänsten som sjukvårdsdirektör i Västra Götaland, men jag vet inte om han blev kallad till intervju).

Just Oscillococcinum är intressant eftersom det kan ses som en sublimering av själva den homeopatiska utspädningsprincipen, en meta-homeopati som inte bara blir utspätt till ingenting, utan i detta fall är även modersubstansen en fantasi.

Den franske läkaren Joseph Roy letade som många andra förgäves efter mikroorganismen bakom spanska sjukan. Influensavirus blev inte beskrivet förrän på 1930-talet och innan dess hade många andra agens fått skulden, bland annat Haemophilus influenzae. Dr Roy ansåg sig ha hittat en annan bakterie hos influensapatienter, en rundad kock av varierande storlek som vibrerade i mikroskopet (gissningsvis av Brownska molekylrörelser).

Roy döpte sitt fynd till Oscillococcinum och han menade sig ha funnit den vid en mängd olika sjukdomar förutom influensa. Cancer, syfilis, tuberkulos, gonorré, eksem, påssjuka, mässling, vattenkoppor, reumatism; överallt fann Roy sin ärkepatogen. Hos anka ansåg han sig finna en pålitlig källa till sin imaginära bakterie, och 1925 startade man framställning av Oscillococcinum som ett homeopatiskt läkemedel. Eftersom bakterien hittats vid så många sjukdomar tänktes nog medlet kunna bli en panacea.

Det blev efter hand klart att Oscillococcinum inte existerar, men det har inte bekymrat tillverkaren, man har helt enkelt behållit namnet men säger nu att man utgår från anka eftersom ankor har många influensavirus som ibland kan spridas till människa.

Innehållet i detta läkemedel anges som Anas Barbariae, Hepatis et Cordis Extractum 200CK. (K står för spädning enligt Korsakov). Det här är receptet som använts sedan mellankrigstiden: Blanda sterilt vatten, glukos och pankreassaft. Döda en myskanka och tag 35 gram av dess lever och 15 gram av hjärtat och lägg dem i den sterila lösningen. Efter 40 dagar har vävnaden autolyserat och denna stamlösning potentieras sedan med en homeopatisk metod.

Det franska företaget Boiron använder inte den tidsödande klassiska spädningen med succussion, utan en enklare och snabbare variant enligt Korsakov (vars förenklade metod godkänts av Hahnemann). Utspädning till 1:100 upprepas 200 gånger, således till 10 upphöjt till 400. Antalet atomer i universum anses uppgå till mindre än 10 upphöjt till 100 (en googol) så man kan tryggt säga att ankan spätts ut till ett kvack-salvande ingenting. (Egentligen är Korsakovs spädningssteg knappast 1:100 eftersom det består i att helt enkelt tömma behållaren och sedan, utan att skölja ur den emellan, på nytt fylla den med vatten).

Men om det nu finns placebokontrollerade studier som visar att Oscillo hjälper mot influensasymtom, måste man inte vara öppen för att det faktiskt kan fungera på riktigt? Här kommer prior probability in i ekvationen. Eftersom principen bakom Oscillo och andra homeopatiska medel strider mot grundläggande fakta inom fysik, kemi och biologi måste det till mycket bättre bevis än enstaka positiva studier innan homeopati kan uppfattas som annat än pseudovetenskap.

Ockhams rakblad borde skära igenom, och därför är det bedrövligt att Cochrane skrev så här: ”Though promising, the data were not strong enough to make a general recommendation to use Oscillococcinum for first-line treatment of influenza and influenza-like syndromes.” Denna Cochrane-review har dock dragits tillbaka och nya författare skall uppdatera den.

Oscillicoccinum är ett av de i Sverige av Läkemedelsverket godkända homeopatiska medlen. Vad det är som de godkänner är lite oklart, det handlar dock inte om att medlet skulle ha någon effekt (mer än att höja blocksockret). Till slut skall jag berätta om några spännande nya homeopatiska medel som ännu inte säljs i Sverige.

När Berlinmuren föll sände en man en bit av muren till sin vän den engelske homeopaten Martin Miles. Denne sparade souveniren och när han återfann den några år senare fick han ingivelsen att göra ett homeopatiskt preparat av den. Ett antal homeopater har sedan suttit i ring och mediterat tillsammans efter att ha intagit den utspädda Berlinmuren, och i meditationen uppenbarade sig vilka typer av problem som preparatet kan vara bra mot.

Det amerikanska homeopatiföretaget Celletech har tillverkat ett homeopatiskt medel av dammet från Ground Zero vid World Trade Center. Bolagets lista på preparat är omöjlig att parodiera, man kan göra homeopati av vad som helst: achillessena, mozzarellaost, strålningen från en tv-skärm, höljet till silikonbröst, lungcancer; det finns inga gränser.

Ge Simon Singh ett handtag

Som många av er nog vet har Simon Singh tillsammans med professor Edzard Ernst skrivit en bok där man går igenom olika alternativmedicinska behandlingar och deras effekt. Trick or Treatment blev på svenska Salvekvick och kvacksalveri, med svenskt förord av Martin Ingvar och Mats Lekander. En bra julklapp till någon som inte läst den. Som några smakprov kan man på nätet hitta bokens inledning, samt utdrag ur kapitlen om homeopati och akupunktur.

Simon Singh skrev en krönika i The Guardian om kiropraktik, och speciellt om de påståenden om att kunna behandla olika barnsjukdomar som kiropraktorer i Storbritannien gjort. De brittiska kiropraktorernas organisation stämde Singh för förtal. Det hade inte gått i Sverige där bara personer kan vara utsatta för förtal, inte organisationer. Dessutom hade en svensk tidningsartikel bara kunnat leda till åtal i ett tryckfrihetsmål riktat mot ansvarige utgivaren. De brittiska lagarna om förtal är avvikande från de flesta andra länders.

En rättegång kan lätt kosta den åtalade hundratusentals kronor bara för att försvara sig, och många miljoner om man blir fälld. I det läget väljer många förlikning, men Simon Singh backade inte utan har efter flera turer chansen att lägga fram sitt försvar på allvar när saken under det kommande året ännu en gång skall behandlas.

Många menar att risken att stämmas för förtal hämmar en normal offentlig diskussion i Storbritannien. Och Singh har nu rekommenderat sina många supportrar att skriva på ett upprop som förordar en reformering av denna lagstiftning. Bakom uppropet står organisationerna PEN-klubben, Index on Censorship och Sense about Science. Även vi som bor overseas är välkomna att skriva på petitionen, som ni finner på www.libelreform.org.

Ombytta roller i aids-tragedin

Från min randutbildning på infektionskliniken i mitten av 1990-talet, är det särskilt en patient som etsat sig fast i minnet. Det var en ung man med svår dödsångest som tynade bort i aids. Kort tid efter hans död kom de första effektiva kombinationerna av bromsmediciner som ändrade bilden, från att vara döende av aids skulle patienterna börja leva med hiv.

I Sydafrika blev man på årets World Aids Day glada och kanske överraskade när Jacob Zuma i ledningen för ANC gjorde helt om och lovade att förse alla infekterade gravida kvinnor och spädbarn med bromsmediciner. Ett viktigt steg av Jacob Zuma som tidigare trodde att han kunde hindra smitta genom att duscha av sig efter sex. Sydafrikas regering vill nu behandla hiv på samma sätt som andra länder, och inte bara med naiva råd om bättre kost.

Förra året förärades Luc Montagnier ett kvarts Nobelpris för upptäckten av hiv. Och jag trodde först inte mina ögon när jag läste att samme Montagnier på senare tid skriver märkliga artiklar om hur han med Benvenistes apparat fångar upp radiosignaler från döda mycoplasmabakteriers DNA. Signaler som bara sänds ut av mikrober patogena för människan.

Det låter som om den franske Nobelpristagaren förlorat markkontakten, och den känslan förstärks aids kan botas med bra mat och kosttillskott. I ett klipp från en tendensiös dokumentärfilm hör jag Montagnier säga att ett friskt immunsystem kan göra sig kvitt hiv och att vi borde fokusera mer på bland annat antioxidanter i stället för att vara så upptagna av bromsmediciner och jakten på ett vaccin.

Jag var tvungen att kolla vad som verkligen publicerats. Finns det gjort studier på antioxidanter och hiv? Till PubMed: (("HIV"[Mesh] OR "Acquired Immunodeficiency Syndrome"[Mesh]) AND "Antioxidants "[Pharmacological Action]) AND "Randomized Controlled Trial "[Publication Type].

Jo, det finns en handfull studier som pekar åt lite olika håll. När Cochrane sammanfattade läget 2005 blev kontentan denna: ”It is reasonable to support the current WHO recommendations to promote and support adequate dietary intake of micronutrients at RDA levels wherever possible. There is evidence of benefit of vitamin A supplementation in children. The long-term clinical benefits, adverse effects, and optimal formulation of micronutrient supplements require further investigation.”

Vitaminbrist kan påverka immunförsvaret negativt, men det verkar inte finnas något som talar för att kosttillskott skulle kunna ersätta bromsmedicinerna. Sydafrikas president har tagit till sig detta medan upptäckaren av hiv hamnat i säng med aids-förnekarna, det är verkligen omvända roller.

Homeopati på apoteken inom kort

Det säljs både nya och ålderdomliga produkter utan meningsfull effekt på apoteken. Bafucin, Vicks och Strepsils minns jag från min barndom, och de finns ännu kvar i sortimentet. Sedan har det tillkommit traditionella växtbaserade läkemedel, som för registrering inte behöver visa någon effekt, bara att de använts under en längre tid och inte verkar särskilt farliga.

Nästa steg blev att farmaceuterna idag säljer läsk med vitaminer, och min prognos är att det inte kommer att dröja länge innan svenska apotek börjar saluföra homeopatiska preparat precis som apoteken gör i andra europeiska länder.

I Storbritannien har parlamentet nyligen haft en hearing om vetenskapen bakom de homeopatiska preparaten, och den blev mycket intressant, inte minst på grund av rättframheten från apotekskedjan Boots. Den firmans chefsfarmaceut sammanfattade det med ”I have seen no evidence that these products are efficacious. It’s about consumer choice and a large number of our customers think they work.”

BBC avslöjade för några år sedan att man bland annat på det homeopatiska (men registrerade och officiellt godkända) apoteket Nelsons kunde få råd om homeopatisk malariaprofylax. Inte ens de homeopatiska läkarna på Royal London Homeopathic Hospital ville försvara detta bruk av homeopati. Placeboeffekten funkar ofta bra mot nedstämdhet, trötthet, smärta och illamående, men den skyddar inte mot malariaplasmodier. Det har även svenska patienter fått erfara, jag hittade en liten artikel från KI där fem sådana fall beskrevs.

Jag inser att en hel del patienter tror på magisk medicin, men det är mycket svårare att förstå att det finns kollegor som tror på homeopati. Jag träffade nyligen en sådan kollega som driver en privatpraktik och jag tror även han undervisar i ”basmedicin” för alternativterapeuter. Han påpekade att det ute i Europa finns massor av läkare som blandar skolmedicin med alternativa metoder, och han har rätt i det.

I våras gjorde vi från barnmottagningen en studieresa till London och besökte både en vanlig GP och det kungliga homeopatisjukhuset. Båda vårdgivarna är en del av det offentligt finansierade National Health Service, men förutsättningen för omvårdnaden var olika. BMJ har en återkommande serie mycket praktiska artiklar som heter 10-minute Consultation, för det är den tid en GP har till sitt förfogande för att bedöma även komplexa frågeställningar som yrsel eller magont.

Den erfarna GP vi träffade behandlade betydligt fler patienter per dag än vad en svensk allmänläkare gör, och flerläkarpraktiken var lite sliten men säkert bra ändå. På hans kontor fick heltäckningsmattan numera inte täcka hela golvet; den halva av rummet där patientbritsen stod hade en mer lättstädad plastmatta. Han talade skämtsamt om den list som skilde golvbeläggningarna åt som the Clinical Line.

Nästa dag besökte vi det homeopatiska sjukhuset. I lobbyn hängde en oljemålning av Samuel Hahnemann i guldram. Sjukhuset var ljust och luftigt, nyrenoverat för 20 miljoner pund, med fina trägolv. Vi träffade en trevlig barnläkare som berättade om sitt arbete, och hur hon var fri att både använda konventionella mediciner mot exempelvis astma och kunna lägga till lämpliga homeopatiska medel. Till den första konsultationen brukade man avsätta 40 minuter, och jag tror att här ligger förklaringen till att 70 procent av barnen upplevs svara så bra på behandlingen.

Även om sjukhuset är homeopatiskt och tillverkar sina egna små piller, så är utesluter man inte andra alternativa terapier. I arsenalen fanns även akupunktur, hypnos, växtpreparat, blomsteressenser, aromaterapi, kraniosakralterapi, antroposofisk mistel, zonterapi, reiki, shiatsu, spinal manipulation och neurolinguistisk programmering.

Det mörka moln som hotar är att allt fler primärvårdsnämnder ifrågasätter om de skall fortsätta att finansiera vård vid de offentliga homeopatiska sjukhusen i Bristol, Liverpool, Glasgow och London. Ett sjukhus i Tunbridge Wells har redan fått stänga. NHS lär betala 4 miljoner pund per år för homeopatisk vård, en liten summa i jämförelse med hela budgeten, men alla pengar räknas. Och det handlar också om principer, ska skattepengar gå till magi?

Jag vet inte om den kostnad Läkemedelsverket har för att sköta registrering och administration av de 550 i Sverige godkända homeopatiska medlen betalas av placeboföretagen eller av våra gemensamma pengar.

Psykolog, massör och zonterapeut på centerpartiets vårdcentral

”De komplementär- och alternativmedicinare i Sverige som har en utbildningstitel … som dokumenterar kompetensen i den speciella terapin och som dessutom har en basmedicinsk utbildning på högskolenivå motsvarande 40 studieveckor borde vara en stor tillgång i dagens hälso- och sjukvård. De borde ha en självklar plats i teamen runt patienten på vårdcentralen, lika viktig som psykolog, samtalsterapeut eller massör.”

Jag tror att legitimerade psykologer och psykoterapeuter skulle ha invändningar mot att jämställas med massörer på vårdcentralen (och ingen vårdcentral jag känner till har någon med titeln massör i personalstyrkan). Och massörerna, som ändå har ett handfast yrke som ökar mångas välbefinnande, borde protestera mot att klumpas samman med låtsasbehandlare som homeopater och zonterapeuter.

Men vem har skrivit den märkliga riksdagsmotion som jag saxat inledningen ur? Två centerpartister: Maria Kornevik Jakobsson och Gunnel Wallin. Den sistnämnda var för ett par år sedan ordförande i alternativmedicinarnas branschförening KAM. I motionen förs tre förslag fram: att KAM får ansvar för ett statligt register över godkända alternativterapeuter, att KAM får riksdagens uppdrag att utreda förutsättningarna för ett nationellt center för information om alternativmedicin och slutligen att kvacksalverilagen upphävs så att KAM-folket får behandla även barn under åtta års ålder.

Jag hoppades att de två riksdagskvinnorna befann sig långt ifrån centerpartiets officiella uppfattning om KAM, men så verkar inte vara fallet. På partiets hemsida står detta: ”Det finns ett stort intresse för alternativ och komplementär medicinsk verksamhet i Sverige. Precis som när det gäller vanlig medicin har samhället ansvar för att kvalitet och säkerhet tillgodoses också på det alternativmedicinska området. Centerpartiet anser att patientens rättighet att välja behandlingsalternativ måste förbättras. En öppenhet för alternativa behandlingsmetoder inom den ordinarie sjukvården under kontrollerade former, minskar riskerna för att människor skadas av oseriösa och farliga behandlingar.”

Den sista meningen kan tolkas som att jag som läkare uppmanas att anamma homeopatiska preparat innan någon med sämre diagnostiska kunskaper mutar in den marknaden. Nog för att jag ibland kunde önska att jag hade en ren placebo att ta till, men det blir etiskt ohållbart för de flesta av oss att bluffa patienten.

På tal om homeopati har de två centerpartisterna även skrivit motionen Konkurrensneutral marknad vad gäller läkemedel. Det är en lite svårbegriplig och illa korrekturläst motion om att det är orättvist att homeopatiska medel avsedda för injektion (som exempel nämner de stormhatt) inte kan åtnjuta den förenklade registreringen hos Läkemedelsverket.

De för i motionen fram det falska påståendet att ”kliniska studier som har hög vetenskaplig acceptans inte går att genomföra för homeopatiska läkemedel som för vanliga konventionella läkemedel piga [p.g.a.] det sätt som de administreras och väljs ut för den enskilda patienten.” Men inget hindrar att man i en studie först låter homeopater individualisera behandlingen, för att sedan blindat låta hälften av patienterna övergå till icke-homeopatiska sockerpiller. Det gäller bara att inte blanda samman dessa olika piller, för ingen kemisk analys i världen skulle kunna skilja dem åt.

Var kommer nästa mässlingsutbrott - ska vi slå vad?

I media kunde vi nyligen läsa att vårdpersonal på ett äldreboende i Luleå ska ha slagit vad om hur länge en terminalsjuk patient hade kvar att leva. Jag vill egentligen inte uppmuntra till sådant osmakligt dobbel, men ska ändå ge er ett stalltips: Nästa mässlingsutbrott i Sverige kommer att drabba antingen somalier i Tensta/Rinkeby eller antroposoferna kring Järna.

Dessa grupper är nämligen de vars barn har sämst skydd mot morbilli, fast av helt olika anledning. De flesta andra svenska barn har ett väldigt bra skydd mot mässling, vilket är tur eftersom inget vaccin skyddar 100 procent av dem som tar det. Dessutom finns ungefär 170 000 barn under 18 månaders ålder som ännu inte erbjudits vaccinationen. En hel del av dessa späda barn är dock fortfarande skyddade av antikroppar från mamma.

I stort är vaccinationstäckningen bättre än på länge. Det har nyss kommit data på hur det vid senaste årsskifte såg ut för barnen födda 2006, som då var mellan två och tre år gamla. Hela 96,7 procent hade fått MPR-vaccin, den högsta siffran på tio år. I Södertälje kommun däremot är 13 procent av den aktuella årskullen än så länge ovaccinerad mot MPR, totalt 148 barn, en stor del sannolikt boende i Järna.

Antroposoferna tackar nej till många vacciner främst av religiösa skäl, jag ska inte upprepa min syn på det. Somalierna däremot avböjer MPR av oro för biverkningar; de är rädda att barnen ska drabbas av autism. För medan autism uppfattas som icke existerande (eller i varje fall extremt sällsynt) i Somalia, är det ett överrepresenterat funktionshinder bland somaliska barn som växer upp i Sverige.

Myten att MPR-vaccin ger autism spåras tillbaka till Andrew Wakefield och hans ökända artikel i Lancet 1998. I Storbritannien sjönk vaccinationsgraden dramatiskt och även i Sverige har vi haft en svacka som vi först nu kommit ur (utom hos antroposofer och somalier).

Vad den höga prevalensen autism hos somaliska barn beror på är okänt, men en framförd hypotes är att somaliska kvinnor får D-vitaminbrist här i det solfattiga nord och att det drabbar utvecklingen av fostrets hjärna. Många hoppas att detta är den påverkningsbara orsaken till ”den svenska sjukan”, som i norra USA är känd som Minnesota disease eftersom somaliska barn i Minneapolis också har en anmärkningsvärt hög förekomst av autism.

I Tensta och Rinkeby har vaccinationsgraden under en rad av år legat runt 75 procent, och man jobbar aktivt för att tillsammans med somaliska företrädare få tillbaka förtroendet för vaccinationerna. I september inbjöd Socialstyrelsen till ett rådslag om autism, D-vitamin och MPR-vaccin. Som tur är ses inte alls någon minskad vaccinationsfrekvens i Göteborgs nordöstra förorter, jag vet inte varför det skiljer sig från Stockholm.

Att ett bortfall av herd immunity snart kommer att leda till nya mässlingutbrott visar erfarenheterna från Schweiz. Där har man sedan 2006 ett mässlingutbrott som inte vill sluta och under 2008 insjuknade drygt 2 000 personer. I de tysktalande kantonerna är man mer skeptisk till vaccin, och där har de flesta fallen av mässling setts, och därifrån har mässling letat sig ut även till kantoner med bättre vaccintäckning och där drabbat mottagliga barn. Med god grundhälsa och möjlighet till avancerad vård är mässling inte längre lika dödligt, även om många får pneumoni. Risken att drabbas av den fruktade komplikationen encefalit är inte så liten, mellan två till fem per tusen.

Epidemin i Schweiz har spillt över till södra Tyskland, och Österrike har i år haft ett mindre utbrott i och kring en antroposofisk skola. Även 2009 kommer Schweiz ligga i topp vad gäller incidens av mässling, men totala antalet fall är nu större i Storbritannien och Frankrike. Ändå är vaccintäckningen i Europa som helhet bra i dag, i början på 1980-talet drabbades över 800 000 européer av mässling varje år att jämföra med årets siffra på runt 6 000.

Ett ansvarsfall som är något i hästväg

Vi är alla djur (inte bara männen) och har lärt oss mycket om oss själva genom att undersöka hur andra djur gör, från schimpanser (som är >99 % människa?) till bananflugor, rundmaskar, jästsvampar och bakterier. Därför tycker jag att det kan vara på sin plats att titta på ett veterinärmedicinskt ansvarsfall som ännu inte är slutligt avgjort; det handlar om en häst som skadats efter kiropraktisk manipulation av halsryggen.

Hästen ifråga besökte 2007 en legitimerad veterinär som tidigare framgångsrikt behandlat djuret för hälta. Denna gång kom han fram till att hästen var stel i nacken och veterinären valde att manipulera de översta halskotorna på stoet. Under det följande dygnet utvecklade hästen ataxi och kranialnervspåverkan (ansiktsförlamning, sväljningssvårigheter). Ägaren lät då söka annan hjälp för djuret, inklusive mer kiropraktisk behandling, denna gång av humankiropraktor. Tyvärr hjälpte det inte tillräckligt och hästen avled på grund av sväljningssvårigheter och hjärtproblem ett drygt år efter manipulationen. Vid obduktion fann man nervskador främst i vagus och förlängda märgen.

Veterinären hade endast genomgått en fem veckor lång utbildning i djurkiropraktik vid BackBone Academy. Ansvarsnämnden fann att hästen utvecklat neurologiska symtom efter den första manipulationen. Veterinären fick en erinran då han antingen manipulerat utan att röntga först, eller alternativt manipulerat trots att han på röntgen borde ha sett en avvikelse (chip fragment) som fanns längre ned i halsryggen. (Ord står mot ord vad gäller om hästen röntgades före eller efter manipulation, och avvikelsen längre ned i halsryggen anses ändå inte ha med skadan på medulla oblongata att göra).

På Jordbruksverket är de missnöjda med ansvarsnämndens beslut och har överklagat till länsrätten. Ansvarsnämndens beslut kan tolkas som att man anser att veterinärer handlar i enligt vetenskap och beprövad erfarenhet om de behandlar djur med kiropraktisk manipulation. De två sakkunniga som bistått ansvarsnämnden har båda genomgått samma korta utbildning vid BackBone Academy, vilket hästägaren hävdat gör dem jäviga, och där får han medhåll av Jordbruksverket. Verket är dock otydligt vad gäller om man helt avvisar kiropraktisk behandling av djur som ovetenskaplig eller om de bara anser att denna veterinärens utbildning i kiropraktik var alldeles för kort.

Vad man lär sig på fem veckor vid BackBone Academy i Tyskland framgår inte av deras hemsida, men de tyska instruktörerna är inte bara veterinärer utbildade inom kiropraktik. De har alla utbildning i akupunktur och flera även i kinesiologi, osteopati, guldakupunktur, laserakupunktur och/eller magnetterapi. Grundaren till akademin har dessutom lov att behandla människor efter sin heilpraktikerexam.

I Sverige finns det förstås kiropraktiska behandlare som har längre utbildning i manipulation än dessa veterinärer. En del legitimerade kiropraktorer behandlar även djur. KFS-kiropraktorerna i Hästkirogruppen menar att man bör tänka på att ”Dina eventuella ryggproblem överförs ofta till hästen. Därför är det viktigt att låta en kiropraktor undersöka både dig och din häst!”

Men varför drabbades hästen av neurologiska symtom inom ett dygn efter kiropraktisk behandling? Ansvarsnämnden verkar tro att veterinären verkligen lyckats rubba atlaskotan och att man på något sätt sekundärt fått en tryckpåverkan på hjärnstammen. För mig verkar det mer troligt att det handlar om stroke i hjärnstammen på grund av vertebralisdissektion. Att det kan ge dessa symtom hos människa finns väl beskrivet, inklusive fallbeskrivningar av patienter som drabbats av stroke i hjärnstammen efter kiropraktisk manipulation.

För säkerhets skull frågade jag någon som kan detta bättre än jag. Om en människa hade fått motsvarande symtom med facialispares, sväljningsproblem, ataxi och hjärtrytmrubbning strax efter manipulation av halsryggen, hur hade en neurolog tolkat det?

Neurologöverläkare Björn Holmberg på Sahlgrenska svarade att ”fallet låter som en vertebralisdissektion med efterföljande ischemi i hjärnstammen. Risken för hjärtarytmier är ökad och nu för tiden hjärtövervakas alla sådana patienter på strokeenheten. Vi har haft flera fall under åren med denna komplikation dagar till veckor efter nackmanipulation, även plötslig död p.g.a. hjärtarytmi. Andra kraftiga nackrörelser som gett dissektion finns också beskrivna i fallrapporter, t.ex. golfsving eller brottning.”

Ceterum censeo Carthaginem esse delendam.
 

Lita inte på GP - Du kan få hjälp mot social fobi!

Den som skall svara på frågor om fysisk eller psykisk hälsa har ett stort ansvar, och det ansvaret gäller även en frågespalt i en stor dagstidning. Däremot blir det svårare när allt man har att gå på är ett brev, utan möjligheten att ställa fler frågor.

För precis ett år sedan kritiserade jag husorganet Göteborgs-Posten för att ge direkt farliga råd till en man som verkade lida av bipolär sjukdom. Denna gång är det diagnosen social fobi som tidningens kliniska psykolog verkar okunnig om.

Social fobi är förstås inte livshotande på samma sätt som den bipolära affektiva psykosen, men det är ändå trist att se ett behandlingsbart tillstånd missuppfattas och en lidande medmänniska få strött salt i sina sår.

”På senare år har jag tyckt att det blir jobbigare i sociala situationer, jag har börjat tänka på att inte bli röd i ansiktet. Jag har blivit så medveten om mig själv att jag inte slappnar av i ett samtal. … Jag är så upptagen av hur jag och andra beter sig och reagerar att jag inte alltid lyssnar på vad de säger. … Jag vill ha det som förr då jag var lite blyg men avslappnad, då folk kände sig bekväma i mitt sällskap.”

För varje psykiatriskt allmänbildad psykolog eller läkare borde diagnosen social fobi flyta upp i medvetandet. Brevskrivaren har helt klart bejakat de två rekommenderade screeningfrågorna för social fobi: Mår du dåligt eller är besvärad av att uppmärksammas? Har du svårt att ha med folk att göra?

Det betyder inte att diagnosen är klappad och klar, men misstanken är väckt. Skulle jag skriva ett svar till detta brev blev det nog ett råd att söka sin allmänläkare för vidare samtal och diagnostik; för om det visar sig vara social fobi är det stor chans att behandling med KBT och/eller läkemedel kan hjälpa.

Men psykologen psykologiserar istället. ”Även om det är först på senare tid som det på allvar har blivit svårt för dig att umgås naturligt, så har de föreställningar som plågar dig antagligen funnits under ytan länge. Förmodligen drog du redan som liten slutsatsen att du behöver andras kärlek för att inte gå under, och att du måste ”göra rätt” för att få den.”

Och trots att brevskrivarens redan plågas av att vara alltför självmedveten blir råden: ”Försök att betrakta dig själv utifrån. Gör det till en vana att alltid registrera dina tankar – så att du blir medveten om dem och hur de påverkar dig.”

Psykologen i GP brukar varje vecka komma fram till att de som skriver in bör jobba med mindfulness och medveten närvaro, och så även denna gång. ”Det är i dig det händer – det är din egen brist på kärlek och acceptans som drar igång hela föreställningen. Den har skapats genom upplevelser och erfarenheter; men genom att bli medvetet närvarande kan du få hela föreställningen att gå upp i rök.”

Jag får lust att citera Esaias Tegnér

”Kultur, hjärnhälsa och välbefinnandets vetenskap. Neurovetenskap, undervisning och inlärning.

Denna antologi är ett försök att vara i stånd att upptäcka en förändring, som skulle kunna vara en konsekvens av undervisning och inlärning, det bör vara ganska väl möjligt att urskilja det från omgivande faktorer.

En uppenbar tanke vore att söka möjligheter att finna något som skulle kunna utgöra en påvisbar förändring i någon del av båda hjärnhalvor. Skulle det vara möjligt att finna något fundamentalt teoretiskt konceptuellt perspektiv som det vore värt att utmana när man studerar hur undervisning och inlärning påverkar hjärnans hemisfärer?

Dessa artiklar bör betraktas som en generativ arena för att utveckla det komplex vi studerar: Neurovetenskap och utbildning / undervisning / inlärning / livsstil / hälsa / välbefinnande / kultur.”

Översättningen är min egen. Originaltexten återfinns här, liksom antologin som pdf.

Sälja sin kropp (eller någon annans)

I veckan som gick sålde jag en bit av min kropp igen. 30 riksdaler för fyra deciliter blod, exakt samma belopp som när jag började lämna 1978, fast då räckte det till en LP-skiva. Men den verkliga lönen för blodgivning är gott samvete, och den har det inte gått inflation i.

Ville någon ge mig 100 000 kronor litern för att befria mig från kalaskulan skulle jag gärna överväga den affären. Bara det gör världsnyheten om de fettextraherande mördarna i Peru osannolik, det låter som en variant av ”råttan i pizzan”.

Dagstidningen El Comercio i Lima citerar Julio Castro, dekanus för Colegio Médico del Perú, som håller det för osannolikt att någon från Anderna skulle kunna sälja mänskligt fett till kosmetikaindustrin i Europa. Även plastikkirurgerna i Lima måste slänga den vävnad som avlägsnas genom fettsugning, det finns ingen som vill köpa.

Något mindre osannolik, men förmodligen ändå påhittad, var historien från förra året om plastikkirurgen från Beverly Hills som påstod att han gjort biodiesel av mänskligt fett från patienterna. Och i kultfilmen Fight Club blev stöldgods från fettsugning råmaterial för att tillverka tvål.

Men det finns tyvärr en risk att den ruskiga historien från Sydamerika delvis är sann, att mördarna själva gått på en vandringssägen och verkligen trott att det fanns en lukrativ marknad för mänskligt fett. Mytjägaren Peter Olausson har snabbt kollat i litteraturen och på sin blogg om faktoider lämnat referenser till den andiska legenden om pishtacos.

Ortomolekylär medicin – för mycket av det goda?

Under lördagspromenad längs älven låg plötsligt en halvtom Pet-flaska och skräpade vid mina fötter. Jag kände igen flaskan från apoteket, de säljer numera samma vitaminberikade drycker som på 7-Eleven. Just denna citron- och flädersmakande dryck påstods stärka immunförsvaret genom sin tillsats av C-, E-vitamin och zink.

Det är säkert så att en uttalad brist på vitamin eller mineral kan få kroppen att fungera sämre, men finns det för i övrigt friska personer anledning att bekymra sig för näringsbrist om man äter en normal varierad kost? Den enda brist jag ibland upptäcker hos mina patienter är järnbrist, och det beror oftast på celiaki eller blodförlust via tarm eller mens.

En gång har jag träffat en patient med nattblindhet på grund av brist på A-vitamin. Det var en tonårsflicka som kom till min dåvarande arbetsplats i Hammarkullen dagen efter hon anlänt till Sverige från ett flyktingläger i Afrika. Nattblindheten var inte hennes största problem, hon hade hosta och feber sedan lång tid och dämpning på ena lungbasen. Hon sändes akut till infektionskliniken, och jag föreslog att extra A-vitamin säkert kunde vara bra som tillägg till tuberkulosmedicinerna.

Första terminen på medicinstudierna var Linus Pauling en av hjältarna i läroboken om medicinsk kemi, han listade ut hur hemoglobin fungerade och hur proteinet knycklar ihop sig, och han löste gåtan om hur sicklecellanemi uppstår. Textboken hade dock inte samma respekt för Paulings vurm för megadoser C-vitamin; han lär själv ha klämt i sig 3 gram per dag och ansåg att det skyddade mot förkylning och kunde bota cancer.

Pauling grundade 1973 institutet för ortomolekylär medicin, och myntade även begreppet ortomolekylär psykiatri. I Sverige finns nu en förening för ortomolekylär medicin och miljöpartiet i Stockholm förde i sitt senaste budgetförslag fram ortomolekylär medicin och psykiatri som något värt att ge mer stöd.

För en barnläkare är det inte något konstigt att man vid vissa sjukdomar kan manipulera cellens kemiska maskineri genom att addera stora mängder av något substrat (man kan testa B6 vid neonatala kramper) eller strypa tillförseln (som vid tyrosinemi). Men att vi med extra kosttillskott skulle förebygga eller bota vanliga sjukdomar är det få utanför alternativmedicinen som tror.

SSOM, Svenska sällskapet för ortomolekylär medicin, har i styrelsen medlemmar som är läkare, men det verkar vara kollegor som ibland förespråkar oortodoxa behandlingar. Karin Munsterhjelm menar att torkad grissköldkörtel ibland hjälper bättre än vanligt Levaxin vid hypotyreos. Birgitta Brunes lindrar MS med B12, aminosyror och amalgamsanering.

Mats Humble anser att D-vitaminbrist orsakar både psykiatriska och somatiska sjukdomar, och ordförande Bo H Jonsson är en annan psykiater som förordar kosttillskott som behandling. Ann Gardner ser en del folksjukdomar som orsakade av mitokondriepatier, och möjliga att påverka med vitamin Q10 och andra tillskott.

I styrelsen för SSOM sitter också Bo Zackrisson som ger ut KAM-tidskriften 2000-Talets Vetenskap. I den tidningen förs ännu mer kontroversiella personer fram som trovärdiga ortomolekylärmedicinare: vitaminförsäljaren Matthias Rath och deslegitimerade Erik Enby.

Från sin hemsida länkar SSOM till råd om hur influensaskyddet stärks med B+C+D-vitamin, och till Andrew W Saul, en amerikansk ”nutritionist” på vars omfattande hemsida jag bland annat hittar tro på homeopati, antivaccinationspropaganda och påståenden om att kosttillskott är bättre än antiviralia vid aids. Han har författat flera böcker, bland annat ”The Vitamin Cure for Alcoholism”.

Anekdoter bevisar ingenting, men jag tänker ibland på att de enda personer jag känt som i åratal startade sin frukost med en näve kosttillskott båda två har avlidit i förtid. Visst kan det finnas skäl att ibland tillföra mer vitamin, mineral eller andra ämnen än vad vi normalt får i oss via kosten. Men jag vill se bevisen. Som verkar finnas för folsyra till kvinnor som ska bli gravida, K-vitamin till nyfödda och D-vitamin till barn och till dem som får för lite sol.

Broccolieffekten

Det låter osannolikt, men här finns i Göteborg professorer som backar upp hälsokostpreparat som säljs med samma tekniker som man säljer Tupperware. Bolaget som det gäller heter Nature’s of Scandinavia (tidigare Nature’s Own) och deras produkter säljs inte på apoteket eller i vanliga hälsokostaffärer.

NoS är ett direkthandelsföretag, eller MLM som den engelska förkortningen lyder, multilevel marketing. Det betyder att man har fristående direktförsäljare eller distributörer som inte är anställda utan jobbar på provision, och de kan i sin tur värva ytterligare distributörer under sig.

Kosmetikaföretaget Oriflame har genom en sådan strategi vuxit sig stort, och NoS ägs till hälften av Oriflames tidigare chef. I vissa fall är gränsen mellan legalt MLM-företag och pyramidspel suddig, och Konsumentverket har ett antal ärenden registrerade som rör NoS, men de ligger några år tillbaka i tiden. För två år sedan uppmärksammade Expressen att en av distributörerna av NoS verkade använda tveksamma metoder, och ärendet blev inte mindre känsligt av att hustrun till den framgångsrike försäljaren (och predikande evangelisten) är statssekreterare åt folkhälsoministern.

NoS flaggskepp bland produkterna är de broccolibaserade tabletterna Cognicore®. De sägs vara evidensbaserade och de som går i god för det är de tre läkarna i företagets Scientific Advisory Board: professor Michael Nilsson, professor emeritus Ernst Nyström och docent Ola Hammarström.

Michael Nilsson berättar på företagets hemsida om kraften i broccoli: ”Natures och jag har ett gemensamt intresse i kostens betydelse för vår hälsa och speciellt för vår hjärna. … Jag själv forskar på hur 'broccoli-effekten' kan utnyttjas för att skydda hjärnceller från angrepp av skadliga fria radikaler och andra giftiga ämnen. … Jag är glad och stolt över att få dela med mig av mitt vetenskapliga kunnande till ett företag som baserar sina produkter på forskning och högkvalitativt tänkande.”

Företaget beskriver sina tabletter som ett ”unikt cellskydd för kropp och hjärna. Revolutionerande kosttillskott baserat på en unik kombination av ekologiskt odlade broccoligroddar, samt gurkmeja och selen – naturlig näring för kroppens och hjärnans celler. När de speciella näringsämnen som finns i broccoli kommer i kontakt med våra celler skickas en signal till våra gener, som säger åt dem att öka produktionen av kroppsegna antioxidanter – oerhört mycket mer effektiva än de antioxidanter vi får i oss via kosten. I samma process bildas också neutraliserande enzymer, som hjälper våra kroppar att eliminera giftiga ämnen. Denna biologiska process är själva nyckeln till friska celler.”

Med broccolieffekten menar man att sulforafan (som finns i rå broccoli) aktiverar transkriptionsfaktorn Nrf2 som i sin tur slår på produktionen av andra proteiner som deltar i cellens skydd mot oxidativ stress. Möss där man slår ut Nrf2 drabbas av olika sjukdomar, medan möss där man maxat Nrf2-systemet i levern är mindre känsliga för paracetamolförgiftning.

Rå broccoli verkar kunna dämpa (men kanske inte utrota) helicobacter i magsäcken på mus och människa. Några andra kontrollerade studier där man försökt behandla eller förebygga sjukdom hos människa med broccoli eller sulforafan har jag inte hittat. NoS påstår inte att Cognicore® behandlar eller förebygger någon specifik sjukdom, men de försöker spela på en oro för att våra cellers skydd kanske behöver förstärkas. I reklamfilmen som ligger på YouTube säger Michael Nilsson: ”Varje andetag vi tar innebär att det bildas fria radikaler. Dessa måste elimineras med hjälp av de här starka systemen. Gör vi inte det så riskerar vi att komma i obalans.”

Jag tycker det är lite tveksamt med dessa kollegors reklam för broccolitabletter. Hade det gällt läkemedel och inte kosttillskott hade det förmodligen varit i strid med Läkarförbundets etiska regler för marknadsföring. ”Läkare får inte medverka i till allmänheten riktad läkemedelsreklam eller i marknadsföring framstå som garant för visst läkemedel”.

(Denna råa broccoli lämnar en viss bismak. Åtminstone för dem av oss som är genetiskt utrustade att känna det bittra thiourea N-C=S som i PROP och PTC. Generna kan göra vissa barn än mindre benägna att äta upp sina grönsaker, men det har ingenting med sulforafan att göra.)

Att vända kappan efter vinden

Ibland verkar det som om många forskare måste lägga mer tid på att skriva ansökningar än på själva forskningen. Det är många som konkurrerar om anslagen och det gäller att formulera sig rätt.

Det var väl med Carl Tham som köns-/genus-/genderperspektivet (stryk det som ej passar) blev obligatorium. Bo Rothstein var för ett år sedan busig nog att vrida det hela ett varv runt och vägrade att till Forskningsrådet rapportera medarbetarnas köns- och åldersfördelning. Det var helt omöjligt eftersom queer-teorin visat att det inte är rimligt att tala om bara två upplevda könsidentiteter, och i logikens namn måste då även den kontinuerliga variabeln ålder anses som en social konstruktion.

Flera av mina forskande vänner, inom både biologi och humaniora, berättar att ansökningarna i dessa dagar gärna vinklas mot klimatförändringar och dess inverkan på det ena och det tredje. Man betonar gärna det som man bedömer att de som håller i pengarna tycker är viktigt och aktuellt.

Göteborgs universitet har som ni säkert vet ett antal profilområden. (Det kanske är något fel på mig, för varje gång jag hör ordet ”profilområde” så tänker jag på en produkt från RFSU.) Inom profilområdet Kultur och hälsa samsas olika inter- och transdisciplinära projekt, och ibland är den kulturella kopplingen lite krystad.

Därför blev jag trevligt överraskad när jag såg vilken forskning som annonserades med den poetiska rubriken Skin – a Canvas of Codes for Cultural Belongings. Bakom denna spännande allitteration doftande av dermal semiotik dolde sig betydligt mer jordnära frågeställningar som verkar helt relevanta för den vanliga vården:

Can new and increased uses of plant oils in seemingly beneficial products (body rubs, natural based cosmetics, aromatherapy products etc) actually increase skin problems?

Can sunscreens, instead of protecting from skin cancer, in effect promote cancer and skin allergy?

How does the size of metal nanoparticles affect skin penetration, potentially contributing to contact allergy and skin cancer?

Vettiga spörsmål om kontaktdermatit, solskydd och risker med tatuering verkar ha fått lite kulturell fernissa för att kanske kunna kapa åt sig mer forskningspengar när det nu är kultur och hälsa som är inne.

Kultur som sedativ

På Tjörn har jag en kompis som trots en naturvetenskaplig bakgrund är mer open-minded än jag är. Han hade i förra veckan tänkt gå till Nordiska Akvarellmuseet i Skärhamn för att lyssna på professor Gunnar Bjursell. Denne var inbjuden av bland annat ABF för att tala på temat Kultur och hälsa, helhet och mening, men föreläsningen fick skjutas upp.

Bjursell befann sig denna dag i Stockholm för att tillsammans med två av våra ministrar presentera Kultur på recept. Regeringen satsar en halv miljon kronor på ett pilotprojekt där en privat vårdcentral i Helsingborg skall erbjuda kultur mot sjukskrivning.

Mellan 20 och 30 ”långtidssjukskrivna patienter inom diagnosgrupperna lätta och medelsvåra depressioner, stress och ångest, långvarig smärta över tre månader” skall få del av dessa insatser. Om bara inte resurserna försvinner i administration borde man kunna få ganska mycket kultur för 25 000 kronor per patient.

Förespråkarna är trosvissa. ”Vi har ett hundratal exempel på hur kultur bevisligen fungerar förebyggande eller terapeutiskt. Den forskning som vi har sammanställt kommer från stora erkända universitet som Harvard och Zürich, så den vetenskapliga skolmedicinen håller på att breddas”, säger professor Gunnar Bjursell. ”Man kan minska förskrivning av Losec genom att få äldre att sjunga i kör”.

Ministrarna är också positiva. ”Vi vet att kultur ger hälsa”, säger kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth. ”Min förhoppning är att kultur på recept kan ge nya insikter i hur kultur, på ett mer uttalat sätt, kan vara en del av rehabiliteringen för sjukskrivna”, säger socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson.

Nu finns det väldigt många olika sorters kulturyttringar att välja på, men Gunnar Bjursell hade några personliga förslag. ”Ibland vill du dansa och ha roligt och då är det ju dansbandsmusik och country där man måste klappa takten. Ibland vill man förstärka en sorgsen känsla och då lyssnar man på blues eller Puccini. Och ibland vill du vara i de himmelska sfärerna och då lyssnar du på Mozart”.

Men det kan vara svårt att vara profet i egen stad. I lördagens GP (14/11) går en av Göteborgs tyngsta kulturskribenter ut och säger emot. Tomas Forser tycker projektet låter som hämtat ur en blodig satir av August Strindberg. ”Körsång på recept, dans för danssjuka och Stefan&Krister till dem med lätta depressioner”.

Kultur är inte detsamma som feel-good, verkar Forser mena. ”Trevligt i Sofiero, må bra i kulturvården, blommor och bomull.” Det är dags att hissa Strindbergs svarta fanor. ”Konsten är inte sedativ … Har den en uppgift är det att distansera oss från samtidens politiska och ideologiska mumbo jumbo. Kommer den med några piller brukar de vara beska”.

Aftonbladets kräftgång

Man borde kanske inte ha några förväntningar på kvällstidningar och gratistidningar, men i mediatsunamin kring svininfluensan hade man önskat att de kunde ha hederligheten att i efterhand dementera de skräckhistorier som visar sig vara osanna.

Aftonbladets rubrik var ”Kan bara gå baklänges. Vaccinerade sig mot influensa – fick neurologisk sjukdom”. Reportern Carina Bergfeldt refererar bara rätt av ett amerikanskt tv-inslag utan att tillföra något mer. Artikeln gav upphov till över 200 läsarkommentarer på aftonbladet.se.

25-åriga Desiree Jennings i Washington tog vaccin mot den vanliga säsongsinfluensan (inte svininfluensan) och utvecklade efter några dagar trötthet och efter hand andra symtom som uppges vara neurologiska.

Aftonbladet länkar till tv-inslaget där hennes ryckiga ataktiska gångsvårigheter och talproblem omtalas som ”dystoni”. Många läkares (och normalskeptiska lekmäns) reaktion har varit samma som min – det där ser funktionellt ut. Funktionellt i betydelsen psykogent, konversionshysteriskt.

När man sedan får se att hon kan gå baklänges utan svårighet liksom hon kan springa framlänges, och att talsvårigheterna försvinner vid löpning så är det uppenbart att detta inte kan vara någon neurologisk biverkan av vaccin. 25 sekunder in i nyhetsklippet ser man att hon omedvetet stryker bort en hårlock som fallit fram över ansiktet, i denna automatiska rörelse syns ingen ryckighet eller ataxi.

Media-siten Second Opinion gjorde omedelbart det som Aftonbladet inte gjorde, man frågade en neurolog vad han trodde. Docent Olof Sydow på KI säger till Hanna Navier att man inte kan säga att kvinnan simulerar, dessa psykogena yttringar sker på ett omedvetet plan.

Journalisten Elin Bohman på Metro skrev däremot en i stort identisk artikel som Aftonbladet, och det gjorde även Anaïs González Cruz på nyheter24.se medan övriga svenska medier lyckades undgå denna anka (men i bloggosfären fick den luft under vingarna).

Jag väntar nu på att dessa medier skall berätta fortsättningen på historien, om hur Desiree är på väg att bli frisk igen. Med hjälp från Jim Carrey och Jenny McCarthys antivaccinorganisation Generation Rescue har Desiree träffat Dr Rashid Buttar (som inte är läkare utan osteopat). Han ger hopp för alla med svårbehandlade sjukdomar, för han har förstått att i stort sett alla sjukdomar beror på gifter som påverkar kroppen. Bovarna är tungmetaller, organiska toxiner, Candida och så vidare.

Buttar har en arsenal om 39 olika intravenösa terapier, bland annat kelatbindning som jag tidigare bloggat om. Desiree Jennings har nu en egen hemsida och ser ut att vara på bättringsvägen. Som genom ett trollslag försvann genom ”avgiftning” med två kelatbindare och antioxidanter alla symtom på 36 timmar. Hennes hemsida sponsras av en tillverkare av apparater för behandling med hyperbar syrgas och en försäljare av slickepinnar med vitamin B12. Jag hoppas hon fortsätter vara frisk och att hon kan gå tillbaka till att leva ett vanligt liv utanför medias rampljus.

Att välja bort flickfoster - vad vilja socialdemokraterna?

I världens mest folkrika länder är selektiva aborter av oönskade flickfoster ett verkligt problem, samtidigt som den gamla ”metoden” med infanticid finns kvar. Och helt bortsett från det etiska så kommer ett ökande överskott av unga män bli en tickande demografisk bomb.

Här i nord är det en företeelse på marginalen, och frågan fick ett kort uppflammande i media under våren 2009 efter att läkare i Eskilstuna ville ha SoS vägledning efter att en kvinna två gånger valt att abortera friska flickfoster bara för att de inte var pojkar. Göteborgs kliniske genetiker Jan Wahlström tog faktiskt upp samma sak för flera år sedan men då inte medierna på hugget på samma sätt.

1993 uppmärksammades problemet med könsselektiva aborter i en motion till riksdagen. Det var en flerpartimotion med motionärer inom hela spektret från Ronja Rövardotters faster (v) till Ny Demokrati. Då såg man bara den internationella sidan av saken, ett problem med prenatal könsdiskriminering som förekom i andra länder och som FN borde jobba mot. Sedan dess har världen flyttat in i vår ankdamm och de enda som fortsatt motionera mot könsselektiva aborter är (kd) och ibland någon moderat.

I en partiledardebatt i TV ställdes i våras frågan till Reinfeldt och Sahlin hur de såg på selektiva aborter på grund av fel kön (vilket alltid verkar betyda kvinnligt). Reinfeldt tyckte inte att dessa aborter var etiskt rimliga medan Sahlin menade att om vi har fri abort så kan vi inte fråga efter kvinnans skäl till att välja abort.

Jag trodde först att jag hade hört fel, men Sahlin menade detta. Att abortmotståndarna kastade sig in i debatten är givet, medan en praktiserande filosof försvarade de patriarkalt styrda familjernas rätt att välja att inte sätta flickor till världen. Man tar sig för pannan.

Förhoppningsvis håller socialstyrelsen på och filar på nya riktlinjer som skall ge sjukvården rätt att fördröja informationen om barnets kön tills dess att abortgränsen passerats. I så fall kan vi dra en lättnadens suck, äntligen! (som Gert Fylking brukar säga); Indien förbjöd redan 1996 könsbestämning av foster, såvida det inte finns en normal medicinsk indikation.

Nu är det med dagens fina ultraljudsmaskiner inte så svårt att gissa fostrets kön, och jag vet inte om det i Sverige skulle vara olagligt att som amatör sätta upp en källarpraktik med ultraljud? Till och med jag lyckades med en primitiv ultraljudsmaskin bestämma könet på vår blivande förstfödde i början av 90-talet. Men det är klart, chansen att gissa rätt är 50 %.

Det måste vara möjligt att se gråskalan i intressekonflikten mellan växande liv och autonom kvinna. Å ena sidan är det inte rimligt att ge vartenda befruktat ägg ”rätten” att utvecklas till människa. Som jag har för mig att PC Jersild har skrivit verkar det absurt att tillmäta en cellklump fullt människovärde. Å andra sidan blir ju fostret på någon tidpunkt livsdugligt utanför livmodern, och då övergår faktiskt abort till dödande.

När neonatologin flyttar gränsen för hur tidiga prematurer de kan få att överleva så bör det få konsekvenser för vid vilken vecka fri abort fortfarande kan tillåtas. Idag överlever enstaka barn födda i graviditetsvecka 22 medan fri abort är tillåtet till och med vecka 18.

Jag tror det är fler än jag som vill ha kvar ”dagen-efter-piller” och fri tidig abort, men samtidigt flytta abortgränsen ett par veckor och förhindra selektion av fostrets kön.

(På något sätt har Sahlin här hamnat i samma sorts galen tunna som (Fi) gjorde för ett par år sedan. Man förde fram förslag om en ny samlevnadsbalk där ”äktenskap” skulle kunna ingås mellan fler än bara två personer på en gång. När jag lyssnade på radion var det först när en reporter frågade om det innebar att (Fi) stödde att män skulle kunna ta sig bihustrur som det verkade gå upp för talespersonen att patriarkal polygami redan är etablerad på andra håll i världen. Toleransen spelar intoleransen i händerna.)

Kiropraktiska hemsidor rensade från barnsjukdomar

LKR anmälde i dagarna ett antal icke-legitimerade kiropraktorer till KO. Borde kanske KO också titta på alla de legitimerade kiropraktorer som påstått sig kunna behandla pediatriska tillstånd med spinal manipulation? Jag gjorde ett nytt svep på nätet men hittade nästan ingenting längre. Till slut har så gott som varenda svensk kiropraktor tagit bort påståenden om behandling av barnsjukdomar från sina hemsidor, så även den nuvarande LKR-ordförandens klinik.

Till och med ”Dr” Bramberg i Luleå har rensat hemsidan från sina tidigare påståenden om behandling av olika neuropsykiatriska funktionshinder. Numera säger han om barn att ”Vi tar hänsyn till neuromekaniska faktorer som påverkar nervsystemet negativt. Justering av bäcken, rygg och nacke görs med hjälp av händerna eller instrument. Vanligtvis används cranio-sacral terapi på små barn. Vi utvärderar också biokemiska faktorer t.ex. matkänslighet och/eller behov av näringstillskott. Sist men inte minst utvärderas och beaktas känslomässiga faktorer och stress inom familjen.”

Tydligen har man till slut lyssnat till förre LKR-ordföranden som upprepade gånger bett sina medlemmar att hyfsa hemsidorna. ”För er som fortfarande listar allergier, ADHD, invärtes organrelaterade diagnoser etc. som erat behandlingsområde, ta bort det snarast möjligt!”

Det viktiga är egentligen inte vad som står på nätet, utan om barn utsätts för ineffektiva låtsasbehandlingar. Och här misstänker jag att det kanske bara är hemsidorna som ändrats, inte vad som fortfarande sker bakom fasaden. Den förre LKR-ordföranden var i ett mail till medlemmarna ganska tydlig med att det var hur man skrev som var viktigare än vad man sedan gjorde.

”En av våra medlemmar blev fälld för några år sedan då hon skrivit att hon behandlat kolik hos ett spädbarn, det kan hända flera av oss om vi fortsätter med dessa påståenden. Hade hon däremot skrivit att hon behandlade barnet för funktionsstörningar i ryggraden hade hon klarat sig. Det är en fråga om hur vi formulerar oss i skrift och i vår kommunikation mot patienter. Det är inte fråga om att ändra hur vi arbetar eller vilka patienter vi behandlar.”

Hellre vaccin än Tamiflu

Vi människor är ganska förutsägbara. Så länge som det bara var i andra länder som små barn och gravida kvinnor dör smittade av svininfluensa, så var det ingen rusning efter vaccin. Att det redan hänt på andra sidan vår västra gräns har inte alls samma psykologiska inverkan som när nu ett svenskt barn avlidit och en gravid göteborgska vårdas i respirator.

Så nu rasslade det till och i morse var vårt väntrum fullt med familjer som ville vaccinera sina astmatiska barn. Och MVC berättar att blivande mammor som nyss tackat nej till sprutan har ändrat sig. Plötsligt svänger medias rapportering från fokus på de i regel lindriga (eller hypotetiska) biverkningarna till problemet att vi kanske inte får tillräckligt mycket vaccin snabbt nog för att bromsa epidemin.

Norge ligger före oss i spridning av influensa, men efter oss i vaccinationstäckning. Så i Norge har man valt att från torsdag släppa Tamiflu och Relenza receptfritt. Om man tror sig ha influensa fyller man ut ett frågeformulär och låter någon lämna in det på närmsta apotek där farmaceuten gör en bedömning av att indikation finns men inga kontraindikationer.

England gjorde redan i somras ett liknande system där man ringde till ett call-center och fick diagnos ställd per telefon varpå vän eller släkting kunde hämta din virusmedicin på ett utlämningsställe.

Tamiflu kommer inte att kunna stoppa epidemin, och har bara marginell effekt även om det sätts in tidigt. Så mitt råd är: gå och vaccinera er, gravida kvinnor och barn först! Därefter kommer alla andra som mer bör vaccineras av solidaritet. För massvaccination handlar om solidaritet med riskgrupper och med ett antal i grunden friska personer som ändå kommer dra en nitlott, även om vi inte vet vilka det blir.

Homeopater lobbar för att få behandla barn

Kvacksalverilagstiftningen finns delvis kvar och gör det olagligt för icke-legitimerade personer att behandla barn under åtta år. De får inte heller hos vuxna behandla anmälningspliktiga infektionssjukdomar, cancer, diabetes, epilepsi eller sjukliga tillstånd i samband med havandeskap och förlossning.

Men alternativbehandlare med en stark tro på att de faktiskt skulle kunna hjälpa sjuka barn vill gärna ändra på denna lagstiftning och har samlat sig i Nätverket Hela Barn. De har haft viss framgång i och med att officiella organ verkar lyssna till dem. I början av året sände de en delegation till Genève för att träffa FN:s Barnrättskommitté och argumentera för att den svenska kvacksalverilagen krockar med Barnkonventionen.

De menar att nuvarande bestämmelse ” strider mot Barnkonventionens artikel 2 om icke-diskriminering, artikel 3 om barnets bästa, artikel 6 om barnets rätt till liv och utveckling, artikel 18 om uppfostran och utveckling samt artikel 24 om hälso- och sjukvård”. Och man lyckades få Kommittén att ställa sig kritisk till den nuvarande svenska lagen:

"The Committee notes that complementary and alternative medicine (CAM) is a recognized field of medicine both in Europe and globally. To this end, the Committee is concerned that the State party [Sverige] prohibits the use of CAM for examination, treatment and care of children below eight years of age as well as pregnant women and women in labour and it is concerned that such a prohibition challenges the rights of all individuals in the State party, including children, to choose a method of treatment and that it might deprive them of their right to the highest attainable standard of health."

Under våren mötte Hela Barn med Socialdepartementets Barnkonventionssamordnare , och förra månaden reste nätverkets representanter till Socialdepartementet och träffade statsekreterare Karin Johansson. Jag har skrivit till statssekreteraren för att höra vad som blev sagt, men ännu har jag inte fått något svar. Även om inte regeringen är beredd att ändra lagen sägs Hela Barn vara inbjudna till vidare dialog.

Antroposofisk influensaprofylax

Jag upptäckte glatt överraskad att Vidarklinikens vårdcentral erbjuder vaccination mot den nya influensan. Om det betyder att man plötsligt blivit positiv till vaccinationer eller om det är något man känner sig tvingad till genom avtalet med den offentliga vården skulle vara roligt att veta.

Klinikens fortsättningskurs i antroposofisk medicin startar snart, men blir till skillnad från grundkursen utan IPULS-certifiering denna gång. Antroposofernas nye forskningsansvarige Torkel Falkenberg från KI deltar förstås, och en barnläkare och en blivande allmänläkare skall som ett inslag i kursen ge råd om förebyggande och behandling av den nya influensan.

Vilka råd det blir vet jag inte, men i råden man kan hämta från Vidarklinikens hemsida rekommenderas som förebyggande ett antroposofiskt läkemedel med malört och lärkkåda (Absinthium D1/Resina Laricis D3); med fördel tas det kontinuerligt hela vintern.

Skulle man bli sjuk dämpas hög feber lämpligen med citronomslag på vaderna (helst ekologiskt odlad citron), en timmes behandling tre gånger per dygn. Ett välbeprövat medel vid influensa sägs också Ferrum phosphoricum comp. vara, 15 små kulor 3-4 gånger dagligen vid feber. Var kunskapen om nyttan med järnsulfat kommer från? Från en av Rudolf Steiners uppenbarelser skulle jag tro.

”Iron, as we saw in the previous section, stimulates the circulation of the blood, while sulphur mediates the connection of the circulation and the breathing. The origin of tracheitis and bronchitis, and of certain kinds of stammering, lies just where the circulation and the breathing come into a relationship. This process between the circulation and the breathing is also the process whereby the corresponding organs are created in the embryonic period, and continuously renew themselves again during life. This process can be taken over, if it is not working normally in the organism, by the iron-sulphur substance introduced into the body.”

En solviking i riksdagen

Solvikingen var en tidskrift för föreningen Allnordisk Folkhälsa, en utbrytargrupp från Frisksportförbundet. Grundaren var finlandssvensken Are Waerland, som egentligen hette Paul Henrik Fager. Efter att 1925 ha avtjänat ett tre månaders fängelsestraff i Kristianstad gick Waerland i exil. Han dömdes för att i boken ”När länkarna brista” ha förtalat Dr Dahlén på Löwenströmska lasarettet som han ansåg skyldig till mordet på apotekaren Hallbergsson i Upplands Väsby 1913.

Efter en tid i Italien flyttade han till London och utgav där sin första bok om hälsa och sjukdom. Tidigare hade den produktive författaren och föredragshållaren mest skrivit om politik, filosofi och psykologi. 1934 utgavs på engelska ”I sjukdomarnas häxkittel” och något år senare återvände Waerland till Sverige och missionerade vid fullsatta föreläsningar för sin laktovegetariska kost och andra hälsoidéer.

Waerland såg sjukdomar som självförvållade: "vi har inte med sjukdomar att göra utan med livsföringsfel” Som bevis på detta tar han upp sina personliga erfarenheter av att som talare tappat rösten (gissningsvis fått laryngit) vid två tillfällen. Den första gången kom Waerland fram till att det var hans överdrivna munandning som lett till förlusten av rösten och han behandlade sig själv, först genom att binda upp sin käke med gasbinda nattetid, senare med att ge sig ut och springa medan han kämpade för att inte andas genom munnen.

Den andra gången han tappade rösten antog han att det berodde på att han druckit för varmt té före en föreläsning, och så kom han fram till att varm mat och dryck var skadlig. Här argumenterade han intressant nog med evolutionära idéer då människan matsmältning utvecklats långt innan vi använt eld för att laga maten.

Han kom vidare fram till att varma bad är skadligt, kalla bad skall det vara (fast gärna en varm bastu), och inte för varma kläder. Man skall sova för öppet fönster, och ta raska promenader i den friska luften. Men helt frisk blev inte Waerland förrän han, under ett anfall av huvudvärk, i bokhandelns fönster på Oxford Street fick syn på en bok om diet och urinsyrans skuld till människans sjukdomar. Med dundrande huvudvärk läste han hela boken två gånger på raken, och blev sedan övertygad vegetarian.

Kött, alkohol, tobak och kaffe skall man avhålla sig från. En svår appendicit tog i ungdomen nästan livet av Waerland, och han skriver att tack vare en fistel till urinblåsan dränerades varet och det räddade hans liv. Han skyller i efterhand blindtarmsinflammationen på sin dåvarande diet med kött, fisk och ägg, men utan råa grönsaker och frukter.

Förstoppning är en annan stor orsak till sjukdom. Regelbundna tarmtömningar är helt nödvändiga för hälsan och helst 3-4 gånger dagligen. I tillägg till fiberrik mat som kruska och råkost skall rikligt med vatten drickas för att skölja ur tjocktarmens Augiasstall.

En del av Waerlands råd låter helt moderna (bort med tobak, socker och alkohol, in med mer grönsaker och motion), men han kom till slutsatserna delvis via slump (om han nu inte trodde på ödet) och intuition. Och hans tro på kräftans "fullständiga utrotande - främst genom riktig kost och hälsolivsföring" verkar rent religiös.

Allnordisk Folkhälsa anses av somliga ha närmat sig nationalsocialistiska ideal i sin vikingadyrkan, och en del citat av Waerland kan onekligen tolkas så. ”Det gäller nu att bygga upp en elit av människor, som i en biologisk, på ett riktigt sätt tillrättalagd och genomförd livsföring, kunnat utveckla sig till praktexemplar - levande föredömen av människan i sin fysiska och psykiska fullkomlighet, som ju är all utveckling mål.”

Dagens fortsättning av Allnordisk Folkhälsa är Hälsofrämjandet, och om det tidigare skulle ha funnits någon nazistisk bismak så är den nu borta. Nuvarande ordförande i Hälsofrämjandet är den moderata riksdagskvinnan Anne Marie Brodén.

Anne Marie Brodén är en vän av alternativmedicin, har backat upp Vidarkliniken, deltar i riksdagens grupp för stöd till KAM, och har även till årets riksmöte skrivit motioner i ämnet. Bland motionerna hittar vi ånyo förslaget om BOT-avdrag för alternativmedicinska behandlingar, ett förslag om en vegetarisk dag per vecka i riksdagens restauranger, ett förslag om skärpta gränsvärden för mobilstrålning och ett förslag till stöd för meditation och massage i skola och dagis. Hon förslår att hennes hemlän Halland skall bli försöksområde för kultur på recept, vidare att vi skall satsa mer på forskning om ätstörning, och till sist en motion om komplementär och integrativ medicin där hon vill tillsätta en ny utredning för att se över lagstiftningen på detta område, inklusive regelverket kring alternativmedicinsk behandling av barn. För närvarande är det kvacksalveri om icke legitimerad personal på egen hand ger medicinsk behandling till barn under åtta år. Jag tror inte att Anne Marie Brodén är ute för att höja åldersgränsen.

Vaccineringen har börjat

Det är tur att denna grissnuva har lägre risk för allvarlig sjukdom än tidigare pandemier. Vi borde vara glada att vi nu kan genomföra ett genrep, så kanske massvaccinationen fungerar smidigare när nästa Spanska sjuka dyker upp.

För det har varit en hel del strul, sett från mitt perspektiv på golvet. Jag skall ge några exempel på onödigt trassel som kanske kan undvikas nästa gång.

Definitionen av riskpatienter är oklar. Speciellt när det gäller astma som måste vara den vanligaste riskfaktorn hos barn. ”Personer med kontinuerligt behov av läkemedel mot astma under de senaste tre åren.” Den meningen kan tolkas på flera sätt, förutom att treårsgränsen är svår att förstå bakgrunden till.

Man menar förmodligen patienter som utan uppehåll tagit astmamediciner i tre hela år. Men man kan också tolka det som patienter som behövt en period av inhalationssteroider någon gång under de senaste tre åren. Vad med dem som borde ha medicinerat men slarvat och därför inte fått en kontinuerlig medicinering? Och vad med barnet som bara är tre år men stått på Pulmicort i drygt två, är inte hon en riskpatient?

I det underlag för vaccination som gått ut till skolbarnens föräldrar ställer man en del frågor som egentligen är mindre viktiga och bara förvirrar, eller gör skolsköterskan osäker. De nödvändiga tre frågorna är om äggallergi, allergi mot tidigare vaccin och om man har blödarsjuka. De andra frågorna kan lätt förvirra.

Har barnet annan allvarlig allergi? Än sen? Om barnet tål ägg och har tålt tidigare vacciner kan jag inte förstå att annan allergi skulle vara kontraindikation.

Har barnet regelbunden medicinering? Det borde räcka med att fråga om barnet står på något läkemedel för blodförtunning som Waran eller Fragmin. Det är extremt ovanligt. Andra läkemedel kan väl inte vara kontraindikation?

Har barnet någon form av blödarsjuka? Om det har det skall man vad jag förstår ändå vaccinera men endast i överarm och trycka länge efteråt. I Göteborg tror jag att hemofilikerna vaccineras på sin specialmottagning ändå.

Har barnet nyligen (inom en månad) vaccinerats med något annat vaccin? Vad jag förstår är rekommendationen att det räcker med ett intervall på två veckor och inte en hel månad, och eftersom lapparna (hos oss i varje fall) samlas in av skolsköterskan sannolikt många veckor före vaccinationen är uppgiften ändå gammal när det väl är dags för sticket.

Det man har gjort bra på blanketten är att det räcker att en förälder skriver på för båda föräldrars räkning. Man förutsätter att föräldrar med gemensam vårdnad har konfererat och är överens. Men jag tror att juristerna kan ha invändningar mot denna praktiska tolkning.

En sak som gärna kunde ha stått i föräldrainformationen är att vaccinet inte innehåller aluminium. För aluminiumallergi är den vanligaste överkänsligheten mot vaccinkomponenter, åtminstone här runt Göteborg där en del tyvärr fick ”kliande kula” efter en studie av kikhostevaccin. Som tur är brukar aluminiumallergin avta efter några år, och vi brukar kunna ge alla vacciner i rutinprogrammet innan barnet gått ut årskurs nio.

Skolsköterskorna är tillsammans med BVC-sköterskorna de erfarnaste vaccinatörerna i kommunen. Men man får nu en krångligare lapp för samtycke än de vi annars använder inför vaccination i skolan, och även motsägelsefulla besked om vilken beredskapen skall vara för en oerhört sällsynt överkänslighetsreaktion.

Normalt vaccinerar sköterskan i skolan själv eller tillsammans med en kollega, och adrenalin finns tillgängligt. På SoS hemsida med frågor och svar står dock detta ”All hälso- och sjukvårdspersonal måste kunna ta hand om oväntade överkänslighetsreaktioner. Det måste följaktligen finnas tillgång till läkare samt läkemedel som kan krävas. Se vidare Rekommendationer för vaccination mot den nya pandemiska influensan A(H1N1) 2009.” Men om man följer länken till dessa Rekommendationer står där uttryckligen att ” det inte finns något krav på läkarnärvaro.”

En annan liten detalj som säkert kommer att ge förvirring är vaccinens lotnummer. Det är lotnumret på den större kartongen som skall registreras för varje vaccinerad patient, så att en eventuell biverkan skall kunna spåras till aktuell lot eller batch. Men på själva flaskan med vaccin och flaskan med adjuvans som skall blandas står helt andra separata lotnummer.

I kartongen kommer det med klisterlappar med rätt lotnummer, men bara en klisterlapp per vuxendos vaccin. Och då måste man välja om man skall sätta klisterlappen på vaccineringsunderlaget, i patientens vaccinationskort eller i pappersjournalen (om någon fortfarande har det?). Dessutom räcker lapparna ändå inte då en vuxendos blir två barndoser.

Men det ordnar sig säkert. Nu är vi otåliga med att komma ingång med vaccinationerna. Kommer det att bli vaccinbrist och arga patienter som måste vänta? Eller halvtomma väntrum ända tills epidemin kommit igång och några tidigare friska svenskar dött?

Advertorial - köpt desinformation från Villa Aktuellt

Min hustru kallar sig ibland ”bloggänka” och tycker att jag lägger lite väl mycket tid på denna skrivande hobby. Men häromdagen kom hon med reklambladet ”Din Hälsa” och pekade på en artikel jag borde göra något åt.

Droppen som fick bägaren att rinna över var inte att artikeln påstod att Echinaforce, Chi San, Chisandra eller Mivitotal kan stärka immunförsvaret och förhindra eller hjälpa mot svininfluensa. Det som fick min fru att ilskna till var den finstilta källhänvisningen i slutet på artikeln ”Så skyddar du dig mot svininfluensan!”

Som sina källor angav journalisten och ansvarige utgivaren Poul Heie dessa: Socialstyrelsen, Smittskyddsinstitutet, Hela Pharma (som står bakom tre av dessa fyra preparat ovan), Cochrane och Läkartidningen. Jag skall inte påstå att varenda mening i artikeln är totalt osann, men att bara skriva om produkter från bolag som betalar annonsplats, och inte nämna ett enda ord om vaccin eller riktiga virusläkemedel, det är desinformation. Och det skulle jag tro att SoS och Smi också tycker.

I Villa Aktuellts tidigare gratisblad Kropp & Själ gick Poul Heie till sådana överdrifter att till och med hälsokostens branschförening vände sig emot bladet och rekommenderade sina medlemmar att inte annonsera i det längre. Då bantades upplagan för Kropp & Själ mer än 90 %, och istället uppstår som fågel Fenix det nya bladet ”Din Hälsa” med en upplaga på nära 3,4 miljoner.

Poul Heie säger att ”Kropp & Själ är väldigt produktfokuserad medan Din Hälsa kommer att handla mer om substanserna, vad de har för funktioner och hur de verkar. Vi gör nu en ny rikstäckande tidning, mer medicinska artiklar, mera kost och träning, en balanserad tidning.”

Har han lyckats? Ett bläddrande genom bladet visar att bara 8 av tidningens 29 inslag saknade produktplacering. Jag kan inte bevisa att Heie tar betalt av bolagen för att skriva artiklar, men de flesta bolag vars produkter nämns köper i samma nummer annonsplats. Fast jag tror det kan vara en slump att norskfisk.se har köpt en helsida med reklam för lax samtidigt som Tina Nordström vill lära oss laga sashimi på samma sorts fisk.

Falköpingsandan

Lite tjatigt kanske, men för den som gitter kommer här ännu en blogg som tar avstamp i Fortodol. I svensk press har vi i höst kunnat läsa två artiklar som uppmärksammar gurkmejan, men ur helt olika perspektiv.

I Råd & Rön togs riskerna med kosttillskott och naturläkemedel upp, med utgångspunkt i Fortdodolskandalen. LRF-tidningen Land däremot var bara positiva och lät en leg. läkare kommentera nyttan med Fortodol. Han menade att det finns bra dokumentation för att gurkmeja hjälper mot smärta, och att Fortodol kan vara ett bra komplement för patienter som lider av migrän, artros och fibromyalgi.

Det läkaren sa till Land skulle inte tillverkaren Hela Pharma själv kunna säga utan att bryta mot lagstiftningen. Fortodol säljs som kosttillskott och inte läkemedel, och då får man inte i reklam hävda att det hjälper mot smärta eller andra symtom.

Samme läkare har tidigare i media uttalat sig positivt om andra naturläkemedel tillverkade av Hela Pharma. I GT/Expressen fick han kommentera en reumatikers beskrivning av hur hon blivit hjälpt av Helaflex (registrerat naturläkemedel från Hela Pharma). Artikelns uppgifter är knapphändiga och jag undrar om det som gjorde patienten från Falköping så frisk verkligen var djävulsklo eller kanske lika troligt de reumatiska bromsmediciner hon samtidigt behandlades med.

Mot lindriga eksem kan Falköpingsläkaren rekommendera Hela Pharmas kräm Efabene (baserad på besksöta). Den ”har en kortisonliknande effekt men inga kända biverkningar och inga interaktioner med andra läkemedel. Krämen är ett bra alternativ till kortison vid lättare problem”.

På Rotaryklubben i Falköping-Ålleberg är tillträdande president Per Rabe säkert glad för stödet. Per är grundare och tills helt nyligen VD för Hela Pharma och Rotarybroder med den positive doktorn som har den för mig tidigare okända titeln ”Charterpresident” i klubben.

Nu är det inte bara Hela Pharmas produkter som allmänläkaren rekommenderar; Salus migränté som Aftonbladet skrivit om tillverkas av ett annat bolag. Han är också författare till en studie av Echinagard mot förkylningssymtom. Med utgångspunkt i den goda effekten hos de anställda vid Falköpingsföretaget Kinnarps Kontorsmöbler sägs man i samarbete med Arbetsmiljöinstitutet(?) ha räknat ut att arbetsgivarna borde bekosta gratis Echinagard till de anställda. Den investeringen skulle kunna ge en avkastning på 2-3 gånger insatsen.

Läkaren/forskaren tror dock inte att denna goda effekt med nödvändighet ses med andra solhattspreparat, för när företaget Recip hänvisade till hans studie i sin marknadsföring av Echinova drog han Recip inför Läkemedelsindustrins informationsgranskningsman som utdömde vite på 25 000 kronor.

Låt oss återgå till tidningen Land från 18/9. Det är något märkligt med ett helt uppslag om gurkmeja som undviker att nämna Fortodolskandalen. Enligt uppgifter från LRF Media är förklaringen att texten skrevs förra vintern och publicering var tänkt i mars i år. Men i slutet av februari kom Läkemedelsverkets varning om allvarliga leverskador kopplade till Fortodol, och artikeln fick ligga på is ett halvår.

Land säger att det var meningen att artikeln skulle ha åtföljts av den ”faktaruta” som lite olyckligt inte kom med. Den texten följer här:

I vintras skapade kosttillskottet Fortodol stora rubriker på grund av att en läkemedelssubstans hade förorenat enstaka tillverkningssatser. Det svenska företaget som säljer produkten drog in alla burkar från butikerna och avbröt samarbetet med fabriken i USA. Nu sker tillverkningen i Sverige. Fortodol tillverks i enhet med svensk

läkemedelsstandard och heter i dag Fortodol S, som står för svensktillverkad och säker.
– I dag har vi full kontroll, från inköp och kvalitetskontroll av råvaran till de färdiga kapslarna. Därför kan vi garantera en helt säker och verksam produkt, säger Karin Ringqvist Mattsson, medicinsk rådgivare till företaget HelaPharma.

På läkemedelsverket är man inte orolig utan konstaterar att produkten aldrig varit problemet. Anläggningen där Fortodol S tillverkas är godkänd av läkemedelsverket.
– Fortodol S är ett intressant alternativ för naturlig smärtlindring. Gurkmeja är en mycket spännande krydda och medicinalväxt. Men det som hänt visar att den som samtidigt tar
receptbelagda läkemedel alltid bör informera sin läkare, säger professor Jan G Bruhn.

I reportaget i Land berättade en kvinna med ryggont att hon prövat flera behandlingar som inte hjälpt, men ”värken minskade direkt när jag började ta kapslarna”. Skulle den snabba effekten kunna ha berott på att hon köpt spetsade kapslar innehållande det förbjudna NSAID-preparatet nimesulid? Men kanske är det istället som Land rapporterar att ”vissa studier tyder på att curcuminets effekt på smärta och inflammationer kan mäta sig med kortisonets”.

Vänder vi blad i Land är nästa sida en helsidesannons för Mivitotal, storsäljaren från Hela Pharma. Skillnaden mellan reklam och redaktionellt material är knappt papperstunn.

(På reklambilden i tidningen har flaskan med Mivitotal den nya etiketten utan ”Dr” Donsbachs monogram.)
 

Om vi inte vaccinerar

Från Down Under har man summerat hur ett varv av den nya influensan avlöpt utan vaccination. I NEJM har man redovisat hur belastningen varit på IVA-avdelningar i Australien och Nya Zeeland under juni, juli och augusti. I skrivande stund har 203 personer dött där av en befolkning på 26 miljoner.

För enkelhetens skull har jag räknat om deras siffror till vad som kommer att hända i Sverige om vi skulle drabbas på exakt samma sätt. Jag har helt enkelt multiplicerat deras framräknade incidenssiffror med vår befolkning 9 316 256 utan hänsyn till de mindre demografiska skillnader som säkert finns (t.ex. färre aboriginer och maorier, fler invandrare från mellanöstern).

267 svenskar kommer att behöva läggas in på IVA. En del kommer att dö innan de kommer dit, och av de 267 kommer 38 avlida trots intensivvård. Nästan alla, 247 av de 276, är under 65 år; 24 är gravida kvinnor.

172 personer kommer att läggas i respirator, och för 20 kommer inte det att räcka; de måste kopplas till ECMO. Den åldersgrupp som har störs risk att behöva vård på IVA är spädbarnen under ett års ålder, därnäst de vuxna mellan 25 och 65.

Denna sifferexercis kan förstås inte avgöra om de pengar och den tid vi nu lägger på massvaccination är det samhällsekonomiskt smartaste. Kanske kunde pengarna ha sparat fler liv om de gått till mitträcken på landets 90-vägar? Det kan vi diskutera sedan.

En ljus idé - lys på trycksåret

På väg från mötet där vi fått besked om kommande års besparingar inom öppen barnsjukvård (men värre för Göteborg än för oss i Bohuslän) lyssnade jag förstrött på Dagens Eko. På ett äldreboende i Haparanda hade man goda erfarenheter av Biolight: när man lyser med den handhållna enheten på dekubitussåret så läker det snabbare. Kan det vara ett sätt att spara pengar för en vårdapparat som måste dra åt bältet ett par hål till?

När jag går in på firmans hemsida verkar det för bra för att vara sant. ”Genom att bestråla den skadade delen av kroppen med monokromatiskt (bestämd energi och specifik våglängd) ljus, med viss pulsfrekvens och under rätt avvägd tid, tillförs celler i området energi.” … ”Forskning har visat att även syrenivåerna ökar i sårområdet redan några minuter efter ljusbehandlingen. Därmed förses kroppen med nödvändig energi och syre till den kemiska förbränning som är grunden för läkningsprocessen.”

”Behandlingsutrustningen utgörs av en portabel enhet, stor som en handflata, försedd med lysdioder. De olika behandlingarna erbjuds genom kopierings- och patentskyddade Biolight® Biocards (smartcards), som … styr utrustningen. För närvarande används infrarött (osynligt) och synligt rött ljus till behandlingarna.”

Smakar det så kostar det. Antingen hyr man utrustningen för 4000 per månad all inclusive eller så köper man den för 38 500 och betalar sedan 75 kronor för varje gång man lyser på ett sår. Men det kanske är värt det om såren läker fortare. För läker gör såren enligt företagets dokumentation. Vid en studie som jämfört med ett ”placeboljus” minskar sårytan signifikant fortare hos de nästan 80 patienter som fick Biolight. Men konstigt nog leder det inte till fler antal helt läkta sår, och inte heller till kortare tid tills ett sår helt har läkt.

Men kanske får man bevis för dessa kliniskt mest relevanta utfall i sin nya större studie av sår hos diabetiker. Och skulle det slå slint så har företaget fler ben att stå på än att bara läka sår i sjukvården.

Blandar vi rött och blått ljus hjälper det mot acne. ”Blått LED ljus hjälper till att avdöda de bakterier som ger upphov till acne.” Mixas gult ljus med infrarött blir det en ungdomens källa som ” hjälper huden att få tillbaka sin ungdomliga elasticitet”, man kallar det anti-ageing.

Och duger det för oss rynkiga så duger det åt våra djur också, på hästar verkar Biolight hjälpa mot lite av varje. (Men jag tycker det är konstigt att man inte behöver raka hästen först, hur kommer ljuset åt huden annars?) Slutligen har uppfinnaren av Biolight, Rolf Thiberg, också patenterat sitt pulsade infraröda ljus för lymfdränage. Så vem vet, det är kanske jag som står där med lång näsa om några år och ångrar att jag misstänkt detta för att vara pseudovetenskap.

Integrativ medicin i praktiken

Som ni kanske vet finns det på KI två olika forskningsgrupper som studerar integrativ medicin. Den nyaste, betald med amerikanska donationspengar, leds av Martin Ingvar och heter Osher Centrum för Integrativ Medicin. Den äldre, ledd av Torkel Falkenberg (som nyligen blivit forskningschef på Vidarkliniken) kallar sig numera Enheten för Studier av Integrativ Vård.

I en kommentar till en blogg om ont i nacken förde signaturen ”Korven” fram en färsk artikel från den sistnämnda enheten som exempel på framgångsrik alternativbehandling; Exploring integrative medicine for back and neck pain - a pragmatic randomised clinical pilot trial. Låt oss se närmare på denna artikel.

Vuxna patienter som 2004-2005 sökte vårdcentraler i södra Stockholm för ospecifik smärta i nacke eller rygg kunde gå med i denna studie. Om de lottades till ”integrativ behandling” kunde de få upp till tio behandlingar hos alternativterapeut för en femtilapp per gång (ungefär 90 % rabatt). Alla fick dock standardbehandling med smärtstillande, rådet att hålla sig aktiva, vid behov sjukskrivning och möjligheten till att träna med sjukgymnast.

Vilken sorts alternativbehandling som skulle ges fick dock inte patienterna välja, utan en grupp med en alternativkunnig allmänläkare och åtta erfarna alternativterapeuter pratade sig samman om vilken behandling som skulle ges till respektive patient i behandlingsgruppen. Vilka kriterier de använde för att välja terapi är inte redovisat.

Terapeuterna representerade shiatsu, svensk massage, naprapati, kinesisk akupunktur och qigong. Det blev ett smörgåsbord där patienterna i genomsnitt fick 7 behandlingar av varierande sort, mest shiatsu och minst akupunktur, och hälften fick mer än en sorts alternativ behandling.

Vad blev så skillnaden i utfall mellan de 44 patienter som fick en eller flera alternativa behandlingar jämfört med de 36 som fick nöja sig med standardbehandling? Det blev ingen signifikant skillnad i någon enda parameter, vare sig i de åtta delarna i hälsoenkäten SF-36 eller i analgetikaförbrukning.

Av detta drar författarna inte den enkla konklusionen att tillägg av alternativbehandling verkar föga meningsfullt. Nej, det var studien som var för liten; ”The study was underpowered to detect any statistically significant differences between the groups.”

Men man ger inte upp; ” an iterative cycle integrating and triangulating complementing quantitative and qualitative investigative procedures might be one of the best approaches towards exploring complex interventions such as the implementation of IM in clinical care settings ”. När jag läste den meningen kom jag att tänka på Alan Sokal.

Beware of the Spinal Trap

Jag har ett par gånger tagit upp konflikten mellan vetenskapsjournalisten Simon Singh och BCA, British Chiropractic Association. Singh skrev en kritisk artikel i The Guardian varpå BCA stämde Singh för förtal. BCA vann första ronden, men Singh har begärt resning i målet (eller vad det nu heter på juridiska). En senare version av artikeln där man omformulerat det stycke som ansågs som förtal har fått stor spridning på nätet, och den har även översatts till svenska. I kommentarerna till min blogg har flera kiropraktorer klagat på denna svenska översättning och därför skall jag nu göra dem till lags genom att själv översätta (och kommentera) originalet. Professionella översättare får förlåta mig.

Akta dig för ryggfällan, av Simon Singh.

[Jag klarar inte att översätta skämtet. Beware of the spinal trap anspelar på spinal tap, alltså det onödigt fruktade diagnostiska ingreppet lumbalpunktion.]

Nu är vi inne i den kiropraktiska upplysningsveckan, så låt oss bli upplysta. [Chiropractic Awareness Week, kampanjvecka för positiv publicitet kring kiropraktik]. Vad sägs om lite upplysningar som kanske kan skydda och hjälpa dig att fatta ett verkligt informerat beslut. Du kanske blir förvånad över att grundaren av kiropraktiken, Daniel David Palmer, skrev att ”95 % av alla sjukdomar orsakas av felställda kotor”. [Här hade Singh felaktigt skrivit 99 %, men siffran Palmer angav var 95 %, och de resterande 5 % skulle bero på felställningar i andra leder!] På 1890-talet utvecklade Palmer sin teori om att ryggraden var involverad i nästan alla sjukdomar eftersom ryggmärgen förbinder hjärnan med resten av kroppen. Därför skulle en felställd kota kunna orsaka problem i resten av kroppen. [Här hade Singh skrivit 1860 men verkar ha vänt på den tredje siffran. Palmer föddes 1845 och jobbade runt 1885 som magnetterapeut. Hans kiropraktorskola öppnade 1897.]

Palmers första kiropraktiska behandling påstås ha botat en man som varit stendöv i 17 år. Hans nästa behandling var lika märklig då han menar sig ha botat en patients hjärtsjukdom genom att reponera en felställd kota. Du kanske tror att moderna kiropraktorer nöjer sig med att behandla ryggproblem, men de har fortfarande en del ganska knasiga idéer. Fundamentalisterna menar att de kan bota vad som helst, och även mer moderata kiropraktorer har för höga tankar om sin förmåga. BCA hävdar att deras medlemmar framgångsrikt kan behandla barn som har kolik, problem med sömn och ätande, återkommande öroninflammationer, astma eller skrikighet, men det finns inte minsta bevis för detta. Den här organisationen är kiropraktikens respektabla fasad och ändå propagerar de gladeligen för bluffbehandlingar. [Juridiken i förtalsprocessen hänger tydligen på hur uttrycket  bogus treatments , bluffbehandlingar, skall tolkas.] Han studerade kiropraktiska behandlingsmetoder, och praktiserade dem även som läkare. Det var då han såg behovet av en kritisk utvärdering. Bland annat undersökte han evidensen hos 70 studier som beskrev kiropraktisk behandling av tillstånd som inte sitter i ryggen. Han kunde inte finna några bevis för att kiropraktorer kan bota sådana sjukdomar.

Men vad med kiropraktisk behandling av ryggproblem? Spinal manipulation kan hjälpa mot en del problem, men resultaten är blandade. I rättvisans namn är rutinbehandlingar som sjukgymnastik inte heller entydigt framgångsrika vid ryggproblem. Ändå är mer konventionell behandling att föredra på grund av de faror som är förknippade med kiropraktik.

I en systematisk litteraturgenomgång av fem studier fann man att ungefär hälften av kiropraktiska patienter upplever övergående biverkningar som smärta, känselbortfall, stelhet, yrsel och huvudvärk. Detta är inga allvarliga bieffekter, men de är vanliga, vilket får vägas mot den begränsade nyttan av kiropraktik.

Mer bekymmersamt är att den grundläggande kiropraktiska tekniken med en justering med hög hastighet och låg amplitud är riskabel. Den innebär att tvinga en led utanför dess normala rörelseomfång genom en snabb kortvarig stöt. Även om detta är en ofarlig procedur på de flesta patienter kan andra drabbas av luxationer eller frakturer.

Ännu värre är att manipulation av halsryggen kan skada vertebralartärerna som går till hjärnan. En så kallad vertebralisdissektion kan strypa blodflödet och leda till stroke och till och med dödsfall. Eftersom det ofta är en fördröjning mellan vertebralisdissektionen och blockeringen av hjärnans blodförsörjning tog det många år innan sambandet mellan kiropraktik och stroke uppmärksammades. Nyligen har det dock i flera fall visats att spinal manipulation varit orsaken till vertebralisdissektionen.

Laurie Mathiason var en 20-årig servitris i Kanada som på grund av ländryggssmärta besökte en kiropraktor vid 21 tillfällen mellan 1997 och 1998. Vid hennes näst sista besök klagade hon på stelhet i nacken. Samma kväll började hon tappa tallrikar på restauranten så hon återvände till kiropraktorn. Under den sista manipulationen skriker hon till, ögonen vänds uppåt, hon tuggar fradga och börjar krampa. Hon förs till sjukhus och ligger i koma tre dagar innan hon avlider. Efter utredning fastslogs att ”Laurie dog till följd av att en vertebralartär brustit under kiropraktisk manipulation av halsryggen”.

Detta fall är inte unikt. Bara i Kanada har flera andra kvinnor dött efter kiropraktik, och professor Ernst har funnit kring 700 fall av allvarliga biverkningar beskrivna i litteraturen. Detta borde vara en allvarlig problemställning för hälsomyndigheterna, inte minst för att underrapportering torde betyda att det verkliga antalet biverkningar är betydligt högre.

Med denna bakgrund kommer jag med detta budskap under den kiropraktiska upplysningsveckan: om spinal manipulation hade varit ett läkemedel med så allvarliga biverkningar och så lite nytta hade det dragits in.

Kommentar till kiropraktor Gretas referens

(Denna blogg är nog bara av intresse för de tappra själar som följt kiropraktikdebatterna det senaste dryga året.)

Hej Greta, nu har jag tuggat mig igenom den ganska träiga artikeln Treatment of Neck pain: Noninvasive Interventions, den som du utnämnt till ”världens största forskningsstudie som berör nacksmärtor”. Tolv författare (varav fem kiropraktorer) har gått igenom litteraturen mellan 1980 och 2005 (plus ”key articles” från 2006 och första kvartalet 2007) för att vaska fram vad som publicerats om olika icke-kirurgiska behandlingar av nacksmärta.

Det har nog inte varit en lätt uppgift författarna haft, och studierna är så heterogena vad gäller typ av patienter, typ av jämförelse mellan olika interventioner och mätning av utfallet efter olika långa tider, att man inte försökt poola data för att räkna på en större mängd patienter.

Vad jag förstår har man helt enkelt läst alla utvalda studier och sedan ad hoc försökt väga dem mot varandra, fler och större studier väger tyngre än få och små, placebokontrollerade uppfattas mer tillförlitliga än när man jämfört med ingen behandling eller ”care as usual”.

Vid nacksmärta efter ”whiplash” verkar det viktigaste vara att få igång patienten att röra på sig, och kiropraktisk spinal manipulation har här ingen dokumenterad effekt. Dessutom verkar det vara så att alltför aktiva vårdande åtgärder efter ”whiplash” ger ett långsammare tillfrisknande än en mer lågintensiv insats. För annan nacksmärta med neurologiska rotsymtom (som de kallar grad 3) finns för lite data för att alls ge någon rekommendation om behandling.

När det så kommer till vanlig ospecifik nacksmärta (grad 1 och 2, icke-whiplash) så kan man egentligen inte säga vilken behandling eller mix av behandlingar som har störst chans att göra patienten bättre. Sjukgymnastik, mobilisering, manipulation, laser-behandling(!) och möjligen akupunktur verkar alla vara bättre än ingen behandling (eller care as usual). Men ingen av dessa aktiva behandlingar kan sägas vara överlägsen en annan. Den billiga behandlingen smärtstillande, råd om att röra på sig och eventuellt träning hos sjukgymnast verkar alltså ha lika bra evidens som mer resurskrävande terapier.

Förutom att light amplification by stimulated emission of radiation (förkortat laser) och pulsad magnetterapi omtalas förvånansvärt okritiskt så innehöll väl denna artikel inga direkta nyheter. Det är fortfarande svårt att veta vad som hjälper bäst mot ont i nacken, och i varje fall kan inte kiropraktik sägas vara bättre än andra vanliga behandlingar.

Denna genomgång är dock mer positiv till manipulation mot nacksmärta än vad SBU var: ”När det gäller kroniska nacksmärtor finns stark evidens för att manipulation inte är mer effektiv än sjukgymnastiska behandlingsmetoder (A) och det finns måttlig evidens för att manipulation inte är en effektiv behandling mot kroniska nacksmärtor (B).” Fast det skall erkännas att SBU-rapporten har några år på nacken.

När vi kommer till avsnittet om biverkningar blir jag mer kritisk. Här har man börjat ”slira” och söker på två ställen i artikeln stöd i Cassidys studie från 2008 som man anser näst intill friar kiropraktiken från risken att orsaka vertebralisdissektion. Man väljer alltså att körsbärsplocka en färsk studie man själv gjort, fast publikationen klart ligger utanför det tidsintervall där man valt att gå igenom övrig refererad litteratur. (Cassidy och Boyle är två av de tolv författarna till denna litteraturgenomgång).

Om nu manipulation av nacken inte är bättre än annan behandling, varför skall man då ta en risk även om den är liten? Författarna skriver i alla fall att deras egen studie av VBA-stroke talar för att i valet mellan mobilisering och manipulation kan man låta patientens preferens fälla avgörandet. Men man är nog lite tveksamma själva, för i nästa mening tar man upp att manipulation av bröstryggen (sic!) skulle kunna bli ett lovande säkrare alternativ vid nacksmärta, hur nu det skulle gå till.

Jag står fast vid min tidigare konklusion. Om manipulation av halsryggen hade varit ett piller hade Läkemedelsverket dragit in det. I ena vågskålen ligger att behandlingen inte har bättre effekt än andra behandlingar och i den andra vågskålen den lilla men otäcka risken att skada kärlen till hjärnan. Detta kanske är något att diskutera på LKR:s årsmöte i Kalmar kommande helg.

Bokmässa i Göteborg

Efter 25 år skall jag till slut bevista bokmässan i min hemstad. Är det någon som har vägarna förbi kan vi mötas i Vetenskap och Folkbildnings monter B07:64 på lördag eftermiddag. Vad jag skall göra där har jag inte riktigt kläm på, men jag kan ju alltid tipsa om några böcker på svenska jag haft glädje av att läsa de senaste åren:

Salvekvick och kvacksalveri, av Simon Singh och Edzard Ernst, Ett oskrivet blad av Steven Pinker, Myten om föräldrars makt av Judith Rich Harris, Vete, vapen och virus av Jared Diamond

Och även om det är lite att slå in öppna dörrar i ett sekulärt Svedala så hade jag utbyte av dessa tre böcker av ”militanta ateister”, Du store gud? av Christopher Hitchens, Illusionen om Gud av Richard Dawkins, Brev till en kristen nation av Sam Harris

Av bokmässans seminarier på lördagen hade jag hoppats uppleva Erlend Loe med ”Truck på villovägar”, en underfundig norsk författare av böcker för både barn och vuxna, men tyvärr har det seminariet av någon anledning ställts in.

Jag får kanske nöja mig med att lyssna på ett samtal om ”Kostens betydelse för hjärnans hälsa” från Kultur och Hälsa vid GU och Hjärngänget (de kallar sig så!). Det skall bli intressant, jag trodde människan var en kosmopolitisk allätare vars hjärna har verkat funka rätt bra oavsett vad som funnits att äta på alla de kontinenter vi utvandrat till. Folk har onekligen använt sina hjärnor från Kalahari till Australien till Tibet till Grönland till Amazonas till Eldslandet.

Hittepå-allergi mot laktos

I senaste pappersupplagan av Dagens Medicin har sjuksköterskan Nina Ingren skrivit en debattartikel som diskuterar det upplevda problemet med laktos som bindemedel i olika tabletter. Denna mängd laktos är alltid under ett gram, oftast bara 100 mg, men Ingren hävdar att en del är så känsliga att de får symtom även av så lite laktos. Tyvärr lämnar hon inga referenser mer än anekdoter och det övertygar inte mig.

Barnläkarna på Growing People säger att vuxna med laktosintolerans tål åtminstone 5 gram laktos (en deciliter komjölk), men att barn kan vara känsligare. Många författare menar annars att vanliga (laktosintoleranta) homo sapiens tolererar minst 10 gram, eller mer.

De som verkligen har laktosintolerans, invandrare söderifrån, brukar sällan söka för symtom av mjölk. De tål i regel de måttliga mängderna som ingår i lagad mat, det är inget problem. Något enstaka adoptivbarn har jag träffat där föräldrarna varit osäkra på hur mycket mjölk barnet tål. Det brukar varken behövas laktas-kaplsar eller intyg till bamba (skolbespisningen), det räcker att barnet dricker vatten istället för mjölk till maten.

Problemen för mig som barnläkareär uteslutande med de svennar som fått för sig att de inte tål laktos. Förut gjorde vi ibland laktosbelastning, när man mäter om blodsockret stiger efter att patienten druckit en laktoslösning. Har man inget laktas blir det ingen ökning av glukos i blodbanan. Jag kan inte minnas en enda positiv belastning, men det skall erkännas att jag varit återhållsam med remisser.

Nu finns ett gentest där man kan kolla om patienten har den gynnsamma mutation som tillåter nordbor att dricka mjölk hela livet, men provet är rätt dyrt. Dessutom utesluter det inte en sekundär intolerans på grund av celiaki eller annan tarmsjukdom.

Så det jag gör vid vår mottagning är en blindad belastning med symtomregistrering hemma. Familjen får med sig tre påsar märkta med olika nummer. Olika dagar får barnet dricka de olika sockerlösningarna och registrera eventuella symtom. Men patienten vet inte vilken, eller vilka, påsar som innehåller laktos. Ännu har vi inte haft någon positiv provokation, men därmed har vi "botat" patienten från sin förmodade laktosintolerans. Det onda i magen kanske inte har blivit bättre, men hellre en diagnos som hänger i luften än en som är fel.

Jag erkänner att våra provokationer inte utvärderats vetenskapligt mot någon ”guldstandard”, men de funkar i praktiken. Sannolikheten att få falskt positivt svar via slumpen borde inte vara mer än 16 %. (50 % chans att gissa om det är en eller två påsar laktos, och 33 % chans att välja ut den udda påsen – om jag räknar rätt?)

Det är en vanlig erfarenhet att blindade provokationer ofta är negativa. (Nu har vi lämnat laktosen.) I ett holländskt material försvann två av tre mjölkallergier vid blindad provokation, falskt positiva provokationer var inte heller ovanligt. Och blindad provokation av "elallergi" är vad jag förstått alltid negativ.

Medicinsk orientalism i occidenten

Som ni kunnat läsa i tidigare bloggar har gamla österländska förvetenskapliga teorier och praktiker fått fäste här på västkusten. Sahlgrenska Kvackademins högsta höns gullar med traditionell kinesisk medicin, akupunktur står högt i kurs inom gyn/obs och Feng Shui möblerar om på IVA i Borås.

Dagens blogg kommer att handla om ännu en oriental terapi, medicinsk qigong. När jag besökte Beijing för tjugo år sedan såg jag massor av folk gymnastisera i parkerna tidigt på morgonen, och jag tror deras långsamma rörelser var qigong i någon av alla de varianter som finns.

Enligt en artikel jag läst lär det efter 1000 år finnas 3000 varianter av qigong; man undrar om det kan vara sant, vem skulle orka katalogisera alla dessa? Artikeln från Göteborgs Universitet beskriver en studie där man jämfört qigong med mer vardaglig sjukgymnastledd träning mot ont i nacken. Den variant de använde var Biyun (inte att förväxla med de övriga 2999 alternativen).

Den randomiserade studien med runt 30 patienter i varje grupp fann ingen signifikant skillnad mellan de två behandlingarna, utom att fler patienter i den vanliga gymnastikgruppen vid ett mättillfälle fått bättre rörlighet i nacken Men där håller jag med författarna om att det kan vara slumpen som spelat ett spratt; om man räknar p-värden på hela 24 olika jämförelser bör man nog höja ribban över (och sänka p-nivån under) 5 % om man vill undvika massignifikans.

Jag är kanske misstänksam i överkant, men efter att ha läst artikeln sitter jag och undrar om man bestämde sig för hur data skulle analyseras före eller efter man sett hur det gick. Det mått man använt är andel patienter som fått en förbättring av en viss parameter, och då blir det ingen skillnad förutom den vi nyss viftat bort.

Men förbättringen kunde vara hur liten som helst, och en försämring drar inte ned resultatet med detta sätt att dikotomisera utfallet. En mer naturlig jämförelse hade väl varit att se även på medelvärdet för antal dagar med smärta eller smärtans styrka mätt med VAS. Om medelvärdena skiljer kan jag inte se i artikelns tabeller, men medianvärdena förbättrades i varje fall klart mer i den grupp som slapp orientalismen.

Direkt efter att behandlingsserien avslutats hade dessa medianvärden ändrats så här: dagar per vecka med nacksmärta; med Biyun från 7 till 6,5, med jympa från 7 till 4. Ont senaste veckan (VAS 0-100); med qigong från 50 till 41, med gymnastik från 56 till 26. De som gjort studien är dock välvilligt inställda till qigong och tolkar sin negativa studie som positiv: ”These results indicate that treatments including supervised qigong … can be recommended for … neck pain”

En helt färsk systematisk litteraturgenomgång är dock inte lika positiv och menar att de studier som hittills presenterats inte talar för att qigong hjälper mot smärta. (Titeln till denna blogg snodde jag delvis från en amerikansk blogg jag brukar följa, Science-Based Medicine.)

Feng Shui – heminredning på IVA

Jag sitter och skriver dessa på rader i baren på Hotel Avalon i Göteborg. Här borde förnimmas en extra harmoni av hur de fem elementen balanserats i lokalen, men det känns bara som en slick hotellbar. Jag försöker avgöra om här finns positiv Qi, men antingen är Feng Shui-certifieringen fejk, eller också är jag bara ganska okänslig (jag brukar inte känna geopatisk stress från Currylinjerna heller).

Ponera att jag blev svårt sjuk, i ARDS av svininfluensa för att ta ett aktuellt exempel, och att jag vid inläggningen på IVA ombeds att skriva på ett informed consent för att delta i en studie där jag kommer lottas till standardbehandling eller till ett intensivvårdsrum inrett med hjälp av en Feng Shui-expert. Vill man vara med i en sådan studie? Orkar man bry sig om man är så sjuk att man behöver intensivvård? Eller lottar de en utan att ens fråga?

Det sista vore oetiskt. För om man verkligen tror att Feng Shui har en påverkan på hälsan då finns möjligheten att just denna svenska expert inte varit tillräckligt kompetent i att använda den astrologiska kompassen Lo Pan. Om experten gjort en missbedömning skulle det kunna göra rummet mindre hälsosamt än det var i originalskick, eller hur? Olika experter säger nämligen olika. Vår expert är utbildad i varianten Yuen Hom, men hur vet man att det är bättre än Ba Chop, Sam Hap eller Sam Yuan?

Detta experiment lär vara på väg att bli verklighet på Södra Älvsborgs sjukhus. Jag har inte kunnat ta del av försöksuppställningen i detalj utan bara fått med mig lite från media om hur jordisk (yin) och kosmisk energi (yang) skall förenas för att förhoppningsvis påverka ”mortalitet, förbrukning av symtomlindrande läkemedel, sömn, vårdtid och komplikationsförekomst”.

Det hela utgår från Institutionen för vårdvetenskap vid Högskolan i Borås i samarbete med Göteborgs universitet. Den som skall hjälpa universitetslektorerna att balansera de fem förvandlingstillstånden jord, metall, vatten, trä och eld är utbildad av en äkta kinesisk Feng Shui-mästare (fast han bor i Skottland) som i sin tur fått kunskapen i arv från äldre mästare i en obruten kedja ända tillbaka till det kejserliga Kina. . .

Denna skotsk-kinesiske guru gav 2007 goda råd om vart man enligt Feng Shui bör flytta på Kiruna när staden skall omplanteras. Det lär vara mycket att tänka på, formskolans fem djur (sköldpaddan, draken, ormen, tigern och fågel fenix) och I Chings 64 hexagram.

Innan jag avslutar denna blogg om ännu ett gränsöverskridande forskningsprojekt kopplat till Göteborgs universitets profilområde Kultur och Hälsa vill jag bara säga att jag tror att hur patienterna på sjukhus har det runt sig är viktigt, inte bara för välbefinnandet utan kanske ibland även för tillfrisknandet. Färger, ljus, ljud, lukter, vackra saker att se på, det är inte trivialt (även om personalens bemötande är ännu viktigare). Det vårdande rummet är ett legitimt forskningsområde, men därför är det också värt mer seriösa projekt än detta flum.

Välj rätt madrass och slipp cancer

Jag menar inte att all strålningsrädsla är lika överdriven som hos den patient en av våra bekanta på infektionskliniken tog emot på en jour för en del år sedan. Kvinnan som kände sig matt och febrig anlände med ambulans endast iklädd aluminiumfolie lindad runt kroppen. Jag lyfter på min tin foil hat för vår medmänskliga kollega som lät patienten vila en natt på infektion innan hon remitterades vidare till psyk.

Elektromagnetisk strålning kan bevisligen vara farligt, och medan röntgen, gammastrålning, värme och UV uppenbarligen är mer eller mindre riskabelt så är det mer omdiskuterat när det kommer till mikro- och radiovågor.

I Dagens Medicins pappersutgåva 26/8 kunde man läsa att docent Olle Johansson kräver en offentlig ursäkt från ansvariga i kommunen Down på Nordirland. Down Council hade planer på att lägga ut Wi-Fi längs en huvudgata och Olle Johanssons forskning refererades till av dem som oroade sig för hälsoeffekterna av elektrosmog. Man hänvisade till honom som ”a world-leading expert in electrosensitivity/electrohypersensitivity”.

Olle kände sig orättvist träffad när kommunchefen Sharon O’Connor i en radiodebatt hänvisat till kritikerna som ”scaremongers”. I ett brev kräver han ”an apology based on a wording I will supply” annars hotar han med att stämma kommunen. Eftersom Olle i brevet hänvisat till Karolinska institutet så har Down Council i sin tur kontaktat KI och frågat om det hela är att betrakta som ett officiellt klagomål från KI.

Även om Olle är mest känd för sina itererade varningar för mobiltelefoner och annan svag elektromagnetisk strålning så är han en man med många strängar på sin lyra. Han är bland annat stolt upptäckare av den erogena A–punktens anatomiska postion i främre vaginalväggen proximalt om G-punkten. Olles tydliga ställningstaganden har skaffat honom både vänner och fiender, och medan skeptikerna utnämnt honom till Årets Förvillare 2004 så ser andra honom som en orädd sanningssägare.

Eftersom jag inte tidigare sett det refereras i svenska medier skall jag nu bringa er den senaste varningen från Olle. Vilken madrass du sover på kan påverka var du får cancer. Det är i varje fall så jag tolkar hans nya artikel ”Sleep on the right side-Get cancer on the left” författad tillsammans med Hallberg Independent Research.

Av något skäl lär folk något oftare få melanom på vänster kroppshalva än höger, och kvinnor lite oftare bröstcancer i det vänstra bröstet. När dessutom de flesta lär tillbringa längre tid sovande på höger sida än på vänster så blir resultatet en fin hypotes: melanom och bröstcancer beror förstås på elektromagnetiska fält och metallfjädrarna i madrassen avleder i viss mån fälten och skyddar därmed mot cancer i kroppshalvan närmast madrassen.

Men det är ändå inget skydd att vara tacksam för då fjädrarna befaras reflektera radiovågorna så att vänster kroppshalva får dubbel dos. I sin poster väljer författarna att tydligt avråda från madrasser med metall, med argumentet att i Japan där man sover på futon har man bara en bråkdel av Sveriges melanomincidens. Om Olle har rätt borde vi väl klä hela sovrummet med hönsnät så att en Faradays bur skyddar båda kroppshalvorna från tumörutveckling.

Att strålningsoro kan leda till sekundära problem upplevde jag en gång i Norge. Den lille grabben hade för andra gången kommit in till sjukhuset med plötslig nattlig frossa. Istället för feber så var han tvärtom lite hypoterm, och vi borrade djupare i anamnesen. Det visade sig att pojken sov i föräldrarnas säng, en vattensäng. Mor och far oroade sig för att den elektriska uppvärmningen av vattnet skulle kunna exponera barnet för strålning, och nattetid slog man därför av strömmen. Min gissning blev att det svalnande vattnet sög värmen ur barnet på natten, och någon bättre förklaring kunde vi inte komma på .

Låt hellre homeopaterna behandla influensa än HIV

Nej, jag har inte blivit galen, det är klart att homeopati inte hjälper för fem öre, varken mot den nya eller gamla hederliga influensan. Men eftersom de flesta ändå inte kommer att ha glädje av Tamiflu så gör homeopaterna inte någon större skada så länge de behandlar sjukdomar som så gott som alltid läker ut av sig själv.

Homeopaterna själva anser att de kan göra nytta, och en svensk homeopat ger de här råden: ”Sluta äta svin … Använd silvervatten när du åkt buss … Undvik mjölkprodukter de är slembildande och virus fastnar där lättare … Ät mkt blåbär som finns i skogen just nu … Försök få tag på Thymus droppar … och influezinum som kan tas i fem dagar sedan varje söndag … Ha ditt homeopatiska akutapotek till hands … Belladonna och Gelsenium … Bryonia, phos och Rhus kan vara bra att ha. Lachesis är ett måste!!!! … små barn skyddas med chamomilla ev pulsatilla” Vill ni veta mer så föreläser hon och en kollega i Örebro 14 september under rubriken ” Hur skyddar man sig mot svininfluensan? Homeopati och frekvenser”.

Det som är mer bekymmersamt är att homeopati är på frammarsch i tredje världen och används som låtsasbehandling av dödliga sjukdomar som TBC, HIV, malaria och småbarnsdiarré med dehydrering. I dagarna kom ett tydligt (och självklart) ställningstagande från ansvariga inom WHO sedan en grupp brittiska yngre läkare och forskare i somras skrev till världshälsoorganisationen.

Det låter märkligt att man måste be WHO om klargörande i frågan om homeopati, men olika delar av WHO går inte i takt. Som mellanstatlig samarbetsorganisation är WHO förstås politiserat, och i en stor WHO-konferens i Beijing november 2008 antogs en deklaration om att världens olika regeringar bör göra mer för att stödja ”traditionell medicin” och KAM, och integrera den med vanlig sjukvård samtidigt som alternativmedicinarna registreras och licensieras.

Vill man tolka detta välvilligt kan jag tänka mig att en pragmatisk lösning i ett land utan utbildade barnmorskor kan vara att ge traditionella födselshjälpare viss vidareutbildning. Men det finns ingen rimlig anledning att stödja användning av låtsaspreparat, varken i fattiga eller utvecklade land.

De som vill jobba för KAM i Sverige för ofta fram stödet från WHO när de talar sig varma för integrering eller registrering av alternativterapeuter. Men även om riksdagsmän från olika partier motionerar i denna fråga så är det en dålig idé att ge legitimitet åt låtsasmedicinen genom en sådan registrering, om det skall jag lägga ut texten i en kommande blogg.

Om ni vill försöka skydda er från flunsan med homeopatiska preparat rekommenderar indiska myndigheter arsenik i spädning till 10 upphöjt till 30, medan den engelska hovleverantören föreslår SFF (swine flu formula) med sin Combination containing Homeopathic and Bach flower remedies. (Tyvärr kan jag inte länka då Ainsworths tagit bort det från sin hemsida).

Några har fått kvicksilver på hjärnan

På grannskapets kräftskiva häromkvällen träffade jag en gästande australisk familj och vi pratade lite om influensan som är på väg att bedarra down under när deras vinter nu går mot vår. Hittills har drygt 160 aussies dött av influensa, och för dem kom vaccinet för sent.

Från USA rapporteras nu detaljer om de första 36 barnen som dött i den nya influensan; två tredjedelar av dem hade kraftiga riskfaktorer, i regel multihandikapp på olika sätt. Av dem som inte var typiska riskbarn var bara enstaka White, non-Hispanic men fler Black och Hispanic. Det får mig tänka att socioekonomiskt resurssvaga familjer också kan vara en riskgrupp; familjer som söker för sent när barnet blir svårt sjukt.

Sannolikheten för att någon i min familj skall få en avgörande nytta av vaccinet är liten, de flesta som får influensan har en mild snabbt övergående sjukdom, en grissnuva. Men genom att vaccinera oss minskar vi tillsammans det antal som kommer att dö av influensan, vi vaccinerar oss lika mycket av solidaritet med de sköra riskpatienterna.

Hur vaccinationstäckningen blir tror jag hänger på hur det hela framställs i media under den månad som återstår innan vaccinet är här. Dör det några friska svenskar kommer köerna att ringla långa till vaccineringen, men blir det mest farhågor om biverkningar som rapporteras kanske skepsisen leder till att man hamnar långt under det som krävs för herd immunity.

Det är inte bara fettdoktorn som desinformerat om vaccination, även tandläkare är i farten. För dagen efter kräftskivan läser jag morgontidningens debattsida där amalgamsaneraren Karin Öckert hävdar att konserveringsmedlet thiomersal kommer att ge barnen autism och ADHD när kvicksilver letar sig in i hjärnan på småttingar och foster. Karin Öckert hänvisar till sin auktoritet professor Maths Berlin som anser att gravida och barn bör avstå från detta vaccin.

Karin Öckert, Maths Berlin och resten av amalgamalarmisterna har själva fått kvicksilver på hjärnan och menar att minimala mängder kvicksilver kan ge både sjukdom och vardagskrämpor, symtom som alla människor har ibland. Jag tror Göteborgs-Posten gör rätt som ändå publicerar denna artikel, även om det skulle ha varit tydligare med Amalgamskadefonden som avsändare.

GP var dock kloka nog att i direkt anslutning till Öckerts artikel publicera ett svar från Mikael Andersson på Läkemedelsverket. I svaret kunde han rätta Öckerts faktafel (barnen kommer få i sig 1,25 mikrogram kvicksilver per vaccindos, 25 % av det Öckert påstår), förklara varför vaccinet denna gång måste innehålla konserveringsmedel (det kommer som flerdosampuller i denna massdistribution) och informera om den bedömning WHO och Emea gjort av thiomersal (att det inte gått att finna bevis för att thiomersal i vacciner givit biverkningar varken hos barn eller vuxna).

Det kokar som vanligt ned till vem man tycker att man kan lita på. Jag litar i detta fall på Socialstyrelsen, Smittskyddsinstitutet och Läkemedelsverket. Jag har dock föga förtroende för en tandläkare som sysslar med ”funktionsmedicin”. Vi kommer att vaccinera alla i vår familj.

Hjälper kiropraktik mot diskbråck?

Det är framförallt när jag bloggat om kiropraktik som diskussionerna i kommentarfältet aldrig vill ta slut. I bloggen från juni är i skrivande stund antalet kommentarer 376 (and counting). I den debatten blev jag nyligen tipsad att läsa en RCT-studie talande för att kiropraktisk manipulation hjälper mot diskbråck, och den tänkte jag referera här.

Tre läkare från Italien publicerade år 2006 en artikel i Spine om en studie utförd i Rom 1999-2000. Drygt 100 patienter med akut ischias och på MR verifierat diskbråck randomiserades till kiropraktisk manipulation eller en sham-behandling som kanske mer liknade ett massagetryck mot det mest onda stället i ryggen.

Behandlingarna var korta, bara 5 minuter, och gavs varje vardag under 4 veckor om man inte blev helt smärtfri dessförinnan. Smärtfria var det nästan ingen som blev på en månad, och efter tre månader var 28 % i kiropraktikgruppen smärtfria mot bara 6 % i shamgruppen, och ingen ytterligare förbättring skedde de följande 3 månaderna.

Även om få blev helt smärtfria (enligt VAS) så blev många mycket bättre, och redan efter två veckor var det en liten men statistisk signifikant skillnad. Däremot var det inte så tydlig skillnad i kliniskt mer relevanta mått som antal dagar med svår smärta eller förbrukning av NSAID, men trenden var att äkta manipulation var bättre.

De enda brister en amatör som jag kan se med studien är dels ett problem som författarna själva tar upp, att man inte frågat patienterna om de listat ut vilken grupp de tillhört (om blindningen fungerat), dels en olycklig randomisering.

Jag vet att kvinnor upplever mer långvarig värk än män, i varje fall om vi räknar sjukvårdskonsumtion och inte bara hur mycket man gnäller hemma. Och jag tror mig veta att äldre har mer ont än yngre, i varje fall knaprar de mer medicin. Kön och ålder är uppenbart två viktiga variabler man vill ha under kontroll.

Då är det synd att man inte sett till att hjälpa slumpen på traven genom att stratifiera randomiseringen. Nu blev utfallet att kiropraktikgruppen bara har 30 % kvinnor medan kontrollgruppen har 45 %. Åldrarna föll inte heller jämt, så i den aktiva behandlingen var 55 % över 40 år medan i shamgruppen var 67 % äldre än 40 vårar.

Om detta spelade roll för utfallet kan jag inte veta. Det jag vet är att diskbråcken enligt MR inte påverkades alls av behandlingen, och att i andra kontrollerade studier har manipulation mot ryggont inte visat sig bättre än alternativa behandlingar. Men om det kommer fler (och gärna ännu bättre) studier som talar för att spinal manipulation kan hjälpa just mot akut utstrålande ischiassmärta så får man ha ett öppet sinne.

Mellan stolarna – autism och psykiatri

I Västsverige sitter en ung man häktad efter att ha plågat och dödat många katter och en hund. I helgen berättade föräldrarna via Göteborgs-Posten om hur man tidigare försökt få hjälp för sin son inom barnpsykiatrin. Men den hjälp som gavs har upplevts otillräcklig, och enligt föräldrarna mest bestått av psykofarmaka.

Vad som hänt sett från BUP:s horisont lär vi aldrig få veta, sekretessen gör att de inte har lov att gå i svaromål, men jag börjar fundera. Å ena sidan finns det hos både barn och vuxna psykiska problem som har dålig prognos trots behandling, liksom det finns somatiska sjukdomar vi inte har bra behandling för. Det är så svårt att ta in detta hemska faktum att även barn kan ha obotliga psykiska sjukdomar. Och att familjer och ungdomar kan vara ovilliga att ta emot den hjälp som ändå erbjuds.

Å andra sidan kan det vara så att föräldrarna har rätt, och att sonen inte fått det bäst anpassade hjälpen för kombinationen av autistiskt funktionshinder och psykiatrisk sjukdom. För i min vardag upplever jag återkommande att barn och unga med den kombinationen faller mellan stolarna, men om det gäller hela Sverige kan jag inte säga.

Barnpsykiatrin verkar varken vara bra på att känna igen eller ge praktiska föräldraråd vid autism, och habiliteringen å sin sida verkar handfallna när ungdomar med Aspergers syndrom samtidigt har allvarliga psykiatriska problem. Det finns då ingen som vill ta bollen helt och fullt, vilket gör att en hel del patienter går kvar hos mig fast jag inte känner att jag har den fulla kompetensen, och absolut inte organisationen för att ge bra hjälp.

Alla andra svåra problem kan jag remittera vidare till någon instans som vet bättre. Vare sig det rör sig om eksem, hälta, epilepsi, hjärtsjukdom, ovanliga anemier, konstiga leverprov, eller inflammerade leder så finns det en subspecialist som tar emot min remiss om när min kunskap och erfarenhet inte räcker till. (Nja, kanske inte alla problem, psykosomatik och somatisering finns det inte heller någon fungerande vårdkedja för).

Några av de svåraste patienterna har fått bra hjälp på specialiserade institutioner med internatskola, men det är svårt att hitta institutioner som är bra för unga med högfungerande autism. Det gäller också att ha skola och socialtjänst med sig för det är dyrt och kommunen blir sittande med räkningen. Och i slutändan vet man sällan vad man åstadkommit, vare sig det går bra eller dåligt får vi aldrig veta vad som skulle ha hänt om vi handlat annorlunda. Det känns alltför ofta som vi famlar i mörkret vare sig det handlar om psykofarmaka eller annan behandling. Evidensbaserad habilitering vid autism verkar långt borta.

Kraniosakral Queckenstedt med bara händerna

Även när jag i det civila träffar bekantas bebisar och stryker dem över huvudet är det svårt att låta bli att palpera fontanellen i förbifarten, det går helt automatiskt, förmodligen en yrkesskada jag delar med andra pediatriker. Om fontanellen är stor kan man både se och känna pulsen, för trycket i ryggmärgsvätskan som hjärna och ryggmärg simmar i varierar lite i takt med blodtrycket.

Det är inte bara rynkor och åderbråck som är påtagliga bevis på att man har framtiden bakom sig. Det har hänt en hel del sedan jag började läsa medicin för 30 år sedan. CT och MR har gjort gamla metoder som luftskalle, färgskalle och Queckenstedt till antika reliker man knappast undervisar om längre.

Dr Queckenstedt kom 1916 på ett test för att kontrollera om tryckförändringar intrakraniellt kan fortplantas till ryggmärgskanalen. Efter lumbalpunktion kopplas ett stigrör till nålen och så kan trycket i likvor mätas, och man kan med egna ögon se tryckvariationerna som blodtrycket ger upphov till. Komprimerar man sedan patientens halsvener stiger trycket i skallen något vilket normalt snabbt kan avläsas i stigröret, så länge det inte föreligger en spinal stenos eller tumör som hindrar trycket att fortplantas.

Denna långa inledning för mig över till en alternativmedicinsk terapi som också sysslar med flöden och tryckförändringar i likvor, men av en annan sort än de som jag beskrivit ovan. De som tror på kraniosakral terapi tror nämligen på tryckvågor (cranial rhythmic impulse) från lillhjärnan med frekvens 6-14 per minut. Dessa vågor påstår de sig kunna känna med händerna(!) längs din spinalkanal från hjässan till korsbenet. Och då menar de inte alls de tryckvariationer på grund av puls, krystning eller skrik som jag på en bebis kan känna i fontanellen, utan de inbillar sig att de känner sina påhittade vågor genom en vuxen människas hårda skallben eller sacrum.

Har du ett upplevt hälsoproblem så brukar kraniosakralterapeuten mena att orsaken är att ryggmärgsvätskan inte kan flöda normalt, och med mycket mjuka tryck på de rätta punkterna ställer terapeuten det hela till rätta för dig. Hela idén bakom terapin saknar förstås stöd i normal anatomi och fysiologi, kunskaper som ändå fanns när osteopaten William G. Sutherland grundade det hela runt 1930.

Denna pseudovetenskapliga terapiform har ändå överlevt in i detta sekel, men förutom en del kiropraktorer är det få legitimerade vårdgivare som tror på detta nonsens. Därför blev jag mycket förvånad när jag fick veta att min arbetsgivare i år gett en kvarts miljon kronor till ett FoU-projekt om kraniosakral behandling av foglossning hos gravida.

Det är lite ironiskt att denna studie utgår från sektionen för arbetsterapi och fysioterapi som sorterar under institutionen för neurovetenskap och fysiologi. Det mesta som har med kraniosakral terapi att göra strider mot basala fakta inom neurovetenskap och fysiologi, förutom placeboeffekten förstås.

Placeboeffekten gör att denna studies resultat verkar givet på förhand. De kvinnor som väljer att vara med vill förstås pröva denna mjuka kraniosakrala behandling. Försökspersoner som får totalt tre timmar av handpåläggning uppdelat på fem tillfällen kommer rimligen att uppleva en större smärtlindring än de besvikna som lottas bort och bara får standardbehandling. Ett korrekt upplägg hade innehållit en sham-behandling för att försöka få lika stor placeboeffekt i interventions- och kontrollgrupp. (Fast delvis samma forskare blev nog lite brända vid en tidigare studie som jämförde skarp akupunktur med sham-akupunktur mot foglossning, det blev då ingen egentlig skillnad, en vettig placebo är avslöjande).

Jag är osäker på om de som beviljat pengar till studien var helt medvetna om att själva behandlingarna av det ”kraniosakrala systemet” inte kommer ges av sjukvårdspersonal utan av privata terapeuter utan legitimation (men en uppger på FoU-sidan sin amerikanska titel som ”Dr Complemetary Medicin”). På den alternativmedicinska kliniken som skall utföra behandlingarna är de förstås själaglada över att få komma in under akademins vingar och äntligen bli betraktade som respektabla. Jag däremot är nedslagen över att pseudovetenskap korroderar Göteborgs universitet inifrån.

Detta är ett exempel på ”tooth fairy science”. Man kan säkert komma på olika typer av forskning rörande tandfén, om hon betalar bättre för framtänder än för kindtänder eller om någon parameter hos familjen gör att tandfén lämnar mer eller mindre pengar i utbyte mot tanden. Men ingen sådan forskning, inte ens en RCT, kommer i grunden ge några bevis för att tandfén finns på riktigt. Man måste ta med ”prior probability” när man bestämmer vad det är rimligt att lägga forskningsresurser på.

Kraniosakral behandling bygger på teorier som är orimliga, nästan lika orimliga som tron på tandfén. Att då inte bara utföra detta projekt, utan dessutom designa försöket så att det genom placeboeffekten nästan säkert kommer att ge ett skenbart stöd för denna orimliga teori är ett intellektuellt lågvattenmärke för Sahlgrenska Akademin. Kan det bli värre?

(Den mest kände nutida förespråkaren för kraniosakral behandling är John E. Upledger, vars bok forskarna har med på sin referenslista. Varken etikkommittéen eller som beviljade FoU-pengar har nog satt sig in i vad Upledger och Bröderna Tranbergs klinik står för.)

Att sälja sin akupunkturforskning

Det verkar som alla högskolor och universitet numera har mediapersoner vars uppgift det är att se till att massmedia låter nya rön eller publikationer få sina femton minuter i rampljuset (men allt går så fort nu att det kanske bara blir femton sekunder?). Den mest produktiva forskaren inom Göteborgs Universitets profilområde Kultur och Hälsa uppmärksammas i dessa dagar för sitt senaste arbete om akupunktur.

I en randomiserad studie av kvinnor med PCOS jämfördes elektroakupunktur med fysisk aktivitet respektive bara allmänna råd om att röra på sig och äta bra. Och akupunktur fungerade bra. I varje fall vill journalister tro det. I SR Göteborg fokuseras på att menstruationerna blivit mer normala för dem som fick akupunktur jämfört med träning. Dagens Medicin poängterar istället minskningen av testosteronhalten. Dagens Medicin berättade i alla fall hur liten studien var, bara 20 kvinnor totalt.

Nyheten nådde också ut till internationella medier. ScienceDaily rapporterar mer ingående om studiens upplägg. Man berättar dessutom att träning sänkte vikt och BMI, medan akupunktur inte gjorde det utan istället minskade midjemåttet (egentligen sagittalt bukmått). Men vad står egentligen i artikeln?

Som jag förstått det tror forskargruppen på en koppling mellan PCOS och sympatikustonus. I denna studie mätte man sympatikusaktivitet med mikroneurografi i peroneusnerven. Förmodligen är det ibland tekniskt svårt för man misslyckades med det på tre av försökspersonerna så det blev bara 20 kvar att skriva om, varav 9 fått akupunktur.

Från början hade man hela 504 frivilliga, men bara 100 uppfyllde inklusionskriterier. Man randomiserade dessa, men några hoppade av så att till slut hade 31 lottats till akupunktur, 30 till instruktion om intensivträning med pulsklocka och uppmuntrande telefonsamtal varje vecka och de 15 i kontrollgruppen fick samma enkla råd om motion och mat som alla andra.

På dessa 76 försökspersoner mätte man puls, blodtryck, BMI, bukhöjd liggande, kvoten midja/stuss och minst 14 olika biokemiska parametrar (om jag räknat rätt). Man noterar menstruationsanamnes och man mäter nervaktivitet på ett slumpmässigt urval, på 20 av 76.

Om vi antar att det var nervmätningen som var den verkliga poängen med studien så blev det en sänkning av fyringsfrekvens i nerven hos alla nio med akupunktur, hos alla fem med träning men hos bara tre av sex i kontrollgruppen. Så en pulsklocka och peppning att träna fungerar precis lika bra som fjorton akupunkturbehandlingar om det är minskad sympatikusaktivitet som är målet.

Vad gäller övriga rapporterade förbättringar så är de mycket marginella. Träningsgruppens BMI minskade i snitt 0,4 enheter, och eftersom kontrollerna ökade 0,5 så blev det signifikant. Bukhöjden hade mätts med 5 millimeters noggrannhet. Jag brukar inte mäta bukhöjd på mina patienter men det låter som om det skulle kunna vara ett rätt stort mätfel, och det framgår inte om den som mätte var blindad för vilken grupp patienten tillhörde. Det verkar konstigt att akupunktur kan minska bukfetma så att bukhöjden blir nästan en hel centimeter mindre utan att varken BMI eller kvoten midja/stuss påverkas det minsta.

Ingen av de andra parametrarna uppvisade statistiskt signifikanta ändringar. Inte heller testosteron som man pratade om i pressmeddelandet. I tabell 3 redovisas att fritt testosteron minskade 0,4 pmol/l i akupunkturgruppen och 0,7 i kontrollgruppen, och i abstract står att ”there were no differences between the groups in hemodynamic, endocrine and metabolic variables”. I brödtexten har man lagt till att ”interestingly within group analyses revealed that free testosterone was significantly decreased in the low-frequency EA [electroacupuncture] group”, fast man har inte visat vilka siffror man bygger det på. Möjligen har man tittat på opublicerade data från de övriga 56 kvinnor som jag antar deltog i studien (förutom att de inte gjorde neurografin), men artikeln berättar inte hur det gick för dem vilket jag finner märkligt. Kanske har man sparat så att det blir en artikel till på samma material?

Jo, så sant, det var detta med förbättrade menstruationer också. Inte lika hårda data, men ändå. I akupunkturgruppen hade sju av nio mensrubbning vid baseline och fem av dessa sju uppgav senare normaliserad mens. I kontrollgruppen hade bara tre av sex mensrubbning men ingen av de tre blev bättre, och talen är så små att man inte brytt sig om att räkna på signifikans.

När författarna i slutet av artikeln diskuterar behovet av vidare forskning tar man upp att den allmänna omvårdnad som 14 besök innebär kan spela roll, och att man behöver ge placebogruppen mer uppmärksamhet. Vidare vill man framöver jämföra olika varianter av akupunktur, men det som slår mig är att de inte alls överväger möjligheten att använda de placebonålar jag tagit upp i tidigare bloggar.

Jag får känslan av att akupunktur behandlas med silkesvantar av media. Det är svårt att tro att ett nytt läkemedel hade fått uppmärksamhet om det i en pyttestudie normaliserade mensen hos fem av sju kvinnor jämfört med en kontrollgrupp med ynka tre obehandlade kontroller.

Det blir dyrt att återställa förhuden

Om nu politikerna får sin vilja fram och erbjuder föräldrar att åt sönerna beställa rituell omskärelse på sjukhus till självkostnadspris, vilket ansvar har den offentliga vården sedan att ordna förhudsrekonstruktion åt de män som inte i vuxen ålder önskar att vara omskurna?

Det kan låta som ett helt teoretiskt spörsmål, men i USA och Kanada (där det funnits en tradition att omskära även småpojkar med kristna föräldrar) så är det en hel del män som i vuxen ålder upplever sig stympade och vill ha sin förhud tillbaka. (Och det finns även några i Sverige.

Nu går det inte att återskapa en helt normal förhud, särskilt inte innervationen, men många tycker det är mödan värt med transplantation av hud, expansion av hud med implanterade subkutana ballonger eller icke-kirurgisk långsam töjning med olika manicker med tejp, fjädrar eller tyngder.

Det är inte något nytt. I bibelns första mackabéerboken 1:15 står om de judar som ville assimileras efter Alexanders expansion av den grekiska kulturen med dess ideal av nakna gymnaster. ”De skaffade sig förhud och avföll från det heliga förbundet. De beblandade sig med hedningarna och sålde sig till att göra det onda .” Man tror att omskärelsen då ofta lämnade rester at förhud kvar som man kunde töja, till exempel med tyngder (pondus judaeus). Och genom historien har sedan olika metoder provats för att i någon mån återställa det som skurits bort.

Om vi i vårt land tillåter föräldrar att bestämma om deras söner skall genomgå ett onödigt medicinskt ingrepp så anser jag att staten också påtar sig ett ansvar att så gott det går återskapa förhuden för den man som inte tycker att hans föräldrar fattade rätt religiöst beslut åt honom. Det bör då inte vara självkostnadspris utan vanlig vårdavgift. Men det kan bli dyrt; i Kanada kostade det delstaten British Columbia över 70 000 kronor när man tog på sig att betala 90 % av Paul Tenaris ”uncircumcision”.

Det går förstås inte att jämföra med lobotomier, tvångssteriliseringar eller övergrepp på barnhem, men man skall nog inte bortse helt från risken att stat eller landsting kan komma att krävas på skadestånd även av män som i onödan berövats en liten men ändå saknad kroppsdel. Jag tänker att pengar kanske är ett argument politiker kan ta till sig.

Det finns många fler argument mot könsstympning av omyndiga pojkar. Jämlikhet mellan könen i lagstiftningen är ett. Religionsfrihet för barnet är ett annat. Och det är i sanning orimligt att det är förbjudet att kupera hundar men inte att utföra onödiga operationer på barn.

Kräkmedel mot nöffinfluensan

Tillbaka på jobbet inser jag att hösten kommer gå i svininfluensans tecken. Många föräldrar ringer och är oroliga, men det är inte mycket vi kan göra. Deras frågor får redan så bra svar man kan ge på myndigheternas hemsida krisinformation.se.

Mer svårhanterat är de rekommendationer som kommer från SoS och upprepas av det lokala smittskyddet. Alla barn under två år och alla barn med astma är att betrakta som riskpatienter och bör övervägas för antiviral behandling om de får influensasymtom. Och kriterierna är så vida i dessa dagar (feber plus två av snuva, hosta, ont i hals/huvud/muskler/leder) att i stort sett alla luftvägsvirus som finns kommer stämplas som influensa.

Om man är riskpatient och söker snabbt nog bör läkaren alltså överväga att skriva ut antivirala medel. Problemet för barnläkare och allmänläkare är att så många barn bedöms vara riskpatienter. I Sverige finns 220 000 barn under två år, och räknar vi försiktigt med en astmaprevalens på 5 % för dem mellan 2 och 18 blir det 85 000 äldre barn som också är riskbarn.

Dessa runt 300 000 barn (16 % av populationen mellan 0 och 18) skall alltså varje gång de får förkylning med feber så fort som möjligt komma sig till en läkare för att eventuellt ges antiviralia. För små barn som inte klarar att inhalera Relenza betyder detta Tamiflu, som dels inte finns i någon bra beredning för barn, dels har illamående och kräkning som vanliga biverkningar.

Översätter man siffrorna till min kommun är ca 1500 barn riskbarn och rekommenderas alltså få Tamiflu på vida indikationer. Samtidigt får de inte komma till den vanliga mottagningen utan skall tas emot en och en i rummet med egen ingång, och den som undersöker skall ha både skyddsrock och visir. Detta blir i praktiken mycket svårt att hantera för oss på golvet, och nyttan med denna frikostighet med Tamiflu är helt okänd.

Det finns mycket få studier av Tamiflu till barn, och de som finns visar att vid säsongsinfluensa så resulterar behandling i att ungen blir feberfri 12-36 timmar snabbare än med placebo. Det är därför vi inte ser någon mening med Tamiflu vid säsongsinfluensa. I studier på vuxna minskade Tamiflu vid säsongsinfluensa behovet av sjukhusvård från 1,7 % till 0,7 %. Men det finns inget svar på frågan hur bra Tamiflu skyddar mot svår svininfluensa.

Våra danska vänner hade varit i London i sommar, och av anamnesen att döma hade den 18-årige sonen haft typisk influensa, medan resten av familjen fick lindrigare symtom utan feber. Och så kommer nog svininfluensan vara för de flesta av oss.

Om vaccinet hinner fram i tid tänker jag förstås vaccinera mig och min familj, men chansen att vi personligen har så stor nytta av vaccinet är liten. Däremot hindrar vaccinet förhoppningsvis att samhället kärvar ihop.

Det som jag oroas av inför hösten är tre saker. Kommer antalet IVA-platser och respiratorer att räcka för de stackarna (en per 20 000?) som blir svårt sjuka? Kommer brandkår, polis, vårdpersonal, och alla som ser till att vatten, el, avlopp och sophämtning fungerar kunna stå på benen i tillräckligt antal? Och risken att patienten med meningokocksjukdom försvinner bland alla andra med feber.

(För den som dag för dag vill följa epidemin är EU-smittskyddet en bra hemsida. I skrivande stund har 60 personer i Europa dött i den nya influensan. Sedan kan man också tänka lite på de 300 personer som dör i Europa varje dag i trafikolyckor, eller de drygt 400 européer som varje dag tar sitt eget liv. Detta är inte parmageddon.)

Deppa inte, ta lite mer kosttillskott

Svensk Egenvård inbjuder till seminarium i Lund onsdag 30 september. I psykiatrins tjänst, är titlen. Men en elak skeptiker som jag har en alternativ rubrik: shoppa dig gladare i hälsokostaffären.

Moderator är läkaren Olof Jarlman, varken psykiater eller farmakolog visar det sig. Olof är en docent, röntgenläkare och spexare som har disputerat i nasologi med avhandlingen Näsan i erotiken. Han blir säkert en kul moderator även om det nog kunde bli ännu mer drag under galoscherna om man valt någon av bröderna Eriksson som moderator. Fast ingen av dem kan väl beskrivas som moderat, varken psykiater Tomas eller farmakolog Elias.

Fyra föredragshållare skall belysa olika ”naturliga” depressionsbehandlingar. Clas Malmström är först ut med egna och andras studier på rosenrot, och får kanske stå oemotsagd så länge inte professor Dan Larhammar dyker upp.

Beata Molin, farmaceut och adjunkt vid Sophiahemmets högskola skall berätta vad SBU och Cochrane anser om johannesört. Och jämfört med rosenrot så verkar johannesört ha imponerade bra dokumentation.

Det är dock ett problem med icke-standardiserade växtextrakt att man inte riktigt vet om de olika kapslar man kan köpa innehåller samma mängd aktiva ämnen som de kaplsar som använts i studierna. Om man nu alls skall stoppa i sig piller mot depression så håller jag ändå en slant på SSRI. Men jag kanske kommer att ändra mig.

Lars Bohlin skall tala om växter mot depression. Han leder en forskargrupp i Uppsala och är professor i farmakognosi. Det verkar som om farmakognostiker oftare har support från kosttillskottsbranschen medan farmakologer oftare samarbetar med BigPharma.

Slutligen skall Jan Palmblad tala om omega-3 som ännu ett alternativ till KBT och SSRI. Jan är professor i medicin vid KI, nyligen emeriterad. Även fettsyrornas dokumentation travar hästlängder framför rosenrötternas, men ändå en bra bit bakom Hypericum. The jury is still out.

Jag hoppas att denna eftermiddag inte blir en ren predikan för de redan frälsta utan att några agnostiker infinner sig och kan komma med kritiska frågor från auditoriet.

Om adaptogener och djurförsöken bakom Arctic Root

Läkemedel lindrar sjukdomssymtom eller bidrar till läkning av sjukdom. Andra CNS-påverkande ämnen tar vi helt legalt för att vi vill uppnå andra effekter, som nikotin, etanol och koffein. Men det finns också ämnen till salu på marknaden som sägs vara någonting mitt emellan; de påstås vara adaptogener.

Adaptogener var inget jag läste om på kursen i farmakologi 1981, och sannolikt nämns inte termen för dagens medicinstudenter heller. Uppiggande utan att vara psykostimulantia, rogivande utan att vara tröttande, prestationshöjande utan att vara doping, naturliga ämnen från växtriket utan biverkningar. Varför fick vi inte läsa om det på läkarlinjen?För att lära mig mer om adaptogener klickade jag mig in på Svenska Örtmedicinska Institutets hemsida. Om jag förstått det rätt så började det hela under andra världskriget som en sovjetiskt plan för att hitta prestationshöjande substanser. På den tiden höll väl alla stormakterna på med liknande projekt, och gör nog så än idag.

1947 tycker ryssen Lazarev att imidazolföreningen dibazol har precis de prestationshöjande effekter man letar efter, och det pågår forfarande rysk forskning på dibazol även om övriga världen verkar ointresserad. Lazarev myntade ordet adaptogen för att beskriva sin kemikalie, men idag verkar ordet enbart användas om rent växtbaserade dekokter, där de vanligaste baseras på rosenrot, rysk rot, fjärilsranka och ginseng.

En annan ryss, Brekhman, kom 1958 med en definition av adaptogen, som skall

-   öka kroppen ospecifika strestålighet

-   normalisera kroppsfunktioner, både över- och underfunktion

-   inte fungera som stimulantia utan bara optimera kroppens naturliga potential

Det svenska institutet ( Swedish Herbal Institute - World leader in adaptogens) sammafattar det så här: An adaptogen is a substance that prepares and defends the body against different forms of physical, psychological, chemical or biological stress. It makes the body more adaptable, so that the body and brain can react more easily and rapidly to stress in a constructive way. It also”trains” the body to cope with increased stress; the stress becomes less harmful. Despite the stress, the body can function normally.

Om det här låter för bra för att vara sant så kanske det inte är sant. Det påminner på något sätt om de där dyra tillsatserna man kan hälla i bensintanken i tron att det skulle verka adaptogent på motorn och ge fler hästkrafter.

Green Medicine är det företag som säljer Svenska Örtmedicinska Institutets adaptogener i Sverige, både via apoteket och hälsokosthandeln. Företaget/institutet säger sig satsa mycket pengar på forskning och studier på människor och djur, och söker man i PubMed hittar man en del.

Rosenrot (Arctic Root) har prövats i studier på människor, även om artiklarna har ifrågasatts. Men det har också testats på möss och råttor, i ganska taskiga experiment där man låter gnagarna simma tills de inte orkar längre och ger upp i ”behavioural despair”. Tiden som det ångestfyllda djuret klarar att hålla mårrhåren ovan vattenytan blir ett mått på dess stresstålighet. Jag tror inte att de damer (min fördom) som handlar Arctic Root eller Chi San har en aning om att plågsamma djurförsök är en del av dokumentationen.

(Skulle du få för dig att ge dina egna råttor Kan Jang finns det andra studier som visar att det inte kommer att påverka deras känslighet för råttgift vare sig negativt eller positivt.)

Kultur och hälsa – alternativmedicin under falsk flagg

Luften har lite gått ur dem som via det politiska systemet försökt få in mer KAM i sjukvården. Jag tror att många som tror på KAM blev besvikna när Martin Ingvar sökte och fick Osher-professuren i integrativ medicin på KI. Jag blev glatt överraskad.

Med risk för att uppfattas som konspirationsteoretiker skall jag nu rapportera om min spaning på KAM-folk som gått undercover och samlat sig under fanan ”Kultur och Hälsa”. Det låter lika oantastligt som ”sanning och frihet”, för hur skulle någon kunna ha något emot kultur och hälsa?

I riksdagen finns Kultur och hälsagruppen med riksdagsmän från alliansen och anknutna experter. Från moderaterna deltar läkaren Finn Bengtsson och Ann-Marie Brodén, ordförande i Hälsofrämjandet. De har tillsammans motionerat för att alternativmedicin och andra hälsoutgifter skulle ger rätt till BOT-avdrag. Från centern kommer skådespelerskan Solveig Ternström och kyrkoherden Lars-Ivar Ericson. Den sistnämnde har tidigare motionerat om KAM ( 2006/07:So284).

Från folkpartiet kommer prästen Cecilia Wikström (numera i EU-parlamentet) och Maria Lundqvist-Brömster. Cecilia har i Uppsala interpellerat om att Vidarkliniken bör få avtal. Från kristdemokraterna deltar Dan Kihlström och Yvonne Andersson. Yvonne motionerade tillsammans med Finn Bengtsson (båda är från Östergötland) om forskning på området integrativ medicin (där hemlänets universitet är aktivt).

Varför gruppen inte innehåller någon från oppositionen vet jag inte. Adjungerade experter är flöjtisten Gunilla von Bahr , Torkel Falkenberg från KI, Gunnar Bjursell från GU, Christina Doctare och Eleanor Bodel (kulturtjänsteman i Umeå med förflutet som popstjärna). Den här gruppen träffar varandra och talar på varandras symposier i olika konstellationer, i Rifo, i Almedalen, i Virserum, på Dramaten, i bokform, i Västervik.

Vid en första anblick verkar Gunnar Bjursell som professor i molekylärbiologi vara den udda fågeln bland politiker, kulturfolk och KAM-vänner. Men de senaste åren har Bjursell talat mycket om kulturens betydelse för hälsan, och han har fått ansvar för Centrum för Kultur och Hälsa i Göteborg, ett gemensamt projekt för GU och VGR.

Och det är någonstans här jag börjar ana ugglor i mossen. Man gör nämligen begreppet kultur så elastiskt att man kan börja ta in olika alternativmedicinska aktiviteter under samma hatt. Det blir lättare att förstå om (som de själva skriver) detta västkustska kultur/hälsa-projekt delvis har sina rötter i Göran Johanssons födelsedagspresent. När Göteborgs starke man fyllde 60 önskade han sig ett alternativmedicinskt seminarium i present, och det fick han av GU.

Nu är Bjursells hälsokulturcentrum igång, och en Cecilia Bjursell är anställd som forskare (men jag vet inte säkert om de är släkt). En av de första aktiviteterna som ordnades var att man under Göteborgs årliga vetenskapsfestival bjöd in allmänheten till ett samtal kring hälsa i olika kulturer med bland andra Doctare (som jag antar talade för ayurveda) och en ”läkare” i traditionell kinesisk medicin.

Universitetets ledning trodde i varje fall på denna satsning. Rektor Pam Fredman skriver att ” Kultur och hälsa är ett nytt område inom Göteborgs universitet med potential att bli ett av våra styrkeområden. En förutsättning är att vi lyckas belägga positiva utfall vetenskapligt. Utan vetenskaplig stringens kommer vi inte att få genomslag för satsningar inom hälso- och sjukvården.”

Hösten 2008 hade man sammanställt vad GU gjort och planerar göra inom det vitt tolkade begreppet ”kultur och hälsa”. Olika institutioner berättade om projekt som kunde fås in under rubriken, men när jag läser inventeringen slås jag av att de som främst översatt ”kultur” med KAM är Sahlgrenska Akademin.

Mycket handlar om akupunktur inom gyn/obs, men också taktil massage, samt Qi gong vid långvarig n acksmärta. Mer gränsöverskridande var en studie av hur ”hur förändring avseende färger, belysning, orientaliska tecken och symboler påverkar äldre personer med demens”.

Några ville ”undersöka och jämföra effekten av att vårdas i ett patientrum som inretts med Feng shui principer på patientens upplevda välbefinnande, mortalitet, förbrukning av symtomlindrande läkemedel, sömn, vårdtid och komplikationsförekomst.” Spännande verkar också ”att studera hur ridning med och utan sadel påverkar puls, blodtyck och oxytocinnivåer hos människa och häst”.

Lite torrare låter en ”teoretisk metastudie följd av interventionsstudie med … användning av fMRI teknik med syfte att undersöka hur kunskapsutveckling hos lärarstudenter från "novis" till "expert" kan stimuleras med insats av fysisk aktivitet, kosttillskott och riktad mental stimulans. Processen avses att avläsas i aktivitetsförskjutning från höger till vänster hjärnhalva med fMRI-metodik”.

Redan innan skeppet Ostindiefararens resa till Kina var Göteborg vänort (systerstad) med Shanghai. Sahlgrenska Akademin säger att man planerar samarbete med ett sjukhus där. Jag vet inte om Yueyang Hospital Shanghai University of Traditional Chinese Medicine bara sysslar med TCM, men när man hade ett vänortsmöte förra våren var ett av seminarierna Biomedicine/Traditional Chinese Medicine och rektor, dekanus och prefekt från GU och Sahlgrenska Akademin var där och talade.

Innan jag började arbeta med denna blogg trodde jag inte att det var så här illa. Det som gör mig upprörd är flera saker. För det första att begreppet kultur har blivit ett orwellskt ord för alternativmedicin. För det andra att synen på kultur som ett verktyg för hälsa förminskar (den riktiga) kulturens värde i sig själv. För det tredje att knasig pseudoforskning behandlas med respektfullt gravallvar på GU. Och för det fjärde att min arbetsgivare VGR satsar pengar på att vara med och väva tyg till kejsarens nya kläder.

Woo i Skåne

Regionfullmäktige i Skåne hade 2008 att ta ställning till ett förslag att utreda möjligheten för vårdavtal med kiropraktorer och naprapater för att integrera dessa med den traditionella vården (skolmedicinen). Initiativet kom från beredningen för tillväxt och hälsa i nordöstra Skåne.

De argument man framför i initiativet är att alternativmedicin är efterfrågat och att det kommit fram mer kunskap och evidens om dess effekter. Den referens man först nämner är en rapport från SKL ”Komplementär medicin – forskning, utveckling, utbildning” skriven 2004 av två forskare vid Linköpings universitet. (Tema Hälsa och samhälle vid LiU är som jag tidigare skrivit entydigt positiva till KAM, och den ene av forskarna är nu projektledare för KAM i Östergötland.)

Dessutom framhåller man från nordöstra Skåne att det från KI 2007 kommit en studie som visar att naprapater är mer framgångsrika i behandlingen av ryggont än läkare är. Pressmeddelandet från KI bifogades till regionstyrelsen som dokumentation. (Studien visar enligt min åsikt något helt annat, det har jag bloggat om tidigare.)

I Skåne har det funnits avtal med kiropraktorer på en del håll, men i nordost ansåg man sig missgynnade för där fick den som ville ha kiropraktisk behandling betala allt själv. Regionstyrelsen konstaterar att det förelegat en orättvisa här. Det har funnits vårdavtal med kiropraktorer i Eslöv, Lund, Landskrona, Malmö, Ystad och Hässleholm. Nu hade man bestämt att sluta avtal även med en kiropraktor i Kristianstad, men att ta med naprapaterna skulle bli för dyrt.

Dessutom tycker regionstyrelsen att sjukgymnaster med kompetens i OMT (ortopedisk manuell terapi) har en ”jämförbar utbildning med kiropraktorer och behandlar samma patientgrupp”. (Jag tror många skulle ha invändningar här, både sjukgymnaster och kiropraktorer). Man hoppas i övrigt att den kommande vårdvalsmodellen med ökad patientmakt skall leda till att vårdenheter kommer profilera sig med exempelvis kiropraktorer och naprapater.

Men för en del politiker går integrationen inte fort nog, och i sommar skrev tre regionråd från c, m och mp en gemensam debattartikel. De argumenterade för att både entusiaster och skeptiker måste informera sig mer om alternativmedicin. Det gäller nog också de tre entusiastiska politikerna, för artikeln innehåller minst ett (slarv?)fel vad gäller fakta i målet. ” De vanligaste alternativa behandlingarna i Sverige är akupunktur, kiropraktik och massage. I tusentals år har kineserna använt dessa alternativ…”

Två av artikelförfattarna var de som inledde Region Skånes KAM-konferens tidigare i år. Vid konferensen talade även representanter för tre aktörer som varit bland de mest aktiva talesmännen för KAM i Sverige: Vidarkliniken (som Skåne slöt avtal med 2008), Landstinget Östergötland och Enheten för studier av integrativ vård vid KI.

KAM-konferensen arrangerades tillsammans med Högskolan i Kristianstad. Högskolan har ett treårigt mastersprogram i Integrerad hälsovetenskap och uppdragsutbildningar till hälsorådgivare åt hälsokostbranschen. Tillsammans med Kommittén för Alternativmedicin (som har olika sorters naturterapeuter som medlemmar) ger högskolan en kurs i Basmedicin 30 poäng.

Vad gäller alternativmedicin som redan är i bruk i Skåne, har man som sagt avtal med ett antal kiropraktorer. En av dem anser sig kunna behandla spädbarn med förstoppning, förskolebarn med andningsbesvär, lågstadiebarn med sängvätning och högstadiebarn med skolios.

En del av de privata sjukgymnasterna i Skåne verkar också befinna sig i gränslandet mot alternativmedicin. Akupunktur verkar vanligt, och på remiss från läkare kan Florencekliniken behandla mer än smärta, såsom ”illamående … muntorrhet … klimakteriebesvär … urinträngningar med mera.” Den ansvarige läkaren på kliniken är ordförande i Svenska Medicinska Akupunktursällskapet.

Vid akupunkturkongressen 2008 var han en av dem som ville bemöta professor Martin Ingvars kritiska synpunkter på hur akupunktur används i Sverige. Deras meningsutbyte är intressant att läsa, och för mig verkar de som tror på akupunktur ha svårt att acceptera att slumpmässigt placerade placebonålar (som ej går igenom huden) kan verka lika bra som ”verum” akupunktur. Det argument de retirerar till är att om placebonålen fungerar kan det inte vara någon äkta placebo.

Andra skånska sjukgymnaster med avtal använder en metod med ännu svagare evidens än akupunktur. De jobbar med Feldenkraismetoden, som är ett registrerat varumärke. På metodens internationella hemsida berättas vilka som kan ha glädje av metoden, och det är faktiskt alla.

” Anyone – young or old, physically challenged or physically fit – can benefit from the Method. Feldenkrais is beneficial for those experiencing chronic or acute pain … as well as for healthy individuals who wish to enhance their self-image. The Method has been very helpful in dealing with central nervous system conditions such as multiple sclerosis, cerebral palsy, and stroke. Musicians, actors and artists can extend their abilities and enhance creativity. Many Seniors enjoy using it to retain or regain their ability to move without strain or discomfort.”

När jag söker på PubMed verkar det bara finnas tre kontrollerade studier, och bara en enda av dem hade en vettig placebo. Då sågs inte heller några meningsfulla förbättringar för patienter med MS.

Jag är tyvärr övertygad om att avregleringen av apoteksmarknaden kommer att leda till ett uppsving för självmedicinerad KAM, men jag hoppas att Skånes regionstyrelse har fel, och att vårdvalet inte leder till mindre EBM.

Woo i Östergötland del 2

Att jag blev uppmärksammad på Östergötlands speciella intresse för KAM berodde på Göran Rosenberg. Han skrev nyligen en kolumn i DN där han ville försvara antroposofisk medicin och andra uppskattade behandlingar som har svårt att leverera evidens. Jag hade för mig att Göran varit inne på ämnet tidigare, och vår blodhund Google nosade upp ett digitalt spår som ledde till en KAM-konferens i Linköping 2007.

Göran var moderator och samtalsledarare på konferensen Medicinsk mångfald – vetenskap och beprövad erfarenhet i en pluralistisk hälso- och sjukvård. Som arrangör stod Svenskt Forum för Integrativ Medicin . Ekonomiskt stöd kom från landstinget och Ekhagastiftelsen, och som organisatör deltog antroposofiska Vidarkliniken och Enheten för Studier av Integrativ Vård vid KI (inte att förväxla med Centrum för integrativ medicin som också finns vid KI).

Efter en inledning av Göran (som bland annat citerade WHO: "Health is a state of complete physical, mental and social well-being and not merely the absence of disease or infirmity") var förste talare professor Vinjar Fønnebø från Tromsø. Vinjar leder NAFKAM/NIFAB som forskar respektive informerar om KAM. De har fått kritik i Norge för att vara okritiska i sin inställning till alternativa behandlingar.

Att studera KAM ställer krav på nytänkande, menade Vinjar. ”För hur kan man forska på metoder som akupunktur och massage? Den högt ansedda forskningsmodellen med randomiserade placebokontrollerade dubbelblinda studier är inte alltid användbara här. Patienten kan inte ges ett sockerpiller. Det är lätt för både patient och personal att veta vem som får nålar och vem som inte får det.” Det är en intressant fråga vi återkommer till nedan.

Näste man att tala var Harald Walach, psykolog och professor vid universitetet i Northampton. Han ville också tänka nytt och ifrågasatte RCT som juvelen bland studieupplägg: ”Ut med den manliga pyramidsymbolen in med en kvinnlig cirkulär! Det är dags att utmana den hierarkiska forskningsmodellen och ersätta den med en cirkulär modell.” Det är kanske en modell som Harald föredrar i sin forskning om ”spiritual healing”. Hans oblindade första studier visade en klar positiv effekt, men så försvann den i hans senaste studie när patienter var blindade, medan de oblindade med kroniskt trötthetssyndrom faktiskt försämrades. Noceboeffekten är placebos onda tvilling.

Makarna Gunver Kienle och Helmut Kiene från Freiburg talade bland annat om den teoretiska basen för integrativ läkargärning med ökat fokus på bland annat erfarenhetsbaserad kunskap. Paret driver Institute for Applied Epistemology and Medical Methodology, som är nära knutet till antroposofisk medicin, och de har i sina arbeten ifrågasatt om placeboeffekten finns.

Dieter Melchart från München berättade om KAM-forskning där det rymdes både biverkningar hos TCM och framgångarna med sham-acupuncture (som återkommer nedan). Torkel Falkenberg från KI påminde oss om att ”WHO har uppmanat sina medlemsstater att skapa nationella regler för framväxten av KAM”, och sedan hade turen kommit till Hälsouniversitetets dekan. ”Linköpings universitet har sedan många år haft en öppen attityd till alternativa och komplementära metoder. Kan de undersökas och befinnas verksamma ska de ha en plats i sjukvården” menade dekan Mats Hammar, professor i obstetrik och gynekologi.

Hammars egen forskning inom KAM har främst handlat om akupunktur för att minska värmevallningar efter menopaus. När LiU bedömer sig själva klassas detta som en innovation. Men alla som deltagit i denna forskning är inte lika övertygade. Sjukgymnasten Margareta Sandberg, som utförde både elektroakupunkturen och den ”nära-placebo” man jämförde med i tre av gruppens publicerade arbeten, protesterade i Läkartidningen 2005 och menade att studien hon deltagit i visade att akupunkturbehandlingen verkar genom placeboeffekt.

Hammars grupp genmälde att man inte alls jämfört med placebo eftersom en bra placebonål inte fanns tillgänglig när studien gjordes. Nu finns det en sådan låtsasnål, och Hammar har varit med på ett arbete som visar att den är en trovärdig placebo. Men denna nål har tyvärr inte använts i Hammars senaste arbete från i år, där man valt att jämföra akupunktur med ”advice on self-care only”. (Man kan få intrycket av att detta är vanlig KAM-sjuka: placebofobi.)

En annan sjukgymnast i Linköping har dock gått vidare med placebonålen och i sin avhandling från i år har Anna Enblom visat att akupunktur hjälper mot illamående efter strålning, men låtsasakupunktur hjälper lika bra. Jag vet inte om Margareta Sandberg eller Anna Enblom var påtänkta som möjliga talare på denna konferens (som ändå hölls i deras egen stad), det hade kunnat öka mångfalden.

På konferensen höll Helena Dahlgren från SBU ett inlägg om EBM som nog var rätt mainstream, och sedan gick stafettpinnen över till docent Elisabet Stener-Victorin från mitt alma mater. Hon var skeptisk till metaanalyser av komplementära behandlingar. ”Hur objektiva är de systematiska sammanställningar över befintlig forskning så kallade systematic reviews?” Hennes egen forskning har handlat mycket om akupunktur mot olika tillstånd, men det är först i den allra senaste artikeln som man använt de placebonålar vi nämnt. Och då blev det (som vanligt) ingen skillnad i smärtupplevelse eller sjukskrivning när gravida med foglossning fick riktig eller simulerad akupunktur. (Elisabet var opponent på Anna Enbloms disputation).

Motzi Eklöf vid Tema Hälsa och Samhälle, Linköpings universitet, talade om alternativmedicinsk historia i Sverige. (Jag har tidigare rekommenderat hennes artikel om homeopatirättegångarna på 1950-talet.) Maria Arman Rehnsfeldt, sjuksköterska och biträdande universitetslektor vid sektionen för omvårdnad, Karolinska Institutet berättade om 16 patienters upplevelser efter vård på Vidarkliniken. (Tror ni som jag att Maria är släkt med antroposofiska syster Märta Arman?) Maj-Len Sundin (som då var verksamhetschef för Vidarkliniken, tjänsten har varit utlyst nu under våren) talade om det motsatsförhållande hon såg mellan biologiskt vetenskapligt synsätt och det humanistiska i vården. Konferensen avslutades (enligt den dokumentation jag läst) med dessa två inlägg:

Peter Andersson, läkare Vidarkliniken: ”Vi kan inte bygga upp en hälsosam sjukvård om vi har en sjuklig bild av vad som är viktigt för mänskligheten. Eller varför vi är här. Tror jag att den viktigaste anledningen till att jag är född är för att jag ska föra mina gener vidare till nästa generation, eller tror jag att jag har en högre uppgift? Den viktigaste hälsovårdsfaktorn i världen är - kärlek. Varför går patienterna till alternativa vården? Jo för de är bättre på kärlek. Vi är inte bara fysiska kroppar utan det finns andra dimensioner och om vi tar in de dimensionerna i sjukvården blir vi mycket mer framgångsrika.”

Göran Rosenberg: ”Vi är tillbaka där vi började: Att vi måste erövra medicinen från affärsaspekterna och återföra den till de mänskliga värderingarna, vilket inte alls behöver utesluta alla avancerade framsteg. För som någon sa, vi kan inte ha två sorters mediciner, en skolmedicin och en komplementär. Bara en - för hela människan.”

Och i den sista meningen vill jag verkligen instämma.

Woo i Östergötland, del 1

Inom vårdapparaten ryms hela tiden pågående konflikter och maktkamper i stort och smått. En intressant dissonans som jag valt att skriva flera bloggar om är brytningen mellan de två samtidiga trenderna inom medicinen i västvärlden: EBM och KAM (komplementär/alternativ medicin, eller som en del elakt kallar det, SCAM, so-called alternative medicine).

SBU, Cochrane och andra jobbar för att medicinen skall bli mer evidensbaserad så att vi ransonerar våra begränsade resurser till i första hand de åtgärder som har god vetenskaplig evidens för att de är kostnadseffektiva. För det är mycket av det vi idag gör i vardagssjukvården som har dålig evidens och måste utmönstras om det inte håller måttet.

Samtidigt finns det andra krafter i samhället som med en del framgång jobbar för att alternativmedicinska terapier skall tas in i offentlig sjukvård. I USA har det lobbats fram ganska betydliga forskningsanslag till NCCAM, hittills mellan två och tre miljarder dollar, utan att det har gått att hitta nämnvärd positiv evidens för de alternativa behandlingar det har forskats på. I Storbritannien har bland annat prins Charles propagerat för KAM, och i många länder (även Sverige) har alternativmedicin tagit sig in på vissa universitet.

I Sverige har politikerna valt att ge legitimation till kiropraktorer och naprapater, och naturläkemedel registreras hos Läkemedelsverket med lägre beviskrav än vad som gäller för vanliga mediciner. Miljöpartiet är det som mest systematiskt propagerar för KAM, men det finns företrädare i alla partier i riksdagen. Ute i landstingen är det lite olika hur mycket man intresserat sig för KAM, men längst har nog Östergötland gått.

När jag funderat över varför just Östergötland satsat på KAM så är min gissning att det beror på kopplingen till Linköpings universitet där Tema Hälsa och samhälle tidigare varit mycket aktiva i forskning kring attityder till KAM, och deras egen attityd uppfattar jag som positiv och helt okritisk (eller ointresserad) i frågan om KAM har effekter utöver placebo. En av de aktiva forskarna har sedan gått över och blivit tjänsteman i landstingets ledningsstab med ansvar för KAM.

När jag läser Östergötlands årsredovisningar så tog man i bokslutet över 2006 upp KAM under rubriken ”Ett ökande intresse för komplementärmedicin”. Man berättade om det nätverk kring integrativ/komplementär medicin för hälso- och sjukvårdspersonal som bildats med mer än 200 personer som medlemmar, och om sin utbildningssatsning i mindfulness vars tekniker ”liknar TM-meditation, yoga,  zenbuddism och andra asiatiska traditioner”.

Året efter kunde man i årsredovisningen under rubriken ” Komplementärmedicin - ett efterfrågat alternativ ” läsa att 26 medarbetare fortbildat sig med 5 poängs akademisk utbildning i ”Komplementär, alternativ och integrativ medicin” arrangerat av KI och Hälsouniversitetet Linköping. Den stora händelsen 2007 var att man tillsammans med dessa två akademiska centra och antroposofiska Vidarkliniken arrangerade en internationell konferens om Medicinsk Mångfald. Jag skall återkomma till den i nästa blogg.

Det intressanta är att i landstinget i nästa årsredovisning 2008 inte nämner alternativmedicin med en enda rad. Aktiviteten tycks ha gått ned, och av det vid konferensen grundade Svenskt Forum för Integrativ Medicin har det inte blivit någon vidare verksamhet (i varje fall ingen som avspeglas på nätet).

I november 2008 interpellerade östgötske miljöpartisten Charles Pylad till Hälso- och sjukvårdsnämndens ordförande och undrade bland annat vad den politiska majoriteten gör för att uppfylla kravet (?) att vården skall tillhandahålla alternativa vårdformer. Lasse Pettersson (partiet Vrinnevilistan) höll med om att det varit tyst om KAM ett tag, men han försökte lyfta fram goda exempel och nämnde särskilt en neurolog i Motala som har startat en integrativmedicinsk mottagning vid sjukhuset, och att landstinget även har ansökt för att bli samarbetspartner i ett EU-projekt kring kompletterande (sic) medicin som Toscana-regionen tagit initiativ till.

Tillsammans med sin hustru driver neurologen privat ett bolag för alternativmedicinsk behandling där man kan behandla med traditionell kinesisk medicin genom koppning, moxa och akupunktur som sägs hjälpa mot både psoriasis och barnlöshet. Dessutom erbjuds det för mig tidigare okända Reconnective Healing som ”återkopplar till, och hämtar sin kraft ur universums och jordens energilinjer”.

Denna privata yin-yang-medicin drivs förstås utan tillskott från landstinget, som däremot har ett antal aktuella avtal med i jämförelse mer seriösa alternativ: tolv kiropraktorer och naprapater samt antroposofiska Vidarkliniken som har öppenvårdsmottagning i Norrköping.

Det som gör mig lite deppig är att Skåne nu verkar följa i Östergötlands spår.

Svensk Egenvård – vin och vatten

Föreningen Svensk Egenvård (tidigare Hälsokostrådet) organiserar de flesta svenska leverantörerna av naturläkemedel och kosttillskott. Man ser som sitt uppdrag att verka ”för en seriös utveckling av hälsobranschen”.

Jag har inte gått igenom alla 75 medlemsföretagen, men jag tittade närmare på de fem första på listan, de som började med A. Och här samsas humbug med produkter som verkar vettiga.

På den rimliga sidan har vi Axellus som distribuerar Nutrilett i Sverige, och lågkaloridiet används av fetmaenheter inom den offentliga vården. Ordförande i Föreningen svensk Egenvård kommer från AS-Faktor som är Lantmännens dotterbolag för medicinska livsmedel. Deras SPC-flakes stimulerar kroppens produktion av antisekretorisk faktor och den pågår seriös forskning om dessa frukostflingors påverkan både på tarmsjukdomar och till och med Mb Ménière!

Så två av de fem verkar vettiga, medan de tre andra spelar i en lägre division. Acrilex egenvård har en handfull produkter i sitt utbud, bland annat X-travital (naturliga potensmedel för män respektive kvinnor) och Prochrome som genom att bota din krombrist minskar sötsuget och ger dig jämnare blocksockernivå (inga referenser gavs tyvärr).

Alpha Plus AB säljer kosttillskott med medicinska pretentioner. De hänger förstås på detox-trenden, men deras roligaste produkt tyckte jag var Chokladovin ”framtaget utifrån alla de studier som visar positiva hälsoeffekter av rött vin och mörk choklad. Men vin och choklad innehåller även alkohol, socker och fett, vilket inte är bra för hälsan. I fint rött vin finns den verksamma substansen reservatrol och i choklad är det flavonoider som står för hälsoeffekterna. Två kapslar Chokladovin innehåller lika mycket reservatrol och flavonoider som två flaskor fint rött vin och mer än en kaka mörk choklad av bra kvalitet.”

Arronet Production distribuerar produkter från franska Holistica. Från deras hemsida saxar jag följande: “2003 års nobelpris i fysik gavs till forskarna som kunde visa att ämnen som människan levt med i biologisk samhörighet lämnar ett avtryck, ett slags minne, i organismen som numera kan mätas med elektromagnetism. Det visar att kroppen omedelbart kommer ihåg en naturlig produkt. Om kroppen får både syntetiska och naturliga vitaminer väljer den direkt de naturliga och sorterar bort de syntetiska.”

Så många felaktigheter man kan klämma in på några få meningar! De tre herrar som tilldelades Nobelpris i fysik 2003 fick det för forskning om supraledning, som inte på något sätt backar upp den osannolika tanken att kroppen kan avgöra en molekyls tidigare historia. Men det finns andra priser än Nobelpriset.

Svensk Egenvård har tillsammans med Prosanastiftelsen sedan 2004 delat ut Prosanapriset. Prispengarna kommer nog delvis från ordföranden Robert af Jochnicks kosmetikaföretag Oriflame. De första pristagarna var Per Ragnar och Ann Marie Brodén, moderaternas företrädare för alternativmedicin.

Året efter belönades två läkare. 
Karl-Otto Aly (känd från Tallmogården) och Bengt Saltin (fysiologiprofessor, som i denna församling verkar vara katten bland hermelinerna). Karl-Otto har myntat det roliga ordet ”dubbelblindverken” för Livsmedelsverket och Läkemedelsverket – han tyckte att de varken ser eller hör verkligheten.

2006 delades priset mellan Vidarklinikens Ursula Flatters och KAM-forskaren Torkel Falkenberg på KI. 2007 gick det till Inger Atterstam, medicinreporter på Svenska Dagbladet, och Jan G Bruhn, farmacie doktor och adjungerad professor i farmakognosi vid Högskolan i Kalmar.

Men, vem fick priset 2008? Vad jag vet så blev det inga fler pristagare utan priset avsomnade stilla, och det verkar även tidskriften Prosana ha gjort. Men om priset återuppstår i år vill jag nominera vårt inte längre dubbelblinda läkemedelsverk, som börjat tjuvkika med ena ögat. Mer specifikt skulle jag vilja ge priset till verkets avdelning för naturläkemedel som enligt uppgift är den näst största i hela Europa (efter Tyskland).

För de senaste åren har Läkemedelsverket (på våra politikers uppdrag) registrerat inte mindre än 85 naturläkemedel, elva växtläkemedel (VBL/TVBL) och många hundra olika homeopatiska läkemedel för människa (och ytterligare nio avsedda för djur). Därmed har man jobbat mer framgångsrikt än tidigare pristagare för ge branschen en eftertraktad fernissa av seriositet.

2009 – Annus horribilis Bringwell

Det har inte helt gått vägen för det växande läkemedelsbolaget Bringwell under innevarade år. Vinsten har minskat något detta första halvår jämfört med januari-juni 2008, enligt deras pressmeddelande. Ett av dotterbolagen, Hela Pharma, kämpar med dålig publicitet sedan deras kosttillskott Fortodol visat sig innehålla leverskadande läkemedel. Nu har det indragna Fortodol kommit ut på nytt, men man undrar om det säljer som förr.

Och det blir inte bättre av att Fortodols uppfinnare ”Dr” Donsbach snart står inför rätten i Kalifornien åtalad för olika former av kvacksalveri. Skadeståndsprocesser mot Hela Pharma torde vänta i flera länder (om inte deras försäkringsbolag gör upp i godo med dem som fått leverskada, eller deras dödsbon).

Av Bringwells dotterbolag verkar Cardinova vara det som har mer riktig forskning som talar för att deras produkter kanske håller vad de lovar. Men reklamen verkar ändå tveksam: ”Eskimo Kids är en produkt avsedd för barn. Den innehåller omega-3, omega-6, omega-9 och vitamin D. Dessa substanser har stor betydelse för barnets normala utveckling. 80 % av svenska skolbarn har brist på D-vitamin.”

Fyra av fem skolbarn? Jag har nästan aldrig stött på D-vitaminbrist hos svenska barn, och det är vad jag vet ingen som tagit blodprover som kollat hur många friska barn som har latent brist. Det bolaget hänvisar till är en kostenkät från 2003 där de medverkande rapporterade ett intag av D-vitamin som låg något under Livsmedelsverkets säkert väl tilltagna rekommendationer. Min gissning är att det främst är de mörkhyade flickorna som löper risk för D-vitaminbrist, men lite extra skadar ju inte. (Eller… kan D-vitamin bidra till allergiutveckling?)

Dock är Eskimo Kids ett kostbart sätt att få i sig D-vitamin. En rekommenderad slurk på fem milliliter per dag kostar 5 kronor och ger 200 IE D-vitamin. Ett billigare sätt är att få dubbla dosen vitamin genom 5 droppar av D-vitamin ACO till en kostnad av 28 öre. Nu får man mer än D-vitaminer i Eskimo Kids, men även Bringwells fettsyror är dyra enligt ICA-kuriren.

Vuxenvarianten Eskimo-3 (naturläkemedel med ren omega-3) var den klart dyraste i test, i runda slängar dubbelt så dyrt som de tre preparat man jämfördes med. Vill man som vuxen få samma heltäckande kosttillskott som kidsen (plus vitamin E och Q10) får man slå på stort med nya Eskimo Brainsharp (sic!). Den högsta rekommenderade dosen åtta kapslar per dag kommer att kosta dig nästan 15 spänn, men det kan det väl vara värt för att ”understödja hjärnans normala funktioner.”

Ett annat av Bringwells förvärv är World Nutrition Technologies som vänder sig till en lite annan konsumentgrupp: muskelbyggare och kraftsportare. I deras produktserie hittade jag WNT Anabolic Caps med 750 milligram grenade aminosyror per kapsel. Priset för 120 kapslar är 269 kronor och rekommenderat dagligt intag fyra kapslar. En knapp tia per dag för tre gram rent protein, ett kilopris som får oxfilé att verka billigt.

Jag tror inte att vi skall tillskriva Bringwell hela äran (?) av apoteksmonopolets fall, men de var tidigt ute och provocerade våren 2001 genom att utan tillstånd sälja nikotinplåster på Stureplan i en kampanj där man enligt uppgift tagit hjälp av Micael Bindefeld. Jag vet inte om det var min gamle skolkamrat (eller snarare skolbekant) Micael som gett dem rådet att illustrera det statliga apoteksförtrycket med en annons där Göran Persson flankerades av Fidel Castro och Kim Jong Il. Persson blev i varje fall förbannad och krävde 50 000 i ersättning, med de pengarna fick han nog aldrig.

Läkemedelsverket polisanmälde Bringwells dåvarande VD Krister Hanner. Målet gick med stöd från Svensk Dagligvaruhandel vidare till EG-domstolen som kom fram till att apoteksmonopolets utformning stred mot EU-regler. Hanner frikändes i tingsrätten sedan rättvisans kvarnar malt i nästan fem år, och nu är vi snart framme vid monopolets nedmontering. Huruvida koncernen Bringwell kommer gå segrande ur sina nu pågående konflikter med Läkemedelsverket får tiden utvisa.

Rigmor Robèrt har fel – tics är inte farligt

Rigmor Robèrt har kommit fram till att Thomas Quick bör utredas för eventuellt neuropsykiatriskt funktionshinder. Rigmor tror att han har Tourettes syndrom och under sommarens nyhetstorka fick hon chans att föra fram sin åsikt på DN Debatt.

Att Quick skulle kunna ha ett medfött funktionshinder av något slag betvivlar jag inte, men varför blanda in Gilles de la Tourette bara för att Quick tydligen ticsar en del? Tourette är nämligen en diagnos som sällan spelar någon större roll för de flesta med tics.

I diagnosmanualen DSM-4 grundar sig diagnoserna på de symtom patienten lider av. Men av de diagnoser jag ställer enligt DSM så avviker Tourette genom att symtomen som ger diagnosen (multipla kroniska motoriska och vokala tics), sällan är de symtom som orsakar patienten störst bekymmer.

Under de snart 15 år jag sysslat med neuropsykiatri på deltid har jag bara mött två eller tre patienter där ticsen i sig varit så jobbiga att de föranlett diagnos, samtidigt som patienten inte haft några andra problem att tala om.

De som får diagnosen TS har oftast andra bekymmer som är värre än grimaser, ryckningar eller okontrollerade ljud. De flesta jag träffat har dessutom haft en eller flera av följande svårigheter: ADHD, tvångstankar, tvångshandlingar, svårkontrollerad aggressivitet, inlärningssvårigheter, autistiska drag, ångest, depression.

En del av dessa associerade (jag har svårt för ordet ”komorbida”) problem kan ibland ha hjälp av läkemedel, i tillägg till mer terapeutisk behandling, medan ticsen i regel lever sitt eget liv. Ticsen kommer och går, och låter sig sällan påverka av någon sorts behandling.

Och då kan man ju vända på frågan: Om jag träffar en patient med ADHD och OCD som råkar ha kroniska tics, vad är meningen med att lägga till diagnosen TS när det inte på något sätt påverkar behandlingen? Det verkar mycket viktigare att ta reda på om patienten har så mycket autistiska drag att en diagnos inom autismspektrum bör övervägas.

Hos en del patienter verkar Tourette och Asperger mötas i samma person, som hos Jack Nicholsons rollfigur i den fina filmen Livet från den ljusa sidan. Autismdiagnosen ger rätt till habilitering och hjälp enligt LSS, vilket TS inte gör där jag jobbar. Och autismdiagnosen kan öppna andra pedagogiska möjligheter som kanske annars inte skulle ha provats.

Den fördel jag kan se med diagnosen Tourette är för de patienter som har en helt klassisk symtombild med svåra tics, tvång och ADHD samtidigt. Patienter som kan känna igen sig i lärobokens eller olycksbröders beskrivningar. För dem som har lindrigare varianter av TS tror jag nästan att diagnosen kan skrämma, de flesta som uppfyller diagnoskriterier för TS har milda ljudtics, de säger sällan ord och så gott som aldrig könsord. Rigmors siffror att 10-15 procent av alla ticsare skulle ha korprolali måste vara tagna ur luften.

För att inte tala om hur Rigmors artikel kan skrämma alla med TS om hon anser att den diagnosen ensam skulle förklara inte bara falska erkännanden utan också de hemska brott som Quick faktiskt har begått (jag talar alltså inte om morden).

Psykiatriska modeflugor

Det jag vill diskutera är inte de modeflugor som helt klart finns inom vårdapparaten vad gäller diagnoser, behandlingar eller förklaringsmodeller. Nej, jag undrar om det i samhället, bland dem som blir patienter, finns skiftningar i symtombilderna som inte har några logiska förklaringar utan lika gärna kan ses som spontana moden skapade av slumpens spel i det instabila system som är vår kultur.

En psykisk diagnos som helt klart kommit ur mode numera är konversionshysteri. Den verkar ha varit betydligt vanligare på Charcots tid. Jag har bara träffat ett fåtal patienter, och kan berätta om den mest minnesvärda och övertydliga skolboksexemplet. En liten flicka, hon var väl runt nio år, kom till akuten med sina båda föräldrar. Något verkade allvarligt fel för tösen kunde plötsligt inte gå.

Hon uppvisade den klassiska ”la belle indifférence” för hon såg inte orolig eller ledsen ut, hon strålade. Jag kände lite på benen, som verkade ha normal muskeltonus, och frågade om hon kunde röra sig alls. ”Jag kryper runt hemma”, förklarade flickan och hoppade vigt ned på golvet för att visa. I full fart kröp hon runt på alla fyra i det trånga undersökningsrummet och tog sig sedan lätt upp på britsen igen.

Ställd inför konstiga symtom frågar man gärna mer, fiskar efter stressfaktorer i den närmaste historien. Det var den här gången lätt att få napp. I tjejens klass hade det nyligen börjat en rullstolsburen flicka som lagt beslag på den nyss friska flickans bästis. Och plötsligt hade klassen två flickor med rörelsehinder. Man kan bli freudian för mindre.

Jag undersökte lite till, knackade reflexer och gjorde resten av status, mest för att föräldrarna skulle övertygas. Ändå var de något tvekande när jag i enrum förklarade min diagnos. Kunde det verkligen vara så enkelt? Till flickan sade jag att problemet med hennes ben inte var något farligt utan det skulle nog gå över av sig själv på bara några dagar. Och det tror jag att det gjorde, för de återkom inte till barnkliniken.

Klädmodet styrs bara delvis av reklam och kommersialism, för jag tror inte att det är gummibandsfabrikanterna som ligger bakom det senaste jag sett av ungdomsmode. Runt Göteborg är stilen känd som Partille-Johnny, där en av markörerna är att nere runt benen på jeansen har man symmetriskt placerade gummiband. Och det är inte ett lokalt fenomen, för häromdagen såg jag två tonåringar här utanför Oslo med samma gummiband runt underbenen.

I Malcolm Gladwells bok The Tipping Point tas en självmordsvåg bland unga i Micronesien upp som exempel på ett dödligt mode som verkar uppstå nästan ur intet. Det verkade starta på en ö med en tongivande tonårings suicid, och inom kort spred sig en våg av hängningar även till andra öar. Plötsligt ingick det i öarnas (manliga?) ungdomskultur att hängning var ett ”normalt” sätt för en ung människa att reagera på psykiska svårigheter.

Jag har börjat misstänka att de självskadande beteenden vi det sista årtiondet sett explodera bland främst unga flickor kanske inte i första hand är ett bevis för att flickorna mår sämre än förut. I varje fall har inte antalet genomförda självmord ökat. Kan det vara så att detta att skära sig blivit en del av de ungas kultur? Att det är något som uppfattas naturligt att göra om man har ångest, ja, om man inte skär sig mår man inte dåligt på riktigt? Jag kan dock inte komma på något sätt att ta reda på om min hypotes har något för sig.

Affärsidé: att sälja halmstrån

Ställda inför problem vill vi handla. Det är en svår konst att som läkare avstå från att prova behandlingar och i stället vänta och se. Samma sak för föräldrar med sjuka barn, de vill gärna göra något, ge febernedsättande, hostdämpande eller något annat.

Och vi vill ha förklaringar, förstå varför saker sker. Speciellt katastrofer kräver en begriplig förklaring, och att ens barn visar sig ha autism är en katastrof. De osäkra svar jag kan ge om etiologin kan nog upplevas som otillfredsställande. Vad skall man svara: genetik och slump, och någon gång en påtaglig riskfaktor som prematuritet eller påvisbar hjärnskada.

Så jag kan förstå att föräldrar finner någon slags tröst i handfasta förklaringar som att det var vaccinets fel, eller finner hopp i löftet att med ”biomedicinsk behandling” kan autismen botas. Det hjälper inte med stora studier som visar att det inte går att finna ett orsakssamband mellan MPR-vaccin och autism, det verkar inte övertyga mammor som Maria (Carlshamre) Robsahm och Jenny McCarthy.

Många föräldrar till barn med neuropsykiatriska funktionshinder engagerar sig i patientföreningar. Föreningen Autism och Attention är två sådana föreningar som verkar vettiga. Men den senaste patientföreningen BAN verkar ha hamnat i galen tunna. Behandla Autism Nu! är en svensk avläggare av DAN, Defeat Autism Now.

De ideella insatser som säkert sker i BAN vill jag inte kritisera här, för de görs av föräldrar i välmening, även om jag inte tror att extra vitaminer, hyperbar syrgas eller glutenfri diet kan påverka barnens autism. Den jag vill ställa vid skampålen i dag är Scandlab som tjänar pengar på familjer som griper efter halmstrån.

Detta pseudovetenskapliga labb ägs av prinsessan Christinas svåger, Per Magnuson, och blev känt i media efter Expressens artikelserie om humbug i alternativmedicinen. Jag vet inte om Pers replik blev refuserad av Expressen, men den finns att läsa längst bak i detta alternativmedicinska blad.

Scandlab hjälper gärna till att ta reda på varför ditt barn har fått autism eller ADHD, och ger råd om kosttillskott, probiotika eller vad som nu fattas för att rätta till de fel och brister man gissningsvis finner hos i stort sett alla som sänder in prov. Men det kostar.

För autism/ADHD föreslår man en rad olika analyser, och vad jag förstår kostar bara deras ”stora magtarmtest” nästan 5 000 kronor. Beställer man alla analyser Scandlab rekommenderar torde det kosta ungefär 26 000 kronor (deras hemsida har ingen prislista, men jag hittade andra på nätet).

Man motiverar dessa tester bland annat med att autism påstås kunna bero på candidainfektion i tarmen eller överkänslighet mot gluten eller mjölkprotein. Det är lite oklart vad Scandlab analyserar själv och vad man bara sänder vidare till USA och Genova Diagnostics (tidigare Great Smokies Diagnostic Laboratories). Detta amerikanska labb listas av Quackwatch som ett av de tveksamma som man bör undvika.

Reportern Anna Bäsén på Expressen har fått förtjänt beröm. Men samma koncern har också webbplatsen Allt om Barn. Där skriver man ofta om barns sjukdomar och funktionshinder, och mycket är ganska bra. Men det blir problematiskt när man utan att spegla båda sidor berättar om familjer som upplevt att deras barns autism radikalt förbättrats av tveksamma behandlingar som dieter och hyperbar syrgas. Det sätter lätt en press på andra familjer att gripa efter dyra halmstrån. Och det kan göra relationen till barnens läkare komplicerad om han/hon inte vill dras in i önsketänkandet. Jag vet, för jag hamnar i den situationen ibland.

Slita sitt hår

Rosenrot mot depression

Arctic Root är det största traditionella växtbaserade läkemedlet i Sverige och säljs årligen för 60 miljoner. Professor Dan Larhammar och medarbetare har undersökt dokumentationen bakom Arctic Root, och baserat på deras artikel i Planta Medica skrev de också en artikel på DN-debatt .

Att hata psykiatrin

Scientologerna sände under vårterminen åter ut antipsykiatrisk propaganda till våra skolsköterskor. Trycksaken i fyrfärg synes påkostad, och de flesta artiklar verkar vara översatta från amerikanska. Som avsändare står KMR, Kommittén för Mänskliga Rättigheter, som är en av scientologins frontorganisationer; Narconon, drogfritt.nu, Applied Scholastics och Studemaskolan är några andra.

Om man är välvillig så kan man säga att KMR tar upp några frågor som är väl värda att diskutera: vilka barnpsykiatriska diagnoser som är valida och rimliga, och vilken plats farmaka skall ha i behandlingen av barn och ungas psykiska problem.

Men det är svårt att diskutera med företrädare för en nyreligiös sekt som anser att all psykiatrisk vård är vanvård, och att psykiska sjukdomar inte finns. En ironisk sida av saken är att grundaren till kyrkan/företaget Church of Scientology, den tidigare sci-fi-författaren L. Ron Hubbard, före sin död visade sig ha intagit ett av den svenska barnpsykiatrins gamla favoritpreparat, Atarax.

Scientology har fått en del dålig press i det sista. Sydsvenskan har haft en serie granskande reportage efter att rörelsen öppnat en påkostad kyrka i Arlöv, där två borgerliga lokalpolitiker talat på invigningen. I USA har S:t Petersburg Times nyligen publicerat en utförlig artikelserie där man bland annat intervjuat avhoppare som tidigare haft centrala positioner inom organisationen. Väl värt att läsa och lyssna på.

Som ni kanske minns fanns en del av scientologernas hemliga skrifter för ett par år sedan inlämnade som offentlig handling av svenske Zenon Panoussis. Kyrkan bytte då fot och som företag lät man amerikanska myndigheter sätta press på svenska regeringen för att hindra att upphovsrättsskyddat material fanns tillgängligt att läsa, material som sektmedlemmarna inte får ta del av förrän de genomgått åratal av dyra studier.

Men katten är ute ur säcken, och nu kan vem som vill ta del av L. Ron Hubbards ganska dåliga sci-fi-variant av Genesis. Ni kan läsa på Clambake eller ännu hellre ta del av South Parks roliga version på nätet. South Park har nog drivit med alla religioner som finns, men gamle soullegenden Isaac Hayes tog illa vid sig och ville inte längre göra rösten till Chef.

Hayes är nu död, men än så länge finns det andra Hollywood-kändisar som har VIP-status i CoS. I Sverige finns det vad jag vet inga medlemmar med stjärnglans, och även om de plockat upp en del av retoriken från KMR så tror jag varken att Anna Wahlgren eller Eva Kärfve är medlemmar i kyrkan där djävulen är psykiater.

Hur jag behandlar hösnuva kostnadseffektivt

I utredningen av pollenallergi behövs i regel inte pricktest eller blodprover. Har man typiska symtom tidigt på våren är det trädpollen, besvär kring midsommar talar för gräspollen och är det värst vid skolstart i augusti lär det vara gråbo som är boven. Kanske tumregeln får justeras i norra Sverige där våren kommer senare.

Behandlingen är också rättfram och den enda utmaningen brukar vara att bestämma sig för om det finns samtidiga astmasymtom som kräver annan behandling. Allergi är en systemsjukdom och pollen flyger vidare ned i luftrören med United Airways.

Många patienter behandlar säkert sin rinokonjunktivit på egen hand med receptfria mediciner, men får de korrekta råd på apoteket? Jag träffar ibland patienter som inte fått det. De fyra typer av medel vi har att spela med är antihistamin som tabletter respektive lokalbehandling, kortisonspray till näsan och kromoglykat lokalt.

Mina unga patienter brukar inte gilla ögondroppar och nässpray, så de börjar oftast med en tablett med antihistamin. Men om det inte räcker för symtomlindring verkar man på apoteket ibland få rådet att lägga till Livostin ögondroppar och nässpray. Det är ett dåligt tautologiskt råd, det blir tårta på tårta.

Livostin/levocabastin är nämligen också antihistamin, och det finns vad jag vet inget som talar för att antihistamin lokalt skulle vara klart effektivare än att svälja en liten tablett. Framför allt finns det inget som talar för att samtidig systemisk och lokal antihistamin skulle ge adderad effekt. För mig verkar Livostin bara vara ett bra val om patienten inte kan svälja tabletter, får biverkningar av antihistamintabletter eller är gravid.

Om inte antihistamin ger tillräcklig bättring så är det mer logiskt att plussa på med läkemedel som har andra verkningsmekanismer. Kortisonspray till näsan brukar vara mest effektivt och kan nog ibland hjälpa lite även mot ögonsymtomen. I ögat är vi rädda för kortisonbiverkningar så där lägger jag vid behov till det mesigare medlet kromoglykat, helst i endospipetter som är utan konserveringsmedel och verkar svida mindre.

Jag har inte lyckats hitta några randomiserade studier som utforskat olika kombinationer av allergimedel, så hopkoket ovan grundar sig på mitt eget resonemang och okontrollerade försök med n=undertecknad.

Informationsasymmetri leder till dåligt fungerande marknader. Och det speglas i apotekets utbud av receptfria mediciner, för prissättningen är helt vrickad. Sist jag var på apoteket stod olika varianter av antihistamin på rad, olika generika bredvid märkesvaran med exakt samma innehåll. När jag frågade om de tipsade kunden som valt Zyrlex att generiskt cetirizin är samma fast billigare blev svaret: det får vi inte! Men den apoteksanställde antydde att man inte alltid lydde detta förbud (som nog kommer sig av att apotekets avans är större på ”originalpreparatet”).

Men den sjuka prissättningen slutar inte där. Om vi kollar ett annat vanligt antihistamin som loratadin så kostar 28 stycken av originalet Clarityn 149 kr (utan recept). Men patentet är utgånget så Loratadin (Mylan) 30 stycken kostar bara 38,50 utan recept. Med recept kostar samma 30 tabletter mer, 54 kronor. Men om vi är frikostiga och skriver ett recept på 100 stycken så kostar de mindre (sic!), bara 38 spänn.

Priset på lika effektiva loratadin-tabletter varierar alltså från över 5 kronor styck ned till 38 öre. Denna absurda prissättning existerar bara för att kunden inte har kunskap nog att göra rationella val. Och jag är rädd att här kommer inte en friare apoteksmarknad hjälpa, för vem har intresse av att patienten skall komma billigt undan?

Opraktiska nyheter för kiropraktiker

Om jag mot förmodan har några bloggläsare kvar i sommartider; de som inte vill gå en ny rond i debatten om kiropraktisk kiropraxis kan sluta läsa nu genast. Jag kollar då och då på LKR:s webtidning Ryggraden för att se vilka nyheter inom kiropraktik man vill sprida till medlemmarna. Och det som inte står är minst lika intressant som de nyheter som refereras.

De har exempelvis inte refererat företaget SiS utspel att starta ”standardisering” av kiropraktisk behandling. Däremot har de liksom jag läst om barnkiropraktik i Ystads Allehanda. Läs gärna den artikeln. Det jag fastnade för var dels att kiropraktorn tycks vara en av de första i Sverige att haka på den tysk-holländsk-norska modeflugan att ställa diagnosen KISS (som jag kritiserat tidigare), dels att han enligt uppgift får barn remitterade till sig från barnmottagningen i Ystad. Varför inte hellre remittera till barnsjukgymnast?

För er som inte följer bloggosfären kan jag uppdatera med lite fler nyheter som (ännu) inte refererats av Ryggraden. Barnkiropraktik är verkligen i fokus i Storbritannien just nu i och med att Simon Singh inte erkänner sig besegrad i förtalsprocessen. Till slut har de engelska kiropraktorerna i BCA sett sig tvungna att offentliggöra de referenser som de anser stödjer deras pediatriska praxis.

Skeptikerna har slängt sig över referenslistan, och funnit den mager. Och även här är det lika intressant vad som saknas. Man undviker att nämna den bäst genomförda studien av kiropraktik mot kolik, antagligen för att den inte kunde påvisa någon effekt utöver placebo.

I Storbritannien förs samtidigt en annan kamp sporrad av irritation över processen mot Singh. Eftersom en kiropraktor som annonserat om bland annat barnkiropraktik fällts för osaklig annonsering så har några petimätrar gått igenom samtliga kiropraktorers webannonser och systematiskt bett om granskning av de annonser som lovat liknande saker som den fällda annonsen. Både BCA och andra kiropraktororganisationer har snabbt gått ut till sina medlemmar och bett dem plocka bort tveksam annonsering, varpå allt färre nu hävdar att de kan behandla till exempel kolik.

I en annan del av det forna samväldet går en annan rättsprocess långsamt vidare. Den kanadensiska provinsen Alberta försöker slippa stå medåtalad ihop med en kiropraktor och hans utbildningsinstitution. Sandra Nette drabbades av skada på båda vertebralisartärerna direkt efter en kiropraktisk nackjustering. Kvinnan menar att det finns ett orsakssamband mellan manipulationen och den kärlkatastrof som gjort henne gravt handikappad. Hon berättar sin historia på YouTube med hjälp av talsyntes.

I sanningens namn skall sägas att ett ungefär lika tveksamt urval av nyheter görs av den andra svenska kiropraktorföreningen KFS. Men här tror jag inte urvalet är medvetet utan verkar ske genom att en robot plockar upp svenska nyhetssidor där ordet kiropraktor ingår. Det ger en intressant mix av högt och lågt, ponnyridning och Maggie Thatcher

Anna Wahlgren har en poäng eller två

Många hackar denna försommar på Anna och hon har nog förtjänat det. Mycket finns att kritisera henne för; de tvärsäkra hemkokta råden i barnavård, stödet till scientologernas psykiatrihat, propagerandet för Doman-Delacatos kritiserade träningsprogram för utvecklingsförsenade barn. Men på två punkter vill jag ge Anna lite cred.

Det ena är att även min personliga erfarenhet är att input av rörelse eller tryck mot kroppen verkade lugna i varje fall vår egen gällt skrikande bebis. Vi bodde i en gammaldags lägenhet med högt i tak, och ett rep i kroken avsedd för kristallkronan blev en gunga för barnvagnsinsatsen. Så satt vi en del kvällar i var vår ände av rummet och gungade barnet mellan oss. Om vi lät barnets pendelrörelse sakta in för att till sist stanna helt då startade skrikandet som man tryckt på en knapp.

När vår älskade skrikhals var lite äldre och verkade vild och galen, när han egentligen borde vara helt utmattad och färdig att sova, kunde det hjälpa om man med en fast kram fick honom att sluta veva med armar och ben. När han inte kunde röra sig lika mycket kunde han komma till ro och äntligen somna. Det här med att linda spädbarn kanske inte var så dumt?

Den andra punkten är självkritisk. I radiodebatten i Studio Ett möttes barnhälsovårdsöverläkare Marie Köhler och Anna. Mot slutet drar Anna upp ett kålsuparargument (tu quoque): barnläkarna skall inte kasta sten i glashus för de skriver ut psykofarmaka till spädbarn som inte kan sova. Dr Köhler duckade för denna fråga, och det var lite synd tycker jag, för här har vi barnläkare synder att bekänna.

Det har säkert blivit mindre vanligt, men det förekommer fortfarande att barnläkare låter desperata föräldrar ge Theralen till små barn som vägrar sova. Sömndeprivation funkar lika bra som tortyrmetod i småbarnsfamiljen som vid Guantanamo Bay, och man vill förtvivlat gärna hjälpa familjen till nattro.

Ändå försöker jag helst hitta någon annan hjälp att ge, och det är flera år sedan jag senast föll till föga och skrev off-label ut detta gamla antihistamin/neuroleptika till en bebis. Men, mea culpa, jag har gjort det några gånger, och jag tycker inte att jag kan försvara det.

(Vi har faktiskt provat Theralen på ett av våra egna barn som visserligen somnade men under en period vaknade kring midnatt och tog timmar av bärande för att somna om. Jag trappade upp Theralen steg för steg till doser jag aldrig vågat skriva ut till andras ungar. Men inte hjälpte det. Grabben vaknade och skrek tills jag bar honom i sömn, och sedan gick det inte att lägga honom ned utan jag fick sova halvsittande i soffan med sonen på magen. Njut av småbarnstiden som är så kort.)

Traditionell grekisk medicin dödade George Washington

Tidigare i år läste jag en liten medicinhistorisk bok, Bad Medicine, med undertiteln Doctors doing harm since Hippocrates. Historikern David Wootton (vars dotter är läkare) menar att medicinhistorien ofta felaktigt berättas som ett evigt framåtskridande, när man istället borde vända på det och se hur förvånande lång tid det tog innan kunskaper om anatomi, fysiologi, patologi äntligen började göra någon skillnad för patienterna.

Det är skrämmande hur länge humoralpatologin undervisades på läkarutbildningarna, och hur länge de stackars patienterna utsattes för den hippokratiska medicinens ineffektiva och ofta farliga behandlingar. Kräkmedel, laxantia och framför allt åderlåtning ledde till lidande och död långt in på 1800-talet.

En av de kända personer som hippokratisk medicin tog livet av var USA:s förste president. I en ålder av 68 år insjuknar han med halsont och heshet som raskt progredierar till svår dyspné. Den sannolika epiglottiten kanske var omöjlig att bota år 1799, men att George under tio dagar åderläts på nästan fyra liter blod påskyndade säkert döden.

Författaren Woottons hjälte är skotske kirurgen Joseph Lister som var en av de första läkarna att återvända till mikroskopet och sedan låta den nya kunskapen om mikroberna påverka praxis. Teleskopet skapade den moderna astronomin under 1600-talet, och 200 år försenat lyckades till slut mikroskopet bana väg för den moderna medicinen som gradvis konkurrerade ut de hippokratiska myterna.

Det är en intressant paradox att medan kinesisk, tibetansk och indisk traditionell medicin har nutida förkämpar i västerlandet, så är det ingen som argumenterar för att den grekiska traditionella medicinens förvetenskapliga idéer skall tas på allvar och integreras i dagens sjukvård. Varför väljer KAM-företrädarna tibetansk astrologi och kinesisk yin/yang framför Greklands blod, slem och galla?

Kanske är det för att Hippokrates, Galenos och Asklepios är upptagna genom att dagens läkarföreningar låtsas som om det finns en rak och obruten linje från oss bakåt till de gamla grekerna. I själva verket finns det (förutom de allmänmänskliga tankarna runt patientrelationen) inte mycket av värde att ta till sig från antikens läkare.

Wooton menar att den moderna medicinens födelse startar 1865 med Listers antiseptiska operation och partus är fullbordad med massproduktionen av penicillin 1941 (i boken är det inte Alexander Fleming som får äran av den segern). Det är först med modern medicin som läkarna fått verktyg som kan bota och inte bara lindra och trösta. Bad Medicine är en läsvärd bok, liksom en annan som på sätt och vis tar vid där den första slutar: The Rise and Fall of Modern Medicine av James Le Fanu.

Wilhelm Tell goes holistic by the ballot

Förra månaden hade Schweiz ännu en folkomröstning. Den stora frågan var om regeringen skulle få igenom sitt förslag om nya pass med biometrisk information. Med knapp majoritet vann regeringens förslag.

I samma omröstning var en politiskt mindre viktig fråga uppe, och här beslöt en solid majoritet av väljarna att stödja ett urvattnat förslag att göra den federala regeringen liksom kantonerna skyldiga att överväga att inkludera alternativmedicin i det offentliga vårdutbudet.

Att förslaget skulle vinna fram var en lågoddsare eftersom samtliga partier stod bakom, utom högerextremisterna. Den förhållandevis luddiga skrivningen var en moderation av ett ursprungligt medborgarförslag med starkare skrivning.

Den ordalydelse som blev resultatet lämnar handlingsutrymme för politikerna att till exempel kräva evidens och/eller hälsoekonomisk kostnadseffektivitet innan man godkänner att skattepengar går till KAM.

Fråga: Vad kallas alternativmedicin som har stark vetenskaplig evidens? Svar: Vanlig (allopatisk) medicin. Så jag hoppas att denna förlust för förnuftet ändå inte betyder att homeopater, antroposofer och deras företag flyttar fram sina positioner för långt. I Europa omsätter de redan för runt en miljard euro per år.

I valet var det inte (som jag hade trott) tysktalande schweizare som var de mest positiva till tysken Hahnemanns homeopati. Tvärtom var det i de fransktalande kantonerna som stödet för KAM var starkast. Jag kan ha fel, men jag tror att det bara är i Frankrike som homeopatiska läkemedel delvis betalas via skattefinansierad läkemedelsförmån. Hahnemann ligger begravd i Paris.

På andra sidan Atlanten har en annan demokratisk omröstning ”fastställt” att kronisk borrelia är en legitim diagnos som får behandlas med långa antibiotikakurer. Motionen har nu passerat de folkvalda i Connecticut och väntar på guvernörens godkännande.

Finns det svårbehandlad borrelia som kräver antibiotika i flera månader? Vem skall man lita på? Jag litar på dem som skrivit färska reviews i erkända tidskrifter. Patientföreningen och andra som lobbar för ”kronisk” borrelia är mycket aktiva, till exempel på Newsmill och diskussionsfora på nätet, även här på Dagens Medicin ibland.

Jag har fått en hel del mail om borrelia, och mer lär det väl bli nu. De som skrivit till mig är övertygade om sin ståndpunkt och har förstås ett ärligt uppsåt, men tycks tro att svenska infektionsläkare är inkompetenta eller ondskefulla eller både och. Så är inte fallet. Däremot är de förstås inte ofelbara, men för oss som inte kan vara experter kokar det ändå ned till denna enkla fråga: vilken sidas argument känner jag mest förtroende för?

Att lära av sina misstag

Alla patienter vill ha en erfaren läkare, men få vill vara den som de unga läkarna gör sina erfarenheter på. Trial and error, trial and terror.

Lärdomarna via egna misstag är oftast de man minns bäst. Därför kommer jag aldrig att glömma att teofyllamins biotillgänglighet är lika bra enteralt som parenteralt. Nu används knappt den medicinen mot astma längre, men förr var den standard i astmadroppet.

Jag var väldigt grön och ung, och var satt att ordinera läkemedel på den späde obstruktive killen som blivit bättre och överförd från IVA där han fått teofyllamin i dropp. Nu skulle han få det per os, men vilken dos motsvarade det han förut fått intravenöst?

Teovent mixtur finns inte längre, men då var doseringsanvisningen i FASS denna: ” Barn 3–12 mån: Dygnsdosen beräknas med hjälp av formeln: dos i mg/kg = 8+0,3 × ålder i veckor. Initialt ges 2/3 av den så framräknade dosen.”

Jag försöker trösta mig med att om man skulle ge denna formel i en tentafråga skulle fler än jag räkna fel, för fel blev det. Att dosen blev större per os än vad barnet fått i.v. såg jag ju, men tänkte väl att det inte var fullständig absorption via tarmen. Fel, fel, fel.

Absorptionen via tarmen är utmärkt, och efter någon dag var den lille pojken väldigt sprittig. Teofyllinbiverkan är inte helt ovanligt hos späda barn och man upptäckte strax min blunder, så barnet kom inte till skada.

Jag var rätt knäckt över detta misstag, och hade man gått vidare med en Lex Maria som man kanske borde ha gjort hade jag kanske gett upp och aldrig blivit barnläkare. Men ansvarig överläkare tyckte väl att jag lärt min läxa och lät det bero.

Men att detta misstag inte kom till allmän kännedom medförde också att ingen annan än jag lärde av misstaget. Denna hopplösa formel i FASS kunde ha kompletterats med en tabell med exempel på rätt startdos för några utvalda åldrar och vikter. Men FASS-texten förblev på denna punkt oförändrad i säkert tjugo år, och nu är drogen obsolet.

Det som fick mig att återuppleva denna synd från ungdomen var en viktig artikel i Läkartidningen härom veckan. Det nu allmänt kända fallet med den svårt hjärnskadade babyn vars livsuppehållande behandling avbröts, dröjer med att komma till rättegång. Men i tragedin kring det prematura barnet med hjärnblödning har en sköterska redan fått en varning av HSAN.

Hon gav av misstag barnet en infusion beredd med hyperton koksalt istället för vanlig isoton, och fälldes för detta. Men detta var ett misstag som bara väntade på att hända sedan man ändrat förpackningen så att det blivit mycket lättare att göra den ödesdigra förväxlingen. Och det gick som Murphys lag förutspått.

Ur artikeln: “… förväxling av lösningarna orsakas av brister i systemen för hur läkemedel förpackas av industrin, godkänns av Läkemedelsverket, upphandlas av landstingen, distribueras av sjukhusapoteken och hanteras på kliniken. Risken för förväxling ligger som en dold fälla, och det är mer slumpen än något annat som pekar ut de två som blir offer: patienten och sjukvårdaren. Systemet, organisationen, däremot kan rulla på som om inget har hänt eftersom en individ utpekats som ansvarig…”

Jag tror som många andra att vi måste lära av flyget så att hela organisationen lär av misstag som skett eller varit på väg att hända. Skapa säkrare system istället för att jaga syndabockar. Erare humanum est.

Ge oss rätt till vanvård utomlands

Plötsligt har frågan om vår rätt att utan förhandsgodkänning söka vård i annat EU-land seglat upp i debatten inför valet på söndag. Men vet politikerna vad de pratar om? Och är de generösa borgerliga EU-politikerna egentligen eniga med sina partikamrater i landstingen?

Jag hade en gång en patient som visade sig ha en så ovanlig diagnos att inte ens vårt universitetssjukhus ansåg sig kompetent att behandla flickan. Så landstinget valde att sända henne till Paris för behandling, ett flertal turer. Där fick hon avancerad bot som säkert var dyr. Men familjen berättade att det var jobbigt att ligga på ett sjukhus där personalen inte talade svenska.

Häromdagen skrev husorganet GP om en patient som i domstol fått rätt att få sin SLE-behandling i Tyskland ersatt i efterskott. Enligt tidningen är hon sedan dess frisk. Men jag tror inte att någon i Tyskland sitter på en hemlig lösning till gåtan SLE, och sjukdomen går ju typiskt i skov, så vi får verkligen hoppas att den tyska terapin fortsätter att vara framgångsrik.

Det är svårt att se mer än två skäl att sända patienter utomlands till sjukhus där de rimligen har sämre möjligheter att göra sig förstådda. Det ena är för ovanliga diagnoser och behandlingar, som min patient, där Sverige är ett för litet land för att utgöra upptagningsområde. Det andra är om någon utländsk klinik lyckas få till en så strömlinjeformad produktion att det av krasst ekonomiska skäl lönar sig att sända patienter utomlands för t.ex. rutinmässiga operativa ingrepp med stor volym.

Politikernas snack är nog mest valfläsk. De kan väl inte på allvar mena att vi skulle ge utländska kliniker ett sugrör rätt ned i kistan med svenska skattepengar? För det finns rätt många patienter som skulle vilja söka sig utomlands till läkare som ger dem vad de vill ha (och tror sig behöva).

Långvarig antibiotikabehandling av ”kronisk borrelia”, vitaminsprutor mot autism, steloperation av onda nackar, behandling av terminal cancer med olika halmstrån. Det finns gott om modern snake oil. Patienter är kapabla att bedöma tillgänglighet och bemötande. Men patienter är sällan skickade att bedöma vad som är korrekta beslut rent medicinskt.

I Sverige huggs det mödosamt upp evidensbaserade brandgator mellan vad som fungerar och inte, men därute är det oftare rena djungeln. Vuxna människor har lov att ge sig ut i djungeln för att söka sitt mirakel mot alla odds, men deras expedition kan inte bekostas av de sjuka som vi fortsatt skall ta hand om här hemma.

Jag tycker inte landstingen skall ha monopol på vårdproduktion, men om matematiken skall gå ihop så måste den politiker som vill bjussa på utlandsvård antingen ge mer av skattekakan till vården eller erkänna att mer vård utomlands rimligen kommer ge mindre vård i Sverige. Några dynamiska effekter av att sjukskrivna nyckelpersoner slipper att stå och stampa i operationskö tror inte jag på.

Talar jag sanning när jag säger att jag ljuger?

Enkäter är i regel dåliga. I den mån jag alls fyller i dem får det gå fort och kryssen sätts utan särskilt lång eftertanke. Och jag misstänker att de flesta slarvar igenom precis som jag. Dessutom har alla enkäter jag hittills besvarat saknat två viktiga frågor på slutet:

Var det här en bra enkät med vettiga frågor?

Var det någon fråga du saknade, som du tyckte borde ha ingått?

Jag förvånas alltid över att forskning som bygger på enkätsvar överhuvudtaget tillmäts något större värde. Och för enkäter som publiceras i media verkar det av svaren vara lättare att dra slutsatser om vem som finansierat undersökningen än om vad folk som svarade egentligen menade.

För nästan allt beror på hur man ställer frågan. Framing bias, som man frågar får man svar, som Tversky och Kahneman tydligt visade.

Jag kan inte på nätet hitta vem som betalat SIFO för att fråga tusen personer om de ljuger för sin doktor. Men svaret jag läser i dagens GP är att över 10 % inte säger sanningen när doktorn frågar.

Men det är bara de 10-12 % som i SIFO:s mätning berättar att de medvetet ljuger. Till det kommer nog en del som vet att de ljuger men inte vill erkänna det. Och ännu fler som inte säger hela sanningen, men är omedvetna om att de mer eller mindre ljuger. För att framgångsrikt lura andra bör man först lura sig själv. (Tre av fyra skåningar kör bättre än genomsnittsföraren, sanning eller önsketänkande?)

Därför misstror jag exempelvis forskning från min hemstad som anses visa att man blir intelligent av fisk. Man ställde frågor om bland annat intag av fisk till 15-åriga killar och jämförde svaren med hur intelligenta de verkade vid mönstringens IQ-test tre år senare. (48 % föll bort för att de inte besvarade enkäten och av dem som svarade föll ytterligare 18 % bort för att man inte hade mönstringsdata.) Föräldrarna var med och fyllde i enkäten.

Intelligent av fisk? Jag tvivlar. Om detta nu är en korrekt studie där man inte ställt mängder av frågor och bara redovisat det enda spännande resultat som ploppade ut på grund av massignifikans; om det skulle ha varit så att man à priori hade denna hypotes om att fisk gör dig klok, så är det ändå bara en korrelation. (Egentligen var nog detta en allergistudie där man i efterhand lagt till denna frågeställning).

Utfallet kan lika gärna bero på att de smarta familjerna inser att ”jag äter fisk flera gånger i veckan” är det önskvärda svaret medan en del mindre smarta inte begriper att fiskbullar och fiskpinnar också kunde räknas som fisk. Eller att intelligenta föräldrar vet att man bör servera fisk, eller har upptäckt hur billig mat strömming är. Dessutom serveras det nog fisk ett par gånger per månad i bamba (gôteborska för skolbespisning), och min erfarenhet som skolläkare säger att barn med bättre betyg oftare äter i bamba varje dag.

Korrelationer säger ingenting om orsakspilens riktning. Om A och B samvarierar kan det bero på att A leder till B, men det kan vara tvärtom, och ännu oftare bero på att C, D eller E påverkar både A och B samtidigt.

Vin sägs vara nyttigare än öl, men en kul studie, som inte byggde på enkäter utan på vad kassaapparaterna i danska supermarkets registrerat, visade att de som köpte öl och de som köpte vin skilde sig åt i sina övriga inköp. Vindrickarna köpte oftare nyttig mat än vad öldrickarna gjorde.

Fiskstudien försökte kompensera för uppenbara confounders, men kunde bara justera för föräldrarnas utbildningsnivå, inte deras intelligens. Och utbildningslängd duger inte alltid som proxy för begåvning, det såg man på den forskning som tycktes visa att ammade barn blev smartare.

Slutligen kan man fundera över publication bias. Ponera att man hade kommit fram till att 15-åringars konsumtion av mellanöl förföll ge högre intelligens. En sådan studie hade nog haft det svårt att komma i tryck.

It would be NICE to get rid of the pain in my back

NICE är inte riktigt den engelska motsvarigheten till vårt SBU. Jag har fått en känsla av att NICE i avvägningen mellan evidens och konsensus brukar luta mer åt det senare. Och det kan väl ligga något i det, för det är ingen idé att ge ut riktlinjer som ingen tänker följa.

NICE-guidelines brukar vara enkla, vad kan en stackars GP göra på de fem minuter han har med patienten? För ryggont föreslår alltså de nya riktlinjerna detta:

”Provide people with advice and information to promote self-management of their low back pain. - Offer one of the following treatment options, taking into account patient preference: an exercise programme, a course of manual therapy or a course of acupuncture.”

Man framhäver inte den ena manuella terapin framför den andra, och inte heller en variant av akupunktur framför en annan. Det öppnar en intressant möjlighet att kombinera hemslöjd med självhjälp. Detta eftersom en stor studie nyligen visat att man får samma effekt på ryggont med individualiserad kinesisk akupunktur som med låtsasakupunktur där man prickat patientens rygg med tandpetare.

Så fram med täljkniven och karva till några vassa små pinnar och låt sedan hustrun försöka spetsa din rygg som vore den ett cocktailbär. Men du måste tro stenhårt på det annars skruvas inte endorfinerna på, tror jag.

Kritiska kommentarer till dessa nya riktlinjer har inte låtit vänta på sig. Exempelvis från Professor Edzard Ernst som skriver i the Guardian och Professor David Colquhoun på sin blogg. Akupunktur verkar allt mer löjeväckande, men för mig känns det ändå helt OK att manuella terapeuter ägnar sig åt ont i ländryggen, medan jag hoppas de lämnar halsryggen ifred.

Nu lagas curryn i Skåne

Fortodol-S, utläses S som i svensk, S som i säker. För nu paketeras gurkmejan i Allerum utan farlig dopning som ökar den smärtstillande effekten. Fast Hela Pharma säljer inte Fortodol som naturläkemedel utan som livsmedel. Kosttillskott är nämligen livsmedel, och då behöver man inte blanda in Läkemedelsverket. 

Nackdelen är att man då inte kan gå ut i reklamen och berätta vilka krämpor som Fortodol anses hjälpa mot, för då går man över gränsen. Men det finns gratisblaskor där gränsen mellan reklam och ”redaktionellt material” är så tunn att den får en stringtrosa att likna en burka. Och där kan man låta de köpta ”artiklarna” propagera för Fortodols smärtstillande och antiinflammatoriska effekter.

Morgellons kryper under huden på dig

Det är ofta svårt att hitta på vettiga presenter till barnen, men senaste julen kom jag på att en bra gåva till vår dotter fick bli ett stereomikroskop (preparerlupp). Det är mycket roligare än ett vanligt mikroskop; plötsligt öppnar sig en ny värld när man kollar på småstenar, lite mossa eller ett snäckskal.

Sedan kan den som inte är äckelmagad även inspektera sin hud, fingertopparnas Grand Canyon, sina spruckna nagelband och håren på händerna. Och det som ser ut som fin hel ren hud avslöjas i förstoring inte alls som så slät och ren, och i småsåren kan man ofta se att fibrer från kläderna fastnat.

En sommar för länge sedan då jag vikarierade som distriktsläkare i Burträsk ingick att även ta en del jourer på akuten i Skellefteå. Där mötte jag flera minnesvärda patienter, som damen med ett fiskben i halsen, grabben med en insekt i örat, och en kvinna med feber och makrohematuri, kanske var det sorkfeber.

Men den patient jag minns bäst från Västerbotten för 25 år sedan var en dam som helt krafsat sönder sin stackars hårbotten. Klådan skyllde hon på de små djuren som hon upptäckt i huvudsvålen, och hon visade fram sina fynd för mig.

Till homeopatens försvar (i konsekvensens namn)

Det var väl en rubrik ni inte väntade er av mig? Men jag vill här ta en för mig anonym homeopatisk kollega i försvar, även om homeopati aldrig övertygande har visats fungera utöver placeboeffekt och förmodligen skulle kräva revision av en del naturlagar om det hade fungerat. (Vilket hade varit en betydligt större sensation än när man upptäckte att rena proteiner kan bete sig som infektiösa agens. Prionernas upptäckt måste väl betraktas som ett litet paradigmskifte?)

Enligt artikeln i Läkartidningen skall nu regeringsrätten pröva om HSAN fattat rätt beslut när man satt en äldre specialistläkare på tre års prövotid (observation). Detta eftersom han under många år använt sig av homeopatiska behandlingar, vilket SoS anmält till HSAN då det anses vara ”en läkekonst som inte ryms inom vad som i Sverige betraktas som vetenskap och beprövad erfarenhet”.

Länsrätten fastställde HSAN:s beslut, kammarrätten nekade att ta upp målet, medan regeringsrätten slutligen har gett prövningstillstånd i detta prejudicerande fall. Min gissning är att kollegan frias, för det är det enda konsekventa beslutet. Skulle han inte få HSAN:s beslut upphävt så blir det Europadomstolen nästa, och det är svårt att se att de inte skulle backa upp en behandling som inte är ovanlig bland läkare i Europas stora länder.

Men varför i hela världens namn tycker jag att det är OK att kollegor håller på med alternativmedicinsk hokus pokus placebo?

Jag tycker inte att det är OK, men jag tycker att det är orimligt att straffa en legitimerad läkare som använder helt ofarlig homeopatmedicin och samtidigt tillåta alla läkare att ordinera annan alternativmedicin som mycket väl kan ge riktiga biverkningar.

Vi har nämligen som goda EU-medlemmar låtit Läkemedelsverket registrera humbugen. Naturläkemedel, växtbaserade läkemedel och homeopatiska läkemedel finns i stort antal godkända och registrerade hos Läkemedelsverket. Och vad gäller naturläkemedel har SoS för flera år sedan klargjort att det är OK för legitimerad personal att förskriva dessa. (Otroligt men sant).

För växtbaserade läkemedel kom det rekommendationer denna månad att legitimerade kan rekommendera eller ordinera (men inte rabattera) växtbaserade läkemedel som inte är traditionella (t.ex. Prostagard). De traditionella växtbaserade läkemedlen (t.ex. Alpenkraft) skall man förhålla sig lite mer avvaktande till (för att de preparaten har mindre dokumentation).

Ett citat: ”Legitimerad vårdpersonal kan, inom ramen för sin yrkeskompetens, informera om traditionella växtbaserade läkemedel vid en diskussion med patient om olika egenvårdsmöjligheter, men att ge en förbehållslös rekommendation eller ordination kan komma att stå i strid med vetenskap och beprövad erfarenhet.”

Vad får ammande mammor äta?

Vad den gravida kvinnan äter kan spela roll. Illamåendet i början av ett havandeskap, emesis gravidarum, fyller förmodligen funktionen att fostret under anläggningen av organen skall utsättas för mindre av potentiellt skadliga ämnen via mors kost.

Alkohol och många läkemedel kan vara skadliga även senare i fosterutvecklingen, och det är förstås en självklar princip att hålla sådan exponering till ett minimum. En svår avvägning är hur man gör vid feber under graviditet, är feber eller febernedsättande läkemedel mest riskabelt?

Det som finns i mammas blod återfinns ofta i minst samma halt i fostrets blod, och en del ämnen transporteras aktivt över placenta. Antikroppar är kanske det viktigaste exemplet, för till skillnad från hos tacka och kossa så sker hos människa nästan ingen överföring av antikroppar via bröstmjölken.

När barnet väl är fött är situationen en annan, det verkar inte vara så många kemikalier som anrikas i mjölken. Sålunda kan inte bröstmjölken innehålla mer alkohol än mammas blod, alltså i värsta fall inte mer än någon enstaka promille.

Livsmedelsverket kom förra året med nya rekommendationer angående gravidas alkoholintag. Kritiken lät inte vänta på sig. Både en del barnmorskor och andra upprördes över denna mer tillåtande inställning till ett glas vin.

Jag hörde en rolig debatt i P1 där stackars Eva Corp, kommunikationschef på Livsmedelsverket, angreps från två håll. På den ena fronten menade riksdagskvinnan Chatrine Pålsson från KD att de nya råden var för släpphänta. På den andra fronten argumenterade professor Agnes Wold benhårt logiskt att Livsmedelsverket var moralister, för ur livsmedelskvalitet spelade det ingen roll om den ammande modern var redlöst berusad!

Det är ett ofta upprepat råd att mamman vid kolik hos babyn skall undvika att äta det ena och det tredje. Jag har aldrig riktigt trott på detta, men många BVC-sköterskor och barnläkarkollegor menar att saker mamma sätter i sig kan påverka barnet via bröstmjölken.

Om den ammande modern äter ägg eller dricker komjölk så kan man med känsliga metoder ofta (men inte hos alla kvinnor) återfinna ovalbumin eller komjölksprotein i bröstmjölken, men det handlar om nanogram per milliliter mjölk.

Att dessa mikroskopiska mängder protein skulle ge symtom hos det ammade barnet har jag vanskligt att smälta. Den gamla sanningen att blodig avföring hos spädbarn ofta beror på överkänslighet mot den komjölk modern druckit, fick sig en knäck när det i Finland gjordes en randomiserad studie.

Få blindade studier har utförts, och de jag hittat är i regel mycket små och har gett blandade resultat. En svensk studie rapporterade att vissa barn reagerade med kolik när mödrarna provocerades med vassleprotein gömt i kapslar, andra studier visade ingen effekt av att mor undvek komjölk.

Att öppna studier visar effekt av att mamma sätts på diet räknas inte riktigt när placeboeffekten är så stark. Jag fann en äldre studie som visade att råd och stöd gav betydligt bättre effekt på rapporterade kolikbesvär än vad diet gjorde.

Men saker mamma äter kan återfinnas i bröstmjölken. Och även om det handlar om mycket små mängder protein från ägg och komjölk så kanske det kan leda till en sensibilisering och senare allergi hos barnet?

Denna obevisade hypotes gav upphov till en mängd olika råd till ammande mammor, speciellt i riskfamiljer där någon redan hade allergi. Idag ger barnallergiläkarna inte längre några restriktioner för vad mamma kan äta, eller när barnet kan börja med smakportioner. Till slut får nog mammorna äta och dricka äta som folk flest. Men den som har hand om små barn bör hålla sig nykter, vare sig det är mamma, pappa eller någon annan barnvakt.

Hela Pharma sopar Donsbach under mattan

Falköpingsföretaget Hela Pharma byggdes på import och vidareförsäljning av naturmedicinaren Donsbachs produkter från Kalifornien. Donsbach hänger till och med som målning i Hela Pharmas entré. Såvida de inte plockat ned gubben och ställt undan honom i något förråd.

Kvinnor går till apoteket, män till systemet

Dagen V närmar sig. V som i Vårdval Västra Götaland. Med spänning inväntar vi vilka vårdgivare som blir ackrediterade, och hur mycket privat konkurrens det blir till de gamla vårdcentralerna.

Den huvudsakliga intäkten för vårdgivarna kommer att vara patientpengen, som förstås kommer att variera med patientens ålder. Men pengen kommer också viktas efter kön.

Konsumtionen av primärvård i VGR visar en ur genusperspektiv intressant förändring över ålderstrappan. Man kan ladda hem en exelfil med vårdvikterna för alla åldrar, och den visar att fram till skolstart   är de små pojkarna oftare hos doktorn än vad flickorna är.

Under låg- och mellanstadium är vårdkonsumtionen lika låg hos båda kön, men från puberteten   sticker unga kvinnor iväg och vårdas mer mycket mer än unga män. (Trots att killarnas mortalitet i åldersgruppen 16-24 ligger 250 % högre än tjejernas.)

För båda kön stiger vårdutnyttjandet i den övre medelåldern när de degenerativa sjukdomarna börjar visa sig, men det är först i 80-årsåldern som männen passerar kvinnorna i vårdtyngd per capita.

En powerpoint som kan hämtas hem illustrerar detta ännu tydligare. Där syns att på BVC råder jämlikhet, där får pojkar och flickor samma hälsovård. Läkemedelsförbrukningen följer ungefär samma mönster som besöken hos distriktsläkaren, medan kvinnor får dubbelt så mycket psykosocial rehabilitering som män under alla år mellan 15 och 85.

Kvinnor går till terapeuten, män går till puben, typ.

Några kan säkert hävda att orsaken till att späda pojkar tas till doktorn oftare än späda flickor beror på vilket värde man tillmäter de olika könen, att könsmaktsordningen gör att det månas mer om de små pojkarna.

Det tror jag inte gäller i Sverige. På BVC är det ingen skillnad, och under låg- och mellanstadium är det inte heller någon ojämlikhet. Små pojkar är helt enkelt skörare och oftare sjuka. (Kanske symtom på X-kromosombrist?)

Men vad som händer sedan när puberteten sätter in har jag aldrig fått någon trovärdig förklaring till. Men jag anar att det i någon mån har biologiska rötter och inte bara sociala. Precis som jag tror det har med biologisk psykiatri att göra att på BUP dominerar pojkarna fram till pubertet och sedan blir könsfördelningen den omvända.

Kiropraktorer stämmer kritiker

Kiropraktorer hävdar att de kan behandla barn med kolik, sömn- och ätstörningar, återkommande öroninflammationer, astma och skrikighet trots att det inte finns några bevis för detta.

Är ovanstående mening ett uttalande som kan leda till åtal för ärekränkning?

Ja, det är inte jag som är åtalad, även om jag helt skriver under på den mening jag nästan ordagrant översatt från engelska.

The British Chiropractic Association claims that their members can help treat children with colic, sleeping and feeding problems, frequent ear infections, asthma and prolonged crying, even though there is not a jot of evidence. This organisation is the respectable face of the chiropractic profession and yet it happily promotes bogus treatments.

Simon Singh, doktor i partikelfysik och populärvetenskaplig författare, är den som står inför skranket i London sedan BCA stämt honom just för passagen ovan som publicerats i en krönika i The Guardian.

Detta blir en intressant rättegång där domstolen i den föreberedande förhandlingen igår (7 maj) menar att Simon måste visa att BCA varit medvetet vilseledande. Vi får se om han klarar det.

Här i Sverige väntar jag (efter snart ett halvår) fortfarande på att Socialstyrelsen skall ta ställning till om det för legitimerade kiropraktorer är förenligt med vetenskap och beprövad erfarenhet att behandla barn med kolik, astma, sängvätning m.m.

I Sverige tar inte kiropraktorernas två organisationer öppet ställning för att de skall få lov att behandla pediatriska och barnpsykiatriska sjukdomar. Men de verkar inte heller göra något för att tillrättavisa de kiropraktorer som i reklamen exempelvis hävdar att de förebyggande bör behandla spädbarn för att korrigera (påhittade) subluxationer de kan ha ådragit sig vid partus.

Gör själva en sökning i Google på kiropraktor + spädbarn så ser ni strax vad jag menar.

Att flytta målstolparna efter att straffsparken missat

I min mataffär finns en hälsokostdisk där en stor skolpojke i papp gör reklam för fiskolja. Inte för den gamla hederliga norska varianten med tran som alternativ till AD-droppar, utan omega-3/omega-6 som skall vara så bra mot dyslexi, hyperaktivitet och okoncentration.

Kapslarna är dyra, och vetenskapen bakom dem har inte verkat så övertygande. Ibland frågar föräldrar om dessa kapslar, och mitt svar har hittills varit att jag inte vet om de fungerar. Kapslarna är säkert ofarliga, men de kostar familjen en förmögenhet, och jag har brukat säga att om de hjälper mot ADHD så tror jag att effekten är betydligt svagare än den barnet kan få av receptbelagd medicin.

Vi har gått och väntat på resultatet av en randomiserad dubbelblind studie från Göteborg, och nu är den publicerad. Tyvärr verkar inte Eye-Q hjälpa mot ADHD, men det hjälper ganska bra hos en subgrupp med ADD. Eller gör det inte?

Hos de 75 barn som randomiserades till antingen placebo eller Eye-Q sågs ingen signifikant effekt på ADHD-symtom under de tre månader studien var blindad. Men om man vrider och vänder på data så verkar det finnas en subgrupp på ungefär en fjärdedel (med övervägande ADD) som hade effekt av fiskoljan.

Men frågan är om man får lov att skiva limpan på olika håll tills det slutligen hamnar signifikant fler russin i en av skivorna. Om bara målet hade stått lite till vänster så hade straffen gått i mål.

Analyser av subgrupper i efterhand kan ge uppslag till värdefulla hypoteser, men de bör testas i nya studier om man skall vara strikt. Ben Goldacre påminner i sin blogg om ISIS-2 (streptokinas och/eller ASA efter hjärtinfarkt) där Lancet ville att författarna skulle göra en mängd subgruppsanalyser före publicering.

De gjorde motvilligt redaktionen till viljes, men gjorde samtidigt en annan subgruppsanalys där patienterna delades in efter stjärntecken. Det visade sig då att för patienter födda i vågens eller tvillingarnas tecken verkade behandlingen med ASA betydligt sämre!

Det finns ingen rimlighet i att vattumän som jag skulle ha lättare att få humerusfraktur eller att de i lejonets tecken oftare skulle drabbas av blödande magsår. Men dessa resultat fick man fram genom att tråla igenom kanadensiska data utan att ha någon på förhand specificerad hypotes.

Vi underskattar lätt slumpens tendens att skapa kluster som sedda ur en viss vinkel inte alls ser slumpmässiga ut. Våra hjärnor söker ständigt efter mönster, och ibland tolkar vi in saker i bruset och tycker oss se jungfru Maria i den rostade brödskivan.

Det finns en RCT av Eye-Q till barn med DCD/DAMP som visade förvånansvärt stor effekt på deras läs- och skrivförmåga. Men innan vi springer och köper läspiller till barnen så tycker jag vi väntar och ser om den studien kan replikeras.

I Norge hade man planerat att göra motsvarande studie som här i Göteborg, men i Norge hade marknadsföringen av dessa kosttillskott varit så effektiv att det inte gick att hitta tillräckligt många norska barn med ADHD som inte redan hade fått Eye-Q eller motsvarande.

Eye-Q (eller kort och gott IQ på vissa marknader!) säljs av Equazen som ägs av det schweiziska storföretaget Galenica. Koncernen sålde förra året för 18 miljarder och vinsten ökade med 40 % till 1,3 miljarder svenska kronor.

Eye-Q såldes för 120 miljoner, och det var en tillbakagång främst beroende på att den engelska marknaden gått dåligt. Det beror nog delvis på vår kollega Ben Goldacre som i sin blogg Bad Science och sin spalt i Guardian gått hårt åt ett undermåligt men gigantiskt projekt att av pytsa ut Eye-Q till skolbarn.

Jag vet fortfarande inte om Eye-Q hjälper mot ADHD, men jag tolkar den nya studien som att jag kan fortsätta att ge föräldrar samma besked som tidigare: jag vill inte rekommendera en kostbar behandling som inte har säkert bevisad effekt.

Undras om barnkonventionen tillåter piercing av spädbarn

Av och till träffar man föräldrar som inte kunnat vänta på att låta sina flickor tjata sig till hål i öronen. Föräldrarna har låtit göra hål i de späda flickornas örsnibbar och gett dem guldörhängen. Smärtan är övergående och infektionsrisken förhållandevis liten, men nyttan för barnet är svår att se. Man borde vänta tills tjejen själv kunde ha ett ord med i laget.

På något sätt är det en parallell till omskärelse (eller om ni så vill könsstympning) av pojkar. (Som ni säkert vet är inte lagstiftningen könsneutral i detta område, kvinnlig könsstympning är helt förbjuden även om en vuxen person skulle komma och be om det).

Svensk sjukvård hamnar i ett dilemma kring circumcisio. Antingen hjälper man till och erbjuder offentligt organiserad omskärelse av friska små pojkar, och tar därmed vissa resurser från de sjuka. Eller också ser man på medan familjerna löser det på annat sätt, med risk att ingreppet sker utan smärtlindring och under ohygieniska förhållanden.

Vi ser i Sverige regelbundet att privata omskärelser gått snett, med infektion och sjukvårdsbehov som följd. Nyligen rekommenderade SKL att landstingen skall erbjuda rituell förhudsamputation.

Må vara att det står i Talmud och Koranen att detta skall göras. Men seder kan förändras, och jag kan inte tycka att dessa operativa ingrepp på små pojkar är förenligt med vare sig barnkonvention eller religionsfrihet (i betydelsen frihet att välja sin egen religion när man är stor nog). Abraham själv blev inte omskuren förrän han fyllt 99, så man borde kunna vänta (1 Mos. 17:24).

Även om bakgrunden till ingreppet på intet sätt är rationell så förs ofta förnuftiga medicinska skäl fram när den urgamla seden skall försvaras. Och nyss fick man ännu ett argument när en studie publicerad i NEJM visade att hos vuxna män i Uganda som randomiserats till (frivillig) omskärelse så minskade risken för genital herpes.

Räknar man på siffrorna så får jag NNT till 40. På varje man som slipper herpes går det 39 som inte hade den nyttan av ingreppet (under två års obeservationstid). Att avlägsna förhuden minskade också risken för HPV-infektion, men påverkade inte risken för syfilis. Tidigare studier har visat att omskurna män har mindre risk att få HIV (NNT 72). Undrar varför gud (eller Darwin) satte dit preputiet från början?

När jag läser om minskad herpesrisk så kommer jag att tänka på den mest bisarra historia jag hört om misslyckad omskärelse, där en ortodox mosaisk mohel i New York använde en gammal oral teknik när han avlägsnade den snittade förhuden (jag kan inte förmå mig att skriva ut i klartext vad han gjorde). Tyvärr hade denna operatör recidiverande läppherpes och överförde detta virus till tre av de små pojkarna, varav en dog av herpesinfektionen.

Integrativ medicin hos skärgårdsprofessorn

I Göteborgs norra skärgård har professor Per-Arne Öckerman mottagning. Han är en av de ledande personerna inom Läkarföreningen för Integrativ Medicin.

Professor Öckerman skall tala på Föreningen för Integrativ Medicins årsmöte i Stockholm kommande lördag, och jag (som ju är skeptisk till hela idén att integrera alternativmedicinen med vår vanliga) blev nyfiken på vad han gör där ute på skärgårdsön.

Att en läkarexamen, eller ens doktorsexamen, inte är någon garanti för ett vetenskapligt förhållningssätt visste vi ju redan. Erik Enby och Sanna Oceania Ehdin är ju profilerade exempel på det. Men en professorstitel borde ju borga för ett evidensbaserat synsätt.

P-A Öckerman har varit överläkare/professor i klinisk kemi i Lund i nära trettio års tid, och är nu sedan tio år emeriterad. Hans artiklar i PubMed ligger utanför mitt fält, men jag ser att en del handlar om analys av spårämnen vid olika koster och sjukdomstillstånd.

Han nuvarande praxis är intressant att studera via hans hemsida. Den som tar sig ut till ön kan få både läkarundersökning, olika analyser och ovanliga terapier. Det han skriver om rökning, stress och kost uppfattar jag inte som kontroversiellt, men jag skall servera er ett axplock av de delar som ligger längst bort från EBM.

Professorn tar gärna blodprov och undersöker medan man får titta på bildskärmen kopplad till mikroskopet. Han menar att skörheten hos de röda blodkropparna är ett tillförlitligt mått på om du har ett överskott på fria radikaler.

Via blodet kan man också få reda på om det simmar omkring jästsvamp i din blodbana (fast jag trodde att det var ovanligt hos personer som inte ligger svårt sjuka på IVA), och rörligheten hos de vita blodkropparna anses ge en bild av hur immunsvaret fungerar. Slutligen kan energifördelningen i dina (traditionellt kinesiska) meridianer bedömas.

Går vi sedan över till behandlingarna så hoppar jag över de något mindre omtvistade som kosttillskott och dieter. (Fast Bredspektrum Antioxidant Öckerman lär omsättas för en miljon kronor per år.) Ljusakupunktur beskriver inte Öckerman närmare, men jag tror det är en liten infraröd värmekälla som sätts mot meridianernas akupunkturpunkter.

Kelering med EDTA skall (i teorin) befria din kropp från tungmetaller och enligt Öckerman hjälpa mot kärlsjukdomar, autoimmunitet, MS, Parkinson, Alzheimer, amalgamförgiftning och elallergi.

Kelering utförs i vanlig sjukvård med deferoxamin vid järnförgiftning eller överbelastning med järn efter upprepade blodtransfusioner vid kroniska anemier. EDTA mot ateroskleros är betydligt mer kontroversiellt, och trots flera negativa RCT gör NIH ännu en studie i USA efter påtryckningar från läkare som tror på detta.

De andra indikationerna för EDTA som Öckerman listar har ännu sämre stöd. Men för 800 kronor får du under tre timmar ett dropp med EDTA, magnesium och C-vitamin. Jag vet inte varför magnesium är tillsatt, kanske det minskar risken för allvarlig hypokalcemi (som annars är en biverkan av EDTA som lett till dödsfall)?

Slutligen kan man i Göteborgs skärgård få terapi med pulsade magnetfält. Dessa starka magnetfält "med mycket brett frekvensområde tillför energi av rätt våglängd till skadade celler" som har svårt att upprätthålla den normala membranpotentialen. (Den som begriper hur detta skulle kunna gå till kan väl berätta för oss andra.) Dessa pulser tillsammans med hög dos av "broad-spectrum antioxidants" kan enligt professorn hjälpa både mot elallergi och kroniskt trötthetssyndrom.

Det är den grekiska maskinen PAPIMI som brukas även i den västsvenska arkipelagen. Samma terapi har använts av den ökände "Dr" Donsbach i Santa Monica. Uppfinnaren Panos T. Pappas menar på sin hemsida att Einsteins berömda ekvation är falsk, och att då kärnreaktioner även sker i celler borde formeln snarast vara E=0.001mc²! (Kanske Panos blandar ihop cellkärnor och atomkärnor?)

Indikationerna för magnetpulserna är så vida som "alla akuta och kroniska skador på skelett, bindväv, muskler, hud, t.ex. benbrott, muskelbristningar, ärrbildningar; elöverkänslighet, kronisk trötthetssyndrom, fibromyalgi, tinnitus (särskilt vaskulärt betingad); inflammatoriska processer, tillstånd med sänkt immunförsvar."

På hemsidan finns ytterligare märkliga påståenden. Som att "polio hos barn kunde botas på en vecka med hög dos C-vitamin intravenöst". Att schizofreni kan behandlas med B-vitaminer. Och att man kan finna "genetiskt betingade obalanser mellan aminosyror, spårelement, m.m. hos barn med ADHD, Aspergers och besläktade diagnoser samt hos mördare och andra våldsbenägna".

Detta är Sveriges akademiskt mest meriterade företrädare för integrativ medicin. I rest my case.

Det hjälper om det onda får ett namn

För ett par år sedan läste jag Axel Munthes mer eller mindre självbiografiska Boken om San Michele. Ett av de avsnitt som dröjer sig kvar i mitt minne är hur Axel blev en läkare på modet i Paris genom att uppfinna sjukdomen ”colitis” som kunde legitimera sjukrollen för överklassdamer med krasslig mage.

Som Munthe skriver själv: "Det var en nätt och bekväm åkomma, trygg för kirurgens kniv, alltid till hands när den behövdes, avpassad för allas smak. Ingen visste när den kom, ingen visste när den gick."

Att ha en ”riktig sjukdom” kan hjälpa även en obotlig hypokondriker, åtminstone ett tag. Min svärmors moster hade inget lätt liv, men plågad av allehanda upplevda symtom levde hon ändå längst av alla syskonen.

Hon var ökänd på akuten i staden, men ett par gånger hade hon turen att träffa helt nya läkare som inte kände henne och hennes inbillade sjukor sedan förut. Den ena gången kunde det annars ha gått illa, för då hade hon verkligen ileus och behövde opereras (hypokondri skyddar ju tyvärr inte mot somatiska sjukdomar).

En annan gång sökte hon för mer cerebrala symtom, och även om den nye doktorn inte fann något i status sände han henne på en CT hjärna. Och si, ett meningeom blev därmed upptäckt!

Denna lilla godartade svulst gjorde ingen skada där den satt, men behövde ju följas ett tag innan man bestämde sig för att den lugnt kunde lämnas ifred. Och under drygt ett år så gjorde meningeomet tvärtom stor nytta.

Moster hade blivit adlad med en av de finaste diagnoser man kan tänka sig. Som stolt innehavare av hjärntumör klagade hon nästan ingenting, hon som tidigare dagligen tvingat släktingarna att lyssna till itererade litanior.

Ett tag trodde vi att det verkligen var meningeomet som tryckte på rätt ställe i cerebrumbrum, orsakande en lyckad lobotomi. Men när moster förstod att man inte avsåg att följa upp hennes hjärntumör vidare, då höll det inte längre och hon återföll i mjältsjuka igen.

Det verkar hjälpa en hel del att ha ett namn på det som plågar en. Jag har flera gånger upplevt att både barn och föräldrar blivit lite lättare till sinnes när vi kommit fram till att tröttheten och ogladheten nog kan benämnas depression (efter att vi rimligen uteslutit somatisk sjukdom).

Men det finns ibland en risk att när förklaringen som ges till lidandet är mer omtvistad, kan den leda till konflikt mellan patient och doktor. Elöverkänslighet, multipel kemisk överkänslighet och kronisk neuroborrelios är sådana diagnoser där ett ifrågasättande av etiologin rör upp starka känslor, (Jag fick många mail efter en blogg om borrelia.)

Det är inte bara jag som blir tveksam när den kroniska tröttheten påstås bero på encefalit, myalgisk encefalit. CFS/ME har i Sverige länge verkat vara en diagnos i skuggan av fibromyalgi och amalgamsjuka, medan CFS blivit mer etablerad i t.ex. Norge och Storbritannien. Men nu har en av patientföreningarna blivit mer aktiv, i varje fall i Göteborg.

I e-posten damp det i veckan ned ett mail från RME/Göteborg om ”en sjukdom som ingen nämnde under läkarutbildningen” med referenser och påpekandet att både CDC och WHO klassar CFS/ME som en somatisk/neurologisk sjukdom. Mailet slutar med ett P.S. om att det har faktagranskats och godkänts av en professor emeritus (i socialmedicin).

Jag betvivlar inte att patienter som fått diagnosen CFS har ett stort och verkligt lidande. Men jag känner skepsis inför en kriteriediagnos som verkar ha en så stor överlappning mot bland annat diagnoserna som nämnts ovan, och där inga diagnostiska test finns. Och att blanda in encefalit i namnet är orimligt. Termen encefalit tycker jag även fortsättningsvis skall vara förbehållet hjärnvävnadsinflammation som går att påvisa mer objektivt.

Som vid andra sjukdomar där vi famlar både efter både orsaker och behandlingar, så spretar gärna teorier och terapier åt alla håll. Jag har träffat några vuxna patienter som fått behandling med stafylokockvaccin vid Gottfriesmottagningen i Mölndal. En klok fundering jag hittade på den klinikens hemsida var denna:

“Sjukdomarna fibromyalgi, kroniskt trötthetssyndrom och irritabel tjocktarm samvarierar mer än vad slumpen kan förklara, varför det finns anledning anta att sjukdomarna kan ha gemensam orsak.”

En annan sak som verkar gemensam för många personer med dessa diagnoser är hur viktigt det är för dem att besvären tolkas som neurosomatiska och inte psykosomatiska.

Jag kollade lite på vad som publicerats kring CFS den sista tiden. Hur skall man tolka en färsk studie som kommer fram till att patienter med CFS mycket oftare än kontroller kan påminna sig trauman från barndomen? Kan det inte åtminstone till en del bero på att ens sinnesstämning idag påverkar både vad man minns och vilken känslomässig färgton barndomsminnet ges. Jag vill tro att det är så, för då blir det aldrig för sent att få en lycklig barndom.

Det offentliga får betala notan efter privat screening

Själva begreppet ”förebyggande hälsovård” synes mig vara en ologisk tautologi. Kan hälsan vårdas? I förebyggande syfte? Jag föreslår att hälsan bara lämnas ifred.

Vi har aldrig levt så länge och så friska som nu. Och medicinens bidrag till detta är tämligen marginell. PKU-screening, vaccinationsprogrammet och möjligen en del av BVC:s och skolhälsovårdens kontroller är dock förhoppningsvis kostnadseffektiva (men jag är inte tvärsäker på de två sistnämnda, fast jag håller på med detta).

Ett blint sökande efter hälsoproblem hos vuxna är mer tveksamt. Graviditetskontroller, cellprover från cervix och (kanske) mammografi försvarar väl sin plats i rutinfriskvården. Screening med PSA och F-Hb är än så länge föremål för utvärdering.

I övrigt verkar det tämligen meningslöst att undersöka vuxna människor som upplever sig friska. Men det finns förstås hos många en oro för sjukdom, och en del personer väljer att lägga sina privata pengar på hälsokontroller för att känna sig tryggare.

Oprah Winfrey har i sin talkshow berättat om vilken glädje hon haft av genomgång med helkropps CT, så varför skulle inte bättre bemedlade svenska kvinnor (och män) tilltalas av denna möjlighet till high-tech navelskåderi?

Nu har även Göteborgarna möjlighet att mot en väl tilltagen slant kolla sig lite extra. De privata företagen Cardcon, Annedalshälsan och Xyrinx har installerat sig i en flott byggnad nära Sahlgrenska.

Cardcon berättar i ett prospekt om sina tjänster, och vid en ”Extended Health Check” kan man här i Lilla London få kollat hela paketet på swinglish. Den utvidgade hälsokollen innefattar blodprover, arbetsprov med EKG, UCG, bandspelar-EKG, coloskopi, ultraljud buk, CT lungor, och h elkropps MR .