Till homeopatens försvar (i konsekvensens namn)
BloggTill homeopatens försvar (i konsekvensens namn)
Det var väl en rubrik ni inte väntade er av mig? Men jag vill här ta en för mig anonym homeopatisk kollega i försvar, även om homeopati aldrig övertygande har visats fungera utöver placeboeffekt och förmodligen skulle kräva revision av en del naturlagar om det hade fungerat. (Vilket hade varit en betydligt större sensation än när man upptäckte att rena proteiner kan bete sig som infektiösa agens. Prionernas upptäckt måste väl betraktas som ett litet paradigmskifte?)
Enligt artikeln i Läkartidningen skall nu regeringsrätten pröva om HSAN fattat rätt beslut när man satt en äldre specialistläkare på tre års prövotid (observation). Detta eftersom han under många år använt sig av homeopatiska behandlingar, vilket SoS anmält till HSAN då det anses vara ”en läkekonst som inte ryms inom vad som i Sverige betraktas som vetenskap och beprövad erfarenhet”.
Länsrätten fastställde HSAN:s beslut, kammarrätten nekade att ta upp målet, medan regeringsrätten slutligen har gett prövningstillstånd i detta prejudicerande fall. Min gissning är att kollegan frias, för det är det enda konsekventa beslutet. Skulle han inte få HSAN:s beslut upphävt så blir det Europadomstolen nästa, och det är svårt att se att de inte skulle backa upp en behandling som inte är ovanlig bland läkare i Europas stora länder.
Men varför i hela världens namn tycker jag att det är OK att kollegor håller på med alternativmedicinsk hokus pokus placebo?
Jag tycker inte att det är OK, men jag tycker att det är orimligt att straffa en legitimerad läkare som använder helt ofarlig homeopatmedicin och samtidigt tillåta alla läkare att ordinera annan alternativmedicin som mycket väl kan ge riktiga biverkningar.
Vi har nämligen som goda EU-medlemmar låtit Läkemedelsverket registrera humbugen. Naturläkemedel, växtbaserade läkemedel och homeopatiska läkemedel finns i stort antal godkända och registrerade hos Läkemedelsverket. Och vad gäller naturläkemedel har SoS för flera år sedan klargjort att det är OK för legitimerad personal att förskriva dessa. (Otroligt men sant).
För växtbaserade läkemedel kom det rekommendationer denna månad att legitimerade kan rekommendera eller ordinera (men inte rabattera) växtbaserade läkemedel som inte är traditionella (t.ex. Prostagard). De traditionella växtbaserade läkemedlen (t.ex. Alpenkraft) skall man förhålla sig lite mer avvaktande till (för att de preparaten har mindre dokumentation).
Ett citat: ”Legitimerad vårdpersonal kan, inom ramen för sin yrkeskompetens, informera om traditionella växtbaserade läkemedel vid en diskussion med patient om olika egenvårdsmöjligheter, men att ge en förbehållslös rekommendation eller ordination kan komma att stå i strid med vetenskap och beprövad erfarenhet.”
Skriv kommentar
Dagens Medicin vänder sig till dig som arbetar i sjukvården och vår kommentarfunktion är endast avsedd för personer som i sin yrkesroll vill tillföra synpunkter och ny kunskap i ämnet.Kommentarer
Vad läkaren själv skriver
http://www.linnearehab.se/aktuellt-20090518.php
Som jag förstår det är den inte användandet av homeopatiska mediciner som var det enda skälet till regeringsrättens beslut.
Anmäl kommentar
Jag önskar uppmana alla att läsa den text som reglerar kommentarsfunktionen.
"Dagens Medicin vänder sig till dig som arbetar i sjukvården och vår kommentarfunktion är endast avsedd för personer som i sin yrkesroll vill tillföra synpunkter och ny kunskap i ämnet."
Vänligen respektera det.
Anmäl kommentar
Ja, läs båda sidor och döm själv vem som verkar mest trovärdig.
http://www.quackpotwatch.org/
http://www.quackwatch.com/11Ind/bolen.html
Anmäl kommentar
Olle,
Lysande sida du rekommenderade.
http://www.quackpotwatch.org/quackpots/quackpots/barrett.htm
Man ser vissa likheter med författarna på en del inlägg här på Mats Reimers blogg och Stephen Barrett. Är det här någon du har kontakt med Mats Reimer? Längst ner på sidan ser man att Barretts privatekonomi inte riktigt går ihop. Man kan ju undra vem som finansierar honom? Och varför? Och varför det verkar vara så hemligt?
Anmäl kommentar
Mycket bra sagt Mats Reimer - jag instämmer:
"Det vi kan enas om är väl att skattemedel måste bekosta forskning på icke-patenterbara behandlingar, men också att det krävs bra bevis innan man inför nya behandlingar (som nya kostbehandlingar vid sockersjuka)?"
Så det var alltså bristen på skattemedel som släppte igenom kostråd som tallriksmodellen för diabetessjuka, som inte testats på just diabetessjuka i tillräcklig omfattning....
För bevisen var ju inte bra, eller hur?
Anmäl kommentar
Personligen skriver jag helst ut läkemedel där patentet gått ut. Då har de hunnit bedömas i den kliniska vardagen under ett antal år och dessutom blivit mycket billigare.
Det vi kan enas om är väl att skattemedel måste bekosta forskning på icke-patenterbara behandlingar, men också att det krävs bra bevis innan man inför nya behandlingar (som stora doser vitaminer, mineraler, kosttillskott)?
Anmäl kommentar
Ditt sista stycke räcker som bra förklaring Bosse, så är det nog!
Sedan är ju Mats motivering också bra, när han nu säger: "Kan du lämna någon bra vetenskaplig referens (helst metaanalys typ Cochrane) som backar upp det du menar är sant?"
Annan jämförelse:
Det är väl sådana vetenskapliga referenserna
som används inom vår Diabetesvård vad gäller kostråd för Diabetessjuka och det är väl därför det tar så evinnerligt lång tid att vända/ändra behandlingarna...eller...?
Nya Metastudier måste göras...?
Vilka är nu dom där bra vetenskapliga referensstudierna på att sockersjuka skall äta enligt dom råd dom får nu? Finns det studier genomförda med sådan kost på just Diabetessjuka?
Kan du lämna någon bra referens, Mats?
Helst Metaanalys typ Cochrane och detta är VITALT eftersom nu väldigt många drabbas!
Anmäl kommentar
Mats Reimer är möjligen en smula naiv när han förutsätter att verksamma behandlingar "slår igenom" förr eller senare. Behandlingar som inte går att patentera har mycket svårt att vinna genomslag. Det är i princip omöjligt. Nu på lördagsmorgen läser jag en artikel i DNs ekonomidel, som på ett mycket åskådligt sätt förklarar varför enklare, billigare och, förstås, opatenterabara behandlingar, inte kan slå igenom. Det kostar för mycket helt enkelt! Tyvärr hittar jag inte länk till artikeln.
Det finns andra förklaringar också. bland annat att läkare är präglade till (patenterade) läkemedel likt hönan vid kritstrecket.
Anmäl kommentar
Kan du lämna någon bra vetenskaplig referens (helst metaanalys typ Cochrane) som backar upp det du menar är sant? Jag kan mycket lite om ögonsjukdomar.
Nämnde doktors entusiasm för magnetplattor mot ledproblem får mig att ana ugglor i mossen...
Anmäl kommentar
Det var Olle som lämnade ämnet och tog upp en mängd komplementära metoder (i din anda?) och uteslöt en metod som nog är nästintill jämbördig med läkemedelsbehandlingarna vad gäller vissa ögonsjukdomar! Kostnadseffektivare!
Du har rätt - han fick pris därifrån, men även från ett Amerikanskt Universitet som följt upp hans metoder!
Det är väl inte så konstigt om många på äldre dagar inte förmår hålla uppe sin näringsstatus och läkemedelsbehandlas dom dessutom så försvinner viss näring än fortare!
Du säger Mats:
"Men det som är så bra med den vetenskapliga metoden är att sanningen kryper fram och triumferar så småningom."
Det är väl det som håller på hända med exvis våra fettskrämda kostråd, men i väldigt många år lurades många om t ex mättat fetts farlighet. Vad har detta kostat oss i onödiga sjukdomar?
Sen säger du:
"Om det verkligen är antioxidanter som är den bästa behandlingen av makuladegeneration så kommer den att slå igenom."
Det beror väl på...vem som styr och ställer och i nuläget är det väl läkemedelsvården som gör det eller är läkare motiverade/kunniga i att behandla med tillskott(mineraler, vitaminer mm.).
Vem skall utbilda fler ögonläkare på detta! Det verkar ju mer som det hellre anmäls när man inte förstår...
Anmäl kommentar
Hej Karl-Fredrik, nu har vi lämnat ämnet för bloggen bakom oss, men för all del. Den ögondoktor jag tror du syftar till fick aldrig sin hedersdoktorshatt, men han fick ett annat fint pris av några som mer uppskattar nutritionism: http://www.2000taletsvetenskap.nu/pdf/LazloFekete2007.pdf
Men det som är så bra med den vetenskapliga metoden är att sanningen kryper fram och triumferar så småningom. Om det verkligen är antioxidanter som är den bästa behandlingen av makuladegeneration så kommer den att slå igenom.
Liksom magnetplattor mot artros (rent hypotetiskt) kan komma att bli vetenskapligt rumsrent, inte för att jag tror på det, men man vet ju inte vad forskningen kan visa i framtiden...
http://www.hyra.nu/magnethealth/tiptap.htm
Anmäl kommentar
Terje Tvärpigg... 01:58, 20 maj 2009, skrev: "Du inser vidare, hoppas jag, att skillnaden mellan forskningsanslag för en barnläkare och för en kiropraktor är astronomiska. Jag ska villigt erkänna att det hade varit angenämt att få tillgång till de ohyggliga resurser som läkarna har både från stat och landsting men framför allt från läkemedelsbolagen och från industrin av teknisk utrustning. Nu är det som det är och kiropraktisk forskning har för egen maskin de senaste decennierna accelererat."
Intressant att denna konspirationsmyt om orättvis resursfördelning ständigt återkommer. Hur rimmar det med följande utbrott på en amerikansk KAM-vänlig sida? Åsikter av en "konsumentadvokat" som var sur på alla anklagelser om pseudovetenskap:
"Throughout this discourse keep something important in mind. It's this - we in the Health Freedom Movement outnumber the quackbusters 100,000 to 1. We've got more money than they do, and we've got better, and more talented people. We also have better lawyers. It is time to use our advantage to destroy them." (http://www.quackpotwatch.org/WisconsinWar/who_are_these_so.htm)
Oj alltså! De har fler soldater, mer pengar, större talanger! Dags att krossa, krossa! :-)
Annars brukar det ju som sagt heta att de inte har råd eller resurser till forskning. Vilket alltså är en populär snyftbluffmyt!
Vore det inte smartare då att använda sina pengar och påstådda talanger till att lära sig vetenskap och producera högkvalitativ forskning om sina metoder, så att man kan övertyga vetenskapligt i stället för med maktspråk och hotelser?
Ovanstående publicerades den 8 sep 2006 kl 19:25:40. Vad har de åstadkommit sedan dess? Troligen bara ökade kostnader för samhället. Samma webbsida säger nämligen - som om det var något positivt: "North America has been going towards what are called "alternatives," in health and medicine, in a big way. More than half of the US health dollar is currently being spent on this phenomena. With new billing codes (ABC Codes) going into effect, allowing insurance and Medicare to pay for "alternative" therapies, that percentage will, no doubt, increase dramatically."
Vill vi verkligen ha en sådan utveckling? Att "vården" av huvudsakligen ganska unga och friska människor med diverse krämpor, eller forskningen kring dem, ska få kosta mer än avancerad forskning och sjukvård för allvarligare sjukdomar? Deras naiva slagord "rather be healthy than medicated" får väl inte innebära att man ska lämna människor obehandlade för trafikskador, cancer, diabetes, astma, KOL, hjärtinfarkt, lunginflammation, polio, Downs syndrom, matförgiftningar, salmonella, gallsten, njursten, tillväxtrubbningar, sköldkörtelrubbningar, binjurerubbningar, bisköldkörtelrubbningar, hypofysrubbningar, tarmrubbningar, blindtarmsinflammation, ögoninflammation, hörselskador, brännskador, muskelskador, senskador, benbrott, skolios, schizofreni, depression, bipolär sjukdom, Parkinson, Huntington, ALS, MS, Alzheimer, övertryck i hjärnan, blödning i hjärnan, AIDS, alkoholskador, tobaksskador, narkotikabiverkningar, hudsjukdomar, syfilis, gonorré, etc. etc. etc. etc. ...
Nej, ibland känns det i dessa diskussioner som om alternativrörelsen tror att bara de enkla diagnosområden existerar som de råkar känna till, och att de riktiga doktorerna också bara behandlar sådana, fast fel. Men eftersom de generellt är medicinskt outbildade, kan man inte begära mer kunskap av dem - men mer ödmjukhet, tack! Bara inom ögonområdet finns det över tusen diagnoser. Ingen irisdiagnostik, zonterapi, akupunktur, homeopati eller kiropraktik där för mig, inte!!
Anmäl kommentar
Det är sant, men om det finns större negativa studier kan man ju sluta sig till att den kliniska nyttan är noll även om man aldrig kan utesluta att en viss behandling har en pytteliten positiv effekt.
I fallet kiropraktik verkar det vara så att kiropraktisk manipulation av ryggont är en av flera lika bra (eller lika dåliga) behandlingsalternativ. Den som kan tipsa om någon färsk metaanalys (eller bra större kontrollerad studie) som visar något annat är välkommen.
Anmäl kommentar
bara för att en metod inte har en bevisad effekt betyder det inte att den är motbevisad. stor skillnad, som även EBM-tillhängarna burde fatta.
Anmäl kommentar
Trots alla timmar av pennfäktning med kiropraktorer så har jag nog ett par bloggar kvar att skriva i ämnet, men jag tänkte vänta tills Ringborgs nästa utredning om den svenska utbildningen kommer snart.
Som svar idag får räcka att WJ Assendelft inte alls verkar hata kiropraktorer. Hans senaste artiklar är ganska positiva, manipulation verkar i en liten studie vara bra mot epikondylit, viss effekt mot huvudvärk, kiropraktorer är rätt bra på att på rtg-bilder hitta klara kontraindikationer till manipulation t.ex.
Det du inte gillar är hans metaanalyser av hur kiropraktik fungerar mot ryggont. 1992 så fanns det färre studier, och hans konklusion då var försiktigt positiv vilket ändrades i nya artiklar 1996 och 1998 då det fanns fler studier av bättre kvalitet att ta med i metaanalysen.
Fulltext av Ernst och Assendelfts editorial:
http://www.pubmedcentral.nih.gov/articlerender.fcgi?tool=pubmed&pubmedid=9665893
Anmäl kommentar
Det är ju glädjande att du ville ha ett nom de guerre och inte eftersökte ett alias! :)
Jag ska vara uppriktig med dig och säga att min misstanke är att det gått prestige för dig i din blogg. Om du inte är uppköpt av något läkemedelsbolag eller gått med i en ”utrota kiropraktikerna” kampanj så är det min tro att du inledningsvis lyssnade på Ernst och ansåg att han gjorde ett vederhäftigt intryck. Du läste boken och svalde hans story med hull och hår utan att kritiskt kontrollera hans bakgrund. En professor i komplementärmedicin på Medical School, Exeter University kan man lita på när han kritiserar … komplementär medicin. Tänk om han styrts av andra intressen än … sanningen.
Kände du till att han redan 1998 var känd i kiropraktorkretsarna i Storbritannien? Då precis som nu gav han sig på kiropraktorer men riktade in sig på ländryggssmärtor och hur ineffektivt kiropraktisk behandling var. Hans dåvarande kumpan hette William Assendelft, senior forskare vid Institute for Research in Extramural Medicine, Amsterdam. De publicerade en kiropraktorkritisk artikel i BMJ där 7 av 13 referenser var deras egna. Kritiken lät inte vänta på sig. De blev tvungna att backa och erkänna att det fanns åtskilliga ”national guidelines” för behandling av ländryggssmärtor vilka rekommenderade kiropraktisk behandling och att dessa baserades ”on large volume of evidence”.
De hänvisade dessutom i BMJ till en studie som inte talade för kiropraktisk behandling, som gjordes av … precis Assendelft och på denna studie allena konkluderade de att ”kiropraktisk behandling är inte bevisad effektiv bortom allt rimligt tvivel”. Att observera här var att det ansågs helt legitimt att två individer uttrycker sitt tvivel över konklusionerna av de evidensbaserade rekommendationerna, men det ansågs klart uppseendeväckande att ha en avvikande uppfattning enbart baserat på din egen studie. Det är än mer uppseendeväckande när din egen studie faktiskt bevisar att kiropraktisk behandling är effektiv för ländryggssmärtor. Ernst och Assendelft valde helt sonika bort att i BMJ publicera Assendelfts et al egen studie gjord 1992 där de konkluderade att kiropraktisk behandling är effektiv för ländryggsmärtor.
Bla bla bla, man förutspådde vidare redan 1998 i England att ”dr” Ernst skulle ge sig på att kritisera kiropraktisk behandling av halsryggen. Det finns väldigt mycket mera att översätta...
Men nu till ämnet för dagen. Du skriver att din gissning på 25% handlar om vad du tror att du gör som har bra evidens. Tror du inte kiropraktorer resonerar på samma vis?
Du fortsätter; av de återstående 75% då jag försöker veta evidensen för det jag gör och det är ju det som EBM är - att handla efter den evidens som finns och i övrigt försöka gissa sig till det klokaste man kan göra i brist på bra evidens. Detta tillsammans med det du skrev tidigare om din personliga beprövade erfarenhet som styr de övriga 75%; varför tror du att kiropraktorer resonerar eller handlar annorlunda?
Att poängtera för övrigt är att 100% EBM i klinisk praksis aldrig var syftet när begreppet först introducerades. EBM tillsammans med klinisk beprövad erfarenhet är ledstjärnan, precis som du arbetar och precis som kiropraktorerna arbetar.
Du inser vidare, hoppas jag, att skillnaden mellan forskningsanslag för en barnläkare och för en kiropraktor är astronomiska. Jag ska villigt erkänna att det hade varit angenämt att få tillgång till de ohyggliga resurser som läkarna har både från stat och landsting men framför allt från läkemedelsbolagen och från industrin av teknisk utrustning. Nu är det som det är och kiropraktisk forskning har för egen maskin de senaste decennierna accelererat.
Din antipati hittills för kiropraktorer (om du nu inte är köpt av läkemedelsbolagen eller värvad av ”utrota kiropraktikerna” vill säga) baseras den på en så simpel teori att det du inte begriper fungerar inte? Har det föresvävat dig att det du högljutt kritiserar som placebo och humbug kanske verkligen fungerar? Har du verkligen befintliga och presumtiva kiropraktorpatienters bästa i åtanke när du slänger dig med påståenden som du egentligen inte har belägg för?
Anmäl kommentar
Ja du namn med namnet namn... jag vet inte om jag tycker att den som är helt anonym och inte orkar ange sin yrkestitel eller ens hitta på ett nom du guerre förtjänar något allvarligt svar.
Men storsint som jag är: Min gissning på 25% handlade om vad jag tror att jag gör som har bra evidens. På ett sätt följer jag väl EBM även för det mesta av de återstående 75% då jag försöker veta evidensen för det jag gör och det är ju det som EBM är - att handla efter den evidens som finns och i övrigt försöka gissa sig till det klokaste man kan göra i brist på bra evidens. Som idag:ett förskolebarn med pollenallergi som inte svarat bra på godkända mediciner. Om kortisonspray i näsan funkar bra på skolbarn och kortison i luftrören är godkänt för förskolebarn, är det i enlighet med EBM att behandla detta barn off-label med kortison i näsan? Jag tycker det. (sic) Jag vet ju på ett ungefär vilken evidens jag bygger min extrapolering på.
Anmäl kommentar
Hej Pekka, ett försök till svar:
Cochrane review: Over-the-counter medications for acute cough in children and adults in ambulatory settings.
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/18253996
CONCLUSIONS: There is no good evidence for or against the effectiveness of OTC medicines in acute cough.
Hur det är med studier av de receptbelagda hinner jag inte söka fram idag. Men det jag brukar säga (för att jag tror det är sant) är att astmamediciner funkar bara mot hosta om du har astma, och som dämpare av hostreflexen funkar egentligen bara knark (kodein, dextrometorfan).
Anmäl kommentar
Vilka hostmediciner är det som saknar evidensstöd? Gäller de alla luftrörsvidgande eller hostdämpande som är receptfria?
Anmäl kommentar
Betyder det att barnen i Mölnlycke bara får se dig 10 timmar i veckan i framtiden eller att du enbart kommer ägna dig åt EBM 40 timmar i veckan, trots att du enligt egen uppgift har god personlig erfarenhet av 75% av din verksamhet idag?
Vilket anser du vara viktigast; att någon studie visar att en viss procentdel av barnen borde bli bättre av det du gör eller att du själv ser att de barn du behandlar blir hjälpta?
Tacksam för ett ärligt svar som inte tramsas bort.
Anmäl kommentar
De övriga 75% är det min personliga beprövade erfarenhet som gäller: Tarot, pendel, irisdiagnostik, håranalys, kiropediatrik, naprapotatismos, solhatt, dumstrut, osv
Anmäl kommentar
Som vanligt är det väl snarare politiker än medicinskt vetenskapligt utbildade som får fatta de övergripande besluten. "Europa" är faktiskt inte alls mer positiv till humbugsmetoder, inte det vetenskapliga Europa. Men den karismatiska alternativrörelsen har som bekant obegränsad idérikedom och oanad övertygelseförmåga gentemot dem som inte har kunskap att försvara sig mot fantasierna. Sen kan det förstås finnas nationsspecifika skillnader i vetenskapsdefinitionen. När jag i början på 80-talet följde forskningsmetodikutvecklingen och diskussionerna i den statistiska facklitteraturen, var det i Tyskland fortfarande olagligt med randomiserade studier - det ansågs oetiskt! Hur det är idag vet jag inte.
Anmäl kommentar
Hur rättfärdigar du de övriga 75% av ditt arbete?
Anmäl kommentar
Blev det syftningsfel? Med sina egna läkare har landstingen anställningsavtal och med de privata kontrakt.
EBM i min vardag... 25%? Men jag försöker. Min allmänna poäng är att KAM och EBM inte kan samsas.
Anmäl kommentar
Intressant tankegång och slutsats, men varför bara privata vårdgivare? Varför inte alla? Alla skattefinansierade vårdgivare ska hålla sig inom ramen för EBM. Vad händer om två studier kommer fram till olika slutsatser?
Hur stor del av din egen dagliga verksamhet är för övrigt EBM?
Anmäl kommentar