Medicinsk orientalism i occidenten

Medicinsk orientalism i occidenten

Som ni kunnat läsa i tidigare bloggar har gamla österländska förvetenskapliga teorier och praktiker fått fäste här på västkusten. Sahlgrenska Kvackademins högsta höns gullar med traditionell kinesisk medicin, akupunktur står högt i kurs inom gyn/obs och Feng Shui möblerar om på IVA i Borås.

Dagens blogg kommer att handla om ännu en oriental terapi, medicinsk qigong. När jag besökte Beijing för tjugo år sedan såg jag massor av folk gymnastisera i parkerna tidigt på morgonen, och jag tror deras långsamma rörelser var qigong i någon av alla de varianter som finns.

Enligt en artikel jag läst lär det efter 1000 år finnas 3000 varianter av qigong; man undrar om det kan vara sant, vem skulle orka katalogisera alla dessa? Artikeln från Göteborgs Universitet beskriver en studie där man jämfört qigong med mer vardaglig sjukgymnastledd träning mot ont i nacken. Den variant de använde var Biyun (inte att förväxla med de övriga 2999 alternativen).

Den randomiserade studien med runt 30 patienter i varje grupp fann ingen signifikant skillnad mellan de två behandlingarna, utom att fler patienter i den vanliga gymnastikgruppen vid ett mättillfälle fått bättre rörlighet i nacken Men där håller jag med författarna om att det kan vara slumpen som spelat ett spratt; om man räknar p-värden på hela 24 olika jämförelser bör man nog höja ribban över (och sänka p-nivån under) 5 % om man vill undvika massignifikans.

Jag är kanske misstänksam i överkant, men efter att ha läst artikeln sitter jag och undrar om man bestämde sig för hur data skulle analyseras före eller efter man sett hur det gick. Det mått man använt är andel patienter som fått en förbättring av en viss parameter, och då blir det ingen skillnad förutom den vi nyss viftat bort.

Men förbättringen kunde vara hur liten som helst, och en försämring drar inte ned resultatet med detta sätt att dikotomisera utfallet. En mer naturlig jämförelse hade väl varit att se även på medelvärdet för antal dagar med smärta eller smärtans styrka mätt med VAS. Om medelvärdena skiljer kan jag inte se i artikelns tabeller, men medianvärdena förbättrades i varje fall klart mer i den grupp som slapp orientalismen.

Direkt efter att behandlingsserien avslutats hade dessa medianvärden ändrats så här: dagar per vecka med nacksmärta; med Biyun från 7 till 6,5, med jympa från 7 till 4. Ont senaste veckan (VAS 0-100); med qigong från 50 till 41, med gymnastik från 56 till 26. De som gjort studien är dock välvilligt inställda till qigong och tolkar sin negativa studie som positiv: ”These results indicate that treatments including supervised qigong … can be recommended for … neck pain”

En helt färsk systematisk litteraturgenomgång är dock inte lika positiv och menar att de studier som hittills presenterats inte talar för att qigong hjälper mot smärta. (Titeln till denna blogg snodde jag delvis från en amerikansk blogg jag brukar följa, Science-Based Medicine.)