Gösta Videgård – en svensk Waldorf

Gösta Videgård – en svensk Waldorf

Antroposofernas skolor brukar kallas Waldorfskolor, efter Rudolf Steiners första skola för de anställda vid Waldorf-Astorias cigarettfabrik 1919. Det är en rolig tanke att skolorna skulle ha kunnat heta Marlboro eller Lucky Strike. Den som stödde Steiner hette inte Waldorf, utan antroposofen Emil Molt hade bara döpt sitt cigarettmärke efter USA:s förste multimiljonär Johann Jakob Astor som 1784 utvandrade från byn Walldorf nära Heidelberg.

Jag har sett att alternativmedicinsk forskning i Sverige ofta fått stöd från Ekhagastiftelsen, och när jag kollade upp den fann jag en spännande historia om en svensk mecenat till antroposofisk biodynamisk odling och alternativmedicin.

Byggnadsingenjören Gösta Videgård var en framgångsrik man under 30- och 40-talet, och byggde upp en stor förmögenhet i fastighetsbranschen. Hans rederiverksamhet med kyltransporter som startade efter kriget lönade sig dock sämre, och 1952 försvann han under affärsresa i Panama och ”Omständigheter i samband med försvinnandet ha närmast tytt på att han omkommit, men full klarhet härom har ej kunnat vinnas”.

De flesta tillgångar Videgård lämnade efter sig hamnade i Ekhagastiftelsen, vars ändamål angavs som ” att upprätta eller understödja redan befintliga allmännyttiga inrättningar samt stödja upptäckter, uppfinningar och erfarenheter, vilka äro ägnade att förbättra människans tillvaro och livsföring ... i första hand stödja upptäckter avseende utnyttjandet av naturkrafterna, så att dessa på allt bättre sätt kunna nyttiggöras för mänskligheten och då särskilt genom åvägabringande av ökad folkhälsa.”

”Sedan det bland de personer som haft befattning med stiftelsens förvaltning uppkommit vissa meningsskiljaktigheter angående stiftelsens allmänna ändamålsbestämmelse” utsågs en kommitté att 1957 utreda vad Videgård mer exakt kunde ha menat att stiftelsen skulle stödja. Kommittén var grundlig och hela 55 personer fick redogöra för vad de ansåg att Videgård ville med detta ”monument över honom själv”.

Videgård var i sitt husbyggande en rationell ingenjör, men när det kom till hälsa misstrodde han läkarna, även om han kunde fördraga kirurgerna som nödvändiga ibland. Videgård använde vid behov helst homeopatiska medel, och vände sig mot ”utnyttjandet av sulfonamid för nedbringande av feber, ryggmärgsprov och vaccination”. Han var vän med Sveriges förste USA-utbildade chiropraktor Hjalmar Löfgren, och Videgård var imponerad av den naturmedicinska behandling han själv fått vid Kurhaus Cademario i Schweiz.

Även om Videgård var en stark anhängare av odling utan gifter och konstgödsel så var han inte troende antroposof. Mat av god kvalitet skulle hjälpa en till hälsa och han antog att ökning av cancerfallen ”stod i samband med den ökade användningen av gifter, hormonpreparat och dylikt i jordbruket och den vidare livsmedelsframställningen”.

Utredarna i kommittén verkar ha varit skeptiska till homeopati och biodynamisk odling. Man tycks ha menat att den odling som Videgård förespråkade bara var inspirerad av biodynamiken och att stiftelsens ändamål borde begränsa sig till att stödja forskning om sådan odling, och att stiftelsen utan vetenskapligt stöd via forskning inte kunde propagera för biodynamik. Kanske var det de homeopatiska, astrologiska och religiösa elementen i biodynamisk odling som man var tveksamma till.

”Uteslutet är det emellertid för närvarande icke, att metoden i större eller mindre utsträckning kan komma att visa sig godtagbar från gängse vetenskapliga utgångspunkter.” I ett par kommande bloggar skall vi se på vilka projekt som Gösta Videgårds Ekhagastiftelse har gett ekonomiskt stöd till under de senaste åren. Här återfinns både rimliga och vettlösa projekt inom odling och hälsa.