Rättegången är över

Rättegången är över

Nu är rättegången över. Den där en skötaren står åtalad för vällande till patients död på psykakuten i Karlstad.

Åklagarsidan och målsägarbiträdet Thomas Bodström pläderar att skötaren och endast han varit så oaktsam att det orsakat mannens död. Bodström framhåller starkt det personliga ansvaret, trots att han är ordförande i justitieutskottet och det annars verkar finnas ett politiskt konsensus kring den nya patientsäkerhetsutredningen, där man ju istället vill se systemfel och INTE fokusera på individen som försöker göra sitt bästa i jobbet. Man kan undra om partierna är så eniga som det verkat. Han hänvisar också till HDs dom i Kalmarmålet där en sköterska dömdes för att ha blandat för starkt dropp som fick till följd att ett barn dog. Det var efter den domen man började se över lagen. 

Sen är det ofta svårt att både veta vad som går fel och ursvårt att peka ut vem som då är den ”skyldige”. Det har gått mer än 1,5 år sedan den dagen i februari 2008. Under de tre rättegångsdagarna märks det. Vittnen har glömt detaljerna om man nu kan kalla dom småsaker. Det visar sig att polisen t.o.m. hade glömt att man först stannat några timmar på ett annat sjukhus där man skrev ett vårdintyg och sen vidare till akuten. Vid förhör framkom att det varit mycket bråk och våld i hemmet där mannen bodde med sina föräldrar, innan han fördes till psykiatrin. Han hade ett beteende som gav stora problem, men han hade ingen känd psykisk sjukdom men en hjärnskada sedan födseln.

Med ett våldsamt beteende som inte kan enkelt och snabbt kan förklaras med uttänkt kriminellt beteende med t.ex. hämnd som motiv förs man automatiskt till psykiatrin. Först senare får man inom psykiatrin försöka se vad som är vad, när man fått kontroll på det akuta. Det skulle se ut det att åka till en vanlig akutmottagning med en person som nyligen varit ”sjövild”. Inte heller vill polisen föra en person som inte klassiskt stämmer in på deras klientel till arresten. Så kom mannen alltså till psykakuten. Att han hade vissa skador på kroppen redan när han kom till psykiatrin är konstaterat. Mannen ger en förklaring till hur de uppkommit. Skadorna beskrivs vara just till vänster i sidan där det sedan visar sig att han har en hel rad av revbensfrakturer, som när de sitter så är allvarligt och kan ge andningssvårigheter. Han har så ont att läkaren inte får undersöka honom. Han får plötsligt någon svår hosta och går ner på alla fyra på golvet. Sen ställer han sig upp och blir ”hulken”. Han ska ut och sparkar så på metalldörren så det blir märken i den.

Den åtalade skötaren ingriper och försöker få ner honom på golvet men de hamnar båda över en karmstol som går sönder. Sen kommer hjälp, till slut krävs tillskott av 6 väktare och handfängsel för att klara situationen. Skötaren anklagas för att inte ha släppt greppet när en annan skötare tycker att mannen får ful färg. Det visar sig nu 1,5 år senare att det är oklart vad hon sa, om någon alls hörde att hon sa något och varför hon, om hon inte får gehör för sitt larm, inte vänder sig till sjuksköterskan eller läkaren som fanns där. Och ingen annan såg att han fick dålig färg. Sen kom väktarna och 15 minuter senare blir mannen blå och får ett hjärtstillestånd som ger honom hjärnskador så allvarliga att han förklaras hjärndöd ett par dagar senare.

Rättsläkaren uttalar sig säkert om att mannen inte kan ha haft revbensskadorna när han kom in till psykakuten. Skadorna är av den graden att man ser liknande bara vid kraftigt våld som vid trafikolyckor och patienterna har då mycket svårt att andas. När och hur fick mannen skadan? Var det när han och skötaren föll över stolen som gick sönder, fast alla enhälligt säger att de föll på höger sida (där det finns en enstaka revbensfraktur)? Mannen som tidigare visat sig extremt smärttålig, kan han haft skadan från innan? Kan smärtan varit orsaken till att han varit så arg och svår att få kontakt med hemma?

Skötaren anklagas inte för att ha orsakat revbensfrakturerna men i instruktionerna för fasthållning står att man ska kontrollera andningen, och mannen dör enl rättsläkaren av kvävning. Vem ska kontrollera andningen? Sjuksköterskan ska vara ”ledare” men hon drog upp medicin i spruta. Ser man ”automatiskt” att han andas när han kastar med huvudet, som beskrivs? Han blir blå 15 minuter senare, när skötaren inte varit i rummet de senaste 5-7 minuterna. Både skötaren och mannen var stora om magen. Har skötarens mage legat på mannens rygg när han lutar sig över honom utan att han legat på honom? Kan det ge något tryck? Kan han dött i en stressdöd, exalterat delirium, som brukar vara en uteslutningsdiagnos när inga skador finns som kan förklara förloppet? Olika faktorer kan ju påverka varandra.

Ja, det är det vi får höra den 22 september hur domstolen dömer. Har skötaren genom sitt ingripande varit oaktsam? Eller ska man helt enkelt släppa ut en man som med så stor kraft vill gå ut och låta polisen som är mer van vid nedtagningar, gripa honom om de finner honom ”där ute”. Då får man bara hoppas att han inte skadar sig själv eller någon annan innan polisen hittar honom. Vad kommer allmänheten tycka om det?

Ingen vill ja ha en utgång som den här. Hur ska vi göra nästa gång? Inte är det heller säkert att han var psykiskt sjuk kanske hade han bara ont och hade pga sitt handikapp svårt att förklara sig? Är han då ändå en psykpatient pga sitt beteende