Livskvalitet - igen

Livskvalitet - igen

Om livskvalitet igen. Finns något viktigare? Har man ett gott liv kan man fördra det mesta. Kanske är sjukdomen så begränsande att bästa möjliga kvalitet, efter omständigheter, ändå inte räcker för att vilja leva. Då ska man få välja döden anser jag.

Men innan man gör det sista valet ska man ha fått prova på hur det är att ha den bästa möjliga livskvaliteten, så man vet vad man oåterkalleligt väljer bort. Något liknande Hospice kanske är det lilla ”kvalitetshem” som borde passeras innan beslutet att begära läkarassisterat självmord. Jag tror inte många skulle välja det. För den som vill och kan vara hemma skulle det finnas ett öppenvårdshospice-team. Det jag målar upp, är inte det just den palliativ vård vi har idag? Där det finns. Mitt intryck är att det fungerar väl, men att man måste vara väldigt sjuk innan man accepteras dit. 

Livskvalitetstänket behövs tidigare. Kanske ett konvalescenthem med en personlig coach skulle kunna göra underverk för sjuka, orkeslösa men inte nödvändigtvis döende. Kanske behöver de bara en kort paus med fokus på träning och vila men avlastas sånt nödvändigt som fixa mat, bädda och sånt. Och avlasta anhöriga. Och det viktigaste, att ha folk omkring sig, så mycket eller litet man själv vill. Alla från de som förr fick ligga kvar ett tag på sjukhus eller åka till just ett vilohem, till de som är väldigt sjuka men inte tillräckligt för palliativvården, skulle vara välkomna.

Det skulle jag gärna starta.

För den som skulle vilja dö där skulle jag kunna tänka mig hjälpa till med det också. Under speciella omständigheter och om lagen tillåter är bäst att tillägga. Läkarassisterade självmord kommer snart legaliseras, det är jag övertygad om.Men nästan ingen kommer vilja ha "tjänsten", det är också min tro.