Att bita i det sura äpplet

Att bita i det sura äpplet

Dags att bita i det sura äpplet. Jag sökte en tjänst som jag är väl meriterad till. Ansökningstiden gick ut förmer än 2 månader sedan. När 5 veckor passerat utan att jag hört något alls försökte jag ringa till den ansvarige på kliniken. Jag förstod att jag inte kunde vara aktuell men ville höra vem som anställts. Jag visste att det fanns minst två andra sökanden. Kollegan tar inte emot samtal från kollegor, allt går genom sekreteraren.

OK, jag lämnar meddelande, väntar, lämnar nytt meddelande. Så fortsätter det några veckor. Hon säger att hon framfört att jag vill ha kontakt angående tjänsten. Jag skickar ett mail till kollegan och tar reda på att adressen verkligen är den rätta och at han är i tjänst. Inget svar.

Jag börjar söka mig bakvägar, för det måste ju vara offentliga uppgifter vem som anställts. Det kom att visa sig att jag är enda sökanden. Vad som hänt med de andra är oklart. Däremot är det solklart att kollegan undviker mig. Är nog lite för off.

Han vet att jag inte bryr mig om min karriär till den graden att det tystar mig från att säga ifrån. Sannlikt gör det, i kombination med bloggandet, mig till en persona non grata. Jag har blivit varnad tidigare av kollegor att min kritik mot bl.a. Socialstyrelsen kommer att riskera att slå tillbaka på mig personligen. Kan det vara det jag får smaka på nu?

Kanske är jag bara för misstänksam. Det kan ju helt enkelt vara så att jag inte är tillräckligt kompetent, men varför inte då bara säga så? Det är förstå svårare att diffust säga att den enda sökandens personliga egenskaper föranleder att tjänsten dras in. Det kanske kräver en motivering.

Nåväl, det kan vara lika så gott att bjuda på det.