Förebyggande arbete inom vården och polisen

Förebyggande arbete inom vården och polisen

Dagligen ser jag bilar köra mot trafiken på den enkelriktade gata jag bor i Stockholm. Jag har noterat det och att det har blivit vanligare. Jag är inte ute på gatan många minuter per dag, men trots det hände det häromdagen att jag vid två tillfällen såg bilar som körde i fel riktning.

Jag vet att det beror på att skyltningen är dålig. Enkelriktatskylten är placerad så högt upp att man har svårt att se den inifrån bilen. För att förhindra att något händer tänkte jag göra polien uppmärksam på det. Jag ringde 11414.

Det fanns naturligtvis inget lämpligt knappvalsalternativ för mitt ärende. Jag stannade för ”anmälan”. Polis Mats svarade. Han var inte glad. Fel sorts ärende. Polisen var inte intresserad av förebyggande arbete av den sorten. ”Polisen gör så mycket andra förebyggande åtgärder”, fick jag till svar. Skulle han hålla på med det här fick han jobba på fritiden, och det kunde jag väl begripa att han inte ville. Han hade andra ärenden som väntade. Om jag ville göra en anmälan genom att ge honom bilnumren på de bilister jag sett kunde jag få göra det ”men det var också onödigt eftersom det ju nu var skyltningen som var dålig”.

Jag konstaterade att jag som vet om att det är ett problem kommer att klara mig, men andra kanske inte ser sig för åt ”fel håll” och riskerar att bli påkörda. Samtalet avslutades. Utan åtgärd. Jag hade lyckats reta upp en polis som inte fann ett fack att stoppa in mitt ärende i. Är det inte märkligt. Fortkörare jagas för man vet att det är ett känt definierat problem och en riskfaktor, och något som man kan föra statistik på. När man presenteras en annan riskfaktor avvisar man den omedelbart som ointressant.

Kan vi känna igen det inom vården? Gör vi likadant? Finns det någonstans en patient eller anhörig kan ringa för att påtala en riskfaktor, eller fungerar våra säkerhetssystem så att endast vi själva inom vården kan anmäla en avvikelse?

Själv försökte jag för endast någon vecka sedan göra en chef inom en annan än min egen specialitet uppmärksam på att man kanske kunde utforma riktlinjer för att förhindra en patientskada som sannolikt skett på kliniken på grund av bristande riktlinjer.

Intresset var svalt. ”Vi kan minsann vad vi sysslar med”, var den defensiva tonen. Men skulle det inte kunna förbättras…?? Jag vet, försök inte att komma med något på ett försiktigt sätt, och inte heller på ett kraftfullt sätt, faktiskt inte alls.

Jag föreslår en förslagslåda för alla klinker, öppen med möjlighet för alla intresserade, patienter, anhöriga och andra kollegor att komma med förbättringsförslag. Frågor och svar ska sedan redovisas öppet, på en hemsida? Vi kanske kunde ha en fast tid för öppen frågestund till den på kliniken ansvariga. Domare erbjuder ibland sådan öppen tid vid avkunnande av dom. Stöld av goda idéer ska uppmuntras.

Kopia till Karin Götblad, Stockholmspolisen.