Tack, tack
Tack, tack, tack till DM som låtit mig blogga, till alla som tagit sig tid att läsa, kommentera, diskutera och maila och faktiskt också ringt, om något jag skrivit.
Vissa har känt igen sig och velat berätta sin egen historia, andra har velat ha tips hur de ska kunna göra sin röst hörd i vårdapparaten eller mot en myndighet (HSAN, SoS, FK), hur man kan gå vidare när man vill påtala ett fel som hänt, hur man kan få second opinion, hur man donerar sin kropp för forskning, ja faktiskt allt möjligt. Det råder ingen tvekan om att många är vilsna och har svårt att få svar på sina frågor. Man blir hänvisad hit och dit, särskilt om frågan är viktig och kan bli en het potatis.
Ett litet fel kan man få gehör för men om det är mycket allvarligt är den en kränkning för den enskilde, för kliniken och i värsta fall för sjukvårdssverige. Då gör man allt i alla instanser att förneka det. Gör verksamheterna bara gemensam sak ska det nog gå…..Är det så man tänker? Det är så man agerar.
När klinikchefer gömmer undan delar av journaler och när SoS fattar beslut utan att inhämta journal och utan att inhämta sakkunskap för att kunna värdera uppgifterna som man ombetts uttala sig över. Man blir mörkrädd och om/när det blir klart för fler och fler, att det verkligen ser ut så här, finns risk för politisk kollaps och förtroendet för sjukvården kommer ta tid att återskapa. Det är den stora frågan som jag återkommer till. Skeppet måste vändas innan det kör på grund och det går inte om man bara hoppas att ingen ser. Särkilt glädjande är det därför att jag förstått att vissa av mina inlägg använts i sjuksköterskeutbildningen!!
Det har varit fantastiskt med den frihet man har som bloggare att få lyfta fram kontroversiella tankar, beskriva en oförskönad verklighet i allmänna ordalag och enskildas öden med deras tillåtelse.
Jag byter bloggandet mot att skriva en bok där jag genom att återge ett autentiskt (kanske flera?) fall kommer ge var och en möjlighet att själv bilda sig en uppfattning om hur man tycker sjukvården i sig, ledningen, de sk sakkunniga, tillsynsmyndigheten, ansvarsnämnden, rättsväsendet och politikerna agerat. Genom det försvar man anfört i olika led visar man för var och en vilken vårdkvalitet vi har att vänta om vi blir sjuka. I det ärende jag kommer återge är jag inte bunden till sekretess. Jag kommer ge läsaren att ta del av råmaterialet som journalanteckningar, brev från myndigheter, sakkunnigutlåtanden och annat material.
Liksom den tystnad som valts av vissa. Den säger också något. Kollegor i andra länder som läst materialet har undrat vad vi i Sverige håller på med. Läkarförbundet hänvisar till specialistföreningarna, som hänvisar till att de inte vill syssla med kvalitetsfrågor annat än att förespråka för att läkare ska ges god vidareutbildning. Muslimska läkares förening uttrycker oro och är intresserade att diskutera problemet, liksom representanter från katolska kyrkan. Svenska kyrkans etiske talesman sätter sin tro till att det myndigheter gör alltid är etiskt rätt utan behov av granskning. En professor i etik tar sig tid att ta del av ärendet och uttalar sig med bestörtning och oro men kan inte ta sig tid att skriva något. Är forskningen inte intresserad av att påverka nuet?
Genom att preskriptionstiden för brott är passerad hoppas jag på öppnare samtal. Någon förklaring förväntar jag mig inte. Även om man inte riskerar straff vill ingen gärna stå för att man varit nonchalant, lat, haft förutfattade meningar och en attityd som man inte kan skryta med. Det kommer bli en beskrivning på hur det ena ger det andra för att ge skydd till en verksamhet som inte tål granskning.
Kan inte jag göra min röst hörd, hur ska då en vanlig vårdtagare kunna göra det? Det gör mig rädd, därför måste jag skriva boken.
Några sista råd på vägen till den som misstänker att man inte får nödvändig vård;
Acceptera inte svaret, ”vi hör av oss om det är cancer” begär istället skriftligt besked på provsvaret- och ta reda på inom vilken tidsram du ska kunna få det. Vården glömmer, och plötsligt har du gått ett år med en obehandlad cancer för du litade på dem.
Tänk på att man kan ha mer än ett fel. Blod från underlivet behöver inte vara bara torra slemhinnor, det kan vara cancer i urinvägarna.
När du begär ut din journal påpeka särskilt att du vill ha ut alla filer och kopia på pappersjournalen, annars får du kanske bara utvalda delar. Be klinikchefen skriva under att du fått allt- så blir det svårt för chefen att skylla på någon annan när det visar sig att man undanhållit något.
Du ska få handlingar som du begär utan dröjsmål. Enl JO är två veckor för lång tid att vänta.
Efter att du fått ut journalen börja med att beställa tid hos klinikchefen för att diskutera vad som hänt, kanske kan du få tillräckigt med svar och inte behöver gå vidare.
Tyvärr får du nog ingen tid, när inte ens en kollega som råkat ut för allvarligt fel kan erbjudas det.
Om du klagar till HSAN eller SoS lyd inte deras uppmaning om att inte bifoga journalkopior. Du kan inte vara säker på att de tar in dem, även om de säger att de ska göra det. Sen hävdar de att de fattat sitt beslut på tillgängliga handlingar, dvs kanske ett yttrande från en av de anmälda.
Kräv att få se sakkunnigutlåtandet.
Om det är i HSAN är det sk arbetsmaterial (som sen förstörs) och du har ingen rätt till det, men om tillräckligt många kräver det kan det kanske ändras.
SoSs vetenskapliga råd måste skriva ett yttrande som inte får förstöras, men du har som anmälare inte automatiskt rätt att läsa det (enl SoSs jurist), men det borde kunna prövas juridiskt.
Kontroller att den sakkunnige inte har jobbat med den anmälde i flera år på samma sjukhus eller forskat och skrivit artiklar tillsammans, OCH att han har rätt specialitet för det som ska prövas!
Lägg ner energi på att få allt samlat och underbyggt vid första kontakten. Var påläst när du besöker klinikchefen (om du nu får en tid). Vid anmälan var klar tydlig o utan känslor. Får du inte rätt i första instans är det i princip kört i nästa. Det blir bara en lång väntan. Begär därför att få vara med på dragningen så du ser att den som drar har förstått ditt ärende rätt. Du kommer nog bli nekad för bara den person som riskerar få sin legitimation indragen har hittills beviljats närvara. Men det kan ju med tryck från flera förändras.
Kräv av politiken att i chefsuppgiften ska ingå kontakttid, som mottagningstid, med enskilda berörda som råkat ut för mycket allvarliga fel som kunnat leda till döden eller lett till döden. På en öppen hemsida ska man kunna klaga på om man nekas sådan samtalstid- och med svar från närmast högre ansvarig. Där hängs den klinik som missköter sig ut. Likaså den klinik där det visat sig att man inte lämnat ut fullständiga journalen o.s.v.
Jag kommer fortsätta jobba inom
www.rsorg.se dvs rättssäkerhetsorganisationen och det går bra att kontakta mig där om ni har allmänna frågor. Sjukvården behöver också vara rättssäker!
Kära kollegor, vi som har världens bästa yrke bara vi också har patienternas förtroende, och det måste vi kämpa för genom att öppet se vad som händer i vardagen. Därför har det varit viktigt för mig att belysa saken från patientens perspektiv.
Till alla kollegor och patienter ; Ta hand om er, ta ansvar och räkna inte med att någon annan gör det!
Blogg
Skriv kommentar
Dagens Medicin vänder sig till dig som arbetar i sjukvården och vår kommentarfunktion är endast avsedd för personer som i sin yrkesroll vill tillföra synpunkter och ny kunskap i ämnet.Kommentarer
Det skall inte ha någon betydelse om tidigare beslut av HSAN eller Socialstyrelsen i ett
ansvarsärende, när det gäller om domstol skall pröva saken enligt Brottsbalken: det framgår tydligt av t.ex. HD-dom 2328-05 (finns på nätet) och av artikel i DM 2009-10-20 av juristdocenten Shultz, därför att det måste finnas två parallella system för utredning av fel i vården; åklagaren i det aktuella fallet med spädbarnet på KS har ju också fortsatt sin förundersökning trots SoS´ friande utlåtande. Åklagares beslut kan ju f.ö. överklagas.
Vad gäller muntlig förhandling skall sådan hållas om enskild som för talan begär det, enligt Förvaltningsprocesslagen 9 § 3 st och i förarbetena till denna lag (proposition 1971:30, del 2, sid 537) framgår att rätten skall ta stor hänsyn till parts önskemål om muntlig förhandling, vilket också får stöd i Europakonventionen (avd 1, artikel 6). Nästan genomgående har de som överklagat beslut från Länsrätten att neka muntlig förhandling fått rätt i Kammarrätten och medgivits muntlig förhandling av den.
Det är också helt tydligt av RB 40 kap, 3 § att en part (anmälare) har rätt att yttra sig innan sakkunnig utses i Länsrätten, vilket också framgår av förarbetena till denna lag (Kungl. Maj:ts proposition 1942:5 sid 372: "garantier för utredningens opartiskhet"). Rätten att yttra sig gäller oavsett vem denne är: Socialstyrelsen eller sakkunnig där eller annan person/myndighet.
Enligt Förvaltningsprocesslagen 25 § får också
Länsrätten kalla sakkunnig eller vittne till muntligt förhör och han/hon kan då förhöras av endera parten i målet (enligt RB 40:10).
Så det är bara att stå på sig och kräva sin rätt; protestera och överklaga samt gärna ta hjälp av någon jurist (via hemförsäkringen eller allmänna rättshjälpen, om det är möjligt). Och att alltid påtala för rätten om exempelvis Socialstyrelsens s.k. sakkunniga icke är experter på det aktuella området, vilket är mycket vanligt!!
Anmäl kommentar
BA och alla andra som det kan beröra; Du nämner att man kan göra anmälan till polis o åklagare. Med ett friande från HSAN är det mycket få åklagre som skulle ta upp målet. Om du ska anmäla något misstänkt fel måste du från början bestämma dig för om du vill ha en brottsmålsprövning eller disciplinprövning. De få som haft framgång med att åklagare inte lagt ner förundersökning har aldrig, vad jag vet haft först ett friande i HSAN. Den nye generaldiektören för HSAN har vad det verkar en mer represal hållning varför det kanske inte längre är lika klart att vad som helst kan passera utan anmärkning. Åklagare kan inte medicin och är oerhört rädda för att värdera det som inte är deras område med risk att ställa en välutbildad person i hög ställning inför rätta, även om det finns sakkunnigyttrande som klart talar för allvarliga fel. Har HSAN friat så står det högt för en åklagare. Som en åklagare sa, "man sätter upp fingret och känner efter om det har bärighet, vilket till del beror på vem som anmält", dvs som enskild har du inte mycket till chans att hävda din sak även om du skulle vara läkare. Det är myndigheter som ex vis Länsstyrelsen som räknas. I fallet Tommy skulle väl aldrig väckts åtal om det anmälts av anhöriga, det som ref i min blogg från 091125.
Så att anmäla till polis är idag sällan framkomlig väg, iaf inte om du redan har ett friande från HSAN.
Anmäl kommentar
BA; Du har oerhört intressanta uppgifter. LR har nekat till begärd muntli förhandling, många gånger. Vad hänvisar du til för lag o Europakonvention? Att yttra sig enl RB kap40:3, betyder nog dessvärre bara när sakknunnig från LR utses, i de mål därdet är överklagan av HSANårenden kan SoS yttra sig och då utser SoS en sakkunnig, om det dem behagar, annars gör de inte det, vilket också förekommer. De anser sig själva vara sakkunniga även om de inte har någon dokumeterad sakkunskap på området. Det är i egenskapav myndighetsutövare de är satta att ha mandat på sakkunskap utan några objektiva meriter. En av de hörnstenar jag ifrågasätter. Om du har möjlighet skulle jag önska komma i kontakt med dig på min mail sflyborg@hotmail.com för att närmare hörahur du tänkt. Som sagt oerhört intressant om det verkligen stämmer.
Anmäl kommentar
Tack, och fortsatt framgång i Dina strävanden!
Ett litet påpekande: det kan löna sig att överklaga HSAN-beslut i länsrätten, då man där inte kan neka någon anmälare att få en muntlig förhandling, enligt gällande lag och Europakonventionen. Enligt Rättegångsbalken kap 40:3 är också normalfallet att en part (=anmälare) har rätt att yttra sig innan länsrätten utser en sakkunnig i målet; detta gäller givetvis också "sakkunniga" från Socialstyrelsen, som skall avge utlåtande om anmälda läkares (kompisars?) agerande.
Obs också att friande i HSAN, länsrätt etc icke på något vis utesluter att man kan gå
vidare med anmälan till polis eller åklagare och få saken utredd där mht strafflagen för eventuell senare prövning enligt Brottsbalken i allmän domstol.
Anmäl kommentar
Jag önskar all lycka till med boken, Susanne. Du har satt ditt finger på den korrupta hållning och det kollegiala skydd, som finns inom sjukvården och rättssystemet. Du får gärna höra av dig, om du vill ha ytterligare bevis på detta. Socialstyrelsens vetenskapliga råd och HSAN:s vetenskapliga råd ingår ofta i en liten grupp av specialister, som känner varandra sedan många år i chefssammanhang och i forskningssammanhang.
Jag kan också visa hur man fuskar med forskning och hur universitetet i fråga handhar ärendet. Det är en skrämmande läsning.
Anmäl kommentar
Nu kommer det inte kännas lika lockande att besöka dagens medicin. Jag ser verkligen fram emot att läsa boken, och har gjort plats i bokhyllan. Jag gissar att boken är klar innan sommaren, och att du är tillbaka med nya intressanta inlägg efter det, här eller på någon annan blogg kanske. Vi syns på på jouren i januari, ha det bra till dess.
Anmäl kommentar
Tack Susanne för din energi och dina tankar du lagt i bloggen. Viktigt med ifrågasättande och belysning av det som sker i samhället och i sjukvården. Det har varit tankeväckande att läsa dina texter.
Lycka till med bokskrivandet.
PS
Vem tar stafettpinnen nu?
Anmäl kommentar