I en debattartikel i Dagens Medicin nr 12/09 kritiserar Finn Bengtsson, professor och riksdagsledamot (m) arbetet med de nationella rikt­linjerna för depressionssjukdom och ångestsyndrom.

Kritiken handlar både om arbetssätt och om resultat. Framför allt gäller kritiken rekommendationen om att KBT, kognitiv beteendeterapi, ska användas före läke­medels­behandling.

Syftet med riktlinjerna är att ge vårdens beslutsfattare underlag för att fördela resurserna så att de som behöver vården allra mest också får tillgång till de mest effektiva behandlingarna. Ett exempel på det är den aktuella rekommendationen som säger att KBT ger lika bra eller bättre effekt som läkemedels­behandling för vissa patient­grupper. Rekommendationen innebär att hälso- och sjukvården behöver satsa mer av sina resurser på KBT än tidigare.

Socialstyrelsen har en väl etablerad metod för att ta fram natio­nella riktlinjer. En del av metoden innebär att landsting och regioner, yrkesgrupper, patient- och specialist­föreningar får möjlighet att diskutera en preliminär version och komma med synpunkter på riktlinjerna. När det gäller riktlinjerna för depressionssjukdomar och ångestsyndrom genomförs just nu den delen av arbetet.

Den första delen av arbetet består av ett vetenskapligt arbete som utförs av väl meriterade experter inom området, detta utgör grunden för prioriteringsarbetet. Därefter tar en grupp erfarna experter vid och genomför prioriteringarna med utgångspunkt från det vetenskapliga arbetet.

Ett viktigt kriterium för att kunna medverka i prioriteringsgruppen är att man har lång erfarenhet av de olika patientgrupperna inom dia­gnosområdet. Styrkan i en nationell riktlinje är att Socialstyrelsen i alla delar av arbetet samverkar med ledande experter. Projektledningens roll är framför allt att driva projektet framåt, kvalitetssäkra och samordna resultaten.

Det är viktigt att poängtera att rekommendationerna i en nationell riktlinje alltid avser gruppnivån.Den kritiserade rekommendationen om psykoterapi i form av KBT som ett förstahandsalternativ grundas på det vetenskapliga underlaget. Det visar att behandlingsformen dels ger längre effekt, dels inte ger några biverkningar till skillnad från läkemedelsbehandling. Rekommendationen gäller i huvudsak lättare depressioner.

För den grupp som lider av svår depression rekommenderar vi läkemedelsbehandling före kognitiv beteendeterapi, eftersom det är mer effektivt. I de nationella riktlinjerna för depressionssjukdom och ångestsyndrom finns förutom dessa rekommendationer drygt 300 tillstånd och åtgärder som även omfattar andra typer av behandlingsåtgärder.

En nationell riktlinje kan aldrig omfatta alla de behandlingssituationer som man som kliniker ställs inför - och det är inte heller avsikten med detta arbete. En nationell riktlinje är just en riktlinje och kan aldrig ersätta den ansvarige läkarens bedömning av den enskilda patientens behov.

Lena Weilandt