Under honnörsord som valfrihet och kvalitet introduceras från 2010 försämringar av Stockholms externa neurologiska rehabilitering, rehabilitering efter vård på akutsjukhus. Det kommer att påverka människor drabbade av stroke, hjärntumör, MS, parkinson och andra neurologiska sjukdomar.

Just nu arbetar Stockholms läns landsting med en upphandling av extern neurologisk rehabilitering. Parallellt pågår förarbeten till ett vårdvalssystem med auktorisation för ett oändligt antal vårdgivare för återkomman­de inneliggande neurologisk rehabilitering och rehabilitering i dagvård.

Politiker som har svarat kritiska röster om hotande försämringar har sagt att vi har missuppfattat underlaget till den nu pågående upphandlingen och förarbeten till regelboken för vårdval av den andra delen av extern neurologisk rehabilitering. Vi som arbetar med denna vård måste dock välja att ta det som har formulerats skriftligt på orden. Vi har också synpunkter på den struktur för extern neurologisk rehabilitering som nu har föreslagits.

De försämringar vi ser är generellt kortare rehabiliteringstider för neurologiskt sjuka, och lägre kvalitetskrav än de som nu praktiseras bland Stockholms största externa aktörer – Erstagårdskliniken, Humlegården, Mälargården, Rehab Station Stockholm, Stockholms sjukhem och Stora Sköndal.

Den tidigare ersättningen per vårddygn ändras i slutenvårdsupphandlingen till en fast ersättning per patient, en ersättning som räcker till max sex veckors vårdtid. Mot den bakgrunden ser vi att det blir vanligare med ”patienter som ingen vill ha”. Det är människor som kan ha nytta av flera månaders inneliggande rehabilitering innan de är självständiga nog att skrivas ut. Landstinget aviserar större restriktivitet med möjlighet till förlängd vårdtid och vill ta bort ersättning för återbesök vid neurologisk rehabiliteringsklinik.

I upphandlingen av extern neurologisk rehabilitering har landstinget valt att dela 1 000 inneliggande patienter per år på tre vårdgivare. Erstagårdskliniken har nu omkring 600 inneliggande patienter per år. Kliniken har kallats för monopolist inom sitt område, men var och en förstår att med små patientvolymer och önskan att bibehålla kvalitet måste uppdraget fördelas på få aktörer.

Det går inte ihop ekonomiskt att driva Erstagårdskliniken med bara 330 patienter per år. Kliniken har därför valt att avstå att lägga anbud i den pågående upphandlingen och personalen har meddelats att det sannolikt blir uppsägning.

Samtidigt som ett litet sluten­vårdsuppdrag splittras på tre vårdgivare, förändras alltså villkoren så att de ekonomiska förutsättningarna för att bedriva en vård med hög kvalitet försämras.

Det är lätt att se att det som kommer att ske är att från 2010 försämras – i bästa fall – vårdkvaliteten hos de mest erfarna inom den externa neurologiska rehabiliteringen i Stockholm. I sämsta fall så kommer verksamheterna att läggas ned.

De flesta kan hålla med om värdet av valfrihet, och att möjligheten för kunder att välja olika alternativ i många fall kan leda till förbättrad kvalitet till en lägre kostnad. Men då idén om valfrihet som förbättringsmekanism står i konflikt med det att kritisk massa – kvalificerad personal, ändamålsenliga lokaler, rätt utrustning etcetera – inte uppnås hos dem som har att konkurrera för valfrihet, måste kritisk massa prioriteras.

Dela inte små offentliga upphandlingar på för många aktörer, och inför inte valfrihetssystem vid specialiserad vård med för litet patientunderlag. Värna om de erfarna. Håll ihop delarna av deras uppdrag. Vi har att nu göra förnuftiga val om vi i Stockholm vill behålla dagens kvalitet inom neurologisk rehabilitering utanför akutsjukhusen.

Tomas Risberg

Tomas Risberg
är överläkare vid Erstagårdskliniken i Stockholm.