Två ting flätar sig samman i min artikel SBU legitimerar närings­livets webbplats och i Nina Rehnqvists replik Omvård.se till nytta för patienterna.

Det första är principfrågan: Vad händer med SBU:s trovärdighet när dess ordförande är galjonsfigur i en vinklad debattartikel från Svenskt Näringsliv, SN, i Dagens Nyheter den 1 sep­tember och med i dess ”medicinska råd” för sajten? Det andra är graden av tillförlitlighet i kvalitetsregister: Säger de något säkert om kvaliteten i vården, eller vilseleder de allmänheten?

Rehnqvist påstår i Läkartidningen nr 37/09 att hon sitter i Svenskt Näringslivs råd som ”privatperson”. Det är en omöjlig position för en ledare av ett statligt, oförvitligt, ämbetsverk, som är satt att granska just närings­livets kommersiella intressen.

SBU har som central uppgift att evidensvärdera och föreslå utmönstring av odokumenterade tekniker och läkemedel som ständigt förs in i vården av näringslivet och orsakar skatte­betalarna kostnader. Rehnqvist agerar inte som privatperson. DN-artikeln har hon undertecknat med professorstitel och ”ordförande för SBU”. Dessutom har hon blivit erbjuden ett arvode på 30 000 kronor av SN för sin roll i omvård.se. Det är lika illa om Rehnqvist tänkt ta emot pengarna som att SN sysslar med bestickning av höga ämbetskvinnor.

I en demokrati är det sunt att övervakarna inte är uppbundna av dem som de ska övervaka. SBU:s styrelse bör offentliggöra protokoll där frågan om ordförandens uppdrag i SN har behandlats. SN bör förstå jävsproblemet och i full transparens redovisa arvodena till läkarna Nina Rehnqvist, Johan Calltorp och Magna Andreen Sachs.

Kvalitetsregister är inte evidens­baserade. Sedan ett år pågår en debatt i Läkartidningen, LT, om registrens värde. Ordets makt över tanken är stor! Det börjar också entusiaster inse, däribland psykiatrins företrädare, som vill ändra registrens namn. LT frågade i en webb­enkät 154 läsare: ”Bör benämningen ’kvalitetsregister’ ändras till ’Register för utveckling och forskning’ för att minska risken för missuppfattningen att kvalitetsregister mäter vårdkvalitet?”. 83 procent svarade ja, 12 procent nej.

Men det är dessa register som är basen i omvård.se och ett av många redskap med vilka SN vill slå sönder den offentliga vården. De vill göra den till en marknad och lägga patienterna, kunderna, för bolagens fötter. Förutom att skattepengar då görs till vinst för kapitalägare hägrar i kort perspektiv tilläggsförsäkringar, i förlängningen ett helt annat sjukvårdssystem byggt på betalningsförmåga. Då blir det SN som är dirigent – inte en massa omständliga, demokratiska, icke affärsmässiga över­väganden att ta hänsyn till!

Bengt Järhult