Flera stora problem kring sjukförsäkringen kvarstår

I början försökte Cristina Husmark Pehrsson hävda att Försäkringskassans tolkning inte hade stöd i lagtexten, men fick till slut backa om det och nu ska reglerna förtydligas.

Jag är övertygad om att det här inte blir sista gången som regeringen kommer att tvingas ändra i de nya reglerna kring sjukförsäkringen. Regeringen hade tydliga ambitioner om att förändra sjukförsäkringen i grunden när den tillträdde. Man ansåg att det fanns en rad brister, men framför allt att sjukförsäkringen alltför ofta indirekt användes som en slags arbetsmarknadsåtgärd. Sjukförsäkringen skulle bli en ren sjukförsäkring.

Jag kan förstå logiken i att försöka renodla sjukförsäkringen, men jag tror inte att det blir lätt. Som jag ser det finns det två stora problem som ännu inte alls är lösta. Det första är att en sjukskriven efter 180 dagar ska prövas mot hela arbetsmarknaden. Det innebär att även om en sjukskriven på grund av sin sjukdom inte kan gå tillbaka till sitt ordinarie arbete, kanske han eller hon kan ta ett annat arbete.

Det kommer att bli väldigt avgörande hur Försäkringskassan tolkar begreppet hela arbetsmarknaden. Jag gissar att svenska medier kommer att svämma över av allvarligt sjuka personer som ska tvingas söka arbeten som de aldrig kommer att få. Försäkringskassan kommer hävda att den sjuka skulle kunna ta ett visst arbete, men patienten kommer inte att hålla med och i många fall säkert inte heller den behandlande läkaren. Försäkringskassan riskerar att fortsätta få rollen som omänsklig och fyrkantig. Ansvariga politiker kommer att försöka hävda att det inte var så här de hade tänkt sig att det skulle bli.

Det andra stora problemet är kraven på att behandlande läkare ska skriva sjukintyg som från början bedöms mot nuvarande arbete och sedan mot hela arbetsmarknaden. Sedan är det Försäkringskassan som bedömer om sjukintyget ger rätt till sjukpenning.

Det är för mig alldeles uppenbart att man försöker skapa ett system som man tycker är objektivt och där man låter en person skriva diagnos och sjukintyg och sedan ska någon annan bedöma om det också ger rätt till sjukpeng. Men problemet är just att ingen tar helhetsansvar direkt mot patienten.

Det här spelar knappast någon roll i de flesta enkla tydliga fall, men när det gäller personer som är sjukskrivna mer än 180 dagar är det ofta mer komplicerat. Och det finns ingen som patienten kan prata med om hela sin problematik. Risken för att var och en gömmer sig bakom sin profession och sedan skyller på varandra är uppenbar. Det borde finnas någon instans som får helhetsansvar för både den medicinska rehabiliteringen och förhållandet till arbetsmarknaden.