Ledare
Girigheten tar över på ett sätt som får mig att må dåligt
2010-01-27Samtidigt som svenskarnas vilja att skänka pengar till hjälpbehövande världen över bara ökar så stormar det kring hjälporganisationerna.
chefredaktör
Mest kritiserat är just nu Röda korset, vars tidigare kommunikationschef Johan af Donner står åtalad för grovt bedrägeri. Samtidigt framkommer det att Röda korset har de högsta lönerna bland hjälporganisationerna både för ordföranden Bengt Westerberg och generaldirektören Christer Zettergren.
Men det är inte bara Röda korset som kritiserats. Även Cancerfonden misstänker att den svindlats av af Donner och dess strategi att placera sina tillgångar i osäkra aktiefonder har ifrågasatts.
I veckan gick också tidskriften Lancet på ledarplats till storms mot både hjälporganisationer och stater för att de är mer intresserade av att visa upp sin egen förträfflighet än att verkligen hjälpa människor i nöd. När katastrofer som jordbävningen på Haiti inträffar vill folk hjälpa till och pengar rasar in till hjälporganisationerna. Det stora problemet är att få ut hjälpen till dem som behöver den. För att lyckas med det krävs samordning, men det gynnar inte hjälporganisationerna. Alltså månar de mer om att synas än att hjälpa.
Jag är förvånad över att debatten kring hjälporganisationernas sätt att hantera sina pengar inte har blivit mer intensiv. Risken är uppenbar att det vi nu sett bara är symtom på hur de grundläggande värderingarna i de stora hjälporganisationerna håller på att förändras. De jobbar stenhårt med professionella och dyra kampanjer för att maximera de summor de kan samla in, inte så sällan i symbios med medierna. Jag gjorde det själv flera gånger som chefredaktör på Stockholm City.
Den som syns mest och bedriver de skickligaste kampanjerna får in mest pengar och hoppas så klart på så sätt vara den som bidrar på bästa sätt till att hjälpa flest människor. Det är dock uppenbart att i kampen för att hitta den bästa kampanjgeneralen, det mest spännande tv-formatet, den skickligaste ordföranden och så vidare så riskerar hjälporganisationerna att tappa sin själ i den knivskarpa konkurrensen. När det plötsligt finns många människor som är väl försörjda eller till och med har blivit miljonärer på att få människor att skänka pengar till hjälpbehövande, då har girigheten tagit över på ett sätt som får i alla fall mig att må dåligt.

Äldre ledare
Skriv kommentar
Dagens Medicin vänder sig till dig som arbetar i sjukvården och vår kommentarfunktion är endast avsedd för personer som i sin yrkesroll vill tillföra synpunkter och ny kunskap i ämnet.Kommentarer
Kanske dags att införa lönetak för folk inom hjälporganisationer, som går under täckmanteln att de ju faktiskt hjälper världens behövande. Ja men om dom då gör det så har deras givarhjärta säkerligen inte något emot att ta från sin egen lön. Bieffekten bli att mindre giriga söker sig till branchen - problem solved.
Anmäl kommentar
Man kan väl bara instämma med Nestius och konstatera att utvikningarna på temat mänsklig katastrof - givmildhet - ren egoism/närighet är gränslösa. Folk rättar sig efter vad man definierar som rättvist och mänskligt. I ett trängt läge så spårar det ur, vilket det tenderar att göra rätt/alltför ofta för höjdare inom bank och hjälpmedelorganisationer.
Roger Akelius uttalade sig mycket skarp, och skänkte 100 miljoner till Haiti. Men han är ingen typisk svensk.
Nu tycks girigheten vara en internationell tendens som till och med the Lancet har uppmärksammat. Varför har det blivit så? Varför räcker inte sjukvården till? Någonstans! Inte i Sverige, och givetvis inte på Haiti! Varför skor man sig själv?
Träffsäkert som en seismograf, och bör stämma det rika Sveriges invånare till eftertanke i den alltmera globala värld vi lever i.
Tack för följande slutord, Nestius:
- När det plötsligt finns många människor som är väl försörjda eller till och med har blivit miljonärer på att få människor att skänka pengar till hjälpbehövande, då har girigheten tagit över på ett sätt som får i alla fall mig att må dåligt.
Anmäl kommentar