Det råder sedan länge enighet bland experter och myndigheter att män som tar PSA-test för att upptäcka eventuell prostatacancer i tidigt skede ska ha tagit ställning till vilka fördelar och nackdelar som testningen medför, till exempel genom att läsa Socialstyrelsens informationsbroschyr om PSA-test från 2007.
Det är därför anmärkningsvärt att det inte förrän nu tas ett liknande initiativ för kvinnor och mammografiscreening, något jag avslöjar i dagens utgåva av vår papperstidning. Artikeln går att läsa här, men det krävs abbonnemang på DM+.
Visst, sett till alla nackdelar med PSA-screening är det förstås ännu mer befogat med en broschyr om sådan screening. Men det är ju knappast en anledning till att kvinnor ska undanhållas fakta om bieffekterna vid mammografiscreening, som falska positiva svar och överdiagnostik av cancer som inte skulle gjort någon hälsofara för kvinnan under hennes livstid.
För att undanhållas information är precis vad det handlar om. Väldigt få landsting informerar i sina kallelser till screening om att det finns nackdelar med undersökningen. Vi har granskat ett flertal sådana kallelser och hittils bara hittat att det är Jämtland som nämner någonting om nackdelar.
Enligt Arvid Widenlou Nordmark på Socialstyrelsen behövs det nu ett slags nationellt ”grundpaket” med hur fördelar och nackdelar ska beskrivas i bland annat kallelser till screening. Inom en snar framtid kan man tänka sig att en grupp experter börjar att slå sina kloka huvuden ihop och jobbar fram ett sådant paket, inspirerade av det som finländarna och engelsmännen redan åstadkommit.
Helt enkelt blir det inte. Det råder nämligen som bekant olika uppfattningar om betydelsen av både fördelar och nackdelar med mammografiscreening. Svenska informationssajten 1177.se talar om att ”kvinnor som deltar i hälsoundersökning med mammografi minskar dödligheten i bröstcancer med 40 procent”. Finländska Institutet för hälsa och välfärd har däremot formuleringen: ”Dödligheten i bröstcancer hos kvinnor över 50 år som kallats till screening är ungefär 22 procent lägre än hos kvinnor som inte kallats till screening.” Finländska kvinnor tycks uppenbarligen ha mindre nytta av mammografiscreening än svenska.
När det gäller nackdelarna råder en tämligen stor oenighet bland experter om storleken på överdiagnostik, vilket jag beskrivit här. Faktiskt finns det experter som tycks förneka existensen av överdiagnostik vid mammografiscreening med hänvisning till att naturalförloppet vid bröstcancer inte studerats lika ingående som vid prostatacancer.
I Sverige finns det dessutom en ytterligare problematik, nämligen att den nationella cancerstrategin slagit fast att deltagandet i mammografiscreening ska vara minst 80 procent. Därför jobbar nu SKL med ett projekt med syfte att nå denna siffra, bland annat genom att ta fram ”attraktiva kallelser”.
Frågan är hur ”attraktivt” det skulle vara om det plötsligt ska stå en massa nackdelar med screening på kallelsen. Här finns en intressekonflikt mellan målet att många kvinnor ska delta i screening och målet att kvinnor ska ha nyanserad information om screening. Sålunda borde den expertgrupp som så småningom ska ta sig an att sammanställa information om fördelar och nackdelar med mammografiscreening vara helt frikopplad från det arbete SKL nu bedriver.
En högst personlig önskan är också fördelar och nackdelar med screening skulle beskrivas så tydligt som möjligt, och tydligare än vad som i dag är fallet i Socialstyrelsens broschyr om PSA-test. Det är förvisso inte aktuellt för mig att överväga ett sådant test ännu, men när eventuellt detta blir dags skulle jag vilja ha klara besked om exakt hur stora riskerna är med till exempel överdiagnostik och överbehandling i förhållande till chansen att bli botad från en dödlig cancer. Sådan information ges inte i dagsläget, trots att dessa siffror är tämligen oomtvistade när gäller PSA-screening.