Alzheimers sjukdom är en av de sjukdomar där behovet av nya behandlingar är som allra störst. Men tyvärr har de senaste tio årens forskning på sjukdomen knappast blivit så framgångsrik som de flesta experter i början av 2000-talet hoppades att den skulle bli. Då knöts stora förhoppningar till de nya läkemedel som skulle bromsa sjukdomen genom att hämma bildningen av de så kallade amyloida placken i hjärnan på alzheimerpatienter. För enligt den omtalade amyloidhypotesen är det dessa plack som orsakar den långsamma nervcellsdöden vid sjukdomen. Men ett efter ett har läkemedlen misslyckats i avgörande studier, liksom flera andra läkemedelskandidater som griper in i den uppsjö mekanismer som misstänkts vara kopplade till uppkomsten av sjukdomen.
I takt med de många misslyckade försöken att ta fram läkemedel mot beta-amyloid har tvivlen på amyloidhypotesen ökat. Bland forskare finns det skeptiker som anser att placken är en produkt av andra sjukdomsmekanismer snarare än orsak till sjukdomen. Ett tecken på detta, hävdar de, är att det inte finns någon koppling mellan antalet plack graden av demens.
Stödet för amyloidhypotesen har till stor del vilat på ett antal sällsynta mutationer i olika amyloidrelaterade protein som orsakar ärftliga former av alzheimer med tidig sjukdomsdebut. Frågan är vad dessa mutationer säger om orsaken till den mycket vanligare icke-familjära formen av alzheimer. Enligt skeptikerna är det långt ifrån givet att det två formerna har samma grundläggande sjukdomsmekanism.
De som tror på amyloidhypotesen hävdar å sin sida att en orsak till de misslyckade läkemedelsstudierna är att läkemedlen testats i för sent skede, då de neurodegenerativa processerna i hjärnan inte längre går att bromsa.
Men en färsk studie i tidskriften Nature ger nu ändå nytt stöd för den prövade amyloidhypotesen, se artikel här. I en isländsk gendatabas har forskare för första gången hittat en mutation som tycks medföra ett skydd mot att drabbas av alzheimer. Mutationen sitter i membranproteinet APP, som också är implicerat i några av de familjära formerna av sjukdomen. Upptäckten är intressant inte minst för att den indikerar att minskad produktion av beta-amyloid, som är huvudsaklig komponent i de amyloida placken, är kopplat till minskat insjuknande i den vanliga formen av alzheimer.
Den minskade produktionen av beta-amyloid tros bero på minskad aktivitet av enzymet beta-sekretas 1, eller BACE1, som är inblandat i det första steget i processen då beta-amyloid bildas från APP. Som professor Kaj Blennow påpekar för Dagens Medicin borde fyndet uppmuntra de ansatser som finns att ta fram beta-sekretashämmare.
Kruxet är bara att sådana läkemedelssubstanser har visat sig väldigt svåra att ta fram. Och inga har ännu nått längre än till tidiga kliniska studier. Så det kommer dröja lång tid innan vi vet om angreppssättet fungerar.
Men redan under den närmsta månaderna väntas besked från fas 3-studier om huruvida ett par av de ännu kvarvarande läkemedelskandidaterna mot beta-amyoid kan bromsa Alzheimers sjukdom. Det handlar om de båda monoklonala antikropparna bapineuzumab och solanezumab. Men att döma av de oklara resultaten i fas 2-studierna av dessa bägge läkemedel bör man inte ha stora förhoppningar.