Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • E-tidning
  • Lediga jobb
  • Logga in

Blogg


Christina Kennedys blogg Publicerad2017-06-28

Klättrar snabbast gör personer som vill testa nya lösningar

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.

Det är dags att summera maktförhållandena i svensk sjukvård. Den 22:a upplagan av Dagens Medicins maktlista är nu i kontakt med dina fingertoppar efter många intervjuer, mycken research och engagerade redaktionella diskussioner.

Dyker man ner i efterdyningen av den allra första publiceringen, 1996, känns en del åsikter om listan bekanta.

* Att det var för få läkare på listan, – professionens roll måste stärkas, tyckte M-riksdagsmannen Leif Carlson, själv läkare i primärvården.

* Att listan väckte debatten om maktbalansen mellan å ena sidan staten och å andra sidan de mycket självständiga sjukvårdshuvudmännen. Just det året låg den frågan i knät på Leni Björklund, som ordförande i sjukvårdsutredningen hsu 2000.

* Att den offentliga debatten spelar roll. Statsvetaren Jan Olsson konstaterade 1996 att medierna ofta tar parti för nedläggningshotade sjukhus och att de lokala politikerna då blir chanslösa.

– Politikerna måste börja våga tala om obehagliga beslut, sa Jan Olsson då.

Men det finns också en hel del som skiljer årets upplaga av maktlistan från de flesta tidigare år. För bara andra gången, vad jag kan påminna mig, toppas den inte av den minister som har ansvar för sjukvårdsfrågorna. Att det ser ut så beror naturligtvis delvis på sjukvårdsminister Gabriel Wikströms sjukskrivning men också på styrkeförhållandena mellan den statliga nivån och landstingen, och mer specifikt på dragkampen mellan regeringen och SKL, Sveriges Kommuner och Landsting.

Det är alltid intressant att titta närmare på vad som förenar dem som tar stora kliv uppåt på listan. Till dem som gör det i år hör Sofia Wallström, statlig utredare och generaldirektör på Tandvårds- och läke­medelsförmånsverket, Anna Nergårdh, som fått regeringens uppdrag att utreda och samordna en omvandling av sjukvården, och Stefan Jutterdal, förbundsordförande i Fysioterapeuterna.

Från sina olika utgångspunkter tycks dessa tre personer åtminstone ha ett gemensamt synsätt: För att komma vidare måste sjukvården vara beredd att testa nya lösningar. I styrning, i pengafördelning, i angreppssätt från professionerna. Och den förändringen behöver omfamnas, även när det tar emot. Ett öppet sinne verkar, åtminstone i detta sammanhang, leda till större inflytande.

 

Toppen
Att så många barnmorskor i Sverige under våren har utnyttjat kraften i att göra sina röster hörda för kvinnors rätt till god vård. Särskilt i ljuset av en uppmärksammad juridisk process om abort, diskriminering, religionsfrihet och att söka ett jobb man inte vill ha.

Botten
Att de flesta små projekt med sex timmars arbetsdag hittills har gett liten positiv utdelning vad gäller mätbara fakta, enligt TT:s rapportering i veckan. I vissa fall syns något färre sjukskrivningar, men på helheten blir det väsentligt dyrare för skattebetalarna.

 

Kommentarer

Nyheter från startsidan

Senaste numret av Dagens Medicin – här finns det digitalt

VALUPPTAKT

Vilken sjukvårdsfråga borde vara viktigast i valet nästa år?


Nyhetsbrev

Vill du ta del av våra nyhetsbrev?

Klicka här!

Sök i vår databas!

Nyhetsbrev

Vill du ta del av våra nyhetsbrev?

Klicka här!

Våra utbildningar