Behovet av kompetens inom området för besvär och sjukdomar i rörelseapparaten är stort och jag vill tro att legitimerade kiropraktorer skulle kunna ha en självklar roll i omhändertagandet av dessa patienter.
För att åstadkomma detta fullt ut behövs dock en hel del arbete och framförallt när det gäller den vetenskapliga trovärdigheten. Legitimation till trots.
Hade önskat som en god början att de svenska kiropraktorföreningarna deklarerade ett tydligt avståndstagande från den vitalistiska och omnipotenta kiropraktik som fortfarande förekommer i stora delar av världen och också i Sverige. Jag hade önskat att föreningarna förtydligade sitt förhållningssätt gentemot alternativmedicinska metoder och teorier samt tydliggjorde den vetenskapliga metoden som ledstjärna. Får man ytterligare önska kunde man samtidigt uttrycka en klar intention att idka självkritik samt en villighet att bemöta kritik med dialog och diskussion.
Tror det skulle glädja väldigt, väldigt många.
(Har skrivit tidigare om begreppet kiropraktik och dess pseudovetenskapliga ursprung.)
I dagarna läste jag en artikel av neurologen Stephen Novella där han uppmärksammar ”chiropractic neurology”. Begreppet grundades av en kiropraktor vid namn Ted Carrick som driver the Carrick Institute i Florida där han utbildar kiropraktorer i sin egen specialitet. Begreppet fick nyligen genomslag i utländska medier då en stor hockeystjärna behandlats av Carrick för besvär efter en hjärnskakning. Nedan citeras Carrick som bland annat påstår sig ha botat komatösa patienter:
”Well, we’re finding every day that more and more things that we didn’t think were associated with chiropractic treatment can be affected very nicely. There are testimonials from people who have had their eyesight and hearing back, and people waking up from comas”.
Utifrån vad jag läst till dags dato så kan jag inte se att kiropraktisk neurologi har mer vetenskaplig trovärdighet än vad homeopatisk kemi, kreationistisk geologi eller astrologisk astronomi skulle ha.
(Det finns också andra ”specialiteter” inom kiropraktik såsom kiropraktisk barnbehandling, djurkiropraktik och kiropraktisk ortopedi, vilka jag ämnar återkomma till en annan gång.)
När jag sökte information kring ”kiropraktisk neurologi” och begreppets förekomst i Sverige så fann jag till min stora fasa en legitimerad kiropraktor som påstod sig kunna behandla allt från aneurysm(!) till tumörer(!) genom att ”korrigera felställningar” i de övre nacklederna. Föreställningen kring ”subluxationer” i de övre nacklederna som roten till allt ont har jag avhandlat tidigare.
Finns det då några relevanta skillnader mellan kiropraktor Ted Carrick och kiropraktorer i Sverige? Ja, en avgörande skillnad torde vara den svenska legitimationen och de svenska hälso- och sjukvårdslagarna som bland annat säger att ”Hälso- och sjukvårdspersonalen ska utföra sitt arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. En patient skall ges sakkunnig och omsorgsfull hälso- och sjukvård som uppfyller dessa krav”.
Att alltid arbeta utefter 100 procent vetenskap och beprövad erfarenhet är i väldigt många fall en utopi då sjukvård till stor del måste baseras på (förhoppningsvis) kompetenta och plausibla gissningar.
Att påstå sig kunna behandla aneurysm, ADHD, infektioner och tumörer med kiropraktik är inte plausibla gissningar, det är rent vansinne.
Tack för ordet!