Efter min förra text om den alternativa metoden "Atlantotec" fick jag en del respons där framförallt en fråga upprepade sig: "Får man påstå vad som helst kring alternativmedicin?"
Ja, får man det? Nja, ett problem när det gäller skyldigheter och ansvar är att den alternativa branschen verkar i ett myndighetsvakuum där ingen bär det ultimata ansvaret och där berörda lagar är alltför grunda för de speciella omständigheter som måste anses råda när man erbjuder en icke-kunskapsbaserad typ av vård.
Enligt 5:e kapitlet i Patientsäkerhetslagen (210:659) "Begränsningar i rätten för andra än hälso- och sjukvårdspersonal att vidta vissa hälso- och sjukvårdande åtgärder", får en utövare av alternativa terapier inte behandla vissa sjukdomsstillstånd, bland annat cancer och diabetes. (Vilket ändock förekommer.)
Marknadsföringslagen säger bland annat följande: "Marknadsföringen är otillåten om den är vilseledande, inte följer god marknadsföringssed och om den dessutom bedöms ha en negativ påverkan på din förmåga att fatta ett välgrundat köpbeslut."
Jag gissar att marknadsföringslagar och patientsäkerhetslagar generellt är svårapplicerade på magisk medicin, trosföreställningar och alternativa filosofier. Det optimala torde istället vara att upprätta evidenta regler som är skräddarsydda för området.
Varför inte, till exempel, generellt yrka på att det tydligt ska framgå när det handlar om påståenden kring hälsa och sjukdom som saknar grund i vetenskaplig kunskap? En atlaskota kan omöjligen ligga på sniskan samtidigt som den inte kan ligga på sniskan. Däremot kan man inte förbjuda människor att tro det, likväl som man inte kan förbjuda tron på meridianer, auror eller andra alternativa teorier. Inte heller kan man förbjuda tjänster baserade på tro. Men är det då inte rimligt att fordra att det görs med så öppna och tydliga kort som möjligt?
Otydligheten och ansvarslösheten som finns idag är särskilt vansklig när ogrundade påståenden, utan någon typ av disclaimer, tangerar skrämselpropaganda av typen - "du kan bli allvarligt sjuk om du inte åtgärdar din snedställda kota". Ogrundade påståenden som vore olagliga, samt djupt omoraliska och oetiska, om det gällde någon annan produkt eller tjänst. Citerar ett exempel från en artikel i den senaste utgåvan av "Annonsbladet" om kinesisk medicin:
"Man kan få en energetisk klump som stoppar flödet i någon av meridianerna. Om detta får fortsätta kan det bli en rejäl fysisk klump, till exempel en tumör".
I artikeln betonas också vikten av att ifrågasätta den "allopatiska vården", vilket i sig inte är fel, dock kan uppmaningen i sammanhanget (miss)uppfattas som att sjukvårdens brister säger något om alternativa metoder.
Och vill man, som artikeln föreslår, ifrågasätta eller kritisera något i den kunskapsbaserade vården så finns det myndigheter och instanser dit man kan vända sig och förhoppningsvis få hjälp och svar. (Därmed inte sagt att instanserna alltid fungerar optimalt). Skyldigheterna, myndighetsansvaret och patienternas rättigheter är tydliga.
Men i en bransch utan tydliga skyldigheter, riktlinjer, lagar eller klart myndighetsansvar finns heller inga rediga rättigheter för konsumenterna vilket ger lurendrejare och oseriösa utövare gott om spelrum. Dessutom finns en överhängande och reell risk att påståenden kring sjukdom och hälsa kan misstolkas, missförstås, utnyttjas och också skrämma.
Att arbeta i sjukvården med människor i utsatta situationer, med besvär, sjukdomar och skador medför omfattande skyldigheter gällande kompetens, patientsäkerhet och ansvar. Vilket inte bara är rimligt, det är angeläget.
Men är det verkligen rimligt och angeläget att alternativmedicinare tillåts arbeta med människor i utsatta situationer, med besvär, sjukdomar och skador i princip helt utan skyldigheter bara för att man väljer att inte basera sitt arbete på medicinsk kunskap?
Tack för ordet!