Fick en kommentar av signaturen ”Ja till vetenskap” i en tidigare blogg som jag tycker är värd att lyfta fram. Klistrar in en del av kommentaren:
”Vi som tillhör den skolmedicinska världen men som inte är läkare borde istället kritiskt granska den stenålderhierarki som fortfarande råder inom sjukvården. Varför finns ett motstånd för en utökad behörighet till andra terapeuter än läkare, fastän att den reella kompetensen finns. Den formella behörigheten finns hos läkare som ofta saknar den reella kompetensen”.
Har ingen uppfattning huruvida det finns ett reellt motstånd mot att öka behörigheterna för andra terapeuter än läkare, men jag tänkte dela med mig av en anekdot med avsikten att illustrera hur svårt (och frustrerande) det kan vara att försöka hjälpa en patient som legitimerad ”icke-läkare”.
-----
Hänvisade en patient till dennes distriktsläkare/vårdcentral med en frågeställning kring vad jag misstänkte var besvär till följd av en odiagnostiserad DISH. Efterfrågade vidare bedömning/utredning kring besvären, framförallt då patienten hade tilltagande sväljningssvårigheter, men även svår värk.
Patienten får av läkaren till svar att - ”Aldrig hört talas om detta tillstånd, det är troligen något som kiropraktorerna hittat på.” Varpå patienten skickades hem, utan åtgärd.
Att i detta läge, när läkaren sagt sitt, försöka få gehör visade sig vara lite knepigt. Situationen var minst sagt frustrerande då läkaren obönhörligen hade sista ordet, trots att jag hade resonabla frågeställningar. Lyckades heller inte erhålla något vettigt svar kring varför patienten nekats vidare åtgärder.
Allt löste sig i slutändan men med onödiga omvägar och en onödig tidsåtgång där framförallt patienten var den stora förloraren.
-----
Jag har all förståelse för att läkare känner sig tveksamma till kiropraktorer och jag gissar att kombinationen av okunskap kring tillståndet och hänvisningen från en kiropraktor gjorde att slutsatsen kändes rimlig? I vilket fall var den fel.
Påstår på intet sätt att själva beteendet i ovan exempel är allmängiltigt utan undrar mer om ”hierarkin” inom sjukvården, som kommentatören anger, medför liknande mankemang på utbredd basis?
Behöver sjukvården helt enkelt bli bättre på att ta tillvara på reell kompetens?
Tack för ordet!